Resultat - Pedagogers syn på hur man kan arbeta för att underlätta skoldagen för elever med Asp

Efter att jag genomfört mina intervjuer så funderade jag på vilket sätt som var lämpligast att presentera min undersökning på och jag valde att presentera mitt resultat i berättande form med olika teman. Till att börja med i det här avsnittet kommer jag att göra en kort presentation av mina fem intervjupersoner sedan kommer jag att presentera resultaten från mina intervjuer som jag anser viktiga i förhållande till mitt syfte. Intervjuguide finns som bilaga 1 längst bak i arbetet.

I resultat delen har jag valt att ge mina intervjupersoner följande fiktiva namn:

Lena, Anna, Maria, Louise och Mona

Lärare 1 kallar jag Lena

Lena har folkskolelärarutbildning och tog sin lärarexamen år 1969, hon har under senare år kompetensutvecklat sig på olika sätt. Det senaste var hur man bemöter och hjälper barn med ADHD, ADD och Aspergers syndrom. Hon har under de senaste åren haft två elever med Aspergers syndrom i klassen. Just nu arbetar hon på mellanstadiet på en mindre ort.

Lärare 2 kallar jag Anna

Anna är utbildad grundskollärare 1-7 med inriktning på matte och naturkunskap. Hon har även läst specialpedagogik extra 20 poäng samt även läst in svenska läs -och skriv inlärning.

Hon har under hela sin arbetsverksamma tid arbetat med barn med speciella behov och anser sig själv ha en bred erfarenhet med barn med diagnoser. Anna har arbetat som lärare i fem år och har dessförinnan jobbat inom barn och ungdomspsykiatrin i 15 år, här har hon varit med när diagnoser sätts samt vid olika behandlingar. Hon arbetar för tillfället i mindre grupp med ett elevantal på fyra stycken.

Lärare 3 kallar jag Maria

Maria är grundskolelärare i årskurs 1-7, hon är tidigare lärare i ämnena svenska, SO och engelska. Detta innebär att hon har full behörighet upp till trean i alla ämnen och i de andra ämnena upp till 7:an. Hon har arbetat som lärare i 15 år men har även en utvecklingspedagog utbildning. Utbildningen innebär att pedagogerna delvis lär sig hur man kan utveckla skolan men även mer om forskning och vetenskaplig teori.

Specialpedagogen kallar jag Louise

Louise är utbildad Montessori lärare och hon tog sin examen 1985. Hon har efter lärarutbildningen byggt på sin meritlista med bland annat pedagogik. Under våren slutgjorde hon sin utbildning till specialpedagog, vilket hon nu arbetar som. Hon har under årens lopp arbetat med elever som har Aspergers syndrom men har även handlett lärare som undervisar elever med diagnosen.

Assistenten kallar jag Mona

Mona har grundskoleutbildning och efter det läst tvåårigt gymnasium kontor och distribution.

Hon började arbeta som assistent för 11 år sedan, då tillsammans med en elev med Downs syndrom som integrerades i den ”vanliga” klassen. Under årens lopp har hon gått team autism TEACCH -utbildning samt närvarat vid flera föreläsningar. Hon började arbeta på särskolan 1997 och för närvarnade arbetar hon med 11 elever på avdelning grundsärskolan, vilket innebär låg och mellanstadiet.

Bemötande

Detta första tema handlar om bemötande, här redovisar jag frågan hur man som pedagog bör bemöta en elev med Aspergers syndrom.

De fem intervjupersonera är överrens om att diagnosen yttrar sig på olika sätt hos olika individer, vilket gör att det är viktigt att man skapar sig en egen uppfattning och en förförståelse för varje enskild elev. För att Mona skall kunna bilda sig en egen uppfattning om varje ny elev som börjar hos dem, vill hon ha lite information om eleven men samtidigt vill hon inte veta för mycket. Detta för att vi alla tolkar saker på olika sätt. Hon lägger även tyngd på att det är viktigt att man som pedagog är påläst så att man vet vad handikappet innebär.

