I denna del kommer jag att gå djupare in på resultatet som uppnåtts efter att materialet analyserats. Syftet med studien var att ta reda på hur förskolepedagoger uppfattningar av den nya läroplanens (Lpfö 18 2018) digitala mål samt vilken betydelse de uppfattningarna har för barns kommunikation, samspel, lärande och fantasi, allt detta utifrån ett sociokulturellt perspektiv.
De frågeställningar som resultatet kommer att analyseras utifrån är följande: 1) Vilka digitala verktyg är mest populära att använda i förskolan, enligt
förskolepedagoger?
2) Vilka uppfattningar har pedagogerna om digitala verktyg i förskolan, med särskilt fokus på barns samspel, lärande och fantasi?
3) Vilka utmaningar respektive möjligheter ser förskolepedagoger med att arbeta med digitala verktyg?
4) Vilka uppfattningar har förskolepedagoger om den nya läroplanens digitala mål?
Detta avsnitt är strukturerat på ett sätt där en fråga väljs ut och resultatet i form av intervjusvar presenteras. Därefter följer en analys på det resultat som just presenterats. Analysen har utgångspunkt i den forskning och de frågeställningar som denna studie ämnar svara på.
Beskrivning av deltagarna
I denna studie är det 23 olika förskolepedagoger som har deltagit och av dessa 23 deltagare så var 20 av dem kvinnor och de resterande tre var män.
Åldern på deltagarna var allt mellan 18 och 67 år och av dessa var 14 personer utbildade förskollärare, 8 barnskötare samt en person som hade fyllt i “övrigt” i rutan på enkäten. Med andra ord så bestod studien främst av förskolepedagoger.
Förändringar i verksamheten efter den nya läroplanen enligt pedagogernas uppfattningar
Detta avsnitt presenterar resultatet kring frågan om vilka förändringar som har skett i verksamheten efter att den nya läroplanen (Lpfö 18 2018) blivit gällande. Därefter görs en
26
analys av resultatet med koppling till den valda forskningen. Frågan berör flera av de frågeställningar som studien ämnar besvara.
Resultat av intervjuer
En av de första frågorna som deltagarna fick besvara var huruvida pedagogerna som deltagit i studien hade gjort någon märkbar förändring i sin verksamhet eller inte efter att den nya läroplanen blivit aktuell när det gäller digitalisering i förskolan. De som svarade “Ja” på den frågan blev då ombedda att berätta lite mer om de ändringar de gjort, och majoriteten av deltagarna (14 st) svarade att de valt att ändra sin verksamhet efter att den nya läroplanen trätt i kraft.
Självklart så var alla deltagares förändringar inte på samma nivå, utan de skiljde sig åt på ett eller annat sätt. Resultatet visar att de större förändringarna efter att den nya läroplanen trätt i kraft skedde på de avdelningar där förskolepedagogerna var mellan 26–35 år gamla. Det gick att urskilja en distinktion mellan hur förskolepedagogerna respektive barnskötarna såg på förändringarna som gjordes i verksamheten. Förskollärarna la mer fokus på hur olika verktyg kan användas för att uppnå digitaliseringsmålet. De la större vikt vid att resonera kring de pedagogiska aspekterna av de digitala verktygen. Exempelvis svarade förskollärare L i åldersintervallet 36-45 med 5 till 10 års erfarenhet, följande:
“Att få in digitaliseringen mer övergripande i verksamheten samt en större förståelse och medvetenhet kring vad adekvat innebär. Mer källkritik och mer ifrågasättande kring vad vi
väljer för hjälpmedel till barnen.”
Barnskötarna var däremot mer inriktade på att barnen ska använda sig av olika digitala hjälpmedel. Deras svar var inte lika fokuserade på hur de ska användas och med vilket
innehåll. Ett exempel på ett av svaren från barnskötare L i åldersintervallet 46-55 med mer än 10 års erfarenhet, skriver:
“Vi använder flera digitala verktyg med barnen, barnen är delaktiga i arbetet.”
