En negativ samhällssyn har präglat psykiatrin, och psykisk ohälsa har länge varit
stigmatiserat. Trots att psykisk ohälsa idag lyfts fram mer i media och tabun kring ämnet har börjat luckras upp, kvarstår den negativa synen på psykiatrin. Psykiatrin har länge
porträtterats som en plats för sinnessjuka personer som anses farliga för sig själva eller för samhället där filmer som “Gökboet” menar kunna spegla den verkliga psykiatrin, med galna personer och känslokalla sjuksköterskor som utför tvångsåtgärder som kan liknas vid bestraffning av patienterna. Socialstyrelsen (2013) uppgav i rapporten Bättre vård - mindre
tvång? att den psykiatriska heldygnsvården var i behov av ökad kompetens och kunskap
bland personalen för att undvika tvångsåtgärder. En kompetens som ses som bristande inom psykiatrin är specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård. Dessutom visar rapporten bland annat på att patienters erfarenheter inte har tagits till vara på under
vårdtillfället i tillräcklig utsträckning. Som resultat i denna studie framträder ett behov av att lyssna till personen som vårdas och ta del av dennes erfarenheter och kunna möta de behov som framträder. Att därför lyfta arbetet med att fortsätta uppmärksamma alternativ till tvångsåtgärder är något som fortsättningsvis måste synliggöras och diskuteras i större utsträckning.
Genom att använda alternativ och därmed reducera tillämpning av tvångsåtgärder kan även synen på den psykiatriska vården förbättras och ses mindre skrämmande för den enskilda personen men också för samhället i stort. För personen som vårdas inom psykiatrin visar även tidigare forskning att tvångsåtgärder inte bidrog till återhämtning för personen (Newton-Howes & Mullen, 2011; Nyttingnes et al., 2016; Sibitz et al., 2011) och de som tidigare utsatts för tvångsåtgärder erfor en mer negativ upplevelse under sin vårdtid (Katsakou et al., 2010). Att arbeta mer med alternativ, utifrån vad som anses var till personens intresse, och i största möjliga mån bedriva vård utifrån frivillighet ses därför
kunna främja personen i sin återhämtning. Det i sin tur kan leda till att personer som är i behov av vård vågar söka vård i tid och eventuellt förhindra försämrat mående som kan leda till omhändertagande enligt lag om psykiatrisk tvångsvård. I ett vidare sammanhang kan det leda till en bättre förutsättning för personer med psykisk ohälsa att snabbare återhämta sig och på så vis kunna återgå till exempelvis arbete och kunna bidra med sin del till samhället. I sin tur kan det öka personens upplevelse av att vara kapabel som person och öka känslan av meningsfullhet. Dessutom pekar tidigare forskning på att tvångsåtgärder skapar ett etiskt dilemma bland sjuksköterskor i syfte att göra gott för patienten, men samtidigt strida med känslor av att inte räcka till som sjuksköterska. Ett bredare arbetssätt med alternativ till tvångsåtgärder kan därför bidra till sjuksköterskors egna välmående och engagemang till att fortsätta att bedriva värdig vård för sina patienter.
7 SLUTSATSER OCH KLINISKA IMPLIKATIONER
För att möjliggöra alternativ till tvångsåtgärder visar resultatet av denna studie ett behov av ökad kunskap och kompetens, inte bara bland sjuksköterskor, utan även bland övrig
personal. Det blir därför en organisatorisk fråga till ledningen med uppdrag att se över den kompetens som idag finns inom den psykiatriska verksamheten för att kunna värna om personalkompetens och i förlängningen den vårdade personers välmående. Dessutom har tidsaspekten för relationsskapande mellan sjuksköterska och patient påvisats bristande relaterat till hög arbetsbelastning både vad gäller antal patienter per sjuksköterska men även administrativa uppgifter som tillkommer. Sjuksköterskor besitter en kompetens där de bör bemötas som experter på omvårdnad och denna kompetens behöver synliggöras och tas tillvara på mer. Att föra ett vårdande samtal med personer är ett viktigt redskap för sjuksköterskan för att bygga relationer och förståelse för personens behov och situation. Däremot tas mer och mer tid från sjuksköterskans arbete till att dela läkemedel och utföra administrativa uppgifter och tid för samtal anses inte alltid finnas till. Då tiden många gånger upplevs som bristfällig, sett utifrån sjuksköterskors erfarenheter, finns ett behov av en ökad bemanning av sjuksköterskor, och framförallt sjuksköterskor med specialistutbildning inom psykiatrisk omvårdnad.
