Observationsmallen bestod av åtta olika infallsvinklar. De redovisas i textform och de svarsalternativ som framkom redovisas. Det är 15 observationstillfällen som redovisas.
Nära hälften av observationerna visade att den vanligaste inledningen är starta kommunikationen med samtal om ämnet. Därefter är det jämt fördelat mellan att börja med en fråga, ge eleven en uppgift samt att diskutera sig fram till vad som skall ske.
Elevens bemötande visar sig att tre fjärdedelar svarar negativt och är antingen negativa, avvaktande eller har en negativ fråga till uppgiften.
Lärarens metoder för att motivera och bjuda in eleven till arbete visade i observationerna tre olika tillvägagångssätt. Att skoja och bjuda på sig själv visade sig en femtedel av observationerna ha. Resten av observationerna visar att det är delat mellan att tala om vad som skall göras och att ge beröm till eleven. Lärarens bemötande vid nekande svar från eleven visar att invänta eleven sker hälften av gångerna. Därefter följer förhandling som sker var tredje gång. En tydlig markering av vad som gäller, eller vilka regler som finns sker var tionde gång ungefär.
Vid jakande svar får eleven beröm och bekräftelse varje gång. Ungefär var tionde gång sker förutom en bekräftelse också en utökad arbetsuppgift.
Resultatet av hur eleven reagerar vid en tillsägelse om vad som skall göras är jämt fördelat mellan fyra olika händelseförlopp. Avvaktan, acceptans, att gå iväg samt aggressioner såsom ord, hot eller svordomar.
Läraren bemöter en konfliktsituation/meningsskiljaktighet med att vänta in eleven eller med att tala om vilka regler som gäller. Var tionde gång sker en förhandling mellan lärare och elev.
Observationen visar att elevens reaktion på en konflikt/meningsskiljaktighet mynnar ut i att eleven ger med sig och accepterar lärarens synpunkter hälften av gångerna. Den andra hälften består till två tredjedelar av flykt från elevens sida och en tredjedel av aggressioner som hot, svordomar och högt tonläge.
6. Diskussion
Intervjuresultatet visar att personer med ADHD har ett svårhanterligt funktionshinder där det finns många parametrar som skall stämma för att undervisning skall kunna ske. Det visar på att tålmodighet och förståelse är viktiga egenskaper för att lyckas undervisa och få kvalité i skolarbetet. Lärarna beskriver egenskaper som att vara lugn och tålmodig är adekvat att ha. Det framkommer att humor och intresse är viktigt för att orka arbeta med dessa ungdomar. Resultatet visar att lärarna har stor erfarenhet av att undervisa och alla besitter stora kunskaper i ADHD problematik. Samtidigt tycker de själva att det är svårt att lyckas och de beskriver att det som fungerar ena timmen inte fungerar nästa för att något stör eleven. Gillberg (2004) beskriver impulsiviteten och deras svårigheter att sitta stilla, de fångas av yttre stimuli och tappar koncentration och uppmärksamhet på det som skall göras.
Tre av lärarna berättar om hur angeläget det är att arbetet är förberett och klart när eleven kommer. Det skall finnas en tydlighet och en struktur kring arbetet. Kutscher (2005) beskriver att de med ADHD har bristande
organisationsförmåga. Detta utgör då ett funktionshinder i sig och att lära eleven att strukturera och organisera är av stor betydelse för att de skall klara av skolan.
De intervjuade lärarna och Ronhövde (2006) har samma syn på att eleven skall veta när, var, hur, med vem och vad som skall ske är viktigt för elever med ADHD.
Lärarna arbetar med positiv förstärkning, och att inte ”hänga” upp sig på det som inte fungerar. Webb (2008) beskriver hur kreativitet och spontanitet hos ADHD elever kan omvandlas med rätt signaler till något positivt.
Samtalet till elever med ADHD bör ske med en viss distans där man först läser av eleven. Fånga in eleven i ämnet och känna av elevens sinnesstämning.
Observationerna visar att läraren startar nästan till femtio procent med ämnet när de börjar arbetsmomentet. Detta kan ha att göra med att läraren pratat med
eleven innan eller att eleven redan visste vad det handlade om. Det kan också ha att göra med att elever med ADHD ofta frågar vad som skall göras och då blir de naturligt att falla in i ämnet direkt. De elever som har ADHD arbetar ofta i små grupper och lärare och elev känner varandra väl och de har sedan tidigare en relation.
