Alla barn är olika och alla behöver olika stöd, enligt våra respondenter. Enligt skolans styrdokument är det skolans uppdrag att anpassa verksamheten så att alla elever utvecklas så långt som möjligt. Här ska hänsyn tas till elevens förutsättningar, erfarenheter, intressen och behov (Skolverket, 2010). En viktig uppgift härmed blir att utveckla arbetsformer som sätter eleven i centrum och som stödjer alla elever i deras lärande och förbereder för ett aktivt deltagande i samhällslivet.
När det gäller inkludering visar resultatet på att respondenterna anser att inkludering är viktigt. Resultatet visar även att respondenterna inte är helt eniga när de beskriver vad begreppet inkludering står för. Slående var att gruppstorlek och klasstorlek kom på tal när det handlade om inkludering. När vi som speciallärare resonerar kring inkludering lägger vi tyngdpunkten vid lärarens kunskaper och förmåga att anpassa undervisningen så att det fungerar för alla elever. Alla respondenter arbetar aktivt med inkludering efter sin egen uppfattning och förmåga och menar att det är ett komplicerat arbete. Vissa av respondenterna menade att inkludering handlar om mer än att bara vara placerad i en klass. Det handlar även om att vara socialt delaktig och uppleva en meningsfull skolgång.
Vi kan inte se att faktorer som ålder, kön eller erfarenhet påverkar lärarnas inställning till inkludering.
För att utforma en undervisning som är inkluderande är det viktigt att komma ihåg att alla elever är olika. När elever exkluderas från undervisningen i klassrummet pekas eleverna ut som en grupp som skiljer sig från vad som anses vara det ”normala”. Ett dilemma som uppstår utifrån studiens resultat är hur undervisningen ska utformas för att inte diskriminera elever när de samtidigt kan riskera att inte få den undervisning som på bästa sätt gynnar deras utveckling? Respondenterna poängterar att inkludering innebär att kunna se varje elev, elevens behov ska sättas i första hand. Detta medför en stor utmaning, men det är viktigt att se elevens styrkor istället för svagheter, att se olikheter som berikande istället för begränsande faktorer i elevernas utveckling.
37
Alla aktörer i verksamheten bör vara delaktiga och arbeta aktivt för att uppnå inkluderande miljö. Här betonas vikten på kompetens och engagemang. Alla elever ska känna sig delaktiga efter egna förutsättningar och behov. Salamancadeklarationen framhåller att känslan av delaktighet och samhörighet kan bidra till ett bättre resultat (Svenska Unescorådet, 2006). Nilholm (2007) menar att det är allas rättigheter att känna sig delaktiga. Flera pedagoger påpekade hur betydelsefullt det är att barn i behov av särskilt stöd får känna delaktighet i gruppen, men framhöll att barn som är i behov av stöd ofta hamnar i en liten grupp för att få stödet.
Inkludering är ett brett begrepp som omfattar mycket dessutom har respondenterna olika erfarenheter kring arbete med inkludering vilket bidrar till att begreppet kan tolkas olika. Men alla var eniga om att man alltid måste utgå ifrån elevens individuella behov och förutsättningar. Ett dilemma uppstår när elevgrupperna blir alltför stora, vilket i sin tur leder till att svårigheten att få tid att möta varje elevs behov ökar. Samtidigt som man ska möta elevers olikheter ska alla elever också få ut något gemensamt ur utbildningen.
Vi ställde frågan till rektorn om hur han tänker kring sitt uppdrag angående inkludering. Hur rektorn formulerar mål för verksamheten är en faktor för hur en skola blir framgångsrik med sitt uppdrag. För att det ska vara möjligt att förändra verksamheten måste rektorns vision förankras väl hos de verksamma pedagogerna, annars riskerar uppdraget att misslyckas (Jacobsen 2014). Det krävs att man tänker på ett nytt sätt när man planerar en inkluderande lärmiljö utifrån alla elevers olika behov. Rektorn har ett stort ansvar för att tillgodose rätt fortbildning och tid för att implementera sin vision i verksamheten.
