Ett preventivt förändringsarbete inkluderar flera aktörer som alla är utformade inom det institutionella samhället. Människan utvecklas och förändras i samspel mellan ytterligare individer och den sociala miljön. Yrkesverksamma måste förstå människans livsvärld ur ett historiskt, socialt och kulturellt perspektiv för ett bra förändringsarbete. En kulturell svårighet nämndes tidigare i detta avsnitt, där en segregerad uppväxt i vissa fall kan medföra en problematik. Vi lever som vi lär, där kontexter utvecklar och formar samhällsindivider. Urvalet bestående av respondenter inom socialtjänst, skolverksamhet, polisväsendet och fritid är alla aktörer utformade i enlighet med det institutionella samhällets värld. En av respondenterna arbetar inom två olika arenor, där beteendet på den unge skiljer sig åt beroende på kontext. Inom den institutionella skolmiljön upplevs prestationskrav där unga tillsammans med sitt gäng ska upprätthålla en image, samtidigt som samma individ inom den utomstående verksamheten visar en annan personlighet.
Respondent 5 uttrycker “Vad säger vi? Vårt motto är att vi skapar världsmedborgare.”
där arbetet genom interaktioner främjar en förändring till det bättre.
Människan konstitueras och skapas genom att uttrycka sig i kontexter, vilket återigen utvecklas i samspel mellan omgivning, sociomateriella funktioner och socialt samspel med andra individer (Johansson, 2012). Det sociokulturella perspektivet har varit av stor relevans i studien då respondenternas utsagor ses som ett resultat av samhällets institutionella utveckling i samspel med barn och ungas interaktion och vistelse i kontexter. Johansson (2012) uttrycker enligt den sociokulturella teorin hur människan inte lever i ett vakuum och att handlingar utförs som ett resultat av flertal faktorer.
Respondent 1 synliggör det sociokulturella perspektivet genom att uttrycka hur ett normbrytande beteende inte är något som dyker upp ur tomma intet. Det finns alltid en grund. Det utformade preventionsarbetet hos relevanta aktörer bidrar till en interaktion som främjar förändring där tillräckliga resurser, utformandet av trygga miljöer och relationsskapande är en avsevärd bra grund för att motverka ett normbrytande beteende hos barn och unga.
8.2
Resultatanalys i perspektiv till tidigare forskning
8.2.1 Miljön och normbrytande beteendeAndershed och Andershed (2019) nämner att ingen konkret förklaring existerar gällande utvecklandet av ett normbrytande beteende men att flera faktorer i individens liv påverkar.
Respondent 1 uttrycker att ett normbrytande inte uppstår plötsligt, vilket överensstämmer med Andershed och Andersheds resonemang gällande att flera faktorer i individens närmiljö skapar en identitet. Andershed och Andershed (2019) uttrycker att en fortsatt vistelse i miljöer präglat av normbrytande förhållningssätt, bristande värderingar och
minskad moral ökar risken för ett fortsatt normbrytande beteende. Det överensstämmer med vad respondent 5 beskriver om att ungdomar hänger med likasinnade på en hängplats så följs ett liknande beteende inom gruppen. Respondent 5 anser att även om en individ inte har uppsåt att utföra kriminella handlingar, så blir det en frestelse på grund av umgängeskretsens syn på kriminalitet och tillgång till snabba pengar.
Människans drift att känna en delaktighet och meningsfullhet innebär en risk att beblanda sig med likasinnade, normbrytande individer där beteendet förstärks, utvecklas och bibehålls (Andershed & Andershed, 2019). Jenson (2010) uttrycker att många barn och unga befinner sig i utsatta miljöer där substansbruk och kriminella handlingar ses som normaliserade. Majoriteten av respondenterna synliggör vad Andershed och Andershed (2019) samt Jenson (2010) beskriver. Respondent 5 uttrycker hur dennes elever befinner sig ett x antal timmar i skolan, för att sedan spendera resterande tiden av dagen ute i samhället. Respondenten uttrycker även att när dessa elever slutar skolan så fortsätter vistelsen i kriminella kretsar och olagliga handlingar utförs. Fastän skolverksamheten ständigt arbetar för att motverka utvecklandet av ett normbrytande beteende så utvecklas beteendet med vistelse i riskmiljöer där kriminella individer befinner sig. Vikten av att uppmärksamma barn och unga under deras fria tid ute i samhället kräver ytterligare aktörer, där respondent 1 beskriver hur vetskapen om ungdomarnas vistelse finns, däremot är de svåråtkomliga.
