Resultatdiskussion

För att förstå hur barn och unga erfar att coronapandemin haft inverkan på deras psykiska hälsa bör resultatet ses som en helhet utifrån perspektivet att balansera i en förändrad värld. För barn och unga innebär den förändrade världen en rad påfrestningar vilka samtliga kan

hota den psykiska hälsan. Genom denna förändrade vardag utsätts barn och unga för nya intryck, stimuli.

Det finns nya kontexter att förhålla sig till, det vill säga att de unga befinner sig i mer eller mindre lockdown tillsammans med sin familj. Den fysiska samvaron med andra utöver den närmsta familjen saknas. Denna förändring och avsaknad av struktur synliggörs genom den uttalat påtagliga tristessen som nu är en stor del av många ungas liv. Tristessen och

avsaknaden av struktur tillhör den del av stimuli som Roy (2009) beskriver som fokala, det vill säga påtagliga stimuli vilka är svåra att inte uppmärksamma. Kontextuella stimuli synliggörs i syntesens resultat genom den förändrade levnadssituationen som upplevs påfrestande genom exempelvis en otrygg och / eller påfrestande hemmiljö. Uttalanden om att livet vänts upp och ner kan vidare förstås genom Roys (2009) beskrivning av residuala stimuli vilka handlar om att tvingas ompröva våra värderingar och antaganden om våra liv och den tillvaro vi befinner oss i utifrån värderingar och åsikter samt inställning. För att människan ska vara i balans och uppleva hälsa krävs att både inre och yttre stimuli hanteras utifrån adaptiva responser.

Tidigare har olika situationer som uppstått hemma eller på fritiden kunnat hanteras genom naturliga forum för output, exempelvis umgänge med klasskamrater och vänner i skolan eller genom sportaktiviteter på fritiden. Detta har bidragit till att det har varit lättare att hantera påfrestande stimuli. När barn och unga ställs inför nya stimuli där deras tidigare beprövade responser inte längre går att utöva ställs de unga inför en situation där de saknar utrymme samt kunskap om hur de på bästa sätt kan hantera sin nya livssituation. I enlighet med Roys (2009) modell för adaption, riskerar barn och unga att använda ineffektiva responser som leder till att de hamnar i obalans, vilket i sin tur bidrar till ökade svårigheter att hantera nya stimuli.

Till följd av den förändrade vardagen har även framtiden och möjligheterna för de unga kommit att förändras. Genom bristande undervisning samt begränsade eller förlorade

möjligheter till karriär inom exempelvis sport eller kultur tvingas unga omforma sina mål och drömmar för framtiden. Insikten om svårigheter med att klara detta innebär prövningar för individens självuppfattning, vem är jag nu när jag inte kan prestera lika bra i skolan, eller inte kan utöva det jag är bra på? Vem är jag i relation till mina lärare och mina föräldrar utifrån att detta förändrats? Detta påverkar även förväntningarna gällande framtiden. Enligt Roy (2009) kan detta förstås som en del av människans funktionsnivåer, vilka aktiveras när människan befinner sig i kontakt med stimuli och syftar till att bevara balansen i livet. Därför blir det naturligt att söka svar på dessa frågor när relationerna och förutsättningarna är förändrade.

Det innebär stora prövningar gällande acceptans över det som de unga ej själva kan påverka och de behöver då utveckla adaptionsförmågor. Barn och unga är beroende av vuxna i sin omgivning vilket blir extra tydligt gällande stöd i adaptionsprocessen. Om barn och unga saknar stöd och hjälp med att anpassa sig finns risk att livsprocesserna hotas vilket kan innebära en ökad risk för psykisk ohälsa (Roy, 2009). Samtidigt som förväntningarna kring de ungas prestationer kvarstår finns en tydlig beskrivning om att vara lämnad ensam i sina studier utan lärare. Även föräldrar upplever bristande stöd från skola och lärare gällande sina

barns förändrade skolsituation och beskriver undervisningen som bristande (Thorell et al., 2021). Då föräldrar har svårt att bistå barn och unga vid undervisningen riskerar detta få konsekvenser för barn och ungas framtid och möjlighet till vidare akademiska meriter. UNICEF (2020) beskriver att lyckad skolgång är en av de viktigaste skyddsfaktorerna mot psykisk ohälsa och i relation till syntesens resultat gällande barn och ungas svårigheter med adaption till den förändrade undervisningen bör detta särskilt lyftas. Beskrivningar om svårigheter i att upprätthålla motivation gällande den nya skolundervisningen framkommer även i resultatet i syntesen. Detta bör således förstås utifrån att det inte är en isolerad

företeelse där enbart skolsituationen är förändrad, utan där en förändrad skolsituation är en del i en förändrad värld som innebär stora psykiska påfrestningar för individen att hantera. Ser vi dessa i relation till varandra blir det lättare att förstå de svårigheter med att bibehålla motivation gällande studier, då så mycket annat i barn och ungas liv samtidigt kräver uppmärksamhet gällande anpassning till stimuli.

