Resultatanalys

I det här avsnittet kommer resultatet att analyseras utifrån de teorier som valts som referensram för studien.

Teoretisk förankring i analysen

De teorier som låg till grund för analys av samtalen med föräldrarna var: ett relationellt perspektiv som innebar att ta reda på hur föräldrarna upplever sitt barns svårigheter och behov i mötet med omgivningen och med andra människor. Speciellt fokus lades på att undersöka vad som uppkommer i möten med andra människor och hur deras förståelse för

35

Utifrån Systemteori sågs helheten, systemet runt familjen och hur det fungerar. Det kunde gälla såväl personliga relationer i skolan, till släkt och vänner som hur samarbetet mellan olika “arenor” i samhället såg ut (skola, habilitering, barn och ungdomspsykiatrin,

skolhälsovård, socialtjänst och så vidare). Förståelsen för funktionshindret AST fanns med som en röd tråd genom hela den teoretiska förankringen. Det var utifrån de här teoretiska antagandena och aspekterna som studiens data lästes. Teorierna kunde rikta min

uppmärksamhet mot vissa aspekter och teman som studien skulle belysa och resultatanalysen gjordes sedan utifrån forskningsfrågorna.

Hur beskriver föräldrarna sin situation?

Alla föräldrarna tog i någon grad upp svårigheterna de mött vad gäller samverkan mellan olika samhällsfunktioner som ska stötta, utbilda eller behandla barnet samt ge stöd till eller samverka med föräldrarna. Föräldrarna efterlyste ett mer holistiskt synsätt där olika aktörer samverkar bättre för att se till helheten kring barnet. Det här kan förstås med hjälp av systemteorin som att de här föräldrarna beskriver att kommunikationen mellan de olika systemen upplevs som otillräcklig. Öquist (2013) beskriver hur viktigt det är när olika system samverkar: “kopplingen inom och mellan system har vidare stor betydelse för kunskaps- och kompetensuppbyggnaden. När nätverk och kulturkretsar kopplas samman med varandra sker en språngvis tillväxt av den samlade kompetensen” (Öquist, 2013, s. 77).

Den här bristen på samarbete mellan olika instanser och bristen på information om vilket stöd som finns tillgängligt och vart de ska vända sig omtalades av flera av föräldrarna.

Ett exempel på detta var Carls pappa som så målande beskriver just detta när han säger: “men alla är så jäkla upptagna med det de håller på med i sina egna bubblor och organisationer, så att det blir ...man hamnar då i det här behovsläget som man hamnar i". Erikas mamma beskriver en liknande situation när hon berättar om att de fått med sig från habiliteringen hur viktigt det var att träna autistiska barn med IBT och sedan när Erika började i särskolan så kände personalen inte till IBT-träning. I och med den dåliga kommunikationen mellan olika system och även mellan olika nivåer i samma system, till exempel när Carls pappa berättar att skolan inte kände till eller tog hjälp från SPSM så läggs stora krav på föräldrarna, något som de beskriver som svårt och utmattande.

36

Vilka behov uttrycker föräldrarna att barnen har?

Föräldrarna beskriver sina barn som de olika individer de är, med olika förutsättningar och personligheter. Det gemensamma är att barnens svårigheter uppstår i mötet med omvärldens olika miljöer och krav, framför allt i skolan. De är beroende av att de professionella som möter dem har kunskap om, resurser för och en öppenhet till att anpassa miljö, undervisning eller behandling för att möta alla barns olika behov. Ett relationsskapande till både barnet och föräldrarna där de professionella tar sig tid att skapa förståelse för barn och föräldrars

situation och behov, ett relationellt perspektiv (Ahlberg, 2013; Aspelin, 2013) är det mest framgångsrika enligt föräldrarnas erfarenheter.

Adams mamma berättade om den stora skillnaden i bemötande från Adams nya skola jämfört med den gamla. Hon beskriver att det är just den nära relationen, samspelet och upplevelsen av att bli lyssnad på och förstådd, det som sker mellan människor (Aspelin, 2013) som skapar rätt förutsättningar för Adams lärande. Det var den största skillnaden mellan skolorna och det som hon talade om som mycket positivt för både Adam och för sig själv som förälder.

Förståelse för barnens behov och bemötandet från skola och samhälle?

Föräldrarna till barnen med IF som går i särskolan var på det hela taget mest nöjda med bemötandet från både skolan och samhället. De nämnde bemötandet från personalen och med den individanpassade undervisningen för att bäst tillgodose barnens behov i skolan, de uttryckte att barnen aldrig skulle klara “vanliga skolan”. Föräldrarna till barnen med IF upplevde också att de möter en större förståelse. Gunnars och Carls föräldrar var även de relativt nöjda med det bemötande som deras söner fått i skolan. Men de poängterar att det har krävts väldigt mycket av dem som föräldrar i kommunikationen med både skolorna och habiliteringen. Gunnars föräldrar berättade bland annat om en positiv erfarenhet från Gunnars grundskola där hans lärare hade ett litet möte med honom varje dag för att “stämma av”, ett relationellt synsätt enligt Aspelin (2013) som beskriver relationell pedagogik som “ett synsätt på utbildning där det som sker människor emellan står i centrum (Aspelin, 2013, s 13). Gunnars lärare var intresserad av att ta reda på hur han upplevde sin skolsituation och vilka svårigheter som uppkom i mötet med hans skolvardag.

I mötet med skolan och övriga instanser i samhället som: barn och ungdomspsykiatrin, habiliteringen, socialtjänsten och övrig sjukvård så framkommer i flera av föräldrarnas

37

berättelser dock brister i förståelse för barnens behov, inte minst när det gäller förståelse för barnens upplevelser av skolmiljön och undervisningen.

Det framkommer även brister i systemen (Öquist, 2013) runt barnen, man kan förstå av föräldrarnas beskrivningar att det ofta hänger på enskilda individer inom olika system (exempelvis skola, habilitering, barn och ungdoms-psykiatri ) hur väl undervisning eller behandling/stöd fungerar eftersom överföring av kunskap mellan system eller mellan olika nivåer i ett system och ett enhetligt arbetssätt många gånger saknas. Det blir då väldigt sårbart att någon individ försvinner.

Framkommer skillnader i föräldrars upplevelser av bemötande och förståelse för barnen i fall där barnen har både AST och IF och i fall där barnen har AST med en normal begåvningsnivå?

Det framkommer skillnader i bemötandet och i förståelsen mellan barnen som har diagnosen IF och AST och de barn som har en normal begåvning och AST. Föräldrarna till barnen med normal begåvning beskrev sämre förståelse och bemötandet än föräldrarna till barnen med IF. De hade oftare blivit misstrodda och anklagade i stället för stöttade och hjälpta. Dessutom sågs skillnader i samverkan mellan skolan, hemmet och habiliteringen för de barn som också har en IF. Utifrån de här föräldrarnas beskrivningar så verkar det finnas en bättre fungerande samverkan mellan systemen (Öquist, 2013) skola, hem och habilitering omkring barnen som har en IF än för barnen som endast har AST.