8.2.2 Preventivt arbete inom olika arenor
Ett preventivt arbete sker inom olika arenor och arbetet genomförs av flera olika aktörer på olika nivåer såsom individ - , grupp - och samhällsnivå. Ett främjande arbete kräver ett flexibelt förhållningssätt för en ständig upprätthållelse av barn och ungas vistelse i olika miljöer (Jenson, 2019). Samtliga aktörer nämner aktuella insatser för att minimera utvecklandet av ett normbrytande beteende. Respondent 1 beskriver hur arbetssättet kan variera från smalt till brett där insatserna sker på individnivå, gruppnivå och universell nivå för samma mål - preventivt arbete och trygghetsskapande. Ett preventivt arbete är utformat på olika sätt beroende på aktuell aktör, där flera respondenter nämner projekt som handlar om hantering av olika känslor. Projekten innebär samtal om känslor, konsekvenser av sitt beteende och en förståelse för måendets uppkomst och hur dessa kan hanteras. Ett normbrytande beteende uppkommer som tidigare nämnt av olika faktorer, där möjligheten att förstå sina känslor underlättar den enskilda individens mående.
Enligt Jenson (2019) sker ett förebyggande arbete inom olika arenor av olika aktörer, där skolan är en betydelsefull sådan. Andershed och Andershed (2019) uttrycker hur en gynnsam skolgång med positiv skolanknytning har en framgångsrik påverkan för en god identitetsutveckling . Respondent 5 visar på ett arbete fyllt av kämpaglöd med mål att alla elever ska ha fått en rejäl grund för att klara sin skolgång, men främst livet i stort.
Pedagogers primära roll är inte att förebygga barn och ungas utveckling av normbrytande beteende och vistelse i kriminella kretsar. Det arbetet återfinns i skolverksamheters värdegrund. Professionella inom skolmiljön har ett avsevärt viktigt uppdrag att fördela lämpliga resurser där både pedagogiska och sociala kompetenser används under både undervisning och vid interaktion med elever (Sandahl, 2014). I det sammanhanget är både elevkoordinator och elevresurs betydelsefulla. Respondent 5 visar på vikten av att skapa en trygg miljö där alla elever har rätt till att inhämta kunskap, får studiero och känner trygghet. Respondenten uttrycker att huvudsyftet är att hens befattning inte ska existera, då arbetet inte hade behövts om allt hade fungerat. Dennes arbete bidrar till en trygg
situationer. Respondent 3 beskriver sitt arbete på ett liknande sätt, där målet är att skapa en gynnsam skolgång och positiv skolanknytning.
Sandahl (2014), Jenson (2019) och Andershed och Andershed (2019) påvisar vikten av en framgångsrik skolgång för att minimera ett normbrytande beteende. För ett framgångsrikt arbete krävs rätt förutsättningar. Sandahl (2014) visar på resursfördelningens betydelse. Respondent 5 instämmer med Sandahls resonemang men beskriver samtidigt hur resurser förloras av ekonomiska skäl, trots den specifika elevens behov. Många elever har en negativ syn på lärare i den kravfyllda miljön, där en elevkoordinator, elevresurs eller fritidsledare agerar som en trygghet utan prestationskrav. Denna trygghet är välbehövlig för att säkerställa barn och ungas positiva identitetsutveckling, vilket försvåras vid bristande resurser.
Respondent 1 uttrycker att barn och ungas problematik förebyggs genom ett flexibelt arbetssätt. Andersson (2013) beskriver hur aktörer inom ett uppsökande arbete befinner sig inom olika arenor där de kan utformar alternativa och unika insatser i miljöer där den generella socialarbetaren inte befinner sig. Fastän att respondent 1 arbetar utefter socialtjänstens riktlinjer så skiljer arbetet sig från annat socialt arbete, då dokumentering eller journalföring ej genomförs. Andersson (2013) uttrycker hur en generell socialarbetare ses som strikt följt av byråkrati och regler, medan respondent 1 visar på hur dennes arbete är ytterst flexibelt. Respondent 1 beskriver hur arbetet följer barn och unga på både skoltid och efter skoltid, där arbetsplatsen är varierande beroende på var ungdomar befinner sig.
Ett förebyggande och uppsökande arbete är fältsekreterarens huvuduppdrag. En ytterligare aktör som är bekant inom fältsekreterarens miljöer är polisen, som enligt Brunson och Pegram (2018) har flera olika arbetsuppgifter där det sker ett ständigt arbete för att förbättra säkerheten för landets medborgare. Ett förebyggande arbete inom polisen innebär enligt respondent 4 att tillsammans med andra aktörer få en lägesbild för att förstå och lösa en problematik. Utifrån polisväsendets perspektiv är samhället ett stort ansvarsområde som bör tas till hänsyn, där deras arbete är att sprida en trygghet till hela samhället. Respondent 1 uttrycker liknande tankar och beskriver hur fältgrupper i olika kommuner blivit nedstängda på grund av bristande mätbara resultat, fastän dess arbetsbeskrivning är unik.
