Mälardalens högskola, HSB Sociologi 61-90, SS0116 Frida Eldnatt VT -09
Lidelsefullt lidande
En problematisering av njutningens och smärtans dikotomi
Handledare: Lennart Carlsson
”Smärtan”
Hon ger pärlor och blommor,
hon ger sånger och drömmar,
hon ger oss tusen kyssar som alla äro tomma
hon ger den enda kyssen som är verklig.
Hon ger oss våra sällsamma själar och
besynnerliga tycken, hon ger oss alla livets
högsta vinster: kärlek, ensamhet och dödens
ansikte.
Sammanfattning ... 3
1. Inledning ... 4
1.1. Historisk bakgrund: smärta och njutning ... 4
1.2. Det onda i att ha ont ... 4
1.3. Njutning av smärta ... 5
1.4. Syfte och frågeställning ... 6
2. Tydliggöranden ... 7 2.1. Sadomasochism, en begreppsförklaring ... 7 2.2. Avgränsningar ... 8 3. Tidigare forskning ... 9 3.1. Begreppsförklaringar av masochism ... 9 3.1.1. Framställningar av begreppet ... 9
3.1.2. Orsaker till fenomenet ... 10
3.2. Normer, lagar och regler ... 11
3.2.1. Samhällets normer ... 11 3.2.2. Utländska lagar ... 11 3.2.3. Sadomasochistiska regler ... 12 3.3. Sammanfattning: ... 12 4. Metod ... 14 4.1. Beskrivning av metoder ... 14 4.1.1. Analysmetod ... 14 4.1.2. Datainsamlingsmetod ... 15 4.1.3. Urval ... 16 4.2. Genomförande ... 16 4.2.1. Mitt urval ... 16 4.2.2. Att intervjua ... 18 4.2.3. Analysarbete ... 18
4.2.3.1. Den öppna fasen ... 18
4.2.3.2. Den selektiva fasen ... 19
4.2.3.3. Den teoretiska fasen ... 19
4.3. Sammanfattning: ... 19
5. Analys: Smärtburen njutning ... 21
5.1. Förenliga oförenligheter ... 21
5.1.1. Andras åsikter ... 21
5.1.1.1.Avvikelse ... 21
5.1.1.2. Utveckling ... 22
5.1.2. Masochism som upplevelse ... 22
5.1.2.1.Förstärkning ... 22
5.1.2.2. Personlig förhöjning ... 23
5.1.2.3. Tillstånd ... 24
5.1.3. Masochism som samspel ... 24
5.1.3.1. Tilltro ... 24
5.1.3.2.Kommunikation ... 25
5.1.4. Masochism och säkerhet ... 26
5.1.4.1. Avvägningar ... 26
5.1.4.2.Gränsdragningar ... 27
5.1.5. Smärtans paradoxer ... 27
5.1.5.1. Symbios ... 27
6. Resultat: Masochism och teoretisering ... 29
6.1. Teoretisk ram kring frihet ... 29
7. Diskussion ... 32
7.1. Tankar kring tidigare forskning ... 32
7.1.1 Begreppet (sado-) masochism ... 32
7.1.2. Orsaker till masochism ... 32
7.1.3. Normer, lagar och regler ... 33
7.1.3.1. Samhällets normer ... 33
7.1.3.2. Statens lagar ... 34
7.1.3.3. Sadomasochistiska regler ... 34
7.2. Tankar kring det lidelsefulla lidandet ... 34
7.3. Teoretisk referensram ... 35
7.3.1. Ödet, friheten och ångesten ... 35
7.3.2 Trygghetsnarkomani ... 36
7.3.3 Diskussion ... 37
7.2.3.1. Riskbedömning och uppror ... 37
7.2.3.2. Ödet och ångesten ... 38
7.2.3.3.Friheten ... 38
7.2.3.4. Normal eller skadlig smärta ... 39
7.2.3.5. Njutning och icke-njutning ... 39
7.2.3.6. Negativ och positivt i symbios ... 40
7.2.3.7. Utvecklande krafter ... 40
8. Slutsats ... 42
Sammanfattning
Smärta har en historisk tradition av att uppfattats som njutningens motsats. Smärtans ställning som alltigenom negativ ses ofta som en ”sanning” som inte kan motsägas. Dock finns det individer som njuter av smärta på ett sexuellt plan, så kallade masochister. I denna studie undersöker författaren hur masochisterna själva beskriver relationen mellan smärta och njutning. Den tidigare forskningen fokuserar mestadels på den dominante partens problematiker och upplevelser i en sadomasochistisk situation och utelämnar därmed masochistens syn på smärta, njutning och risker.
Genom att använda sig av Grundad Teori försöker författaren att förutsättningslöst kartlägga den masochistiska upplevelsen av smärta och njutning och utarbetar en teori om masochistens syn på sin egen avvikelse och utveckling, på förstärkning av känsla och den personliga förhöjningen och känslan av att befinna sig i ett ”tillstånd” i den masochistiska leken, den fullständiga tilltron till partnern och på den ömsesidiga kommunikationen, de egna avvägningarna och gränsdragningarna och hur de ser njutning och smärta som i symbios. Alla dessa aspekter leder fram till en känsla av frihet. I diskussionen används Mays teorier om frihet och öde tillsammans med Eberhards teorier om riskbedömningar, vilka bägge innefattar tankar kring ”negativa” förnimmelser som ångest, rädsla och vrede.
Det blir klart att alla negativa förnimmelser har både ”skadliga” och ”normala” former. Det masochisterna upplever i leken är en form av ”normal smärta” som inte har några negativa beståndsdelar utan som fungerar som en utvecklingsmekanik och en språngbräda för att uppnå frihet.
1. Inledning
1
.1. Historisk bakgrund: smärta och njutning
Smärta har historiskt sett och fram till idag både explicit och implicit betraktats som en motsats till njutning. Redan Platon, följt av Aristoteles, uttryckte åsikten att smärta var njutningens antites, och separerade smärta och njutning från våra fem sinnen (Dallenbach, 1939, 331). Smärta har därefter i historien betraktats som en del av känselsinnet, bland annat av Themistus i mitten av 300-talet och Avicenna i slutet av 900-talet. Att smärta och njutning betraktats som motsattförhållanden blir tydligt när Caradano använde motsatsförhållanden som värme/kyla, vått/torrt, tungt/lätt och till sist njutning/smärta för att uttrycka vad han ansåg vara delar av vårt känselsinne (Dallenbach, 1939, 332). 1858 uttryckte dock J. M Schiff att smärta borde placeras i en egen sensorisk kategori (Langley & Wolff, 1968, 494). Detta kom han fram till efter att ha experimenterat med djur och upptäckt att känsel och smärta kunde verka separat från varandra. Genom att undersöka ryggraden hos djuren upptäckte han att man, genom att skära i den grå materian, kunde påverka smärtförnimmelsen medan känseln förblev intakt. Genom att skära i den vita materian kunde man förlora känseln medan smärtförnimmelsen var kvarvarande (Dallenbach, 1939, 336-337). Men trots vissa framsteg i forskningen om smärta så kvarstår synen på smärtan som någonting dåligt i många olika doktriner: i religion, psykologi, vårdvetenskap, etik, filosofi med mera.
Kroppslig smärta och lidande är något som de allra flesta undviker, motarbetar och fruktar. Då den fysiska smärtans funktion i många situationer är att hindra oss från att få skador av olika slag är detta ett logiskt förfaringssätt som enbart gör oss gott, skyddar oss och ser till att vi har en fysisk kropp som fungerar. Kroppen säger till när vi bränner oss på spisen eller när skorna håller på att skava hål på skinnet på våra fötter, för att vi inte skall göra oss mer illa. Smärta kan även tala om för oss att någonting är fel på ett mer allvarligt plan, exempelvis med våra organ eller leder. Smärtan kan på så vis vara ett symtom för skada eller sjukdom som vi annars inte skulle bli medvetna om. Smärtbegreppet kan alltså ses som ett endimensionellt begrepp utan utrymme för tolkning, en form av ”fakta” som inte kan ifrågasättas och de flesta är överens om hur bilden av smärta ser ut. Begreppet befinner sig då i en dikotomi av antingen/eller: smärta eller välbehag, lidande eller lidelse, plåga eller lust. Smärtan ses som i sig självt ont och vi tycker synd om dem som upplever smärta. Vi vill ta bort, döva och bota smärta och byta ut den mot välbehag eftersom dessa två sinnesförnimmelser är varandras motsatser.