Ett sätt att adaptera till förändringen av sociala relationer har inneburit ett ökat användande av sociala medier vilket resulterat i ökat skärmanvändande för barn och unga (Ellis & Dumas, 2020; Evans et al., 2020). Forskning är inte entydig i huruvida den kraftiga användningen av sociala medier har negativ eller positiv inverkan på barn och ungas psykiska hälsa (Orben et al., 2019), det kan dock konstateras att kontakt med vänner via sociala medier har stor betydelse för barn och unga och bör därför uppmuntras för att minska känslor av ensamhet och isolering (Ellis & Dumas, 2020; Pahayahay & Khalili-Mahani, 2020). Särskilt viktigt blir detta i relation till den uttalade känslan av att vara maktlös och sakna handlingsutrymme. Människan har en strävan att bevara och upprätta nära relationer som kan ge trygghet (Roy, 2009). Detta synliggörs i att ett av syntesens teman fokuserar på förändrade relationer samt hur stor del av tillvaron barn och unga tillägnar vårdandet utav sina relationer. Enligt

Pahayahay och Khalili-Mahani (2020) spelar sociala medier en viktig roll gällande möjlighet att skapa ett utrymme där barn och unga i högre utsträckning ges möjlighet att socialisera med jämnåriga. Ett viktigt utrymme för barn och unga, då det är ett av få områden som inte begränsats av restriktioner under coronapandemin. Via sociala medier kan de bearbeta situationen tillsammans med vänner och finna stöd och glädje i gemenskap till varandra, vilket genom Roy (2009) kan förstås som att de unga gör genom ömsesidigt relaterande. Sociala medier som kommunikationsverktyg för relationer till närstående lyfts även av Ellis och Dumas (2020) som viktig aspekt för att bibehålla och främja psykiskt välbefinnande vilket återspeglas i syntesens resultat. Det visar att barn och unga värdesätter sina relationer och är villiga att söka nya kommunikationsmöjligheter även med medlemmar ur andra ålderskategorier än de själva. Sociala medier har som syntesen visar förmåga att kunna bidra med en frizon för unga att slippa fokusera på de negativa effekter som coronapandemin innebär. Samtidigt finns risker förenade med internet och sociala medier. Mobbing har förflyttats från den fysiska skolmiljön till sociala medier (UNICEF, 2021) och utöver detta finns risk att barn och unga kan utsättas för sexuell exploatering i dessa forum. Detta försvårar för individen att värna om trygghet och integritet vilket i sin tur kan leda till ett försämrat psykiskt mående. Därför bör vuxna engagera sig i barn och ungas sociala liv på nätet. Erfarenheter om att känna sig trygg hemma genom att slippa utsättas för mobbing eller trakasserier i skolan framhävdes som positiva förändringar till följd utav

coronapandemin. Den psykosociala aspekten i omgivningen bör inkluderas i denna upplevelse av trygghet för att lättare upprätta balans i barn och ungas liv.

Innan coronapandemin fanns fler vuxna att tillgå, i skolmiljön lärare, kuratorer och

skolsköterskor och på fritiden coacher eller fritidsledare. Dessa samtliga är viktiga personer när det gäller möjlighet att ge stöd till barn och unga och tillgång till dessa vuxna saknas idag. Detta innebär en ökad risk för att barn och unga kan utveckla psykisk ohälsa då de befinner sig i en påfrestande livssituation men saknar det stödet de önskar och behöver. Detta lyfter även Dokken och Ahmann (2020) som visar på att stödet till unga med redan konstaterad psykisk ohälsa under pandemin varierat stort. De med privata vårdaktörer har i högre utsträckning erhållit telefonbaserad behandling medan många barn och unga enbart haft stöd från kurator via skolan, innan skolan stängdes. Barn och unga upplever svårigheter med att söka stöd då det finns oro över att andra i hemmet tar del av samtalen, detta kan innebära att färre söker hjälp. Vi vet genom tidigare forskning att alkohol- och droganvändning samt våld i hemmet ökat under coronapandemin. Barn och unga som utsätts för misshandel, misskötsel eller på annat sätt växer upp i dysfunktionella familjer riskerar att bli fler till följd av pandemin (Bryant et al., 2020; Ragavan, 2020). Genom minskad möjlighet till stöd från vuxna tvingas fler barn och unga leva isolerade i destruktiva hemmiljöer utan möjlighet till att söka eller få hjälp i den utsträckning de kunnat innan coronapandemin (Ragavan, 2020). Roy (2009) beskriver att den som utsätts för kraftigt omvälvande livsförändringar, som coronapandemin inneburit för barn och unga, men saknar stöd i att hantera detta, riskerar att livsprocesser komprometteras. Detta innebär att adaptionsnivån är låg och förmåga att hantera stimuli på hjälpsamt sätt saknas, vilket resulterar i ökat lidande för individen som satts i obalans. Med kunskap utifrån syntesens resultat om hur barn och unga balanserar i en förändrad värld framgår det att vuxna har stor betydelse gällande möjligheter för barn och unga att återfå balans i sina liv.