Resultatdiskussion av det språkliga landskapet

I ett sociokulturellt perspektiv är det uppenbart att människans tänkande utvecklats ur försök att behärska den naturliga och sociala omgivningen (Säljö, 2000:234) och denna omgivning kan även utgöras av det lingvistiska landskapet. När man befinner sig på biblioteket vill och behöver man kunna orientera sig där och det kan man genom att läsa det språkliga landskapet. Denna läsbarhet är också en del av studien och det lingvistiska landskapet kan ses som redskap. I bibliotekets lingvistiska landskap erbjuds flera språk som kan nyttjas av bibliotekets besökare som språkliga redskap och utveckla på sådant sätt kunskap och socialisation. Om bibliotekets personal är medvetna om språkets kvalitet som kollektivt redskap kan det lingvistiska landskapet ännu mer optimeras.

38 Genom att bli förtrogna med och vänja oss vid – i sociokulturell terminologi:

appropriera – språkliga redskap i samspel med andra, socialiseras vi till att bli kulturella varelser. Det viktiga här är alltså att språket som kollektivt redskap föregår individen och hennes tänkande” (Säljö, 2005:43).

Även hela det språkliga landskap kan anses nom ett språkligt redskap med sin fysiska skyltning och förmedlar en verklighet som är kopplad till biblioteket. Enligt Säljö (2000:81) står människan inte direkt i kontakt med omvärlden utan individen hanterar omvärlden med hjälp av fysiska och intellektuella redskap. Tolkningen kan bli då att de fysiska skyltarna i det lingvistiska landskapet är det språkliga redskapet som låter besökaren hantera omvärlden, som i denna studie utgörs av biblioteket i första hand och samhället i andra hand, eftersom det också informeras om samhället på

biblioteket.

Den första frågeställningen som formuleras under syftet gäller språkets förekommande och kombinationerna av språken. På biblioteket dominerar svenska och detta kom även fram i Bylens och Spetzs studie (2019), när de hade granskat några bibliotek och vårdcentraler som lingvistiska landskap. Men även inom majoritetsspråket finns det möjligheter att göra budskapen bättre förståeligt för en större målgrupp. Sammansatta substantiv, som kontantbetalningar, ljusstråle och utskriftsguide eller förkortningar som inte kan identifieras kan försvåra förståelse av majoritetsspråket för alla.

Den andra frågeställningen vill ha svar på hurdan flerspråkighetens synlighet är och vilken funktion den har i skyltningen. Flerspråkigheten är oftast dold (Backhaus, 2007, Reh, 2004) eftersom språken huvudsakligt inte kombineras på en skylt utan på flera separata skyltar. Andra språk som förekommer i landskapet är braille, arabiska, engelska och tyska.

Informationer om verksamheten och samhället uteblir på tyska trots att tyskarna utgör den näststörsta gruppen av personer med annat ursprungsland i kommunen och enligt Strid (2003:67) är ”språklig kommunikation en förutsättning för det mänskliga samhällsbygget och i samspelet mellan människa och landskap intar språket en fundamental roll”. I biblioteksplanen står det att alla ska känna sig

välkomna. Tyska invånare vill säkert inte välkomnas som turister utan det borde synas i det lingvistiska landskapet att de utgör en stor del av den flerspråkiga befolkningen, som inte bara vill vandra och fiska utan informeras om det som är relevant för permanentboende.

Engelska är det mest frekventa främmande språket på biblioteket, som visar vilken betydelse detta främmande språk har fått i vardagen och samhället (Siekkinen, 2018). Det borde dock betänkas att inte alla talar engelska. Innan muren i Tyskland föll året 1989, brukade det till exempel undervisas ryska istället för engelska på skolorna i den östra delen av Tyskland, som betyder att flera tyska personer, som är femtio år eller äldre inte har haft engelska under sin skolutbildning i Tyskland. Om man ändå antar att alla i Europa är kunniga i det engelska språket, kan man undra om biblioteket däremot antar att alla utanför Europa och särskild de, som har arabiska som modersmål, inte har kunskaper i det engelska språket.

En vidare frågeställning som nämns under syftets formulering gäller självständigheten av flerspråkiga personer i bibliotekslokalen, när de vill hitta böcker på sitt starkaste språk. Det kommer fram att böcker på andraspråk inte alltid kan hittas lätt och självständigt av potentiella låntagare, eftersom några språk bara skyltas med svenskt skriftspråk. För att hitta böcker på vissa andra språk krävs det kunskaper i svenska för att hitta dem. Därmed behandlas inte alla lika.

39 Även bibliotekets klassifikationssystem, som bara finns på svenska underlättar inte att hitta rätt bokgrupp utan kräver djupa kunskaper i majoritetsspråket.

Ett genomförande av utskrifter är inte heller lätt. Som person med mindre kunskaper i det svenska språket, förstår man ändå direkt att det finns olika instruktioner beroende varifrån man vill skriva ut det vill säga från datorn, bärbar datorn eller från mobilen och surfplattan. Själva instruktionerna, som kallas för utskriftsguide (figur 8) är dock inte lätt att förstå om man talar andra språk än svenska.