För de deltagare som var i åldern 18–25 år så framkommer det att digitaliseringen varit en naturlig del i vardagen och vad de strävat efter med ändringar i sina verksamheter var till exempel att ha flera aktiviteter med hjälp av flera olika digitala verktyg. De som var mellan 26–36 år gamla såg digitalisering som något positivt medan de mer erfarna barnskötarna, som
27
arbetat inom yrket i mer än tio år, hade gärna velat få lite hjälp och kanske få gå igenom utbildningar där de får mer kunskap om digitalisering.
En barnskötare (nedan Barnskötare A) skrev att hon har skrivit ut QR-koder som barnen fått använda sig av och att det enligt henne var tillräckligt mycket digitalisering. Hon lyfte även upp att digitalisering för henne var något okänt, men även något som hon gärna hade lärt sig mer om.
Barnskötare A som är i åldersgruppen 46–55 år med över tio års erfarenhet, svarade på följande sätt på intervjufrågan “blunda och dröm din digitalavdelning”:
“Jag skulle jättegärna lära mig att använda digitala verktyg på arbetsplatsen. Kommer inte
riktigt fram någonstans när jag försöker att drömma om det här. Men som sagt, jag hade gärna velat vara med på kurser om att digitalisera vår arbetsplats.”
Barnskötare B i åldersgruppen 36–45 år med över tio års erfarenhet, skriver såhär om sin vilja att fortbilda sig inom digitalisering:
“Jag brinner för att använda mer digitalisering i förskolan. Jag tog upp vikten att digitalisera förskolan men jag upplever att mina kollegor, speciellt de äldre är väldigt skeptiska mot allt som är nytt. Jag förväntade mig att min chef skulle stötta och dela min vision men hen tycker att detta kostar pengar. Jag skulle önska att mina kollegor går på föreläsningar eller kanske
går på kurser så att vi kan diskutera digitalisering och förbättra verksamheten.”
Efter att den nya läroplanen (Lpfö 18 2018) hade trätt i kraft så valde 14 av dessa deltagare att anpassa miljön för att deras verksamhet ska uppnå den nya läroplanens digitala mål, medan 8 personer angav att de valde att antingen göra inga förändringar eller förändringar som är alldeles för små.
Fråga: de mest populära digitala verktygen i förskolan enligt pedagogernas uppfattningar
Detta avsnitt presenterar resultatet och analysen av svaren på delar som berör vilka digitala verktyg som är mest populära i förskolan. Den knyter an till studiens frågeställning om populära digitala verktyg enligt pedagoger.
28 Resultat av intervjuer
Bland deltagarna så var lärplattan det mest populära digitala verktyget, då det nästan var alla pedagogers första val. Hos vissa var det även så viktigt att de såg en digital verksamhet som nästintill omöjlig om surfplattan inte var en del av den.
Av alla 23 deltagare så har samtliga på ett eller annat sätt använt sig av lärplattan på sina avdelningar. Det var endast en deltagare som valde att inte nämna lärplattan i intervjun men den deltagaren beskrev hur de bland annat skapade filmer tillsammans med barnen med hjälp av appar, vilket betyder att de har använt någon typ av lärplattan. För sju av deltagarna så var lärplattan det enda digitala verktyg som de använde aktivt.
Lärplattan var alltså det mest populära digitala verktyget som används men efter det så var det pedagogiska appar som var populärt bland deltagarna. Användandet av pedagogiska appar har självklart en koppling till användandet av lärplattan, men appar kan även användas med hjälp av en laptop, även om det inte är lika vanligt i förskolan.
De flesta deltagarna använder sig av appar där barnen kan skapa filmer och olika berättelser, men även appar som hjälper pedagogerna att dokumentera barnens aktiviteter i verksamheten. En av deltagarna nämnde en app som heter “PicCollage”, vilket är en app där man pussla ihop flera bilder på ett kollage. Detta använde deltagaren sig av för att tillsammans med barnen dokumentera deras vardagsaktiviteter och sedan dela det med resten av gruppen i en samling, exempelvis.
En annan deltagare nämnde något som kallas “Makey-makey”, vilket är ett system där man kan använda sig av fysiska föremål och digitala artefakter samt en lärplattan eller dator. Denna information går dock inte att använda i studien då det endast var en deltagande som tog upp detta.