1.
2. Det onda i att ha ont
1977 utkom J L Mackies bok ”Ethics: Inventing right from wrong”, där författaren argumenterar för att “dåligt” och “bra” inte existerar. Att något är ”bra”, menar Mackie, innebär egentligen bara att den uppfyller vissa krav. Men ingenting kan vara gott för alla inblandade, utan något som är bra för någon är automatiskt dåligt för någon annan: ”Inget kan uppfylla alla krav, intressen, viljor eller tycken samtidigt; det kan inte finnas en all-inkluderande synvinkel” (Mackie, 1977, 61). På samma vis menar han att ingenting kan vara alltigenom dåligt. Samtidigt kan det skönjas att Mackie grundar många idéer på tesen att den finns ondska, och att ondskan blir synlig i världen genom bland annat smärta. Mackies resonemang kring dåligt och bra motsägs helt i ”Pleasure and Pain: Unconditional, Intrinsic Values”, där författaren argumenterar för att ingen smärta kan vara god utan alltid, i varje exempel, är helt eller delvis av ondo. Författaren menar att man kan se att vissa former av smärta har något gott i sig, men att det inte innebär att man kan tala om en ”bra smärta”. Att
smärta är dåligt innebär att vi bör undvika smärta och att det är fel att göra människor och djur illa: ”bra smärta” är lika obegripligt och motsägelsefullt som ”långa dvärgar”, och ”njutningsfull smärta” är en lika komplex idé som ”varm is” menar författaren (Goldstein, 1989, 258, 263).
Även tron på en överordnad, god makt (Gud) ifrågasätts från olika tänkare utifrån tanken att en sådan makt, om den faktiskt existerade, inte skulle tillåta smärta att finnas i världen. P Draper argumenterar i sin text ”Pain and Pleasure: An Evidential Problem for Theists” (1989) att tesen om en allsmäktig och moraliskt perfekt skapare av universum inte är en fungerande teori utifrån faktumet att smärta och ondska existerar i världen. Han menar att en mer trolig tes är att OM det existerar en övernaturlig varelse eller kraft bland oss, så är denna kraft likgiltig inför vårt välbefinnande. Det är tydligt genom denna resonerande studie att smärta anses vara njutningens motsats, och att en moraliskt perfekt Gud inte skulle utsätta människor för någon form av ”onödig” smärta (Draper, 1989, 335). Smärtans vara som oönskad, otrevlig och till naturen ondskefull är en genomgående förutsättning för resonemanget.
1.
3. Njutning av smärta
Trots vår syn på smärta som dåligt, finns det stunder då vi inbjuder till fysisk smärta och stunder då vi till och med njuter av att det gör ont. Att utsätta sig själv för smärta kan vara helt accepterat ut allmänhetens ögon, om det uppstår i ”rätt” kontext. ”Vill man vara fin får man lida pin” är ett gammalt ordspråk som ofta nämns när smärta skapas i våra strävanden efter skönhet, och visst gör det ont att plocka ögonbryn, träna kondition, pierca eller tatuera sig. Men dessa former av smärta utsätter vi oss för utan att det anses speciellt egendomligt, och i de fall dessa handlingar ifrågasätts görs detta ofta utifrån andra perspektiv än de som ifrågasätter smärtan som sådan. Istället ifrågasätts varför vi gör liknande saker för att förändra våra kroppar och om förändringen i sig är önskvärd eller inte. Att ta ett blodprov, få djupgående massage eller genomgå en operation är smärtor som överses eftersom de är skapade för att minska efterkommande, och kanske större, smärtor. Till och med extremsporter som utsätter deltagarna för livsfaror har en någorlunda accepterad roll i media och samhälle och vi kan enkelt följa fallskärmshoppare, boxare, bergsklättrare med mera från andra sidan tv-skärmen. De som utsätter sig själva för dessa former av smärta och risker menar ofta att det inte är smärtan i sig som är målet, utan det de eftersträvar är en kick, ett adrenalinrus som ger känslor av oövervinnerlighet, styrka och njutning.
Mindre accepterade former av självskapad smärta är självdestruktiva handlingar som skärsår, nålstick och liknande som, framförallt unga, individer utsätter sig för. Jag kan själv minnas när media började rapportera om att unga tjejer skar sig i armarna med rakblad som ett rop på hjälp eller för att få utlopp för sin ångest. Detta var för ungefär tio år sedan och med ens började en ”hajp” där ärriga armar nästan blev ett mode band både tjejer och killar, en form av accessoar som tillhörde de ledsna, mystiska eller ensamma ungdomarna. Även här är alltså smärtan ett medel som siktar mot ett mål: en befrielse från ångest, ett rop på hjälp eller en demonstration av inre känslor som ingen annars kan se.
Smärta är, för vissa, därutöver en källa till en annan form av njutning: den sexuella. Den sexuella masochisten söker efter kroppslig smärta och psykisk och fysisk förnedring för att förvandla smärta till välbehag, lidande till lidelse, plåga till lust och här förvandlas det tidigare antingen/eller till ett både/och, eller till ett medel/mål.
För många är detta paradoxalt: att finna njutning i det som gör ont och att aktivt söka efter smärta för att få sexuell tillfredsställelse är inte vad de flesta anser vara sunt eller friskt. Men även om man upplever vissa former av smärta som njutbart så finns det fortfarande andra former av smärta som fungerar som en varning från kroppen, exempelvis när det kommer till
skador eller sjukdomar. Även masochisten måste väl kunna uppleva flera former av smärta, vissa njutbara och andra enbart smärtsamma? Så under vilka förutsättningar kan masochisten njuta av smärtan? Kan masochisten uppleva någon form av smärta som inte innefattar någon negativ aspekt, utan upplevs som alltigenom god och alltså motsäger Goldsteins tes ovan?
1.
4. Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att problematisera den konventionella synen på smärta genom att undersöka självutnämnda masochisters utsagor om sin livsvärld och upplevelse av smärta och njutning.
2. Tydliggöranden
2.
1. Sadomasochism, en begreppsförklaring
Det finns flera uppfattningar om vad sadomasochism innebär, både i forskning och bland utövare. Termen sadomasochism skiljer inte mellan de som vill ha en ömsesidig lek av dominans och undergivenhet, och de som njuter av att skada och förnedra utanförstående individer som inte finner njutning i situationen. Detta innebär att termerna fetischism och sadomasochism är diagnoser för mental störning i olika diagnosmanualer idag. Här är det en viktig del i att få diagnosen, utifall man upplever sitt intresse som problematiskt eller ej, eller om man skadar andra eller sig själv genom sitt intresse eller fantasier. Trots detta arbetar fetischdeltagare ihop med RFSL (Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande) idag aktivt för att avföra dessa begrepp från diagnosmanualerna då flera instanser uppfattar denna diagnos som problematisk, diskriminerande och stigmatiserande. I denna uppsats använder jag begreppet ”sadomasochism” enbart som begrepp för en ömsesidig sexuell njutning som alla inblandade parter upplever som bilateralt önskvärd.
Begreppet sadomasochism härstammar från författarna Marquis de Sade och Leopold von Sacher-Masoch som bägge beskrev sadomasochistiska handlingar eller fantasier i sina verk. de Sade skrev romaner kring sexuellt orienterade former av tortyr och mord och von Sacher-Masochs romaner var inriktade på dominanta kvinnor som förnedrade män och hade dem som slavar, vilket även författaren själv sägs ha njutit av (Bäsén & Långström, 2006, 151). Att vara sadomasochist innebär att man njuter av ett givande och tagande av fysisk och psykisk smärta, förnedring och dominans med en sexuell inriktning. Den dominanta parten, ”sadisten” njuter av att vara i en bestämmande position medan den undergivna, ”masochisten” föredrar att vara utlämnad till den dominante parten (Bäsén & Långström, 2006, 150).