Lena tycker även hon att det som pedagog är viktigt att veta hur ett barn fungerar enligt boken men att det är viktigt att tänka på att alla barn är olika. Hon anser även att en bra relation till barnen, gruppen d.v.s. familjen är en grundläggande faktor. Vad gäller bemödandet så anser Louise att pedagoger som arbetar med barn och ungdomar med olika diagnoser bör vara pålästa inom den problematik som eleven har. En teoretisk bakgrund vilket innebär att pedagogen har läst in sig på olika typer av litteratur, film eller annat material som beskriver handikappet. Detta för att du skall ha en förförståelse för diagnosens eventuella symptom samt hur man på bästa sätt skall bemöta och förhålla dig till elever i denna situation. Maria tar

även upp att man bör ta tillvara och utgå från elevernas specialintresse och dess speciella begåvning vid bemötandet av eleven.

En annan faktor som alla fem anser vara avgörande är samarbetet med föräldrarna.

Samarbetet beror på om föräldrarna accepterar att de har ett barn med funktionshinder eller inte. Anna berättar att man ofta märkt i tidig ålder när barnet går i skolan att det inte riktigt fungerar som det ska. Anna uttrycker sig att föräldrarna ”ofta är med på tåget”. Har man en bra relation till föräldrarna så blir hela dagen enklare för eleven. Hon beskriver situationen så här;

”Det kan vara så mycket som påverkar, en dålig morgon t.ex. när det är något som inte klaffar, det kan påverka hela dagen. Det kan vara bra att få ett samtal på morgonen att nu kommer det en arg kille till dig och det beror på det och det, bara så du vet.”

Anna menar att anledningen till att dessa samtal är viktiga är för att denna incident på morgonen kan påverka hela dagens schema, och då är det viktigt att kunna planera om.

Föräldrakontakten håller pedagogerna på olika sätt; antingen genom att skriva i elevernas kontaktböcker eller att det varje vecka skriver veckobrev. Det använder sig även av mailkontakt och telefonkontakt. Det är även viktigt att vid den här kontakten berätta för föräldrarna vad som har varit positivt, oftast kan det vara viktigare än det som varit negativt.

Föräldrarna till dessa barn vet i regel om att det inte alltid går så bra. Utvecklingssamtal sker oftast ett par gånger per termin eller vid behov och viktigt är att man har ett vid terminsstart och ett vid slutet av terminen. Mona berättade att det istället för att ha föräldramöten där pedagogerna står och talar till föräldrarna utför aktiviteter tillsammans. Föräldrar, elever och lärare gör roliga saker som att titta på filmer som eleverna själva spelat in eller aktiverar sig på annat vis.

Arbetet

Det andra temat handlar om arbetet och frågorna som intervjupersonerna svarat på är; hur tycker du att man som pedagog bör arbeta med ett barn med Aspergers syndrom? samt hur arbetar du i klassrummet med elever med Aspergers syndorm – varför?

De intervjuade ansåg att tydlighet, struktur och flexibilitet var av vikt för alla elever med Aspergers syndrom, att vara strukturerad och ha en bra framförhållning är viktigt för att

eleverna skall kunna klara av skoldagen. Specialpedagogen Louise menar att struktur är den enda tydlighet och fyrkantighet som fungerar för dessa barn, oavsett om det handlar om en lektion, en hel skoldag eller om bemötande. Hon beskrev det som att varje elev måste ha en struktur från A-Ö och däremellan skall det även finnas struktur från a-b, b-c, c-d osv. Hon tar även upp att man faktiskt går i skolan för att få nya kunskaper. Skillnaden ligger i att elever med funktionshinder dessutom behöver lära sig andra förhållningssätt själva som de kan använda som verktyg för resten av livet. Det kan innebära saker som t.ex. Hur gör jag när jag inte hittar? Vem skall jag gå till? Vem frågar jag? Det hela handlar om att ha ett tydligt sätt att arbeta på så att eleven förstår. En av de följdfrågor jag ställde var om även elever i mellanstadiet och även i högstadiet skulle behöva mer hjälp av struktur och scheman. Mona svarade att det oftast brukar gå bra för barnen i de lägre åldrarna på grund av att undervisningen är mer strukturerad där. När eleven sedan blir äldre och denna struktur sakta men säkert börjar avta så klarar inte vissa elever detta. Det är då det framkommer en större tydlighet vilka barn som kan tros ha någon form av diagnos.