Något som var intressant i en av intervjuerna var att barnskötare F som är i åldersspannet 36– 45 år gammal, väldigt noggrant beskrev de digitala verktygens roll för barn med särskilda behov och barn med annat modersmål än svenska. Deltagaren framförde i intervjun att dessa barn, med hjälp av lärplattan, kan använda sig av appar för att både kommunicera med andra barn i verksamheten samt för att känna sig delaktiga och lära sig mer. Det hon menade var att lärplattan ger andra alternativ för barnen att kunna uttrycka sig på utöver språket. Något som gjorde detta ännu mer intressant var att flera deltagare hade skrivit om språkutveckling och hur det påverkas av digitala verktyg. Hon var dock den enda som nämnde barn med ett annat
29
modersmål som exempel. Detta behöver självklart inte betyda att de andra deltagarna inte bryr sig om just denna aspekt, utan alla har olika personliga intresseområden och det finns många olika saker att belysa.
Något annat som är populärt bland deltagarna är digitalkameror vilket mer än hälften svarade att de aktivt använder i sin verksamhet, då det verkar vara det bästa sättet för dem att
dokumentera det som sker i verksamheten. En av pedagogerna skrev att hon använder sig av en digitalkamera för att dokumentera vad som sker i verksamheten, vilket är väldigt bra då barnen kan gå runt tillsammans med pedagogen och dokumentera vad man gör, något som inte går att göra på samma sätt med lärplattan.
Många använder sig också av projektor som ett digitalt verktyg och där var det 12 av deltagarna som skrev att det är något de använder sig av tillsammans med barnen. En av pedagogerna skriver att de tittar på faktafilmer med barnen med hjälp av projektorn och att de på fredagar har något som de kallar för “Fredagens barnbio” där de sätter på en barnfilm medan barnen äter mellanmål.
Ett digitalt verktyg som lite mindre än hälften av deltagarna nämnde är robotar, vilket nio av deltagarna nämnde, och då gäller det robotar som kallas för bland annat BlueBot och BeeBot. Det minst populära digitala verktyget bland deltagarna är dock smartboarden.
Barnskötare C, i åldersgruppen 56–67 år med över tio års erfarenhet, skriver så här:
“Jag tror inte på övernaturliga krafter men den digitala verktygen verkar ha en magisk aura som drar barnen åt sig. Diskussionen kring digitala verktygen är fantastisk.”
Analys av intervjusvar
Vygotskij (1962) sa en gång “Människor är sociala varelser”. Studiens resultat visar oss att digitala artefakter används tillsammans med andra barn och i samspel med andra, med andra ord så används digitala artefakter oftast i grupper. De flesta digitala artefakter gör det även möjligt att etablera kommunikation mellan barnen och även mellan pedagogerna och barnen vilket vi kan se i studiens resultat, något som även Säljö (2015, s. 98) menar.
Enligt studiens resultat och enligt Säljö (2015, s. 97) så behöver barnen kunna använda sig av digitala artefakter för att utvecklas och lära sig nya saker. Detta är något som har gjorts
30
möjligt med hjälp av till exempel en projektor i verksamheten. Med hjälp av en projektor så kan barnen titta på fakta filmer, lära sig nya saker och utvecklas inom nya områden.
Man kan även ta upp Helleve (2004) och åsikterna där som tar upp just detta om barns frågor och funderingar för att till exempel få reda på vilka faktafilmer man ska se på. Ett digitalt verktyg som ändå har lyckats till viss del är “Makey-makey”. Detta digitala verktyg har jag personligen inte provat på men under en workshop på Stockholms Universitet så fick jag chansen att pröva på det. Den bild jag fick av detta digitala verktyg var att det var väldigt spännande, lärorikt samt något som ger barnen möjligheten att till exempel skapa musik tillsammans med de andra barnen.