Efter att ha läst flertalet studier, talat med sadomasochister och fetischister samt läst ett hundratal presentationer på BDSM (Bondage-Disciplin-Sadism-Masochism)-hemsidan www.darkside.se står det klart att det finns många olika uppfattningar och definitioner på vad sadomasochism går ut på och hur man är en ”äkta” sadomasochist. Vissa anser att sadomasochism är en livsstil som går långt över gränserna för det sexuella och bör vara en del av ens vardag för att man skall kunna kalla sig för sadomasochist. Flera av dessa lever i så kallade ”24/7”-förhållanden där man lever i sina sadomasochistiska roller på heltid. Andra menar att sadomasochism skall vara en krydda i sexlivet, ett sätt att piffa upp vardagen med kläder, skor och tillbehör som handbojor, piskor och sexleksaker. En del skiljer starkt mellan att förnedra och att dominera sin partner och menar att de inte är intresserade av förnedring, medan andra menar att det är förnedringen i sig som de blir upphetsade av. Vissa går så långt som att mena att det är den egna uppfattningen som är den ”rätta” och att andra som inte uppfattar det på samma vis har ”fel” uppfattning av vad sadomasochism är för något. I presentationer kan man exempelvis läsa meningar som: ”De som gör sadomasochismen till en livsstil har helt missuppfattat vad det handlar om. Det bör fungera som en krydda i ett jämställ förhållande och de som lever i ett sadomasochistiskt förhållande 24/7 förstår inte vad sadomasochism egentligen är”.1 Andra menar tvärtom: ”Vi lever i våra roller genom hela vår vardag. Att bara få lite smisk då och då handlar inte om sadomasochism, det är bara nyfikenhet. En äkta sadomasochist lever i sin sexualitet, är sin sexualitet.” Även i utförande av sadomasochistiska handlingar går uppfattningarna isär. I flera studier kan man läsa att förnedringen och smärtan måste äga rum i en sexuell kontext för att vara njutningsfull (ex. Taylor & Ussher 2001, Leigh 1976, Gross 2006), men i flera presentationer skrivna av
1 Citaten är hämtade från www.darkside.se (2008-11-10) och är inte menade som ett representativt urval utan
manliga masochister eller undergivna, skriver man att det man drömmer om är att få göra en kvinnas vardagssysslor, vara hennes ”slav” utan någon form av sexuell kontakt.
Jag finner utifrån detta att jag inte vill försöka finna ”sanningar” när det kommer till sadomasochism, utan jag vill istället använda mig av denna form av sexualitet för att ta reda på hur man begreppsliggör sin syn på smärta och njutning. För mitt syfte är det bara en styrka att det finns så många olika synsätt och utföranden av det sadomasochistiska intresset, för det ger mig en chans att undersöka den gemensamma nämnare som håller dessa olika definitioner samman. Masochismen innebär för de allra flesta att bli utsatt för någon form av fysisk smärta, oberoende av vilken utsträckning intresset har i ens vardag, alltså oberoende av om man lever i ett så kallat ”24/7” – förhållande eller om man enbart använder sadomasochismen som en ”krydda”.
2.
2. Avgränsningar
Den sida av sadomasochismen som ligger i centrum i denna undersökning är den masochistiska, (av smärta) ”mottagande” parten. Till detta räknar jag inte icke-sexuella masochister som exempelvis njuter av att bli förnedrad eller vara självdestruktiv utanför en sexuell miljö. Den masochist jag fokuserar på är en person som sexuellt njuter av att i ett erotiskt klimat bli utsatt för fysisk smärta med eller utan psykisk smärta såsom förnedring eller dominanslekar. Masochism har även behandlats i forskning som ett begrepp som går utanför det sexuella och innebär en mer social masochism där man utsätter sig själv för lidande och smärta på andra sätt än sexuellt, men denna del har jag valt att inte behandla då den inte är relevant för min frågeställning.
3. Tidigare forskning
Jag har valt att redovisa forskning som behandlar fenomenet sexuell masochism och sadomasochism, samt begreppet BDSM som står för bondage-disiplin-sadism-masochism.
3.
1. Begreppsförklaringar av masochism
3.1.
1. Framställningar av begreppet
Som jag visat i min inledning är det inte så enkelt som det kan verka att ge en bild av begrepp som masochism, sadomasochism och BDSM som alla utövare och kunniga kan vara överens om. Att begreppsförklaringarna inte är fastställda bekräftas av Leigh, vars studie undersöker lagstiftning om sadomasochistiska handlingar i England. I studien beskrivs att definitionerna av sadomasochism är ganska löst formulerade och att många som skriver om fenomenet är oense om utifall sadism och masochism är nära relaterade fenomen eller inte. Vissa anser att sadism och masochism är motsatta poler av samma drift, medan andra anser att relationen handlar mer om att interagera ömsesidigt, där de underliggande motiven skiljer sig från person till person (1976, 131). Dock bidrar Apostolides i sin artikel om sadomasochism med en begreppsförklaring i lexikonformat, där man kan läsa att en masochist är någon som uppnår sexuell njutning av att bli misshandlad/utnyttjad (abused) av andra individer (1999, 64). En studie beskriver vad de kallar för ”ömsesidig sadomasochism” som ett sexuellt beteende som innefattar en relation av dominans och undergivenhet, åstadkommande av smärta som upplevs som njutningsfullt av bägge parter, disciplinerad förnedring av den andre, fetischistiska komponenter som kläder, apparater, dekorationer, och en eller flera rituella komponenter som bondage eller piskning med mera (Nordling, et al, 1999). Gross bidrar med en begreppsförklaring av sadomasochism med en obalanserad maktbalans mellan parterna där den ena är undergiven och den andre dominant, som något som ofta innefattar rollspel. De inblandade kan använda sig av roller såsom mästare-slav, lärare-student eller förälder-barn. Här beskrivs även masochism som ett begär av eller fantasi om att få ta emot fysisk smärta eller förnedring under sex. Gross menar att smärta dock inte alltid är del av en sadomasochistisk lek och att den inte heller är önskvärd för alla (Gross, 2006, 58). Leigh tillägger att masochism innefattar känslor av hjälplöshet (Leigh, 1976, 132). På liknande vis beskrivs av Taylor (refererat i ”Making sense of S&M: A discourse analytic account”) att fenomenet sadomasochism innebär att vissa individer finner njutning i att underordna sig och ett givande och tagande av smärta (Taylor och Ussher, 2001, 294).
En studie som breddar begreppsförklaringen av masochism är ”A Vision of Masochism in the Affektive Pain of Crash” som diskuterar filmen ”Crash” och de reaktioner som väcktes angående den. ”Crash” blev prisvinnande på Cannesfestivalen 1996 och väckte starka reaktioner på grund av sitt kontroversiella porträtt av en postmodern och mörk sexualitet (McCosker, 2005, 35). Huvudpersonen råkar ut för en svår bilolycka som blir inkörsporten till en nyfunnen sexuell dragning till bilkrascher och skador som uppkommit av dessa olyckor. Här menas att filmen porträtterar en masochism som intensifierar de erotiska eller sensuella potentialer kroppen har, och återför sexualiteten till kroppsliga upplevelser. Man menar att den kroppsliga och ”smärtliga” aspekten av masochism är underordnad maktrelationerna och de sexuella relationer som vanligtvis finns inbakat i en sadomasochistisk situation. Masochism bör förstås som en intensifiering av erogena zoner på kroppens yta, och begreppet blir alltså omdefinierat i hur det begränsar en kroppslig upplevelse (McCosker 2005, 43). Kroppslig smärta kan här ses som en intensifiering av njutning och masochismen är en rent fysisk masochism, inte psykisk så som många andra beskriver den. Här menar författaren att
media fungerar som en testbana för hur mycket som är tolererbart för samhället och att man utifrån detta kan se att filmen ”Crash” tänjer på gränserna och skapar nya sätt att se på framför allt masochism (McCosker 2005, 31).
3.1.
2. Orsaker till fenomenet
J.K Noyes beskriver masochism ur ett historiskt perspektiv och förklarar det som ett nyuppkommet fenomen i västerländsk kultur. Han menar att masochism är ett fenomen som härstammar från en tid då filosofisk liberalism och tankar om individualism hade ett krön och utsattes för attacker i och omkring Europa. Masochismen uppstod då som ett resultat av överklassens insikt i att liberalistiska idéer inte gällde för kvinnor, lägre klasser eller minoriteter. Genom masochism kunde denna överklass känna en samhörighet med dem som inte kunde ta del av deras makt, utan att behöva förändra maktens fördelning (Nye 1998, 1559). Gross redogör i sin studie för flera förekommande teorier om hur ett BDSM-intresse uppkommer, och en av dessa teorier går lång mer tillbaka i historien än Noyes. Författaren refererar till Ellis (1927) och Wienberg (1995) som menar att masochism är något som utvecklats hos däggdjur genom evolutionen, vilket blir synligt genom att det finns över 40 arter som biter sin partner under parningen (Gross 2006, 57).
