Resultatanalys

Resultatanalysen är uppdelad i tre delar, vilka motsvarar tre av frågeställningarna i uppsatsen. Genomgående i varje del analyseras även den fjärde och sista frågeställningen, som handlar om hur likheter och skillnader mellan SVT och TV3 kan förklaras.

7.3.1 Sporter

Vid analys av hur mycket tid kanalerna lade på olika idrotter under respektive vinter-OS visade Tabell 3 att SVT hade en större spridning av olika idrotter eftersom de visade mer av flera olika idrotter än vad TV3 gjorde. Författarna fann även yttre faktorer som kan ha påverkat resultatet. TV3 visade till exempel något mindre skidskytte totalt sett än SVT, ett resultat som säkert delvis kan förklaras av det faktum att Sverige inte hade något damlandslag i skidskytte vid OS 2014 i Sotji. Dessutom tog Björn Ferry hem en guldmedalj 2010, samtidigt som det svenska

skidskyttelandslaget blev utan medaljer i Sotji 2014. Detta kan kopplas till Harcup och O´Neills modell för nyhetsvärdering,96 där SVT uppfyllde både kriteriet för bra nyheter, i och med Björn Ferrys medalj, samt hade en högre relevans eftersom Sverige både hade ett dam- och

herrlandslag i Vancouver, samtidigt som det endast fanns ett herrlag i Sotji. En annan idrott som fick en större uppmärksamhet i SVT jämfört med TV3 var rodel. Detta kan kopplas till att den georgiske rodelåkaren Nodar Kumaritasjvili avled under ett träningsåk samma dag som

invigningen skulle hållas i Vancouver. Det styrks av att denna sport uppfyllde ett nyhetskriterium i Harcups och O´Neills modell, i detta fall dåliga nyheter, ett nyhetskriterium som inte uppfylldes i TV3:s sändningar fyra år senare, vilket kan förklara att denna marginalsport inte fick

sändningstid i Viasats huvudkanal TV3.

Bortsett från dessa två sporter, där resultaten kan förklaras med utomstående faktorer, visar resultaten att SVT har visat mer än TV3 i sex sporter och TV3 mer än SVT i fem sporter. Som Dahlén diskuterar är det lättare att få annonsörer om målgruppen är demografiskt väldefinierad.⁹⁷ Det innebär att det, logiskt sett, borde vara enklare för en tv-kanal, i det här fallet TV3, att sälja reklamtider under OS om man sänder färre sporter, då det skulle göra målgruppen mer

lättdefinierad. I och med att resultaten är lika för kanalerna går det inte att på ett tydligt sätt att

96 Harcup & O’Neill, s. 279. 97 Dahlén, s. 92-93.

41

placera in kanalerna på olika sidor i Strömbäck och Jönssons modell som visar på skillnader mellan en journalistik i marknadens respektive demokratins tjänst.⁹⁸ I den kommersiella delen av modellen är journalistikens ansvar att tillhandahålla sådan information som människor

efterfrågar, i motsats till journalistik i demokratins tjänst vars ansvar är att tillhandahålla

information som människor behöver. Med tanke på det vi vet om sportjournalistiken, att de flesta är intresserade av ett fåtal sporter, kan det konstateras att det inte går att säga att någon av

kanalerna i en högre utsträckning än den andra fokuserar på att tillhandahålla sådan information som människor efterfrågar. Med det är det inte sagt att kanalerna inte tillhandahåller det publiken efterfrågar, endast att det inte tydligt går att se att någon gör det i en större utsträckning än den andra. Med andra ord finns det inga tydliga skillnader i kommersiella tendenser hos de båda kanalerna vad gäller hur många olika sporter de visat, vilket kan förklaras med att Dahlén

förklarar att sportjournalistiken som sådan är kommersiell.⁹⁹ I avseendet att Dahlén förklarar den kommersiella sportjournalistikens kännetecken som bland annat professionell idrott, manlig idrott samt lagidrott¹⁰⁰ är det snarare SVT som visar mer kommersiella tendenser då de har visat över 20 timmar mer än TV3 av ishockey, den enda lagidrotten på OS-programmet.