Elevens bemötande är ofta negativt och där väntar oftast läraren in eleven. I intervjusvaren framkom att tidsperspektivet är viktigt och Göran sa att tidspress aldrig är bra. Jorgensen (2009) menar att de med neuropsykiatriska besvär har kommunikationsproblem. Observationsfråga två ”Hur bemöter eleven
kontakten?”, visar en negativ inställning från eleven. Osäkerheten slår igenom när eleven inte kan bilda sig en helhetsbild av vad som skall hända. De behöver tid till eftertanke och kanske ytterliggare förklaring för att acceptera situationen.
Observationerna visade att lärarna är bra på att ge positiv feedback när eleven är positivt inställd till arbete. Elevens beteende vid tillsägelse är svår att tolka. Där finns allt från acceptans till att gå iväg. Då är frågan om läraren bedömt
situationen fel och kunde angripit problemet på ett annorlunda sätt. I den meningsskiljaktighet som uppstår handlar antingen läraren genom att vänta in eleven eller talar om vad som gäller här och nu. Den skillnaden i handlande från lärarens sida kan förklaras med det som Stina beskriver i intervjun, ”det gäller
att hitta rätt kommunikation till varje elev”. Om eleven går iväg kan det vara ett
sätt den lärt sig genom åren och det bör ses som ett sätt att undvika konfrontation och våldshandlingar.
Elevens bemötande till arbetsuppgiften är negativ, avvaktande eller frågande till fyra femtedelar och läraren agerar i det läget med att vänta, förhandla eller avvakta själv till fyra femtedelar. Det är intressant och ger läraren och eleven tid att förbereda sig för hur fortsättningen skall se ut. Det skapas en processtid för både lärare och elev som kan göra att reflektion och eftertanke finns innan nästa steg tas. När läraren förhandlar kan det tyckas fel men det skapas tid och i den kommunikationen kan eleven få vara med att bestämma eller få förståelse för något som gör att de accepterar och kanske förstår hela eller delar av situationen.
Jorgensen (2009) skriver att Ross Greene menar att det är inte viljan som saknas utan förmågan att förstå sina egna handlingar och vilka konsekvenser det får. I undersökningen kan man se att eleven ofta är negativ. Det innebär att tidspress, eller forcering från läraren skapar problem. Samtidigt skall läraren i den
situationen avgöra om beteendet beror på funktionshindret eller om eleven inte vill göra det specifika momentet. Den känslan och kännedomen om elevens funktionshinder avgör hur läraren skall fortsätta kommunikationen. Det är vid den tillsägelsen som elevens svar avgör vad som händer. Wrangsjö (1998) beskriver de fem steg om känslor som i en sådan här situation sätts på prov. Den sociala kompetensen om vad för regler och känslor som är acceptabla i olika miljöer. Deras empatiska förmåga för lärare och kamrater. Men även att träna på att inte få omedelbar behovstillfredsställelse utan kunna se nyttan med detta långsiktigt (2004). Här blir kommunikationen ett redskap för att belysa hur andra kan uppleva olika situationer. Ett sätt är att tydliggöra händelser med hjälp av bilder. Exempelvis beskriva med glada eller ledsna smileys hur eleven upplevs när den gör eller säger olika saker. Jorgensen (2009) skriver om de empatiska problem och svårigheten de med ADHD har med att förstå andras motiv.
Syftet med undersökningen var att se hur kommunikationen ser ut mellan elev med ADHD och lärare vid ett arbetsmoment. Resultatet visar att för att få en god undervisningssituation krävs mycket kunskap och förberedelse. Erfarenhet från läraren samt att miljöbetingelserna är de rätta. Problematiken med ADHD är så stor att det krävs så lite för att störa och förstöra den struktur och tillit som finns mellan lärare och elev. Det beror många gånger på att läraren inte förstår eller kan känna, se eller höra det som eleven upplever. Både Kutscher (2005) och Abrahamsson (2010) beskriver den problematik som olika sinnesintryck kan ge de som har ADHD.