Alla intervjupersonerna menar att det är bra att planera dagen i flera steg då eleven får en större förståelse för vad som kommer att ske. Till hjälp kan pedagogen använda sig av schema på tavlan eller personliga scheman som eleverna har vid sin plats. Maria låter eleverna skriva sociala berättelser för att skapa dessa vardagliga verktyg. Det är som ett manus för hur man skall handla i vissa situationer som man råkar ut för i det vardagliga livet. Ett exempel kan vara relationer med andra, hur beter man sig då? Den sociala berättelsen kan sedan visa ett visst resultat eller ett scenario.

Maria menar att;

”Vi skriver oftast tillsammans, man utgår från det som är problemet och sedan ser man om man kan hitta en lösning på det. Sen är ju inte verkligheten lika fyrkantig som det blir och det kan vara jobbigt för de här barnen. De har ett manus som de går efter sen följer inte andra det manuset, för så ser det inte ut i verkligheten”

En annan viktig aspekt som jag talade med Anna om var hur man som pedagog bör förhålla sig till de regler som gäller i skolmatsalen. Eleverna står i kö för att få ta sin mat, ofta är detta led förbestämt innan. För elever med Aspergers syndrom kan det vara särskilt jobbigt att stå i kö. Hon ifrågasatte även varför pedagoger i skolorna låter eleverna sitta kvar en viss tid innan de får lämna matsalen. Hon beskrev det så här;

”De är bättre att låta dem gå, för vems skull sitter vi av det där bestämda minuterna i matsalen?

Är de för vår skull eller är det för barnens skull. Vi går dit och äter sedan går de. De har inget behov av att sitta kvar, skall vi träna social samvaro så gör det men inte i matsalen!”

Lektioner

Under den här rubriken som handlar om lektioner så svarar intervjupersonerna på frågan om hur de planerar lektioner i klassrummet för elever med Aspergers syndrom.

Intervjupersonerna planerar sina lektioner i klassrummet utifrån varje elevs behov, sedan beror det på vilket ämne det är. Maria, Mona, Anna, och Lena använde sig av stenciler istället för tjocka böcker. Anna berättade att vissa elever kan göra fel på en sida och därefter vill de inte se den boken mer. Det är även lättare att kunna klippa och klistra för att få ett material som passar just för den enskilde eleven, samtidigt får eleven en större överblick i när arbetet är slutfört. Mona pratar om att arbetet kan läggas upp tre steg så att eleven vet i vilken följd lektionen eller arbetspasset skall utföras. Första arbetspasset består av svenska, det andra av matematik och det tredje med engelska. Alla pedagogerna tar upp hur viktigt det är för eleven att veta var de skall börja och sluta med sitt arbete. Två av dem preciserade sig lite mer. Citat från intervjun med Anna;

”Man skall alltid tänka; när, hur, vad, varför och med vem. Bokens namn, vilken sida, exakt vilka frågor, var de skall vara, hur länge de skall hålla på och med vem.”

Mona säger så här då hon talade om strukturen som eleven behöver vid bl.a. arbetet vid bänken;

”Det är tre regler; vad skall vi göra nu? Hur länge skall jag hålla på? Vad skall jag göra när jag är klar med det?, det är tre frågor som de behöver få svar på hela tiden”

På särskolan hjälps lärare och elever åt att lägga upp dagen, däremot så är det lärarna som lägger upp form och innehåll för undervisningen. Assistenten Mona berättade även att de hade något som kallades för ”arbete vid bänken” det innebar att det är arbete som eleven själv skall klara av, givetvis fanns pedagogerna där som stöd och hjälp när eleverna behövde.