Slutligen visar det sig att möjliggöra arbeta med alternativ till tvångsåtgärder ligger en grund i sjuksköterskans relation till personen som vårdas. En god relation visar sig kunna bidra till en ökad känsla av tillit, delaktighet och värdighet hos den vårdade personen, vilka alla ses som faktorer för att möjliggöra alternativ till tvångsåtgärder. Med en tillfredsställande bemanning bland sjuksköterskor ökar inte bara kvaliteten på den psykiatriska vården och upprätthållande av patientsäkerheten, utan det kan även främja personalens välbefinnande genom att arbetsbelastningen blir mer hanterbar. Sjuksköterskors kompetens bör således värdesättas högre inom den psykiatriska slutenvården för att öka användandet av alternativ till tvångsåtgärder i större utsträckning.
8 FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING
Att använda sig av alternativ till tvångsåtgärder ses utifrån sjuksköterskors erfarenheter som en positiv handling, som är gynnsam både för patientens återhämtning men även för
sjuksköterskans välmående. Däremot visar resultatet att det finns hinder i att arbeta alternativt; olika professionernas synsätt på tvångsåtgärder påverkar arbetet utifrån flera aspekter, så som att kunna frångå rutiner, ta sig tid för vårdande samtal och att inte arbeta utifrån att hitta den snabbaste lösningen, som fungerar bäst för personalen, för att lugna situationen. Utifrån detta kan vidare forskning kring erfarenheter av att använda alternativ till tvångsåtgärder inom andra arbetsgrupper vara aktuellt för att få en bredare och tydligare bild över erfarenheter av att arbeta med alternativ till tvångsåtgärder. Genom att synliggöra detta skulle en bredare förståelse för varje yrkeskategoris erfarenheter lyftas fram. Det skulle möjliggöra ett bättre samarbete i arbetet för att förhindra att tvångsåtgärder vidtas och istället möjliggöra ett bättre arbetsklimat och en bättre vård för personer som vårdas inom psykiatrisk slutenvård.
REFERENSLISTA
Al, M. O. A., & Hayajneh, F. A. (2020). Correlates of psychiatric staff’s attitude toward coercion and their sociodemographic characteristics. Nursing Forum an Independent
Voice for Nursing, 55(4), 603–610. https://doi.org/10.1111/nuf.12476
Andreasson, E., & Skärsäter, I. (2011). Patients treated for psychosis and their perceptions of care in compulsory treatment: basis for an action plan. Journal of Psychiatric and Mental
Health Nursing, 19(1), 15–22. https://doi.org/10.1111/j.1365-2850.2011.01748.x Andersson, U., Fathollahi, J., & Gustin, L. W. (2020). Nurses’ experiences of informal
coercion on adult psychiatric wards. Nursing Ethics, 27(3), 741–753. https://doi.org/10.1177/0969733019884604
Bak, J., & Aggernaes, H. (2012). Coercion within Danish psychiatry compared with 10 other European countries. Nordic Journal of Psychiatry, 66(5), 297–302.
https://doi.org/10.3109/08039488.2011.632645
Barker, P., & Buchanan-Barker, P. (2005). The tidal Model: A guide for mental health
professionals. Routledge.
Chambers, M., Kantaris, X., Guise, V., & Välimäki, M. (2015). Managing and caring for distressed and disturbed service users: the thoughts and feelings experienced by a sample of English mental health nurses. Journal of Psychiatric & Mental Health
Nursing, 22(5), 289–297. https://doi.org/10.1111/jpm.12199
Dahlberg, K. (2014). Att undersöka hälsa & vårdande. Natur och Kultur.