Ett annat resultat som var anmärkningsvärt i Tabell 3 var att TV3 sände mer av alpin skidåkning och längdskidåkning än SVT. Det är en motsättning sett till företagens rättigheter utöver OS. TV3 sänder i vanliga fall både hockey-VM och samtliga 1 230 matcher från NHL-hockeyn, som bidrog med en mängd spelare till OS, medan SVT 2010 hade rättigheterna till ungefär 15

matcher med Tre Kronor.¹⁰¹ Viasat har inte heller en enda rättighet i alpin skidåkning eller längdskidåkning – rättigheter som ägs av SVT. Att SVT visade mycket hockey 2010 kan förklaras med att OS ägde rum i Kanada, hockeyns “hemland”, vilket Edlund Jönsson uttryckte var en anledning till att SVT hade valt att fokusera mycket på hockeyn och även ha en studio på plats i hockeyarenan. Även här kan resultatet kanske delvis förklaras av Harcup och O´Neills modell över nyhetsvärdering102 i form av kriteriet relevans, eftersom Edlund Jönsson förklarade

98 Strömbäck & Jönsson, s. 4. 99 Dahlén, s. 92.

100 Ibid.

101 Idrottens Affärer, Hockeyns unika avtal med Svt, hämtad 2014-12-16,

http://www.idrottensaffarer.se/tv-nyheter/2007/11/hockeyns-unika-avtal-med-svt

42

att SVT upplevde att ishockeyn hade en större relevans just eftersom OS gick i Kanada det året. Edlund Jönsson hade också samma resonemang kring alpin skidåkning och längdskidåkning (samt skidskytte), och menade att SVT genom Vinterstudion är starkt förknippade med dessa sporter. Trots den uttalade satsningen på dessa sporter – bland annat genom att placera studion nära dessa tävlingsarenor – sände SVT mindre än TV3. Det hela blir mer anmärkningsvärt om man fokuserar på alpin skidåkning, med tanke på att den kanske största svenska stjärnan Anja Pärson endast deltog 2010. Dessutom tog Sverige två alpina medaljer 2010 men inga alls 2014 vilket gör att SVT uppfyllde fler nyhetskriterier kring alpin skidåkning som inte TV3 gjorde: kändisar, dåliga nyheter, bra nyheter och till viss del även relevans. Anja Pärson är en av våra allra mest kända idrottare (kändisar). Vid OS i Vancouver kraschade hon svårt i störtloppet (dåliga nyheter) och trots det kom hon tillbaka och tog medalj (bra nyheter). Med en så

framgångsrik idrottare som Pärson i laget ökar också relevansen i form av stora medaljchanser. I och med att den alpina skidåkningen ur ett svenskt perspektiv uppfyllde fler nyhetskriterier 2010 än 2014 hade det väntade resultatet snarare varit att SVT visat mer alpin skidåkning än TV3.

Den tidigare forskningen visar att sportjournalistiken i allmänhet är inriktad på ett fåtal stora sporter och att en majoritet av rapporteringen handlar om ett fåtal sporter.¹⁰³ Det stämmer väl överens med resultatet av den här undersökningen. I både SVT och TV3 utgör de tre största sporterna en majoritet av bevakningen. I SVT utgör ishockey, längdskidåkning och curling 61,7 % av den totala sändningstiden. I TV3 utgör ishockey, längdskidåkning och alpin skidåkning 57,6 % av den totala sändningstiden. I nyhetsjournalistiska jämförelser mellan kommersiell tv och public service-tv visar forskningen att nyhetssändningar i kommersiella kanaler går mer mot kommersiella ämnen än nyhetssändningar i public service.104 Denna tendens återkommer med andra ord inte i sportjournalistiken, då SVT i vår undersökning i en större utsträckning visade mer av sina största sporter än TV3. Man kan ifrågasätta om curling verkligen är en kommersiellt gångbar sport, trots det lade båda kanalerna mer än 10 % av sin sändningstid på curling, så det finns åtminstone ett upplevt intresse. Det menade också Edlund Jönsson i intervjun, där hon sa att curling blir en större sport under OS på grund av att Sverige har haft framgångar i den. En förklaring till denna likhet mellan de två olika aktörerna, som inte finns i samma utsträckning i

103 Högberg & Larsson; Strömberg & Strandlund. 104 Lund, s. 105; Skanne.

43

den vanliga nyhetsjournalistiken, kan vara att tv-sport ligger någonstans mellan journalistik, lätt underhållning och dramatik.¹⁰⁵ Elin Skanne vid Södertörns högskola visade att Rapport och TV4Nyheterna rört sig närmare varandra när hon jämförde sin studie med tidigare forskning på området.¹⁰⁶ Det finns ingen tidigare forskning att jämföra med i OS-sammanhang, men resultatet kan i alla fall visa att SVT och TV3 i det här avseendet ligger nära varandra.

