I denna del kommer en del av resultatet att diskuteras i jämförelse med tidigare litteratur och forskning. Diskussionen kommer handla om förskollärares erfarenheter och syn på barns psykiska ohälsa, metoder som används i det förebyggande arbetet samt vilka stödfunktionerna som är önskvärda/bristfälliga i arbetet med barns psykiska ohälsa.
29
Sambandet mellan fysisk och psykisk hälsa kommer att uppmärksammas och diskuteras kort. Denna del kommer redovisas genom tre huvudrubriker, i form av studiens frågeställningar.
Syftet med denna studie var att få en ökad kunskap samt djupare förståelse om arbetet med barns psykiska ohälsa i förskolan. Följande frågeställningar har använts:
- Hur ser förskollärare på psykisk ohälsa?
- Vilka metoder använder förskollärare i det förebyggande arbetet med barns psykiska ohälsa?
- Vilka stödfunktioner finns för förskollärare i arbetet med barns psykiska ohälsa?
Resultatet i denna studie visar att de allra flesta förskollärarna har en gemensam och likvärdig syn på barns psykiska ohälsa, samt vilka metoder förskollärarna använder och tror är betydande i det förebyggande arbetet med barns psykiska ohälsa. Vidare visar resultatet vilka stödfunktioner som finns för förskollärarna i arbete med barns psykiska ohälsa samt att kunskapen om arbetet med barns psykiska ohälsa i förskolan enligt förskollärarna är minimal och bristande både hos dem själva men även hos skolledningar,
rektorer och politiker.
9.2.1 Hur ser förskollärare på psykisk ohälsa?
Förskollärarna i studien visar sig ha en gemensam syn på vad psykisk ohälsa innebär och en likvärdig syn på barns psykiska ohälsa. Förskollärarna anser att psykisk ohälsa är svårdefinierbart men de kan se om barnen har psykisk ohälsa genom att de går undan, inte är med i lekar, nedstämda, visar aggression, vill ha närhet, svårt att sova och äta etc. Som förskollärare 9 beskrev det så kan det både handla om att barnet håller sig undan likaväl att de behöver närhet och uppmärksamhet. Det finns många olika tecken på psykisk ohälsa, därav är det viktigt som även framkommit i resultatet att fokusera på relationen till barnen. Partanen (2019) beskriver att förskollärarnas relationskompetens är till stor vikt för att förebygga psykisk ohälsa hos barn och enligt förskollärarna i denna studie är relationen bland det viktigaste i allt arbete i förskolan. Detta är även något vi själva upplever är till stor vikt, genom att man som förskollärare känner barnen och kan se deras signaler finns det möjlighet att upptäcka barns psykiska ohälsa. Om inte relationerna är uppbyggda och förskollärarna inte känner barnen riskerar det att barnens tecken på psykisk ohälsa inte uppmärksammas, hur ska en förskollärare kunna tolka att
30
ett barn inte mår bra om den inte känner igen dess signaler? Barn kan vara arga, ledsna och inte må bra utan att det måste vara psykisk ohälsa men det är därför det är viktigt att skapa goda relationer till barnen. I samband med att 40 av 53 förskollärare svarade att de har erfarenhet att arbeta med barn som lider av psykisk ohälsa och att 51 av 53 förskollärare svarade att relationen har en betydande roll för förebyggandet av barns psykiska ohälsa, uppfattar vi att förskollärarna som säger att de har erfarenheter med att arbeta med barn som lider av psykisk ohälsa har goda relationer till barnen. De har förmodligen goda relationer som innebär att de känner barnen tillräckligt för att kunna notera deras tecken som tyder på psykisk ohälsa. Förskollärarnas tankar om relationens betydelse kan kopplas till den fenomenologiska teorin, detta med tanke på att den visar vad människor har för olika erfarenheter och uppfattningar (Patel & Davidson, 2019). Förskollärarnas erfarenheter att relationen har en stark inverkan på barns psykiska mående kan påverka deras tankesätt och det i sin tur kan påverka hur de väljer att arbeta och förhålla sig till barnen i förskolan.