Danielson, E. (2017). Kvalitativ forskningsintervju. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori
och metod: från idé till examination inom omvårdnad (2 uppl., s. 285–299).
Studentlitteratur.
Doedens, P., Vermeulen, J., Boyette, L., Latour, C., & Haan, L. (2020). Influence of nursing staff attitudes and characteristics on the use of coercive measures in acute mental health services—A systematic review. Journal of Psychiatric & Mental Health
Nursing, 27(4), 446–459. https://doi.org/10.1111/jpm.12586
Ejneborn Looi, G., Engström, Å., & Sävenstedt, S. (2015). A Self-Destructive Care: Self- Reports of People Who Experienced Coercive Measures and their Suggestions for Alternatives. Issues in Mental Health Nursing, 36(2), 96-103.
https://doi.org/10.3109/01612840.2014.951134
Eliacin, J., Salyers, M., Kukla, M., & Matthias, M. (2014). Factors influencing patients’ preferences and perceived involvement in shared decision-making in mental health care. Journal of Mental Health, 24(1), 24-28.
https://doi.org/10.3109/09638237.2014.954695
Florisse, E. J. R., & Delespaul, P. A. E. G. (2020). Monitoring risk assessment on an acute psychiatric ward: Effects on aggression, seclusion and nurse behaviour. PLOS One,
15(10), 1-12. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0240163
Georgieva, I., de Haan, G., Smith, W., & Mulder, CL. (2010). Successful reduction of
seclusion in a newly developed psychiatric intensive care unit. Journal of Psychiatric
Gjerløw Aasland, O., Husum, T. L., Førde, R., & Pedersen, R. (2018). Between authoritarian and dialogical approaches: Attitudes and opinions on coercion among professionals in mental health and addiction care in Norway. International Journal of Law and
Psychiatry, 57, 106-112. https://doi.org/10.1016/j.ijlp.2018.02.005
Happell, B., & Koehn, S. (2010). Attitudes to the use of seclusion: Has contemporary mental health policy made a difference? Journal of Clinical Nursing, 19(21-22), 3208- 3217. https://doi.org/10.1111/j.1365-2702.2010.03286.x
Jalil, R., Huber, J. W., Sixsmith, J., & Dickens, G. L. (2017). Mental health nurses’ emotions, exposure to patient aggression, attitudes to and use of coercive measures: Cross sectional questionnaire survey. International Journal of Nursing Studies, 75, 130– 138. https://doi.org/10.1016/j.ijnurstu.2017.07.018
Khali, A.I., Al Ghamdi, M., & Al Maki, S. (2017). Nurses knowledge, attitudes and practices towards physical restraint and seclusion in an inpatients psychiatric ward.
International Journal of Culture and Mental Health, 10(4), 447-467.
https://doi.org/10.1080/17542863.2017.1329330
Katsakou, C., Bowers, L., Amos, T., Morriss, R., Rose, D., Wykes, T., & Priebe, S. (2010). Coercion and Treatment Satisfaction Among Involuntary Patients. Psychiatric
Services, 61(3), 286-292. https://doi.org/10.1176/ps.2010.61.3.286
Krieger, E., Moritz, S., Lincoln, T. M., Fischer, R., & Nagel, M. (2020). Coercion in psychiatry: A cross-sectional study on staff views and emotions. Journal of
Psychiatric and Mental Health Nursing, 1-14. https://doi.org/10.1111/jpm.12643
Kurjenluoma, K., Rantanen, A., McCormack, B., Slater, P., Hahtela, N., & Suominen, T. (2017) Workplace culture in psychiatric nursing described by nurses. Scandinavian
Journal of Caring Sciences, 31(4), 1048-1058. https://doi.org/10.1111/scs.12430
Lawrence, R. E., Perez-Coste, M. M., Bailey, J. L., DeSilva, R. B., & Dixon, L. B. (2019). Coercion and the Inpatient Treatment Alliance. Psychiatric Services, 70(12), 1110- 1115. https://doi.org/10.1176/appi.ps.201900132
Lantta, T., Antilla, M., Kontio, R., Adams, C., & Välimäki, M. (2016). Violent events, ward climate and ideas for violence prevention among nurses in psychiatric words: a focus group study. International Journal of Mental Health Systems, 10(27), 1-10.
