Det som nu framkommit är att deltagarna upplever en form av avvikelse jämfört med samhället i övrigt. Denna avvikelse upplevs dock oftast inte som någonting negativt utan istället som något önskvärt. Detta beror på att de ser på sitt eget sätt att leva som en utveckling jämfört med hur andra väljer att leva. Man anser helt enkelt att de som ser ner på deras sexualitet antagligen själva skulle våga prova, men är rädd för vad som skulle hända om de tillät sig att experimentera. Detta kan tolkas som att deltagarna själva upplevt att deras sexualitet varit otillfredsställande innan de själva vågade ta steget att prova sig fram med masochistisk sex, och att de upplevde en egen utveckling av detta. Detta antagande understryks av deras upplevelse av förstärkning av känslor och upplevelser när de ger utrymme för sin masochistiska läggning. De upplever att allting känns MER när de får vara masochistiska och uppleva den smärta som hör samman med detta. Dessutom upplever de en
personlig förhöjning och ett sätt att vara sitt sanna jag. Detta insinuerar att de inte känt sig ”sanna” eller bekväma i en konventionell sexualitet och att de sökt efter ett annat sätt att vara sexuell på. Deltagarna beskriver upplevelse av masochistisk behandling som ett tillstånd utöver det vanliga och de tycks lägga mer vikt vid den masochistiska upplevelsen än vad personer vanligtvis tillskriver sexuella handlingar. Detta kan mycket väl bero på att samspelet mellan sexpartnerna är tillspetsade och i stort behov av fullständig tilltro och kommunikation. Deltagarna beskriver hur de gör avvägningar innan och medan de deltar i leken. Detta beror på att de vill undvika att leken går överstyr och att skador uppstår, även om de alla menar att detta är en mycket liten risk och att risken mer eller mindre är värd det. Alla har strategier för
gränsdragningar och det finns en splittring mellan åsikterna om man bör ha stoppord eller om man bara behöver säga ”sluta”. Dock är syftet att man skall känna sig bekväm när man ger sig in i leken. Smärta och njutning beskrivs som något helt annat än varandras motsatser och framstår istället vara i symbios med varandra.
Alla dessa kategorier kretsar kring ett annat begrepp som binder dem samma. Kärnkategorin är ett begrepp som inte ofta nämnts uttryckligen i intervjuerna, men som ligger latent bakom många av dem som faktiskt nämnt. Detta begrepp är frihet, och är en subjektiv upplevelse för deltagarna. Nedan kommer jag att rita upp en teoretisk figur som beskriver relationerna samt beskriva hur friheten kopplas samman med alla kategorier.
Figur 1.
Figur 1 visar kategoriernas relationer till varandra och till kärnkategorin, samt en central kategori som ligger någonstans mellan en kärnkategori och en vanlig kategori. Till att börja med fanns det hos deltagarna en medvetenhet om att de av andra uppfattades som annorlunda i och med sin masochistiska sexualitet. En känsla av avvikelse kan ofta leda till att man upplever att man förlorar en del av sin frihet, men dessa deltagare uppfattade det ofta som att de personer som hade problem med deras sexualitet antagligen själva brottas med ett otillfredsställande sexliv såsom de själva gjort innan de utvecklade sin sexualitet från den mer ”normala” och började experimentera med masochistiska inslag. De vände då denna avvikelse till någonting positivt och menade att de, i och med sitt mod att utveckla sin masochistiska sida, har kommit längre med sig själva än de som uttryckte motstånd mot dem. Så istället för att känna en begränsning på grund av sin avvikelse, upplevde de denna avvikelse som en
frihet. Denna utveckling i jämförelse med sin omvärld kan kopplas samman med den
förstärkning av känsla som deltagarna upplever när de får utlopp för sin masochism. Konventionell sex är inte lika tillfredsställande och helt enkelt mindre spännande eller upphetsande som masochistisk sex. I och med förstärkningen av känsla så förstärks även känslan av att vara sann mot sig själv, en personlig förhöjning. Att få vara den man upplever att man verkligen är, ihop med någon annan som respekterar en leder till att hela situationen uppfattas som mer än en sexuell akt utan snarare som ett högre tillstånd av medvetenhet eller varande i situationen. Detta tillstånd är i mångt och mycket ett uttryck för en frihetskänsla och på så vis nära sammankopplat med den centrala kategorin.
Att släppa taget och våga befinna sig i detta tillstånd är förenat med den fullständiga
tilltron till sin partner som deltagarna kräver i situationen. Att befinna sig i detta tillstånd leder till ökad tilltro, men denna tilltro måste även finnas för att kunna hamna där från början,
och på så vis är dessa sammankopplade i ett cirkelförhållande där den ena alltid förhöjer och är beroende av den andre. Denna form av förhållande är även gällande för kommunikationen och tilltron. Deltagarna menar att kommunikationen är nödvändig för ett fungerande sadomasochistiskt förhållande, men en fungerande kommunikation kräver att man har tilltro till den andre och sig själv. Om dessa delar fungerar tillsammans kommer känslan av frihet att öka.
Leken föregås av avvägningar för vad man anser att man kan och bör göra, och vad man anser att man inte vill göra eller utsättas för. Dessa avvägningar leder till att deltagarna skapar en strategi för att gränsdragningar, mer eller mindre utvecklad och avancerad. I och med att man har haft denna tankeverksamhet och strategier för utifall situationen skulle bli obekväm kan man slappna av i situationen och uppleva frihet.
Flytande bredvid frihetskategorin finner vi symbiosen. Njutning och smärta i symbios är en del av hela den bild som jag målat upp, från känslan av avvikelse till den totala känslan av frihet. Det är upplevelsen av njutning och smärta i symbios som skapar masochisten och det är när den känslan får utlopp som frihetskänslan uppstår. Det är en central kategori som ligger över alla de andra kategorierna eftersom det tar upp en annan dimension av problematiken. Denna dimension innebär att kategorin inte har en given plats i detta ramverk, men den är dock essentiell och nödvändig att nämna.