Observationerna visar att ett kritsikt ögonblick är just när arbetet skall starta och läraren säger eller ger en instruktion att detta skall vi göra. Resultatet visar att där accepterar hälften detta medan den andra hälften protesterar så kraftigt att
finns i att acceptera de sociala mönster som skolans struktur är i vårt samhällsliv. Det blir aggressioner och destruktivitet där de straffar ut sig själva (2004). Webb (2008) menar att impulsiviteten gör att de säger olämpliga saker utan att mena det. Det är viktigt att få de att förstå att deras beteende skadar dem själva i deras vilja att skapa goda relationer till kamrater och andra personer i deras omgivning. Här visar intervjuerna att det är av stor betydelse att förvissa sig om att eleven har förstått uppgiften. Och att förklara och bryta ner uppgiften i detaljer så att eleven kan förstå helhetsbilden av det som skall ske. Ett sätt att minimera eller minska risken för konflikt är att som Göran beskriver, ”Att komma fram till
gemensamma mål och hur de skall gå till, är viktigt så eleven känner sig
delaktig”. Att lyckas med dessa elever är att få de att tro att de bestämmer och att
de gör de som de vill. Professionen är att ligga steget före och få dem att lära sig det de behöver utan att de alltid är medvetna om vad de lär sig.
Observationerna visar att läraren berömmer och pratar mycket positivt till eleverna. I intervjuerna framkommer att alla tar upp vikten av att fokusera på det som är positivt. Jorgensen (2009) skriver att straff inte lönar sig och att positiva signaler gör att eleven blir mer positiv till skolan. Webb (2008) beskriver möjligheten av att använda deras hyperaktivitet till positiva händelser och ägna sig åt ”rätt” saker.
I resultatet framkommer, som Marie uttrycker det ”du måste gilla och ha
intresse för ADHD för att orka lyckas med dessa eleverna”. Observationerna
visar på lärarens tålmodighet med att vänta in eleven och avgöra nästa steg i kommunikationen. Den visar på en lärarprofession och ett intresse för att lyckas nå eleven.
Att läraren vid konflikt och meningsskiljaktigheter antingen talar om vad som gäller för regler eller väntar in eleven tyder på att läraren läser av eleven då alternativen är långt ifrån varandra.
I intervjuerna säger ett par lärare att medicinering är bra om elever med ADHD skall må bra och lyckas ta till sig undervisning och fungera socialt. I litteraturen
beskriver Kutscher (2005) och Ronhovde (2006) den kemiska obalans som finns i hjärnan hos de med ADHD-diagnos. Det gäller att använda sig av alla olika ”redskap” för att dessa elever skall känna sig delaktiga. Hitta balansen mellan rätt dosering av medicin och individanpassad kommunikation för att lyfta dessa elever.
Lärarna använder sig av sig själva som redskap och har hittat en personlig metod som fungerar i många situationer med ADHD-elever. De metoder som dessa lärare och den kommunikation som de använder sig av, visar att de går men att även de med stor erfarenhet och kunskap inte lyckas fullt ut. Det innebär att det krävs mer forskning kring kombinationen funktionshindret och lärande-
situationer. Såväl medicinsk forskning som forskning i lärandesituationer kring hur bemötande och inlärning skall ske på ett sätt som gör att det blir lättare för personer med ADHD att fungera i samhället. En naturlig fortsättning på detta arbete är att använda samma frågor och observationsmall. Intervjuerna skulle då göras på lärare som har mindre erfarenhet än mina respondenter. Samt att observationerna görs på vanlig skola och i större grupper.
Utifrån syfte och frågeställning visar denna undersökning att ämnet ADHD är oerhört komplext och svårt att förstå för oss ”vanliga” människor. Deras funktionshinder följer vissa kriterier men är trots det helt individuellt. Det behövs struktur och hjälp genom hela uppväxten för dessa barn. Det räcker inte med en god skolmiljö utan det måste till struktur och ramar i den övriga sociala miljön också. Abrahamsson (2010) skriver om upp till 80 % ärftlighet. Frågan är om barn och ungdomar med ADHD som växer upp med föräldrar med samma diagnos får den struktur och det stöd de behöver hemifrån för att klara av skolan? Föräldrarna kanske inte orkar eller får den hjälp de behöver med sitt barn och problematiken blir större i skolan. För att dessa elever skall må bra och utvecklas positivt behövs tät kommunikation mellan hem och skola och övriga inblandade samhällsfunktioner. Det bygger på att det finns förståelse för varandra. I den kommunikationen måste eleven komma i centrum och all annan prestige om vad som är rätt och fel läggas åt sidan.
Till viss del kan du lära dig att bemöta dessa elever och personer. För att få en god kommunikation och en tillit från individer med ADHD är personlighet och värderingar av att vi alla är olika den viktigaste förutsättningen för att lyckas nå och utveckla relationen. Som lärare och pedagog VÅGA se det ”annorlunda” som något positivt och arbeta utifrån det och blunda för sin egen ”normala mall”. Hitta möjligheter i den situation som uppstår och vara flexibel och positiv i det.