De hade även undervisning då pedagogen sitter tillsammans med eleven och lär in nya kunskaper. En av det följdfrågor som jag ställde till alla intervjupersoner var hur de förklarar

för eleverna varför de måste lära sig vissa saker. Anna och Maria valde att visa eleven vilka mål de skulle nå upp till för att klara de särskilda ämnena, tyvärr är inte alltid eleven mottaglig för det även om dessa finns uppställda. Då får man använda sig utav praktiska saker i livet och knyta an till vilken nytta de kan ha utav det i vardagen. Anna beskrev sitt sätt att tänka på följande vis;

”… de skall klara sig i livet, det är viktigare att kunna årstiderna, månader, vad är Europa? Vilka länder ingår i Norden? Vad heter vår huvudstad? Det är viktigare att kunna sådana fakta för att de inte skall känna sig så udda. Vad är det de behöver för att klara sig? Det är bättre att hålla på med pengar i matten än att göra något annat… Det här behöver du om du går och handlar. Du skall kunna göra en uppställning om du går och handlar. Eleven kanske då säger att det har jag i telefonen, men tänk om batteriet gått sönder, vad gör du då? Man måste hitta andra alternativ!”

Maria tänkte såhär;

”Om de på något sätt kan förstå att nyttan kan vara en kommunikation… Maila tycker det i regel är en rolig sak. Men det kan man inte göra om man inte kan läsa och skriva, då kan man ju inte få den kommunikationen eller kontakten med någon annan och det är den sortens kontakt som många föredrar.”

Alla fem intervjupersoner berättar att arbetspassen för dessa elever kan variera tidsmässigt, oftast har de inte en lektion med 40 minuter svenska. Det handlar om små korta pass, ett pass kan vara i 10 minuter upp till 30 minuter, detta beroende på vad eleven klarar av. Anna lägger tyngd på att det viktiga är att man som pedagog läser av eleven och tittar hur eleven mår för dagen. Det kan vara mycket som spelar in som t.ex. att den dåliga morgonen hemma kan påverka hela dagen. Det gäller att man arbetar utifrån varje barns behov. Eftersom lektionerna ofta ligger i små korta pass så får eleven när han/ hon är klar med arbetet en slags belöning eller en ”morot”. Detta sätt använder sig alla mina intervjupersoner av och det går till så att när eleven gjort klart sina arbetsuppgifter så får denne göra ett eget val. Det kan innebära att läsa en bok, rita, spela spel eller sitta vid datorn. Belöningen kan även läggas in efter bara några uppgifter. Anna planerade exempelvis in att eleven skulle läsa texten, efter detta göra fem frågor som hon preciserar med exakta sidnummer och sidantal och efter detta ritade hon en morot. Efter att eleven vilat en stund gör denne fyra frågor i matteboken och därefter är lektionen slut. Lena använde sig även hon av morötter men även utav små figurer som eleven fick när han eller hon klarat en uppgift. Lena anser även att det är mycket viktigt att försöka fånga upp olika metoder och olika sätt att jobba.

De tog även upp att det är viktigt att man planerar det tomma luckorna på dagen som exempelvis rasten, det är dessa tillfällen som oftast blir det svåra för elever med Aspergers syndrom. För att hjälpa dem med detta så får man sätta sig ned och planera in vad de vill göra på sin belöning och på sina raster. Detta bidrar till att de tomma luckorna under dagen faller bort. Anna menar att vissa av eleverna kanske inte skall gå ut på rast alls för att det kan bli bråkigt och stökigt. Hon menar även att detta är väldigt individuellt och att man får ta det utifrån individen i fråga och därefter skräddarsy en lösning för eleven.

Stöd och hjälpmedel

Detta avsnitt handlar om vilket stöd eleverna behöver för att kunna arbeta samt vilka hjälpmedel som finns i klassrunnet för att underlätta för eleverna. Här besvarar de följande frågor; Använder du dig av hjälpmedel i klassrummet för barn med den här diagnosen? Om det finns i så fall vad? Hur använder du dig av dem? Varför?