Den växande komplexiteten och variationen bland eleverna utmanar lärare till att reflektera kring hur de på bästa sätt kan stödja alla elever i deras utveckling. Här bör lärare ifrågasätta sina metoder och kunna anpassa pedagogiken till elevers olikheter. Det krävs en undervisning som bygger på nytänkande för att utveckla inkluderande arbetssätt. Inkludering skapas först när pedagoger tar tillvara på elevernas mångfald av olikheter samt bjuder in alla elever i undervisningsprocessen. Alla våra respondenter kan se detta och menar att det krävs kompetens för att kunna organisera undervisning som tillgodoser elever som behöver ett individuellt stöd. Vidare utvecklar pedagogerna att en stor kompetens hos personalen underlättar inkludering som genomsyrar hela skolans praktik. Genom att lyfta mångfalden och se möjligheter kan man bidra till att vi får en ökad förståelse för olikheter. Respondenterna
38
poängterar att lärande och skolmiljö hänger intimt ihop med varandra och helheten är avgörande för barns hälsa och välbefinnande. I detta arbete krävs både kompetens, samarbete och engagemang. Nilholm (2006) menar att individens upplevelser i samband med inkludering är ett mått på hur inkluderande ett klassrum är. Det är skolans uppdrag att utforma en utbildning där elever kan känna sig naturligt inkluderade. Skolan måste förändras för att skapa ett inkluderande system där alla har möjlighet att utvecklas efter sin egen förmåga. Eleverna som är i behov av stöd kan i det inkluderande klassrummet få stöd genom att specialläraren närvarar i klassrummet, men kan även få hjälp av sina klasskamrater. I samband med detta får eleverna möjligheten att diskutera, vilket inte alltid möjliggörs om eleven exkluderas från den ordinarie gruppen. Detta stärks genom de syften som beskrivs i Lgr 11 där det framgår att eleverna ska utveckla förmågan att kunna diskutera och föra resonemang (Skolverket, 2011).
I studiens resultat framgår det att variation i arbetssätt och innehåll är nödvändigt för att möjliggöra en inkluderande och god undervisning. Skollagen (SFS 2010:800) fastställer att utbildningen ska medföra en personlig utveckling för alla elever. Därför vill vi, precis som källorna i studiens resultat och utifrån verksamhetsförlagd utbildning, poängtera vikten av att läraren planerar för en varierad undervisning för att nå ut och skapa goda förutsättningar för alla elever. Detta upplever vi som en av de största utmaningar inom läraryrket. Utmaningen ligger i att nå ut till varje individ i klassrummet för att skapa de förutsättningar som behövs för varje elevs utveckling. För att kunna planera för en sådan undervisning krävs lärarkompetens. Kompetensen innefattar olika arbetssätt och metoder som kan gynna elevernas utveckling.
Enligt Groth (2007) är det i samspelet med miljön som individen utvecklar uppfattning om sig själv. Även Säljö (2005) påpekar att lärande och personligutveckling sker i en social gemenskap. Forskning (Persson & Persson, 2012) visar att elever i behov av särskilt stöd som särskiljes får sämre självbild, vilket i sin tur påverkar inlärningsprocessen negativt. En konsekvens utav det kan bli att eleverna stigmatiseras och att man lägger grunden för ett mer bestående utanförskap (Hjörne & Säljö, 2008). För att skapa en inkluderandeskola bör man se på elever i behov av särskilt stöd ur ett relationellt perspektiv. Det är skolan som behöver anpassas och möta alla elever genom att belysa hela utbildningsmiljön och göra förändringar i denna så att alla elevers lärande och delaktighet får samma uppmärksamhet. I ett
39
sociokulturellt perspektiv betonas samspelet mellan tänkande och kommunikation samt människans sociala och kulturella miljö (Säljö, 2005).