I Tabell 4 syns inga större skillnader i hur SVT och TV3 prioriterar olika sporter. Det gör att det inte heller i prioriteringen syns att någon av kanalerna i en större utsträckning än den andra går mot kommersiella ämnen, då de har prioriterat olika sporter i stort sett likadant. Med tanke på vilka de största sporterna är i denna tabell syns det dock att båda kanalerna visar mest ishockey och längdskidåkning, vilka är de kanske mest kommersiellt gångbara sporterna på

OS-programmet i Sverige. Det stämmer precis som tidigare väl överens med vad Dahlén säger om sportjournalistiken som institution, att den främst är inriktad på ett fåtal stora sporter.¹⁰⁷

Sett till Tabell 6 som visar hur mycket olika sporter visades i direktsändning syns det att resultaten liknar de totala resultaten i Tabell 3. De båda kanalerna har visat mer än sin konkurrent i sex grenar var. En skillnad från det totala resultatet är att TV3 har visat mer skidskytte i direktsändning än SVT, men mindre skidskytte totalt sett. Det kan antagligen förklaras av samma faktorer som tidigare nämnts, att Björn Ferry tog medalj 2010, och att Sverige inte hade något damlandslag 2014. Det innebär, som ses i Tabell 8, att skillnaden i kanalernas bevakning ligger i att SVT hade betydligt mer studiobevakning av skidskytte, vilket antagligen kan förklaras av dessa faktorer.

7.3.2 Sändningstyper

Sett till olika sändningstyper uttryckte både Edlund Jönsson och Nunstedt att direktsändningar var viktigast för deras kanaler, något som också avspeglas i Tabell 5 som visar att både SVT och TV3 lade ner lika stor procentuell andel av sin totala sändningstid på direktsändningar av sport, nästan två tredjedelar. Det visar att kanalerna hade en liknande nyhetsvärdering sett till deras direktsändningar. Trots att kanalerna hade en lika stor procentuell andel direktsändningar så

105 Dahlén, s. 218-219. 106 Skanne, s. 37. 107 Dahlén, s. 92.

44

visade SVT drygt sju timmar mer direktsänd idrott än TV3, ett faktum som till viss del kan tillskrivas reklamen på TV3. Som Per Nunstedt berättade i intervjun har de flesta sporterna på OS-programmet i dag naturliga eller intvingade reklampauser, vilket gör att tv-kanalerna kan ta reklamavbrott utan att tittarna missar någonting. Som exempel har ishockeyn tre så kallade power breaks i varje period, där reklamkanaler kan visa reklam i ungefär en minut.108 Det betyder att TV3 under en normal hockeyperiod fick upp till tre minuters kortare sändningstid i den här undersökningen än SVT, trots att man visat precis lika mycket hockey.

I intervjuerna uttryckte både Edlund Jönsson och Nunstedt att det var viktigt att visa sådant av nationellt intresse i huvudkanalen. Det avspeglas i olika grad på resultaten i Tabell 7, där SVT inte i samma utsträckning lade sin direktsändningstid på grenar med svenskt deltagande som TV3 gjorde, trots att de svenska trupperna till respektive OS i stort sett var lika stora. Dahlén menar att sportjournalistiken är betydelsefull i skapandet av en nationell identitet.¹⁰⁹ Det innebär att det kan vara av stor vikt att sporter och grenar av nationellt intresse visas i de respektive huvudkanalerna. Detta kan till viss del kopplas till Prakkes tre dimensioner i

nyhetsvärderingen.¹¹⁰ Den kulturella närheten till ett idrottsevenemang kan anses vara närmre när svenskar deltar. Prakke menar att ju närmre nyheten ligger alla tre dimensioner desto större är nyhetsvärdet. Ett högre nyhetsvärde bör innebära ett större intresse hos publiken som leder till högre tittarsiffror och indirekt en möjlighet för större reklamintäkter. Med andra ord visar TV3 här upp större kommersiella tendenser än SVT. Detta kan förklaras med att TV3 är en