Med andra ord är det många aktiviteter som underlättas och möjliggörs tack vare alla digitala artefakter som nämnts ovan, något som även Säljö (2015, s. 91) påpekar. Detta är aktiviteter som annars inte hade kunnat ske som till exempel att skapa filmer eller att läsa på persiska även fast det inte finns en persisktalande pedagog närvarande. Precis som barnskötare F förklarar så är detta särskilt hjälpsamt för barn som har ett annat hemspråk än svenska och för barn som har svårt att kommunicera och känna sig delaktiga i verksamheten. Det underlättar väldigt mycket för barnen när de kan lära sig med hjälp av att pedagogen visar bilder, olika filmer och så vidare som en del av inlärningen.
Fråga: digitala verktygs inverkan på barns samspel, lärande och fantasi enligt pedagogernas uppfattningar
Detta avsnitt presenterar resultatet och analysen av svaren på delar som berör hur
förskolepedagoger uppfattar att digitala verktyg påverkar barns samspel, lärande och fantasi.
Resultat av intervjuer
Det var 20 av deltagarna i studien som antydde att digitalisering i förskolan är något som är värdefullt och lärorikt för barnen, samtidigt som motargumenten mest riktade sig in på det sättet som digitalisering används på. Det fanns dock en deltagare som var emot digitalisering, särskilt bland de yngre barnen. Denna deltagares intervjusvar kommer senare i denna
31
Två av deltagarna verkade vara både för och emot att digitalisering ska användas i förskolan, vilket man kan se i deras intervjuer då de i stort sett innehåller lika många positiva som negativa argument.
Så här skriver förskollärare A, som är i åldersspannet 36–45 år, om fantasi:
“Den digitala världen är egentligen en värld av fantasi och är obegränsad precis som vår fantasi. Vad som däremot är begränsat är vår verkliga hantering av digitala verktyg i vår
verksamhet.
I själva verket är det vi pedagoger som på något sätt begränsar både användning av digitala verktyg och barnens fantasier. Jag menar inte att man ska låta barnen sitta och spela digitalt och göra vad de vill, utan jag tycker att man ska etablera en pedagogisk miljö som inte gör
barnen till passiva användare.”
Bland förskolepedagoger som är över 45 år var det mer förekommande att man associerar digitalisering med lärande och att digitalisering ses som ett verktyg som ger barn och
pedagoger möjlighet att snabbt hitta svar på internet. Det underlättar arbetet väldigt mycket då de även kan undersöka alla områden de vill (oavsett ämne), samt använda digitalisering för att utveckla barnens lärande.
Något annat som är viktigt att ta upp är samspel och kommunikation. En av deltagarna skriver att lärplattan används av barnen tillsammans så att de kan diskutera hur de ska fortsätta för att kunna nå mål som de har lagt upp. Det kan även ske att barnen använder sig av lärplattan för att tillsammans svara på frågor. Det är även normalt att de yngre barnen lär sig av de äldre barnen, då de ofta lär sig snabbare om det är ett annat barn som delar med sig av sin kunskap. Barnskötare D som är i åldersspannet 46–55 år gammal, med över tio års erfarenhet skriver:
“Tillsammans med andra barn lär de sig väldigt snabbt, och med bra appar och program kan det vara lärofyllt.”
Denna deltagare beskriver sig själv som okunnig och med bristfällig kunskap gällande digitalisering i förskolan. Hon skriver även att hon försöker lära sig att använda digitala verktyg med hjälp av hennes kollega som mer bekant inom området.
Denna studie visar på att det är deltagarna som är över 45 år som har svårt att använda sig av digitalisering på ett fantasifullt sätt. Det är även dem som anser att digitaliseringen inte har en särskilt stor effekt på lärandet. Hos den yngre generationen, framförallt förskollärarna med
32
mindre än tre års erfarenhet, verkar det vanligare att man ser digitaliseringen som ett positivt hjälpmedel för att kunna kommunicera, utvecklas och kunna samspela mellan varandra på verksamheten.
Så här skriver förskollärare B som är i åldersgruppen 26–35 år gammal och har mindre än tre års erfarenhet:
“Så länge det finns en medvetenhet kring vad barnen får ut av de digitala verktygen så tycker
jag det är bra. De ska inte vara en barnvakt utan ska stimulera barnen i deras fantasi, samspel och lärande på så sätt att de väcker nyfikenhet och kreativitet hos barnen.”