9.2.2 Vilka metoder använder förskollärare i det förebyggande arbetet med barns psykiska ohälsa?
Resultatet i denna studie visar att förskollärarna ser deras trygghetskompetens som en metod i det förebyggande arbetet med psykisk ohälsa hos barn. De menar att genom att vara en trygg person som barnen kan söka trygghet och känna tillit till ges förskollärna möjlighet att upptäcka och förebygga psykisk ohälsa hos barnen. Förskollärarna nämner att de strävar efter att vara trygga vuxna som barnen kan knyta sig an till. Dessa tankar stärks av tidigare redovisad litteratur av Brandtzaeg, Torsteinson och Øiestad (2016) som menar att trygga vuxna är en betydelsefull del för barnen, de menar att det är av stor vikt att förskollärarna är trygga personer som ser och kan stötta barnen.I förskolans läroplan (2018) beskrivs det att förskollärarna ska arbeta för att skapa en trygg omsorg där barnen kan utveckla självkänsla och en trygghet. Detta enligt oss innebär att förskollärarna har en viktig roll i att skapa en trygg miljö och trygga relationer mellan dem själva och barnen. Som tidigare redovisad litteratur talar för, medverkar förskollärare till medborgarnas psykiska hälsa (Brandtzaeg, Torsteinson & Øiestad, 2016). Dessa författare menar att grunden till mående, kunskap och utveckling läggs i tidig ålder. Utifrån detta går det att
31
tolka att förskolläraryrket har en stor roll i samhället och förskollärarna i denna studie visar sig starkt medvetna om deras arbete med trygghet och relationer.
Vidare lägger förskollärarna i denna studie en stor vikt vid miljöns betydelse på förskolan, förskollärarna menar att en trygg och lugn miljö kan bidra positivt till barns psykiska mående och därav fokuserar förskollärarna på att skapa trygghet och lugn för barnen genom att bland annat arbeta i mindre grupper. Stora barngrupper med röriga och stressade miljöer där det ställs höga krav på barnen menar förskollärarna kan påverka barns psykiska hälsa negativt. Brandtzaeg, Torsteinson och Øiestad (2016) poängterar att i en mindre barngrupp skapas möjligheter för förskolläraren att se varje barn och förutsättningar att ge barnen det dem behöver, så som tröst och glädje. Bernerson (2012) förklarar barnen påverkas hela tiden av sin omgivning. Hon poängterar att stora barngrupper och stressade vuxna resulterar i stressade barn samt att höga krav påverkar barnen på samma sätt som det påverkar oss vuxna negativt. Utifrån detta finner vi det intressant att utformningen av miljön är ett sätt att förebygga psykisk ohälsa hos barn i förskolan såväl som att utformningen av miljön kan vara en bidragande faktor till psykisk ohälsa hos barn.
Enligt oss är det intressant att ingen av de 53 förskollärarna nämner fysisk aktivitet som en del i det förebyggandet arbetet av barns psykiska ohälsa. Våra tankar är att detta kanske kan det bero på att en del människor inte är medvetna om på att fysisk och psykisk hälsa har ett samband. Flertal litteraturer och forskningar betonar vikten av fysisk aktivitet i förebyggandet av ohälsa, både fysiskt och psykiskt. World Health Organization (2019) menar att fysisk aktivitet har en betydande roll i relation till barns psykiska hälsa. Därför har organisationen sammanställt rekommendationer gällande barn och fysisk aktivitet, rekommendationerna innebär bland annat att barn i förskolan bör vara fysiskt aktiva varje dag i minst tre timmar samt att barn i förskolan inte bör vara stillasittande mer än en timme åt gången (med undantag för vila). Å andra sidan frågar vi oss själva om enkätfrågornas utformning var avgörande i den aspekt att ingen av de 53 förskollärarna nämnde fysisk aktivitet som en del i det förebyggande arbetet med barns psykiska ohälsa. 9.2.3 Vilka stödfunktioner finns för förskollärare i arbetet med barns psykiska ohälsa?
32
I resultatet nämner några få förskollärare att det finns specialpedagoger och rektorer att vända sig till men 41 av 53 förskollärare anser att de inte får tillräckligt med stöd i arbetet med psykisk ohälsa och att flera av dem nämner att det inte prioriteras. Faktorer som tidigare nämnts är bland annat för lite resurser, att de inte prioriteras ekonomiskt, okunskap hos ledning samt att forskningen och litteratur inom ämnet är minimal. Vi bedömer det intressant att ta reda på om alla dessa faktorer har ett samband, handlar det i grund och botten om ekonomi? Är det på grund av ekonomin som det finns okunskap hos ledningen, för lite resurser och att forskning inom barns psykiska hälsa inte genomförs? Prioriteras inte barns hälsa och varför? Resultatet som detta är enligt oss oroväckande, både idag och inför framtiden, tidigare redovisad litteratur Gustafsson (2019) menar att psykisk ohälsa i tidig ålder allt som oftast följer med en människa även i vuxen ålder. Vi frågar oss själva om samhället, politiker, förskollärare och ledningar istället satsar på att ”bygga” starka och trygga barn, då kanske vi inte har samma behov av att ”laga” trasiga vuxna?