Projekt utanför det institutionella samhället startas i många fall av eldsjälar för att främja en förändring, där Bridge-projektet startades för att utveckla barn och ungas förmåga att läsa, skriva och förstå, utanför den ordinarie skoltiden. Projektet skapade framgångsrika relationer som ökade ett socialt samspel, vilket även hade en stor påverkan på ungas syn av aktuella normer och värderingar. Bridge-projektet som utomstående verksamhet visade en stor betydelse för att minimera ett normbrytande beteende med en ökad självkänsla, självständighet och ömsesidig respekt (Anthony et al., 2019). Respondent 5 är aktuell inom en verksamhet vars mål är att samla barn och unga under kvällstid som en hängplats för att utöva fotboll. Inom verksamheten diskuteras respekt, fair-play och förväntningar för att tillgodose en trygg miljö.
De aktiva ledarna inom verksamheten framstår som förebilder, där den existerande tryggheten ökar både självkänsla och självförtroende hos barn och unga. Respondent 5 uttrycker ytterligare att verksamheten öppnar en möjlighet för barn och unga att utföra roliga aktiviteter istället för att utföra kriminella handlingar ute i samhället. Likt
Anthony et al. (2009) visar verksamheten på ett utomstående projekt som främjar en god identitetsutveckling.
8.2.3 Främjande faktorer
Jenson (2019) beskriver hur motverkandet av barn och ungas negativa beteende kräver ett förhållningssätt med fokus på att skapa relationer, främja förändring och ge individen stöd för att möjliggöra fortsatt utveckling. Samtliga respondenter påtalar vikten av att ha en god relation. Respondent 4 beskriver till exempel hur individer i hens arbete uttryckt att “Henne kan man prata med och hon är snut liksom.”. Relationen bidrar till barn och ungas identitetsutveckling, där arbetet innebär att skapa världsmedborgare.
Brunson och Pegram (2018) visar på hur en relation sinsemellan polis och barn och unga i samhället ökar chansen att förstå ett agerande i förtid, där inga liv behöver sättas i fara.
Respondent 1 beskriver hur en relation öppnar möjligheter att enklare hindra något från att urarta, eller att när något väl hänt så går det smidigt att lösa. Även Andersson (2013) talar om relationsskapande där en kontakt bör ske på fria villkor med en ömsesidig respekt. Respondent 1 möter individer inom olika arenor där denne beskriver sig själv som en gäst på den unges arena, beroende på miljö krävs ett förhållningssätt utefter dennes riktlinjer och förväntningar.
Respondent 2 uttrycker att det informella förhållningssättet är en framgångsfaktor i det förebyggande arbetet, där dennes arbete ses som mellanhanden till ytterligare kontakt hos exempelvis kurator. Brunson och Pegram (2018) beskriver hur det utifrån ett brottsförebyggande arbete krävs en relation där interaktion med barn och unga på ett informellt sätt öppnar upp för positiv auktoritet. Respondent 4:s resonemang överensstämmer med Brunsons och Pegrams och hen menar att relationer bidragit till igenkännbarhet i staden och segregerade områden, vilket underlättar i arbetet. Utöver det uppsökande och brottsförebyggande arbetet krävs även ett informellt förhållningssätt inom skolverksamhet där både respondent 3 och 5 visar hur mysiga soffor eller en bilfärd öppnar upp för ett helt annat kontaktskapande.
Jenson (2010) visar på hur ett neutralt förhållningssätt med en förståelse för individens miljö, existerande kultur och sociala samt kognitiva egenskaper ökar möjligheten för en framgångsrik insats. Jenson (2010) poängterar ytterligare hur goda förebilder skapar en positiv utveckling där respondent 5 instämmer genom att visa hur hens ansvar som förebild ger barn och unga en tankeställare i förhållande till att agera som gangster.
Respondent 4 för ett resonemang som liknar Jensons (2010), där hen beskriver att det handlar om att visa välmening, vilket är betydelsefullt för de unga. Likt resonemanget att förståelsen för individens kultur, miljö och egenskaper överensstämmer med vad respondent 2 beskriver. Det handlar om att skapa aktiviteter och mötesplatser för att inkludera barn och unga oavsett, socioekonomisk- respektive geografisk bakgrund.