Att det sexuella rolltagandet är nära förknippat med individens personlighet eller samhälleliga position är en vedertagen tanke i forskningen. Flera studier är överens om att sadomasochism mestadels utövas av högutbildade män med höga positioner på arbetet och/eller i samhället. Gross studie rör därutöver idén att individer har för vana att ”byta roll” mellan den sociala positionen och den sadomasochistiska positionen; socialt dominanta individer har en undergiven sadomasochistisk roll och socialt undergivna väljer en dominant sadomasochistisk roll (Gross, 2006, 59). En diskursanalytisk studie som bygger på sadomasochisters egna historier för fram åtta olika teorier om orsaker till intresset: dissidens, njutning, flykt, transcendens, inlärt beteende, en intra-psykisk orsak och även som oförklarligt. Dock görs här ingen skillnad mellan orsaker till om intresset som väckts är masochistiskt eller sadistiskt. ”Dissidens” beskrivs som ett sätt att motsäga hegemoniska och/eller patriarkala uttryck för sexualitet ofta beskrivet av kvinnliga deltagare. ”Njutning” beskriver att ett medverkande i en sadomasochistisk lek är kul helt enkelt, medan ”flykt” innebär att orsaken till leken är att slippa ifrån vardagen genom leken. För dem som beskrev orsakerna som ”transcendens” innebar intresset för SM en förknippning med något övernaturligt eller ett högre medvetande. Att intresset kunde vara inlärt är något som nämns i flera studier. Här menade deltagarna att det var något som de lärt sig tidigt i livet genom att smärta och njutning blivit förknippat med varandra. I studien kan man läsa följande citat: ”Pain and sexual arousal have become more and more indistinguishable to me… it is as if over the years my brain has kind of…err, combined them… like I can no longer tell them apart…” (Taylor och Ussher, 2001, 307). Den “intra-psykiska” förklaringen innebär att man ser intresset som en del av ens personlighet i stort, vilket även det i vissa fall förknippades med barndomen. Här säger de emot den teori som förs fram av Gross: att man tar en sexuell roll som är motsatt position till den sociala rollen. Man menar istället att om man vanligtvis är kontrollerande så är man det även sexuellt (Taylor och Ussher, 2001, 308). Även tanken på sadomasochism som en patologi fördes fram i denna studie och deltagarna menade att det fanns individer som endast sökte sig till klubbar för att skada andra på ett sätt som inte var sexuellt. Till sist var det några som såg sitt intresse som helt oförklarligt. Apostolides studie tar upp en fallbeskrivning som håller med både Gross teori om motsatt rolltagande och tanken om sadomasochism som transcendens. Studien beskriver en man med en så kallad
A-personlighet (dominant, driftig och så vidare) som njuter av att vara dominerad av en kvinna. Här beskrivs även hur leken får honom att nå ett högre lugn och frid (Apostolides, 1999, 61).
3.
2. Normer, lagar och regler
3.2.
1. Samhällets normer
Att samhället upplever masochismen som obehaglig blir extra tydligt i studien om filmen ”Crash”. Publiken reagerade med oro och rädsla inför filmen och den debatterades av såväl privatpersoner, recensenter och statsmakten i, bland annat, England. Man menade att filmen propagerade för en pervers och avvikande sexualitet, och man ville förbjuda visning av den (McCosker 2005, 37). Man gick så långt som att mena att den masochistiska njutning som porträtterats i filmen var likvärdig den av brutala våldtäkter. Studien menar att det man räddes inte var innebörden i sig, utan den sociala risken att individer som njöt av samma upplevelser som den filmen porträtterade, skulle komma och se den. Studien visar alltså att samhället motsatte sig tanken att folk skulle bli upphetsade över att se smärta förvandlas till njutning, och det upplevda hotet var att tittare skulle medverka i den presenterade ”perversionen” (McCosker 2005, 38). Flera studier visar även hur deltagare påverkas av denna syn på sadomasochister och upplever sina egna drifter så skrämmande att de söker psykologisk hjälp. Gross beskriver hur BDSM-utövare kan vara utsatta på grund av sitt intresse. Han menar att intresset kan användas för att smutskasta utövaren i vårdnadstvister eller som underlag för utpressning (Gross, 2006, 61). Överlag visar flera studier att sadomasochism är något som uppfattas som något som bryter mot samhällets normer, av både samhället och ofta av utövarna själva. Taylor och Ussher visar att flera utövare av sadomasochism inte kan finna någon förklaring till sitt intresse utan beskriver det helt enkelt som ”udda” eller oförklarligt (Taylor och Ussher, 2001, 310).
3.2.
2. Utländska lagar
De studier jag valt ut tar i flera fall upp lagstiftningar kring sadomasochism och skador som kan uppstå. Dessa studier är dock inte från Sverige, och någon speciell svensk lagstiftning kring sadomasochism går ej att finna. Jag har dock valt att ge exempel på utländska lagstiftningar för att visa på vilka svårigheter som kan uppstå för individer som ägnar sig åt sadomasochistiska aktiviteter.
Gross förespråkar säkerhetsåtgärder i BDSM-lekar och menar att utövare av BDSM riskerar att skada varandra eller sig själva i och med det våld som kan förekomma. Gråzoner i parternas överenskommelser kan leda till lagliga reprimander och anmälningar av den dominante parten. Man riskerar att anklagas för misshandel eller övergrepp, enligt Gross. I studien beskrivs det amerikanska rättsystemet och hur man kan bli åtalad för ”assault” eller ”battery”, där den mest oroväckande risken är att anklagas för ”indecent assault” eller ”sexual assault”. Man kan anklagas för dessa brott i olika grad från en ”misdemeanor” till ”felony offense”. I dessa situationer kan man bli förbjuden att använda den andres frivillighet som försvar om man inte helt följt eller varit överens om reglerna (Gross 2006, 60-61).
En brittisk studie av Green (2001) ställer frågan om man bör skydda sadomasochistiska lekar utifrån rätten till sexuellt privatliv eller genom liknande regler som de som förekommer i professionell boxning för kroppsskador som uppstår under frivillighet. Denna studie ifrågasätter laga bestraffningar för skador som uppstår i en ömsesidig sexuell sadomasochistisk lek och genom flera exempel jämförs här sadomasochistiska skador med
dem som uppstår av tatueringar, piercings, omskärningar och sporter som boxning, vilka alla är lagliga i England (Green, 2001, 545). I en amerikansk studie argumenteras det för att lagen bör sätta en gräns för hur mycket skada som får uppstå i en sadomasochistisk lek, även om bägge parter är frivilliga medverkare. Argumentationen bygger här på att lagen bör beskydda alla individer, även tvångsfria vuxna individer, från att bli utsatta för fysiska skador (Leigh, 1976, 136). I studien menas det även att man minskar risken för att individer skall skadas på ett sådant sätt att de utgör en börda för stat eller familj (Leigh, 1976, 138). Författaren menar dessutom att sadister skulle begränsa sitt användande av våld om han/hon visste att lagen kan bestraffa för brutala handlingar (Leigh, 1976, 139). Gross uttrycker en enkel tanke att sexuella handlingar alltid bör vara frivilliga, och så fort man drar tillbaka sin frivilliga medverkan är alla fortsatta handlingar brottsliga, och även så för sadomasochistisk sexualitet (Gross, 2006, 60). Men Green menar att lagen inte drar sina slutsatser endast utifrån viljan att skydda folkets hälsa utan även för att behålla en hög moral när det kommer till att bedöma sadomasochistiska klubbar eller -lekar. Författaren menar att historiskt sett så har lagen varit hårdare mot homosexuell sadomasochism och dolt detta genom att mena att man värnar om samhällets bästa (Green, 2001, 584). Samhällets normer kommer alltså att påverka vad som anses vara moraliskt i lagens ögon. Leigh refererar på liknande vis till en lag som tillät avvikande sexuella handlingar mellan heterosexuella par, men inte homosexuella. Detta för att bibehålla den statliga moralen (Leigh, 1976, 131).