reklamfinansierad kanal och behöver sälja reklam, vilket inte SVT behöver i och med deras public service-uppdrag. SVT har, i och med det, snarare ett krav på sig att ha en bredd i bevakningen. I detta fall kan kanalerna i en större utsträckning placeras in i Strömbäck och Jönssons modell,¹¹¹ då det här kan visa att TV3:s fokusområden mer än SVT:s går i linje med journalistik i marknadens tjänst, vars syfte är att sälja. Å andra sidan kan man också, med Dahléns tankar om sportjournalistiken som skapare av nationell identitet, tolka det som att svenska folket ”behöver” se svenska idrottare. Detta skulle i sin tur placera in TV3 mer än SVT

108 Intervju med Viasats sportchef Per Nunstedt om Viasats sändningar av vinter-OS 2014. Intervjun finns inspelad och transkriberad hos författarna.

109 Dahlén, s. 218.

110 Hadenius, Weibull & Wadbring, s. 321. 111 Strömbäck & Jönsson, s. 2.

45

under journalistik i demokratins tjänst i Strömbäck och Jönssons modell, även om båda i stor utsträckning visar svenska idrottare. Det här visar att det inom sportjournalistiken inte finns någon större skillnad på vad folk behöver och vad folk vill ha.

Både Edlund Jönsson och Nunstedt uttryckte att det var av stor vikt att visa svenska

medaljchanser i huvudkanalen. Som Tabell 9 visar var det generellt sett lika i hur ofta kanalerna visade medaljpass, oavsett svenskt deltagande eller ej. Tabell 10 visar dock att TV3 i en högre utsträckning än SVT hade svenskt deltagande i de medaljpass man visade. Det här stämmer också väl överens med resultatet i Tabell 7 som visade hur stor andel svenskt deltagande de båda kanalerna hade generellt sett. Även där hade TV3 en högre andel än SVT. Här, precis som med generellt svenskt deltagande i kanalerna, är det svårt att placera in kanalerna i ett

marknadsmässigt eller normativt styrfält beroende på detta. Det går heller inte att säga om TV3 i högre grad prioriterade svenska medaljpass än SVT då det lika gärna kan vara en tillfällighet, då det kan vara så att svenskar i högre grad deltog i medaljpass 2014 än 2010. Till exempel spelade herrlandslaget i ishockey final 2014, till skillnad från 2010 då man åkte ut i kvartsfinal.

En stor skillnad i resultaten var att SVT lade betydligt mer av sin tid på eftersändningar och sammandrag från tävlingar än TV3. Det kan förklaras med att Viasat använde TV10 för detta ändamål.¹¹² Därför kunde, eller valde, TV3 istället att lägga mer tid på studiosändningar. En skillnad i de båda produktionerna var att TV3 hade sin studio mitt i den olympiska parken i Sotji, medan SVT hade sin studio uppe i bergen i Whistler där de olika skidsporterna avgjordes. Enligt Nunstedt gjorde TV3:s studioplacering att man enklare kunde få gäster till studion, vilket han menar gjorde att man enklare kunde lyfta mindre sporter. Det avspeglas åtminstone en del i resultaten, där TV3 lade ner mer studiotid än SVT på sju sporter, att jämföra med sex sporter för SVT. Av SVT:s sex sporter lade man också ner mindre än en halvtimme på fyra av dessa sporter, att jämföra med en av TV3:s sju sporter. TV3 lyfte med andra ord i en större utsträckning än SVT fram olika sporter i sin studio, även om resultaten som tidigare nämnt visar att en stor del av bevakningen läggs på ett fåtal sporter. Det är anmärkningsvärt med tanke på att SVT ska vara till för alla i och med deras public service-uppdrag, på ett sätt som TV3 inte har kravet på sig att

112 Borås Tidning, OS sänds i TV3 och TV10, hämtad 2014-12-15, http://www.bt.se/sport/os-sands-i-tv3-och-tv10(4016189).gm

46

vara. SVT lade också mycket studiotid på ishockey i jämförelse med TV3. Det kan förklaras av att SVT till skillnad från TV3 valde att ha en fast studio på plats i hockeyarenan. Om Dahléns resonemang om att det är kommersiellt gångbart att visa mycket av ett fåtal sporter så är det i det här fallet snarare SVT som visar upp större kommersiella tendenser.