https://doi.org/10.1186/s13033-016-0059-5
Lundman, B., & Hällgren-Granheim, U. (2017). Kvalitativ innehållsanalys. I B. Höglund Nielsen & M. Granskär, (Red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och
sjukvård (3 uppl., s. 219–234). Studentlitteratur.
Mahmoud, A. S. (2017). Psychiatric nurses attitude and practice towards physical restraint.
Archives of Psychiatric Nursing, 31(1), 2-7.
https://doi.org/10.1016/j.apnu.2016.07.013
Mann-Poll, P. S., Smith, A., Koekkoek, B., & Hutschemaekers, G. (2015). Seclusion as a necessary vs. an appropriate intervention: a vignette study among mental health nurses. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 22, 226–
233. https://doi.org/10.1111/jpm.12176
Newton-Howes, G., & Mullen, R. (2011). Coercion in Psychiatric Care: Systematic Review of Correlates and Themes. Psychiatric Services, 62(5), 465-470.
Nyttingnes, O., Ruud, T. & Rugkåsa, J. (2016). ’It’s unbelievably humiliating’ - Patients’ expressions of negative effects of coercion in mental health care. International
Journal of Law and Psychiatry, 49, 147-153.
https://doi.org/10.1016/j.ijlp.2016.08.009
Polit, D., & Beck, C. T. (2020). Nursing research: Generating and assessing evidence for
nursing practice. (11 uppl.). Wolters Kluwer.
Sibitz, I., Scheutz, A., Lakeman, R., Schrank, B., Schaffer, M., & Amering, M. (2011). Impact of coercive measures on life stories: qualitative study. The British Journal of
Psychiatry, 199, 239-244. https://doi.org/10.1192/bjp.bp.110.087841
Socialstyrelsen. (2013) Bättre vård – Mindre tvång? Socialstyrelsen. Hämtad 6 april, 2020 från https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-
dokument/artikelkatalog/ovrigt/2013-11-27.pdf
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. (15 oktober 2020). SBU:s metodbok. https://www.sbu.se/sv/metod/sbus-metodbok/?
Svenska psykiatriska föreningen. (2013). Psykiatrisk tvångsvård- Kliniska riktlinjer för vård
och behandling. Gothia fortbildning AB
Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk
samhällsvetenskaplig forskning. Vetenskapsrådet.
http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
Wyder, M., Bland, R., Blythe, A., Matarasso, B., & Crompton, D. (2015). Therapeutic relationships and involuntary treatment orders: Service users’ interactions with health-care professionals on the ward. International Journal of Mental Health
BILAGA A. BREV TILL VERKSAMHETSCHEF
Akademin för hälsa, vård och välfärdMälardalens högskola 2020-01-27
Till verksamhetschef för pykiatrisk slutevård,
Förfrågan om tillåtelse att genomföra studie
Vi heter Michaela Salmonsson och Johanna Westesson och är studenter i
specialistsjuksköterskeutbildningen i psykiatrisk vård vid Mälardalens högskola, Västerås. I utbildningen ingår ett självständigt arbete i form av en magisteruppsats. Syftet med vår studie är att undersöka verksamma sjuksköterskors erfarenheter av att använda alternativa åtgärder till tvångsåtgärder inom psykiatrisk slutenvård.