Vilket stöd behöver elever med Aspergers syndrom för att kunna arbeta i klassrummet anser du?

Intervjupersonerna ansåg samtliga att datorn var ett bra hjälpmedel för att underlätta skolarbetet för elever med Aspergers syndrom. Detta för att man kan använda den till att skriva, läsa, räkna och spela spel på. Genom att använda datorn som skrivverktyg anser eleverna oftast det enklare än att skriva förhand. Att skriva förhand kan för vissa elever kännas som en kraftansträngning eller jobbigt på grund av att ljudet av pennan mot pappret känns obehagligt. Arbetet vid datorn kanske inte heller känns lika jobbigt eftersom dessa elever ofta tycker att det är roligt att sitta där. Mona som arbetar på särskolan använder sig utav TEACCH- programmet som ett hjälpmedel för undervisningen. TEACCH är en förkortning av: Treatment and Education of Autistic and related Communication handicapped Children. Det går ut på bildscheman som man sätter upp för hela dagen. De elever som inte kan läsa är bara hjälpta utav bilder medan de som läser kanske har en bild med en liten grupp samt att det under bilden står ordet samling. Detta gör att eleverna snart lär sig ordet eftersom de kopplar ihop ordet med bilden. Efter hand att de utfört uppgifterna som finns på bilderna så plockas dessa ner vilket gör att arbetsdagen hela tiden kortas ner. På detta sätt ser det hela tiden att dagen bli kortare, och detta blir ett tydligt hjälpmedel för dessa barn. Hon tar även upp att klockor med små lampor som visar hur tiden hela tiden kortas ner är ett bra hjälpmedel. När jag intervjuade Maria så berättade även hon att hon skulle åka till Team Autism och titta på dessa klockor för att se om de skulle kunna ha användning av dessa i deras

klass. Hon tar även upp att strukturen på dagen och tillvaron många gånger kan vara förenat med svårigheten med tidsbegrepp som barn med Aspergers syndrom ofta har. Det är inte säkert att eleven får en bättre tidsuppfattning trots att denne har ett schema att gå efter, Maria tror att det krävs mer hjälpmedel än så. T.ex. kan pedagogerna ha mappar med material och uppgifter som passar för eleven. Mona däremot är den enda som nämner att musik och mobiltelefonen är ett lysande hjälpmedel för eleverna. Hon menar att telefonen med hörlurar till kan vara bra till det mesta. Louise menar;

”Eleverna kan då sitta och lyssna på musik och samtidigt jobba under tiden. Det är det optimala! Men att de då kan stänga utav och blockera när det blir för mycket. Telefonen som hjälpmedel överhuvudtaget är fantastiskt bra, struktur, påminnelser och almanacka.”

Maria tar upp att när man har en elev med Aspergers syndrom i klassen så har man alltid ett åtgärdsprogram där de inblandade parterna skriver ner hur man skall arbeta med barnet för att få ut bästa möjliga utav skolan. Detta innefattar klassrumsundervisning, undervisning i liten grupp eller enskild undervisning. Elever med Aspergers syndrom är olika på det viset att vissa har lätt för att koncentrera sig och andra lite svårare, placeringen i klassrummet har här en betydande roll. Maria men även Louise tar upp att det är bra om eleven har lugnt omkring sig och även kan ha möjlighet att sitta någonstans där man kan skärma av med hjälp av någon form av skärmvägg. Ibland kan detta vara en fördel då eleven kan koppla bort andra och ägna sig åt det man gör för stunden. Maria ger förslag till några hållpunkter som man kan förhålla sig till dessa kan vara; hur skall eleven sitta? Vilka skall eleven sitta med? Hur nära eller långt

In document Pedagogers syn på hur man kan arbeta för att underlätta skoldagen för elever med Aspergers syndrom (Page 26-34)