7.3.3 Kön

Att manlig idrott skulle vara större än kvinnlig idrott är väntat med tanke på att loppen i några av de sporter som fick störst uppmärksamhet i båda kanalerna – skidskytte och längdskidåkning – är längre för män, både tids- och distansmässigt. Dessutom var det fler manliga än kvinnliga

deltagare i både OS 2010 och 2014. När SVT sände OS 2010 var 59,3 % av deltagarna män och 40,7 % var kvinnor. Detsamma gäller för TV3, då 59,8 % av deltagarna var män, och 40,2 % var kvinnor. Den fördelningen stämmer väl överens med hur båda kanalerna har fördelat sin tid procentuellt sett mellan de olika könen, som ses i Tabell 11 där båda kanalerna gav manliga utövare ungefär 60 % av sin tid. Sett till tidigare forskning kring sportjournalistik i allmänhet är den här fördelningen jämnare än vad exempelvis Koivula och Tolvhed visat. Dock visar

Tolvheds forskning som är specifikt inriktad på OS just på detta, att kvinnor tenderar att bli mer synliga i pressen vid stora sportevenemang.¹¹³ Precis som resultaten i den här uppsatsen så visar det att den maskulina hegemonin minskar i styrka i samband med OS. Dock finns det fortfarande en klar övervikt av manlig idrott i kanalernas bevakning. Det kan dock ifrågasättas om det beror på kanalernas nyhetsvärdering i sig eller om det är i själva verket beror på antalet deltagande män och kvinnor i dessa vinter-OS. Det kan alltså lika gärna vara så att den maskulina hegemonin under ett OS främst beror på idrottsrörelsens prioritering, snarare än sportjournalistikens. Att resultaten ändå är så pass jämställda i jämförelse med annan

idrottsbevakning stämmer överens med resultaten från intervjuerna, samt Tolvheds forskning. Både Edlund Jönsson och Nunstedt menade i intervjuerna att man i planeringen och

tablåläggningen egentligen inte behövde ta någon hänsyn till könsfördelningen, då det under OS finns ett stort intresse för svenska framgångar, oavsett kön. Nunstedt uttryckte exempelvis att OS är “könsneutralt”, samtidigt som Edlund Jönsson menade att SVT inte har kvoterat åt något håll.

47

Båda intervjupersonerna uttryckte i intervjuerna att direktsändningar var det enskilt viktigaste segmentet i deras sändningar. Som resultatet i Tabell 12 visar var SVT mer benägna än TV3 att visa manlig idrott vid direktsändning. Den maskulina hegemonin kan alltså påstås vara något starkare hos SVT än hos TV3, och med tanke på att manlig idrott enligt Dahlén är mer kommersiellt gångbar kan SVT här sägas luta mot det kommersiella.

Den tydligaste skillnaden i resultatet mellan könen fanns inom ishockeyn. Både SVT och TV3 gav ungefär tre fjärdedelar av uppmärksamheten till de manliga landslagen. Ishockey är den enda lagsporten på OS-programmet, och att manliga utövare ges så stor andel av uppmärksamheten stämmer väl överens med Dahléns resonemang kring sportjournalistiken som institution, som bland annat säger att mycket uppmärksamhet ges till stora lagsporter och manliga utövare.¹¹⁴ SVT gav något större andel av sin tid till manlig ishockey än TV3, så även här kan de sägas gå något mer åt det kommersiella hållet, om än marginellt.

Som tidigare nämnt är svenskt deltagande en viktig faktor när det ska bestämmas vilka sporter man ska sända. Resultaten i Tabell 13 visar dock att när det inte sänds idrott med svenskt deltagande var båda kanalerna betydligt mer benägna att visa manlig idrott, vilket kan kopplas till det Dahlén säger om att sportjournalistiken som institution tenderar att fokusera på manliga utövare, även om forskningen visar att det är mer jämställt under ett OS. Det syns dock en tydlig skillnad i hur kanalerna prioriterat kön när det inte är svenskt deltagande. Jämförelsevis var svenskt deltagande en viktigare faktor för SVT än för TV3 när kanalerna visade kvinnliga idrottare. I detta specifika fall är det snarare SVT som går mot en kommersiell inriktning eftersom de prioriterade att visa manlig idrott i en betydligt större utsträckning när inte de inte kunde visa grenar med svenskt deltagande.