Under affischen finns informationer som biblioteket har lagt till. Där upprepas informationen om att minimibeloppet vid betalning över disk är 10 kronor och samma information nämndes redan på affischen men i en mindre storlek som kanske går att missa. Denna information om betalningen har bibliotekets personal översatt på arabiska och placerat till höger om den svenska betalningsinformationen. Biblioteket använder sig alltså av arabiska när det gäller betalningen, men bara av svenska, när det gäller instruktionerna. Detta bekräftar Bylen och Spetzs (2019) resultat, att

invandraspråken ofta används i reglerande sammanhang.

Att den judiska flaggan saknas i raden med flaggor, blir ännu tydligare därför att den ersätts med en regnbågsflagga. Genom att den ena nationella

minoriteten inte representeras, förstörs budskapet som flaggorna skulle ha, nämligen att visa tydlig medvetenhet om minoriteterna (Bylen och Spetz, 2019). Om en av flaggorna saknas och inte köps in igen, visar det även bristande respekt mot

minoriteterna. Det är inte viktigast att det finns fem flaggor, som symboliserar vem som helst på hyllan utan flaggorna representerar något större. Varför regnbågsflaggan har hamnat i rad av de nationella minoriteterna, är svårt att förstå, eftersom det inte heller finns HBTQ- böcker i hyllan undan. Flaggornas användning och placering kan säkert optimeras.

På biblioteket kommuniceras det också med hjälp av bilder när det gäller både lokalens regler och orienteringen i den. Det är en bra möjlighet att tala med flest personer oavsett språkkunskaper och kan dessutom bidra till utökad pragmatisk kompetens. Biblioteket borde dock vara medvetet om att eventuellt inte alla har denna kompetens än och att för många använda resurser ibland kan vara förvirrande. Enligt Danielsson (2013) är kombinationen av de semiotiska resurserna, som kan vara kombinationen av text och bild inte ett slumpmässigt val utan sker medvetet med hänsyn till tillgängliga resurser och utifrån kommunikationens deltagare i den kommunikativa situationen.

Skyltningen av toaletten visar att biblioteket har tillgång till flertal resurser som kanske inte är helt kompatibla, eftersom texten på braille inte passar ihop med lappen på dörren. Vem kommunikationens deltagare är, blir otydligt. Även bildskylten på städförrådets dörr och skylten bredvid dörren ger intrycket att

biblioteket vill använda alla sina resurser, även om båda skyltar inte behövs för de innehåller samma budskap. Kaffemaskinens hantering förtydligas med svensk text men kunde lika lätt förklaras med symboler i form av en kopp och ett mynt, därför att kaffemaskinen används av alla besökare, låntagare och turister. Sammanfattad kunde resursanvändningen optimeras.

Trots att det språkliga landskapet tydligen inte har skapats som

inputkälla för andraspråksförvärv (Cenoz och Gorter, 2008), därför att det inte verkar strukturerat i detta syfte, har det dock kapacitet att kunna delvis användas som sådan.

Mitchell (2002) undrar vad landskap gör och inte vad det är ” […] hur det fungerar som en social praktik […] (Järlehed, 2011:10) och relaterad till det sociokulturella perspektivet besvarar analysen av det språkliga landskapet som ytterligare inputkälla för andraspråksförvärv denna fråga. Det språkliga landskapet på biblioteket kan utveckla behärskningen av språkliga och intellektuella redskap (Säljö, 2000: 97) och

40 kan då anses som social praktik, som gör lärandet möjligt på andra platser än skola och utbildning (Säljö, 2000: 12). Enligt Säljö (2000:35) är ”det mänskliga språket en unik och oändligt rik komponent för att skapa och kommunicera kunskap”. Kunskap i det nya språket kan bland annat förmedlas via det lingvistiska landskapet.

Om de olika språken kunde markeras med flaggor, hittade man enklare rätt språk som man vill fördjupa sig i, för att utöka sin läskunnighet och ordförrådet.

För att utöka ordförrådet genom användning av det språkliga landskapet behövs det oftast samtidigt pragmatisk kompetens Cenoz och Gorter (2008), för att utesluta fel inlärning av ord. Till exempel kunde det hända att man tror att ordet städ, är

motsvarande ord till ordet sopborste om man fokuserade på utökning av ordförrådet utan att ha tillräckligt pragmatisk kompetens. Det är därför viktigt att förfoga över denna kompetens när man är andraspråksinlärare och biblioteket erbjuder med sin skyltning möjligheter att förbättra förmågan genom att gå omkring i lokalen och reda ut vad skyltarna betyder, när alla kommer ha tillgång till lokalen igen. Även den multimodala läskunnigheten, som är enligt Cenoz och Gorters (2008) betydelsefull vid inlärning av ett andraspråk, kan utökats genom bibliotekets språkliga landskap som också erbjuder multimodalt material (Cenoz och Gorter, 2008:278).