3.2.
3. Sadomasochistiska regler
En studie för fram tanken att alla ”friska” förhållanden alltid inkluderar ömsesidig tillit och respekt samt överenskommelser om roller och gränser, och att BDSM inte är något undantag (Gross 2006, 61). Många studier visar att sadomasochistiska lekar förutsätter regler, kodord eller stoppord och en uttalad frivillighet från bägge parter för att leken skall anses vara sund. I en studie citeras en SM dominitrix (dominant kvinna) som menar att hon kan göra illa, men hon skulle aldrig skada eller gå över gränsen (Apostolides, 1999, 62). De flesta studierna som undersöker sadomasochism och säkerhet utgår från den dominante partens förmåga att avsluta givandet av smärta innan de uppkomna skadorna blir för omfattande.
Kommunikationsproblem beskrivs av flera författare som ett av de största problemen i en sadomasochistisk lek, där risken för skador kan uppkomma om den dominante inte uppfattar när den undergivne säger ifrån. Exempelvis skriver Gross att alla som går över någon annans gräns för vad som uppfattas behagligt bör detta ses som ett brott och att gränserna därför bör förhandlas fram i förtid. I denna studie beskrivs även att det i BDSM-sammanhang kan vara svårt att uppfatta ett ”nej” på grund av den ojämna maktbalansen (2006, 60). Leigh (1976) skriver att masochister generellt sett vill ha full kontroll över sina bestraffningar och inte finner smärta utanför deras egen kontroll njutbart. Problem kan därför uppstå om någon som inte kan ”reglerna”, exempelvis en prostituerad, ombeds spela dominant över en masochistiskt lagd person (135). ’
3.
3. Sammanfattning:
Att göra en begreppsförklaring av masochism är inte det enklaste. Begreppet har i forskningen en utbredning som rör sig från individer som njuter av förnedring och undergivenhet, till personer som finner allvarliga kroppsskador orsakade av bilolyckor upphetsande. Generellt sett kan man dock se att masochism ses som ett njutande av smärta där parternas maktpositioner spelar en stor roll. Dessutom är det över lag ett överenskommet faktum att alla
parter måste ha ett ömsesidigt intresse av detta maktspel och smärtframkallande. Många forskare anser att det är vanligt med någon form av ”setting” i en sadomasochistisk lek, bestående av bland annat leksaker och kläder.
Vad som orsakar denna sexuella njutning av smärta är även det en gåta för forskningen. En del menar att det är något som härstammar från evolutionen och bilder oss samman med djurens parningslekar, eller något vi lärt oss i vår barndom. Historiska teorier talar om att det kan härledas till en överklassens sätt att kunna jämställa sig med minoritetsgruppers utsatthet. Dock är det flera som menar att det hänger samman med den sociala positionen i övrigt, men man kan dock inte komma överens som ifall de som är dominanta i det vanliga livet gör ett rollbyte eller om de är dominant även i den sadomasochistiska situationen. Även förklaringen att ett sadomasochistiskt intresse är en patologi framkommer i forskningen. Över lag växer här en bild fram av ett samhälle som motarbetar denna sexualitet och stämplar den som pervers eller avvikande. I viss forskning framkom att även deltagare själva ser sitt intresse som sjukligt eller oförklarligt, och en del söker därför psykologhjälp.
Samhällets normer smyger sig även in i diskussionen om lagar där en del författare menar att stater vill lagstifta om sadomasochistiskt våld enbart på grund av den moraliska aspekten och inte på grund av skaderisken. Andra menar att det istället handlar om att sätta en gräns för hur mycket våld som kan accepteras mellan två frivilliga individer för att undvika att personer blir skadade och på så vis en börda för stat eller familj. I flera studier dras det paralleller till andra aktiviteter i vilka kroppsskador och smärta uppstår såsom boxning, tatuering eller omskärelse. Generellt sett anses det att reglerna på förhand skall vara tydliga och att aktivitet som går över gränsen för den enes godkännande är brottsligt/omoraliskt. Som hjälp för detta kan de inblandade individerna på förhand komma överens om stopp-ord och liknande för att den undergivne (masochistiske) parten skall kunna bibehålla sin kontroll.
Det denna studie kan bidra med är att rikta mer fokus mot smärtan i sig och vilken roll den spelar för de inblandade individerna. Den ojämna maktbalansen som tas upp i studierna diskuteras ofta utifrån den psykiska dominansen, förnedringen, men sällan tar man upp den kroppsliga upplevelsen av att bli dominerad, alltså att bli utsatt för smärta. Denna studie fokuserar dessutom mer på den undergivne parten, masochisten, och dess roll i den sadomasochistiska situationen, till skillnad från ovan nämnda studier som mestadels utgår från den dominante parten. Masochisternas egna tankar kring denna fråga kan belysa andra delar av deras intresse även om det inte är intressant för min frågeställning att finna något slutgiltigt svar.
4. Metod
Här redovisar jag för mina val av insamlings– och analysmetoder, mina urvalsprinciper och metodologiska ställningstaganden. Jag har valt att använda mig av intervjuer för att samla in data, samt Grundad Teori (GT) för att sedan analysera mitt material. Jag kommer inledningsvis att ge en introduktion till analysmetoden Grundad Teori och sedan gå vidare med att beskriva mina bakomliggande motiv till min insamlingsmetod intervju. Detta kan ses som en bakvänd ordning, men eftersom insamlingsmetoden grundar sig mycket på analysmetoden och dess medföljande ontologiska och forskningsmässiga ställningstaganden kommer detta att underlätta förståelsen för den läsare som inte helt känner till grunderna i GT.
4.
1. Beskrivning av metoder
4.1.
1. Analysmetod
Grundad Teori har sin bas i symbolisk interaktionism och framarbetades av Anselm Strauss och Barney Glaser 1967 (Guvå & Hyander, 2003, 30). Metoden är menad att teoretisera den mening människan tilldömer sin verklighet. Dock hade de två grundarna lite olika syn på metoden och dessa meningsskiljaktigheter gjorde att GT senare kom att utvecklas till två olika strömningar. Strauss menar exempelvis att teoretiseringen inte behöver vara helt obunden av tidigare teorier och kan vara mer deduktiv, medan Glaser menar att man måste vara teoretiskt obunden för att verkligen följa sin data istället för att försöka pressa in det man finner i en redan formulerad ram, och arbetet måste vara mer induktivt.
Traditionellt fungerar undersökningar antingen positivistiskt och deduktivt, eller hermeneutiskt och induktivt (Hartman, 2001, 27). Att arbeta deduktivt innebär att man utgår från en bestämd teori eller hypotes och sedan söker man efter information kring dessa. Att arbeta induktivt innebär istället att man samlar in information utan förutbestämda idéer och i ett sista skede kopplar den till hypoteser eller teorier. Grundad Teori kan här ses som en medelväg: man inleder arbetet utan hypoteser och säker information på ett öppet vis. Men allt eftersom arbetet fortskrider blir man mer deduktiv i sitt arbete eftersom man får idéer om fenomenet utifrån det man tidigt fått reda på och riktar sitt fokus mot detta (Guvå & Hyander, 2003, 36). Viktiga byggstenar för Grundad Teori är för det första tanken om vad man kan forska om. Strauss menade att man som forskare måste bredda synen på vad som är vetenskap och på så vis undersöka nya, outforskade fält. För det andra så är tanken att man genom jämförelsegrupper kan finna gemensamma nämnare i domäner som från början kan uppfattas som omöjliga att jämföra. För det tredje är tanken om verkligheten som socialt skapad en tanke som är viktigt för Grundad Teori. Detta innebär att man inte kan använda sig av redan formulerade teorier, då en persons verklighet ofta inte kan jämföras med någon annans (Hartman, 2001, 31-32). Forskningsfrågan och ett teoretiskt ramverk skall därför inte formuleras i ett tidigt stadium i arbetet utan de uppstår först efter det teoretiska urvalet. Det man kan göra inledningsvis är att välja ett problemområde. När man börjar göra ett urval kan man alltså inte ha idéer vilken grupp som är ”passande” utan låta den framväxande teorin visa vad som är relevant. Arbetet i GT genomförs i tre faser: den öppna, den selektiva och den teoretiska fasen. Den öppna fasen är förutsättningslös och innebär att man försöker finna så många kategorier som möjligt. När man funnit så många kategorier man kan och man känner att fler inte finns, går man in i den selektiva fasen. Forskaren har nu funnit den viktigaste av alla kategorier: kärnkategorin. Genom att utgå från denna skall forskaren sålla bort de kategorier som inte är relevanta, och man bestämmer vilka egenskaper de återstående
kategorierna har. Till sist går man in i den teoretiska fasen där relationerna mellan kategorierna fastställs (Hartman, 2001, 115).