Många av deltagarna delade liknande åsikter med förskollärare B, alltså hade de liknande svar som antydde på ungefär samma sak, att digitala verktyg stimulerar barnens fantasi, samspel och lärande på ett bra sätt.
Sen har vi också två olika åsikter från två deltagare; dels en åsikt från en förskollärare även en barnskötares åsikt, och båda dessa är kvinnor. Den ena deltagaren, Förskollärare C, som tillhör åldersgruppen 26–35 år, menar att det är lärorikt och utvecklande att använda digitala verktyg med de yngre barnen i förskolan som är i åldern 1–3 år. Hon skriver:
“För mig är de digitala verktygen integrerade i mitt arbete och utforskande tillsammans med
barnen. Särskilt Ipaden ger barnen på min avdelning (1–3 åringar) möjlighet att dela med sig av upplevelser de inte kan berätta om med ord ännu.”
Den andra deltagaren är Barnskötare E i samma ålder som inte alls håller med. Hon är emot det konceptet och tycker att barn i den unga åldern bland annat stör sin fantasi vid användning av digitala verktyg, men hon håller med om att det gör dokumentationen i verksamheten mycket lättare .Hon skriver att “även om barnen kan nå ny kunskap och lära sig nya saker
med hjälp av den digitala utvecklingen samt att det digitala verktyget gör dokumentationen lättare och smartare så stör den deras utveckling av fantasi och även deras vanliga
kommunikationssätt och det minskar deras empati och sympati. De kan bli blinda på
varandras behov. De kommer inte att kunna läsa av varandras ansiktsuttryck eftersom de har mer kontakt med en Ipad än människor.
Hon använde sig av flera engelska uttryck i en svensk text och därför valde jag att inte citera just henne. Detta för att materialet ska vara läsbart och lättare att förstå för läsaren. Senare
33
under avsnittet ”Diskussion” kommer bådas åsikter att jämföras med varandra med grund i den tidigare forskningen.
Det som behandlats i denna studie var förskolepedagogers bild av digitala artefakter, samt hur digitala verktyg kan påverka verksamheten på olika sätt. Även om de har olika erfarenheter av hur lärandet går till så går det att knyta ihop deras uppfattningar och dra slutsatsen att de flesta håller med om att digitala artefakter som till exempel lärplattan ger möjlighet för barnen att göra sådant som tidigare varit omöjligt.
När man pratar om begreppet “lärande” så menade majoriteten av deltagarna att det är något som sker i samspel med andra och i en grupp med flera barn, det fanns däremot en liten del av deltagarna som antydde att barn lär sig bättre enskilt, och inte i större grupper.
Analys av intervjusvar
Sett ur ett sociokulturellt perspektiv så sker lärandet i samspel med andra människor (Vygotskij 1962). Resultatet som jag erhållit med hjälp av studien påvisar att de flesta förskolepedagoger anser att en digitalisering av förskolan kan påverka barnens samspel och lärande på ett positivt sätt. Deltagarna menar att digitala verktyg skapar möjligheter för samspel och kommunikation bland barnen som i sin tur leder till att de lär sig nya saker på ett smidigare sätt (Vygotskij 1962), samt att många barn delar med sig av sin kunskap till andra barn och på så sätt lär sig barnen av varandra som Melander (2013, s.77) också menar. Även om det nya sättet att samspela och kommunicera inte är något som många är vana vid, verkar det ändå som att de flesta är öppna för en digitalisering av förskolan. En anledning för att många tänker så här verkar vara för att de nu kan monitorera barnens utveckling via olika digitala system, med andra ord så deltar barnen mer i praktiken och tillägnar sig konstant ny kunskap som Melander (2013, s.62) beskriver.
Med stöd av ett sociokulturellt perspektiv går det att tolka resultatet på så sätt att digitala artefakter engagerar barnen mer än tidigare, samt att barnen nu kommunicerar och samspelar med varandra vilket i sin tur leder till att barnen lär sig nya saker som Vygotskij (1962) även nämner.
Förskollärare A lyfter upp att den digitala världen och fantasin är obegränsad, samt att det är