Vi ber därför om tillåtelse att genomföra studien vid er enhet. Rent konkret skulle det innebära att vi kommer att genomföra enskilda semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor verksamma inom den psykiatriska slutenvården. Vi önskar att intervjua 8–12 deltagare, inklusionskriterier är verksam legitimerad sjuksköterska inom psykiatrisk vård samt tidigare erfarenhet av tillämpning av
tvångsåtgärder inom vuxenpsykiatrisk vård, det vill säga vård av patienter över 18 år. Sjuksköterskor verksamma mindre än sex månader exkluderas. Varje intervju förväntas ta upp till 60 minuter och kommer att genomföras på arbetsplatsen under arbetstid alternativt via telefonintervju vid önskemål från deltagare. Deltagarna kommer även att kunna erbjudas att genomföra intervjuerna efter arbetstid om behov finns från deltagare. Samtliga intervjuerna kommer även att spelas in på
lösenordsskyddade mobiltelefoner inställda på flygplansläge för att motverka eventuell lagring på molntjänster. Ett skriftligt informerat samtycke kommer att inhämtas innan deltagande av intervjun påbörjas. Förfrågan om deltagande i studien kommer att skickas via berörda enhetschefer som i sin tur mailar ut förfrågan till berörda sjuksköterskor vid deras enhet.
Deltagande i projektet är frivilligt och deltagarna kan dra sig ur när som helst utan förklaring eller påföljder.
Hantering av data och sekretess
All insamlad data kommer att hanteras beaktande forskningsetiska krav, samt avidentifieras med respekt för konfidentialitet enligt dataskyddsförordningen (GDPR).
Etik
Studien granskas enligt gällande rutiner vid Mälardalens högskola. Etiska överväganden finns närmare redovisade på sidan 11 i bilaga 1 i bifogad projektplan.
Eventuell risk/nytta för verksamheten
Eventuella nackdelar kan kopplas till att deltagandet tar av verksamhetens tid och eventuellt utrymme beroende på intervjuform. Deltagarna kan även erfara starka minnen och känslor kopplade till ämnet exempelvis sorg, skam, skuld, ilska, rädsla med mera. Fördelar hänger samman med att verksamma sjuksköterskor får reflektera och delge sina erfarenheter. De får även ta del av studieresultatet som möjliggör förbättrat arbetssätt vad gäller alternativa åtgärder till tvångsåtgärder som kan resultera i att sjuksköterskorna kan erbjuda bättre och tryggare vård för sina patienter.
Nytta i ett vidare perspektiv
Då ny kunskap i samband med studiens syfte kan genereras och utveckla den psykiatriska omvårdnaden med minskade tvångsåtgärder anses det vara av nytta för både deltagare, sjuksköterskor, patienter och verksamheten. Studien kan bidra med ytterligare kunskap kring
alternativa tillvägagångssätt till tvångsåtgärder vilket kan ge nytta för såväl den enskilda patienten och sjuksköterskan samt på en samhällelig nivå. Den kliniska nyttan kan vara att färre tvångsåtgärder behöver användas, att vårdpersonal får nya verktyg för att arbeta mer personcentrerat och minska användandet av tvång. Patienter kan uppleva en bättre, mer autonom, personcentrerad och värdig vård med bättre återhämtning och en förbättrad syn på, och ökad benägenhet att vid insjuknande söka, psykiatrisk vård. Kunskap om alternativa åtgärder till tvångsåtgärder bidrar till det vetenskapliga fältet, spridning av tillvägagångssätt kan förbättra psykiatrisk vård som även ur ett samhälleligt perspektiv kan få bättre anseende av allmänheten genom en vård med minskat tvång. Minskat tvång
och alternativa åtgärder kan skapa bättre vård för patienterna och bättre arbetsförhållande för vårdpersonal vilket i förlängningen bidrar till ett mer välmående samhälle.
Information om studiens resultat
Resultaten kommer att publiceras i form av ett självständigt arbete vid Mälardalens högskola och eventuellt också en artikel. Ni kommer också, om ni så önskar, att få ta del av det färdiga resultatet. Ytterligare upplysningar kan lämnas av oss eller vår handledare, Oona Lassenius, se nedan. Med vänliga hälsningar
Michaela Salmonsson
Epost: msn20017@student.mdh.se Johanna Westesson
Epost: jwn20012@student.mdh.se
Oona Lassenius,
Universitetslektor i vårdvetenskap, PhD, leg. specialistsjuksköterska i psykiatrisk vård Tel: 021-10 73 46
BILAGA B. MISSIVBREV
Tillfrågan om deltagande i studiegällande verksamma sjuksköterskors
erfarenheter av att använda alternativa åtgärder till tvångsåtgärder.