4.1.
2. Datainsamlingsmetod
Det problemområde som forskaren upplever som mest centralt är det som är viktigast att fokusera på när man arbetar med GT. Därför är det viktigaste kriteriet för insamlingsmetoden att den kan ge ”rätt” sorts material för den fråga som forskaren fokuserar på. Det finns inte heller några fasta regler inom GT som säger om man bör använda sig av kvalitativ eller kvantitativ data, men jag har valt att här arbeta uteslutande kvalitativ. Jag är intresserad av upplevelser, åsikter och verklighetskonstruktioner, vilket är svårt att komma åt med kvantitativa insamlingsmetoder. Dessutom är det svårt att genomföra en kvantitativ undersökning utan inledande idéer om vad som kan vara av intresse, och då jag inte har speciellt mycket kunskap om detta fenomen så krävs det att jag kan fråga mina intervjupersoner om de allra mest grundläggande i fenomenet. Av vissa rekommenderas att man mixar olika insamlingsmetoder, men detta kommer jag inte att använda mig av i detta fall, på grund av att min fråga handlar om den egna upplevelsen och inte kan besvaras genom exempelvis observationer.
Eftersom det jag eftersträvar att visa av denna undersökning än en bild av en upplevelse har jag valt att använda intervjuer som insamlingsmetod. Intervjuer hjälper forskaren att förstå intervjupersonernas synvinkel genom att man fokuserar på deras egna berättelser om sin livsvärld (Kvale,1997, 9). Att använda intervjuer som datainsamlingsmetod innebär att man använder sig av samtalet för att få kunskap om en företeelse. Samtalet är dock inte som det vardagliga samtalet mellan två individer på samma villkor. Istället är intervjun ett samspel mellan en forskare och en respondent, där respondentens roll är att besvara forskarens frågor och forskaren försöker finna kunskap. Denna kunskap utger sig inte för att vara en ”sanning” utan en beskrivning av hur intervjupersonen (respondenten) uppfattar sin livsvärld eller verklighet (Kvale,1997, 40). Att arbeta kvalitativt och med intervjuer innebär att man får information som man kan använda för att skapa förståelse om en grupps situation, som sedan kan användas för att förbättra någons situation (Kvale1997, 18). Amerikanska psykologiförbundets etiska principer (Kvale,1997, 104) säger att forskaren ”förpliktar sig att öka kunskapen om människors beteende och om människors förståelse av sig själva och andra, och att använda sådan kunskap till att främja människors välfärd”. När man använder GT skall man ha ett öppet sinne för det som framkommer, och jag kommer således inte bestämma vad min uppsats kan ge för information utan enbart följa dess data. Detta motsäger inte dessa ovanstående riktlinjer, men jag vill ändå understryka att mitt mål inte är att glorifiera den masochistiska sexualiteten, utan att undersöka den på dess egna premisser.
Att intervjua en person innebär inte att man enbart skall intressera sig för personen i sig, utan att man riktar sin uppmärksamhet på det fenomen man är intresserad av. Gadamer (refererad av Dahlberg at al.) menar att man kan jämföra intervjun med en sporthändelse där man inte lägger vikten vid spelarna utan vid själva spelet (Dahlberg et al, 2001,155). Intervjufrågorna bör därför vara formulerade på ett sådant sätt att de riktar sig mot fenomenet. Frågorna får inte heller rikta sig mot, eller förvänta sig, ett specifikt förutbestämt svar och om man vill få reda på någonting om någon annans livsvärld bör man vara medveten om att man inte vet hur denne upplever världen. Frågorna kan då formas för vilket svar som den intervjuade än ger (Dahlberg et al, 2001, 156).
4.1.
3. Urval
Ett representativt urval innebär att man väljer ut intervjupersoner med vissa egenskaper på ett sådant vis att intervjupersonerna kan representera fördelningen av egenskaper i den stora gruppen. Faran med detta är att materialet inte tillför uppgifter som är relevanta för den specifika frågeställningen. Ett annat sätt att göra ett urval är att ett ändamålsenligt, då man väljer personer som man anser kunna svara på de frågor man i förväg har formulerat. Problemet med detta är istället att man riskerar att i förväg ha bestämt vad som är relevant för frågan, och på så vis inte får någon ny kunskap (Hartman, 2001, 66). Grundad Teori menar att ett urval skall bestämmas kontinuerligt under arbetets gång, så att man kan göra ett nytt urval när man redan fått viss information om det fenomen man undersöker. När man påbörjar en undersökning ska man försöka finna så många kategorier man kan om fenomenet i fråga. Kategorier är aspekter eller egenskapsbegrepp av en grupps verklighet som har en bestämd mening för dem och som skapar det de ser som sant, eller hur de definierar vissa fenomen. (Hartman, 2001, 48). Man skall göra sina urval efter teoretiska överväganden. Det är då viktigt att forskaren använder sig av sin insamlade data för att få information om var man med fördel bör fortsätta sin datainsamling för att få relevant information. Forskaren bör genom arbetet få materialet att ”smalna av” tills det som är mest relevant för gruppen i fråga blir synligt (Hartman, 2001, 68).
Urvalsarbetet fortsätter alltså genom hela datainsamlingen för att man ständigt skall finna respondenter som kan tillföra information om det som i tidigare data visat sig viktigt. Man märker när man kan sluta göra urval genom att de kategorier man formulerat eller funnit har blivit mättade på information. Man kan då inte längre beskriva kategorierna på fler vis än vad man redan gjort, och för att vara säker på att detta är fallet gör man bäst i att maximera och minimera skillnaderna på urvalen. På så vis får man veta under vilka omständigheter som beskrivningen av ett fenomen fortfarande gäller och i vilka fall de slutar vara ”sanna” (Hartman, 2001, 72).
4.
2. Genomförande
Efter att ha gett en grundläggande beskrivning av analys- och insamlingmetoder kommer jag att beskriva mer ingående hur mitt urval och en analys går till och vilka ställningstaganden jag gjort under arbetets gång. Insamling och analys är inte en linjär process i Grundad Teori utan mer som en ”fläta” (Guvå & Hylander, 2003, 45). Detta innebär bland annat att det är svårt att beskriva sin arbetsprocess utan att kasta in läsaren i begrepp och idéer som man inte ännu förklarat, eller att återkomma till tankar som man tidigare redan gått igenom. Jag har här valt att försöka att beskriva mitt arbete på ett grundligt vis, men det kommer ändå att finnas gropar och krångliga beskrivningar som inte blir förklarade förrän senare, varför texten kan behövas läsas om några gånger för den som inte redan känner till GT.
4.2.
1. Mitt urval
De intervjupersoner jag använt mig av är fem självutnämnda masochister som jag kommit i kontakt med via Internet. På grund av önskemål från mina undersökningsdeltagare kommer jag inte att beskriva exakt var jag kommit i kontakt med individ för individ, men jag kommer att beskriva två olika hemsidor där jag funnit mina intervjupersoner.
På hemsidan www.darkside.se samlas individer som har ett intresse för BDSM (bondage-dicipline-sadism-masochism). Sidan har cirka 7000 medlemmar i alla åldrar och från alla delar av Sverige, och även några från andra länder. Darkside publicerar artiklar och liknande
som berör fetischklubbar, föreningar och politiska frågor om exempelvis sexuellt likaberättigande och arbetar på så vis för att förmedla en bild av BDSM, fetischism och liknande som en sexualitet som förtjänar samma status och rykte som exempelvis homosexualitet.