För att skolan ska bli mer inkluderande och tillgänglig för alla elever behöver fokus ändras från hur elever ska anpassas till gruppen, till hur skolan som verksamhet istället kan anpassas till eleverna (Nilholm & Göransson, 2013). Vi ser att detta är en mycket viktig demokratisk aspekt för att ge elever möjligheter till delaktighet i samma, likvärdig undervisning och samma gemenskap som resten av klasskamraterna (Krummheuer, 2011).
Generellt sett är lärare positivt inställda till inkludering, men kan behöva stöd för att anpassa undervisningen på ett adekvat sätt. Eleven kan behöva tekniska hjälpmedel, elevassistent, individuell handledning, individanpassat material eller särskilda metoder för att inkluderingen ska ge resultat, som Rogers (1987) betonar. Den positiva bilden av barn med ADHD försvåras av media som ofta ger en negativ bild av diagnosen. ADHD skulle kunna ses som en inlärningsstil. Elever hämtar större delen av sina kunskaper genom att utnyttja den förmåga de är bra på. Det kan vara den visuella förmågan eller den auditiva förmågan. En del behöver reflektera och andra behöver laborera.
Det är rektorns uppgift att ständigt anpassa och förbättra miljön för samtliga i skolan, så även för elever med diagnos. Klassrummet ser ut som det gör och det går bara att påverka till en viss del, men lyckas läraren och gruppen skapa en god sammanhållning i klassrummet och en god anda ges möjligheten att lyssna på elevernas dagsform och behov. Detta bör göras till en del av den viktiga strukturen i klassrummet enligt Ruth Berry (2006).
Att kunna anpassa undervisningen så att alla elever får likvärdig utbildning är en stor utmaning som läraren ställs inför i ett klassrum där även elever i matematiksvårigheter inkluderas (Skolverket, 2011). Matematikundervisning är komplex och ställer särskilda krav på lärarens kompetens. Det krävs god kompetens och en uppsjö av undervisningsstrategier för att anpassa matematikundervisningen så att den fungerar för alla elever. Det underlättar då inte enbart för elever i behov av särskilt stöd utan gynnar alla elevers inlärning.
Finns det en gemensam vision kring inkluderingsprocessen i verksamheten enligt respondenter? Inte om man tänker sig att en inkluderad miljö från början är anpassad efter elevers olikheter och frånvaron av exkluderande praktiker. Det finns flera olika definitioner av
40
inkludering vilket får konsekvenser för hur inkludering sedan praktiseras i verksamheten. Det som är positivt är att respondenterna ger olika förslag på faktorer som kan åstadkomma en mer inkluderad verksamhet som överensstämmer med forskning. Forskningsresultat pekar på att stöd som tillhandahålls inom det inkluderande perspektivet leder till lärande och delaktighet i högre grad än exkluderande lösningar, särskilt om stödet pågår under en längre tid (Giota och Emanuelsson, 2011).
Kollegialt lärande är ett arbetssätt för att skapa en god undervisningsmiljö och tillåtande klimat. En förutsättning för kollegialt lärande är att skolledare organiserar arbetet på ett sådant sätt att ett tryggt arbetsklimat uppstår (Hattie, 2012).
Respondenterna är överens om att det är rektors ansvar att skapa förutsättningar för arbete mot inkludering. Även Lgr 11 betonar att rektor har ett särskilt ansvar för att verksamheten organiseras så att elever i behov av särskilt stöd får det stöd de behöver. Forskare har identifierat skolledare som en framgångsfaktor. Skolledare med tydliga visioner som erbjuder relevant kompetensutveckling och främjar en samarbetskultur ökar möjligheten till att skapa lärmiljöer som främjar alla elevers utveckling såväl socialt som kunskapsmässigt. Skolledningen måste vara positiv till arbetet men även låta det få ta tid. För att åstadkomma en mer inkluderad verksamhet nämns även faktorer som attityder, pedagogiska diskussioner, kollegialt lärande samt resurser som bidragande faktorer för att lyckas.