Ekberg (2010) beskriver hur en samverkan aktörer sinsemellan öppnar möjlighet för en ytterligare dialog med barn och unga. I samhörighet med Ekberg (2010) beskriver respondent 2 och 5 hur fältgruppen utför ett uppskattat arbete på deras arbetsplatser.
Respondent 5 nämner ytterligare att polisstudenter anslöt till skolan för att förebygga en relation till polisen, även det var uppskattat av både personal och elever. Respondent 4 beskriver hur myndigheter och aktörer inte kan lösa all problematik enskilt, där ansvaret delas upp och lämnas över. En samverkan underlättar det preventiva arbetet, där samtliga aktörer uttrycker en uppskattning för sina jämlikar inom andra sektorer.
8.2.4 Hindrande faktorer
Bristen på resurser är en upplevd svårighet som uttrycks av flera respondenter.
Respondent 3 visar på hur allt handlar om resurser. Respondent 5 instämmer med ovan utsaga genom att beskriva hur elever behöver en professionell vid sin sida, utan det så fortsätter ett problembeteende. Skolorna växer, eleverna blir flera och resurserna minskar, i samband med detta läggs mer fokus på redan urartade situationer där respondent 3 återigen visar på vikten av resurser för att hinna med ett förebyggande arbete. Utöver skolverksamhetens svårigheter gällande resurser anser respondent 4 att polisväsendet är överbelastat och det gör att det förebyggande arbetet fallerar. Sandahl (2014) poängterar hur viktigt det är att lämpliga resurser fördelas i förhållande till behov, detta för att möjliggöra en framgångsrik förändringsprocess hos den unge.
Barn och ungas syn på auktoritära aktörer påverkas av tidigare upplevelser, andra individers utsagor och rykten överlag (Andersson 2014 ; Brunson & Pegram, 2018).
Respondent 5 beskriver hur barn och unga uttrycker “Fuck aina”, där uttalandet är ett resultat av äldre individer i den unges närhet. Även respondent 4 upplever en attityd gentemot polisväsendet, där individer ifrågasätter att polisen befinner sig i den unges miljö.
Respondent 2 och 5 uttrycker att alla elever är godhjärtade, men att de har en image som de måste leva upp till. Ett lågaffektivt bemötande beskrivs som nyckeln till att lugna situationer med attityder och affekt. Den tuffa imagen resulterar i förstörelse av allmänna platser, där respondent 4 beskriver hur åtgärder behövts då narkotika och dylikt finns tillgängligt. De individer som missbrukar dessa platser förstör för resterande medborgare, vilket även resulterar i att yrkesverksamma som möter ungdomarna i dessa situationer blir mindre omtyckta. Brunson och Pegram (2018) visar hur polisens rykte påverkar barn och unga med en annan etnicitet som växer upp i utsatta områden. Respondent 3 uttrycker kulturkrockar och en annan syn gällande skolan och hur man löser saker vid uppväxt i ett segregerad område, vilket överensstämmer med Brunson och Pegrams (2018) beskrivning.
Samverkan är en av faktorerna som främjar aktörers arbete med att motverka barn och ungas normbrytande beteende, men det är även en av deras största svårigheter. Ekberg (2010) beskriver vikten av samverkan, samtidigt som den existerar är dess utformning otydligt. Respondent 3 instämmer med att samverkan är behövligt, samtidigt som respondenten uttrycker ett ifrågasättande gällande socialtjänsten. Om en part inte sköter sin del så blir det bakslag för resterande inblandade. Även respondent 5 har åsikter gällande socialtjänsten och diverse sekretesser där ett hemlighållande av information försvårar den enskildes arbete. Utöver en otydlig utformning gällande aktörers samverkan visar respondent 3 på hur ett bristfälligt samarbete mellan ledningen inom organisationen försvårar arbetet i praktiken. Respondent 5 uttrycker att inblandade vuxna inte är sammansvetsade och arbetar utan framgång.
Utöver samverkan mellan yrkesverksamma krävs en god kontakt med barn och ungas vårdnadshavare (Ekberg, 2010) vilket enligt samtliga respondenter ses som bristfälligt.
Respondent 4 visar på hur vårdnadshavares naivitet gällande sina barn försvårar arbetet, att inte lita på aktörers utsagor gällande barnets agerande. Respondent 5 instämmer i problematiken med vårdnadshavare där skolan inte förespråkar våld, samtidigt som vårdnadshavare uttrycker att “Om någon är elak mot dig, bara slå tillbaka”.
9 Diskussion
I följande avsnitt diskuteras dels vald metod, dels de resultat som framkommit.
9.1