Fetischklubben/-föreningen Dekadance har en hemsida (www.dekadance.se) där individer som är intresserade av fetischism, BDSM och liknande kan registrera sig och på så vis bli medlemmar i föreningen och berättigade inträder på klubbens fetischfester som anordnas på olika platser i Stockholm. På denna sida finns ca 5000 personer registrerade. Även här publicerar man artiklar och sådant som argumenterar för ”sexuellt likaberättigande” för fetischister, och man arbetar aktivt för att öka folks kunskaper kring fetischism. Då dessa hemsidor utger sig för att vara förespråkare för denna ovanliga form av sexuell läggning och dess medlemmar är relativt öppna med sin sexualitet har dessa hemsidor varit bra utgångspunkter för att finna mina intervjupersoner. Eftersom jag använder mig av GT så är mina inledningsvisa kriterier få: personerna skall ha ett sexuellt intresse för smärta och vara tillräckligt öppna för att frivilligt ställa upp på en intervju. Av bekvämlighetsskäl valde jag att avgränsa mig till personer boende i Västmanlands eller Stockholms län.
Då ämnet kan upplevas som känsligt för vissa har jag varit extra tydlig med den garanterade anonymiteten och frivilligheten. Jag har inte ”övertalat” någon som är osäker på sin medverkan, utan alla intervjuer har genomförts enbart med dem som tydligt visat att de vill medverka. Detta har med stor sannolikhet lett till att endast individer som vanligtvis är mycket öppna med sitt ”intresse” har kunnat bidra med sin syn på smärta. Resultatet riskerar därför att vara riktat åt ett visst håll, men jag anser att detta är ett pris värt att betala för att minska risken för att någon ställer upp som sedan inte är nöjd med sitt beslut och kanske mår dåligt över det.
I den bästa av världar skulle jag som forskare välja urvalsgrupper och låta dem föra mitt arbete vidare och styra mina framtida urval. Dessvärre innebär tids- och utrymmesbegränsningen i denna undersökning att jag endast kan göra urval individ för individ och på så vis inte helt kunna utnyttja tankarna i GT, utan fått inspireras av dem och använda dem i en mindre nivå istället. I GT talas det även om att ”maximera och minimera skillnaderna” i sina urvalsgrupper. Detta betyder att forskaren försöker att göra urval som kan visa under vilka förutsättningar en företeelse gäller. Genom att välja grupper som liknar varandra, minimera skillnaderna, kan man lättare förstå när en kategori uppstår och när man väljer grupper som skiljer sig från varandra, maximerar skillnaderna, kan man samla in varierade data och vidga kategorierna (Hartman, 2001, 71). Dessa idéer förutsätter att man gör urvalsgrupper, vilket jag alltså inte har utrymme för i denna undersökning. Jag har dock valt att ha dessa grundtankar i bakhuvudet i mitt individurval och försökt att maximera och minimera skillnaderna mellan intervjudeltagarna.
Min första intervjudeltagare ”Malin” är en kvinna på 34 år som lever i ett förhållande som kan beskrivas som konventionellt (i bemärkelsen ”vanligt”), och hennes intresse för masochism tar sig uttryck enbart sexuellt och endast med hennes partner. De lever alltså inte i ett sadomasochistiskt förhållande utanför sängen, men hon har levt i ett 24/7 förhållande innan. Även min andra deltagare är en kvinna: ”Josefin”. Hon är 27 år gammal och lever i ett ”switch” förhållande vilket innebär att hon och hennes partner turas om att vara dominant eller undergiven. Även Josefins sadomasochistiska intresse begränsar sig till sängen.
För att maximera skillnaden ville jag här intervjua någon med ett annat familjeförhållande än de två första, varpå jag tog kontakt med ”Peter”. Peter är en man på 43 år som lever med en kvinna som inte har något sadomasochistiskt intresse. Istället söker han sadomasochistiska individer utanför äktenskapet, möten som är tillfälliga förbindelser. Peter är främst dominant men har blivit mer och mer intresserad av att bli dominerad och uppleva bland annat smärta. Efter dessa tre intervjuer började jag sortera mitt materiel lite smått för att kunna göra ett mer
datastyrt urval. Efter att ha funnit några viktiga punkter i dessa tre berättelser valde jag att prata med en individ som är helt öppen med sitt intresse och jag fann ”Erik”. Han beskriver sig själv som en ung man i 30-års ålder som lever i ett särboförhållande. Hans masochistiska intresse går utanför sängen på så vis att han kan uppleva njutning i smärta utan att vara i en sexuell miljö.
I detta skede i arbetet tog jag en sista titt på mitt insamlade materiel och beslöt att min sista intervjuperson borde bli en kvinna eftersom de två kvinnorna jag valde att intervjua gav lite mindre information än de två männen. Jag vill inte att mitt material skall vara styrt av kön och därför ville jag ha en jämn fördelning mellan män och kvinnor. ”Stina” är 24 år och säger att hon aldrig mer vill leva i förhållanden utan sadomasochistiska inslag och menar att givande av smärta är något hon ser som kärleksförklaringar.
Ingen av mina intervjudeltagare är homosexuell och alla lever i heterosexuella förhållanden idag. Dock beskriver flera att de är bisexuella eller har en ”öppen” sexualitet och har redan, eller är nyfikna på att prova, sexuella förbindelser med någon med samma kön. Alla deltagare är svenskfödda.
4.2.
2. Att intervjua
Jag har använt mig av teman istället för specifika frågor i mina intervjuer eftersom dessa teman under arbetets gång kan förändras och riktas mer mot det som efter en tid blir mer tydligt som intressant för de intervjuades verklighetsuppfattning, men detta är inget jag kan veta på förhand. Varje intervju har därför ”levt sitt eget liv”, samtidigt som jag kunnat strama av mina frågeställningar utifrån vad som tidigare visat sig vara viktigt för de intervjuade.
Efter att ha kommit i kontakt med mina intervjudeltagare på Internet har intervjuerna genomförts i grupprum i skolmiljö. Jag var mycket noga med att informera om frivillighet och anonymitet samt tala om att jag ämnar använda citat i min undersökning, och därför bett dem att inte använda uttryck eller talesätt som skulle kunna avslöja deras identitet. Jag har valt att använda bandspelare samt ta anteckningar.
4.2.
3. Analysarbete
Här kommer jag att beskriva hur mitt analysarbete gått till genom de tre faser som finns i Grundad Teori. Eftersom man ofta växlar mellan urval och analys och då analysarbetet innefattar tre olika delar: kodning, minnesanteckningar och sortering, som också bearbetas cirkulärt kan beskrivningar av processen lätt bli osammanhängande. Jag kommer därför att börja varje rubrik med att göra en teoretisk beskrivning av de begrepp jag använder och sedan fortsätta med att beskriva min egen arbetsprocess.
4.2.3.
1. Den öppna fasen
I den öppna fasen söker man efter så många kategorier man möjligtvis kan finna. En kategori beskrivs av Hartman som ”ett fenomen som har en bestämd mening för en grupp människor” (Hartman, 2001, 47). Med detta menas att vi alla har olika sätt att se på vår verklighet och således även egna sätt att dela in den, kategorisera den. Kategorierna man söker är alltså fenomen som skapar den undersöktes verklighet. Den öppna fasen bör fortsätta tills man känner en ”mättnad”, det vill säga när man inte får någon ny information om det man undersöker (Hartman, 2001, 72). Forskaren bör dessutom finna en kärnkategori, det vikigaste
fenomenet i problematiken, innan arbetet fortskrider. Kärnkategorin är den som står i centrum. I den insamlade informationen finns det olika indikatorer som hjälper till att finna kategorier och samband mellan kategorier. En indikator kan vara ett ord eller en fras som beskriver enskilda fenomen. Dessa jämförs och kodas, och på så vis växer teorin fram ut data (Hartman, 2001, 80).
För att få in så mycket information som möjligt genomförde jag de tre första intervjuerna utan några speciella idéer i åtanke. Jag följde intervjudeltagarnas egna berättelser och gav följdfrågor utifrån det de själva valde att berätta om. Dessa tre intervjuer transkriberades och lästes noga igenom innan jag fortsatte mitt arbete. På grund av tidsbristen valde jag att här fokusera på de mest återkommande teman i intervjuerna för att ta med dessa till de två sista intervjuerna även om en kärnkategori inte helt växt fram även om vissa idéer nu uppstått. Dessa teman bestämdes av indikatorer jag funnit i min insamlade data och de två sista intervjuerna var därför mer fokuserade och riktade än de tre första.
4.2.3.