Vi heter Michaela Salmonsson och Johanna Westesson och är studenter ispecialistsjuksköterskeutbildningen i psykiatrisk vård vid Mälardalens högskola. I utbildningen ingår ett självständigt arbete i form av en magisteruppsats. Syftet med vår studie är att undersöka verksamma sjuksköterskors erfarenheter av att använda alternativa åtgärder till tvångsåtgärder inom psykiatrisk slutenvård.
Vår fråga till dig är om du vill delta i denna studie.
Medverkan är frivillig och vill du inte vara med kan du bortse från detta brev.
Att delta i projektet skulle för din del innebära att du bli intervjuad, intervjun förväntas ta upp till en timme och genomförs av författarna, semistrukturerade öppna frågor kommer ställas och intervjuerna kommer spelas in på lösenordskyddade mobiltelefoner inställda på flygplansläge för att undvika eventuell risk att data lagras på molntjänster. Intervjun sker antingen på din arbetsplats eller via telefon. Du som deltagare får välja intervjuform utifrån dina preferenser. Telefonintervjuer erbjuds i och med rådande pandemi. Om du väljer att delta i intervjun på din arbetsplats kommer rådande
restriktioner och rekommendationer att följas. Tid för intervjun kommer, om den sker under din arbetstid, att planeras med din enhetschef eller utifrån verksamhetens möjligheter, preliminärt under vecka 7 och 8. Intervjun kommer transkriberas och analyseras för att urskilja mönster, likheter och skillnader i intervjuerna. I samband med intervjun kommer du få skriva under en obligatorisk samtyckesblankett för att kunna delta i studien.
De eventuella nackdelar och risker som övervägts för dig som deltagare att medverka i studien är att frågor gällande tvångsåtgärder kan väcka starka minnen och känslor kopplade till ämnet. Fördelar blir möjlighet till att reflektera över sitt eget förhållningssätt och erfarenheter med förhoppning om att kunna generera ny förståelse och kunskap gällande alternativa åtgärder till tvångsåtgärder och i förlängningen en bättre vård och minskade tvångsåtgärder.
Du kan när som helst avbryta din medverkan i studien utan att du behöver ange någon orsak. Data behandlas konfidentiellt vilket innebär att alla uppgifter och data kodas och förvaras inlåst så att ingen utomstående kan ta del av insamlade uppgifter. I den färdiga uppsatsen kommer inga uppgifteratt kunna härledas till dig som enskild person, eller enskilda enheter eller verksamheter.
Om du ger oss muntliga samtycke till att ditt namn och e-post får lämnas ut till oss, kommer vi att via e-post ta kontakt med dig för att ge ytterligare information om studiens syfte och genomförande. Du är välkommen att själv ta kontakt med någon av oss vid ytterligare frågor och funderingar.
Ytterligare upplysningar kan lämnas av oss eller vår handledare, Oona Lassenius, se nedan.
Med vänliga hälsningar Michaela Salmonsson
Epost: msn20017@student.mdh.se Johanna Westesson
Epost: jwn20012@student.mdh.se
Oona Lassenius, Universitetslektor i vårdvetenskap, PhD, leg.
specialistsjuksköterska i psykiatrisk vård Epost: oona.lassenius@mdh.se
Samtycke till att delta i studien: Sjuksköterskors erfarenheter av att använda alternativa åtgärder till tvångsåtgärder inom psykiatrisk slutenvård.
Jag har i lugn och ro haft tillfälle att läsa igenom information gällande studiens syfte och
genomförande. Jag har fått information skriftligt och muntligt och fått möjlighet att ställa frågor vid