2. Den selektiva fasen
I den selektiva fasen skall man gallra ut de kategorier som inte visat sig relevanta för den teori som framarbetas. De kategorier som då återstår skall beskrivas, alltså skall deras egenskaper fastställs. Detta innebär att man tar reda på vad personerna menar med, eller tillskriver, fenomenen som skapar deras verklighet (Hartman, 2001, 49).
Efter att ha bestämt vilka kategorier som var viktigast genomförde jag de två sista intervjuerna. Även dessa transkriberades och lästes igenom noga. Efter detta så kände jag mig säker nog på vilken kategori som var kärnkategorin, så jag påbörjade arbetet med att sålla bort dem som inte var relevanta för denna. När jag kände mig nöjd med detta arbete vände jag mitt fokus mot att försöka skildra hur intervjudeltagarna beskrivit de kategorier som återstod och ta ut citat som kunde belysa det som sagts.
4.2.3.
3. Den teoretiska fasen
De kategorier som återstår bör ha en relation till varandra. Här fastställs dessa genom att man finner referenser i en kategoribeskrivning som leder en till en annan kategori.
För att beskriva relationerna ritade jag här upp en figur som kan förklara hur kategorierna är relaterade till varandra och till kärnkategorin. Denna kompletterades med en förklarande text för att ge klarhet för läsaren hur teorin växt fram ur data.
4.
3. Sammanfattning:
I denna undersökning används Grundad Teori som analysmetod. Den grundade teorin baseras på interaktionismen och utgår från att verkligheten är socialt skapad. Den är väl lämpad för att utforska nya fält där man inte bör ha för mycket kunskap om det fenomen man är intresserad av. Forskningsfrågan skall vara löst formulerad och gärna bara en fingervisning om vad det är man intresserar sig för.
Insamlingsmetoden i denna undersökning är kvalitativ intervju där intervjupersonernas livsvärld står i fokus. Frågorna bör vara öppna för att svaren inte skall styras av intervjuaren utan fokusera på intervjuoffrets intressen.
Urvalet av intervjuoffer bör styras av den data som samlas in. Inledningsvis har jag därför få kriterier för mitt urval av intervjupersoner. Detta smalnar sedan av utifrån vad som visat sig
mest relevant under intervjuernas fortgång. Till sist står det klart att mina respondenter, som jag kommit i kontakt med via Internet, är tre kvinnor och två män i åldrarna 24 – 42 som alla ser sig som bisexuella masochister.
I analysarbetets öppna fas skall man finna så många kategorier, det vill säga fenomen som skapar de intervjuades verklighet, som möjligt. Detta skall man göra tills man känner ”mättnad” och inte får någon mer information. Här genomförde jag de tre första intervjuerna, för att sedan gå vidare till den selektiva fasen. Här gallras de irrelevanta kategorierna bort och en kärnkategori fastställs. De två sista intervjuerna riktas mer åt de kvarvarande kategorierna för att få mer information om dessa. Till sist, i den teoretiska fasen, ritas en figur upp där kategorierna, kärnkategorin, och relationerna mellan dessa ritas upp.
5. Analys: Smärtburen njutning
5.1. Förenliga oförenligheter
De fem intervjudeltagarna hade alla olika upplevelser av, och olika sätt att prata om, sitt masochistiska intresse. Exempelvis var det någon som var helt öppen med sin sexualitet medan en annan inte alls ville att någon i den direkta umgängeskretsen skulle ha någon kännedom om intresset. Jag har därför valt att redovisa enbart de kategorier som i en sista utgallring visade sig relevanta istället för att beskriva en process från stoff till slutgiltigt resultat, då ett sådant redovisningssätt skulle bli alltför utdraget och utrymmeskrävande.
Jag kommer istället att beskriva mitt resultat utifrån deltagarnas upplevelse av andras åsikter, upplevelsen av masochism, samspelet i masochistiska situationer, säkerhetsaspekter och smärtans paradoxer.
5.1.
1. Andras åsikter
5.1.1.
1.Avvikelse
Trots att flera deltagare menade att de inte lät omvärlden påverka dem så blev det tydligt att de ändå kände av hur samhället i stort skiljer sig från deras sätt att utöva eller uppleva sexualitet. En känsla av avvikelse fanns liggande under ytan hos flera av dem, något som blev synligt exempelvis genom att ett par av dem beskrev sig som ”normala” utanför sängen. Detta sätt att uttala sig tyder på att de ser sig som onormala i sin sexualitet:
”Utanför sängkammaren tror jag inte att så många kan ana att jag tycker om SM. Jag är en vanlig tjej med vanliga kläder och allt är så jäkla vanligt…” – Stina
”Utanför det sexuella är jag normal, lever ett normalt liv, numera.” – Malin
Denna känsla av avvikelse blev tydligare när de talade om de fördomar de upplevde mot dem. Här framkom det att de upplevt att andra ser dem som konstiga eller udda. De flesta upplevde dock inte detta som problematiskt utan menade att de lät det passera och helt enkelt lät bli att umgås med individer som uttryckte sådana åsikter.
”Jag känner att jag är tillräckligt självsäker på vad jag står för och vad jag vill att jag inte har några problem att hävda mig heller, så jag bryr mig inte om att någon tycker någonting negativt.” –Erik
Det fanns även inslag av rädsla för andras reaktioner, vilket höll några av deltagarna tillbaka från att vara helt öppen med sin masochistiska sexualitet:
”Jag kanske skulle förlora en kontakt som är väldigt fin. Jag vet ju inte, men min erfarenhet säger att det kan bli så. Då väljer ju jag att endast ge ut vald information. Och det har fungerat hittills.” –Peter
”Jag berättar inte för mina föräldrar. Där försöker jag hålla det avgränsat, för enligt dem gör man ju inte ‘sånt’. Jag har inte den tilliten till dem. Vi pratar inte så.” – Josefin
Deltagarna tycks nu vända på någonting som skulle kunna vara negativt för dem till någonting positivt. Det är inte så att de inte vågar berätta för att de skäms över sina handlingar, utan snarare att de inte vågar berätta för att de inte litar tillräckligt på vissa individer i sin närhet. Det verkar nästan som att de anser att insyn i deras intresse måste förtjänas och att de på så vis är ett privilegium.
5.1.1.
2. Utveckling
Men genom denna känsla av avvikelse och fördomar från omvärlden fanns en tydlig upplevelse av att ha kommit längre än de som uttrycker förargelse över deras sätt att leva. Deltagarna uttryckte alltså en känsla av överlägsenhet eller utveckling jämfört med omvärlden:
”Många tror nog att sex ska vara på ett visst sätt och kanske känner att de skulle vilja våga gå utanför lådan men inte vågar, och istället för att prova själva så måste de racka ner på dem som vågar. Klassisk problematik.”
– Stina
På så vis blev känslan av utsatthet för fördomar omvänt till någonting positivt istället för en känsla av att ha blivit diskriminerad eller att ha blivit åsidosatt, på samma vis som de vände sin rädsla för att vara öppna till sig egen fördel ovan.
Flera menade dessutom att de förstod att det är svårt att förstå intresset om man själv inte provat och menade att de själva antagligen skulle ha samma fördomar om de inte var insatta i den masochistiska naturen:
”Jag håller med om det [tanken att smärta är kopplat till en negativ upplevelse] om man inte har provat. Jag skulle hålla med om jag inte hade den erfarenhet jag har. Men nu tycker jag inte att det är negativt.” – Peter
Detta tyder på att de fortfarande kan identifiera sig med de individer som inte ägnar sig åt masochistiska lekar. Men de ser alltså dessa individer som personer som skulle behöva våga mer, som skulle behöva prova på det som se själva gjort, vilket gör att det verkar som att de ser sin egen ”resa” som en mycket betydelsefull sådan.
5.1.
2. Masochism som upplevelse
5.1.2.
1.Förstärkning
Det som framstår som en av de största beståndsdelarna av upplevelsen av den masochistiska handlingen är förstärkning av upplevelser, känslor och förnimmelser. Alla deltagare beskrev känslor som rus och kickar när de pratade om upplevelsen av masochistisk lek:
”Det blir ett härligt rus, att känna smärta, att få lov att vara undergiven på ett helt annat sätt än i vanlig sex då man bara ligger där som en död fisk. Det är mer fart och fläkt.” –Josefin
