Efter många års arbete inom förskolan och under utbildningens gång har jag allt mer reflekterat över hur mycket pedagogers förhållningssätt kan påverka barns utveckling i förskolan. Syftet med studien har därför varit att undersöka på vilka sätt några specialpedagoger genom sitt uppdrag kan bidra till att implementera betydelsen av pedagogers förhållningssätt för barns utveckling i förskolan.
För att uppnå syftet var frågeställningarna om hur specialpedagogen resonerar kring betydelsen av ett gemensamt förhållningssätt för pedagoger i förskolan och vilka möjligheter och svårigheter specialpedagogen upplever i arbetet för att medvetandegöra pedagoger om hur deras förhållningssätt och bemötande påverkar barns utveckling och lärande?
Genom hermeneutisk forskningsansats har jag velat få tillgång till och förstå informanternas individuella upplevelser och erfarenheter i arbetet med att medvetandegöra pedagoger om hur deras förhållningssätt och bemötande påverkar barns utveckling (Fejes & Thornberg, 2015). Min tolkning av resultatet är att specialpedagogerna upplever att de på olika sätt arbetar med pedagogers förhållningssätt, vilket i sin tur medverkar till att hjälpa pedagoger att erhålla gemensamt förhållningssätt i arbetslagen. Det övergripande och viktigaste resultatet som framgick i studien var att goda relationer och ett relationellt perspektiv är grunden i allt arbete i förskolans verksamhet. Detta stämmer även överens med Perssons (Vetenskapsrådet, 2015a) genomgång av forskningen som pekar på att det är pedagogiska relationer och dess kvalitet som övertygande har visat sig vara något av det viktigaste för barns lärande och utveckling. Elvén, Veje och Beier 2012) menar att genom ökad medvetenhet hos pedagoger kring hur deras förhållningssätt påverkar barnen och verksamheten och där fokus ska läggas på miljön och de förändringar som kan ske där, istället för att se det individuella hos barnet som ett problem, utgår man från Aaron Antonovskys salutogena perspektiv. Juul och Jensen (2009) betonar vikten av det relationella perspektivet och att vi ska utgå från det då vi ser barn i svårigheter
37
och arbeta med förebyggande åtgärder på organisationsnivån kring vilka faktorer i miljön som påverkar barnets utveckling och lärande.
Specialpedagogerna arbetar med att synliggöra vikten av ett gemensamt förhållningssätt och hur dess samband kan påverka barnens utveckling. Genom bl.a. handledande samtal fokuserar specialpedagogen på hur pedagoger kan vidareutveckla relationer till barnen för att utveckla kvaliteten i verksamheten, vilket enligt Gjems (1997) är syftet då man utgår från ett helhetsperspektiv. Öquist (2008) menar att det är en förutsättning att utgå från organisationens, gruppens och individens betydelse i ett förebyggande arbete och förändra situationer för barnet så att lärande och utveckling påverkas positivt. Genom att utgå utifrån ett systemteoretiskt perspektiv kan man få ett större begrepp för de olika nivåernas betydelse t.ex.se vilka samband pedagogers förhållningssätt och bemötande kan ha på förskolans verksamhet och påverkan på det enskilda barnet.
I arbetet för att medvetandegöra pedagoger om hur deras förhållningssätt och bemötande påverkar barns utveckling och lärande, anser informanterna att man som specialpedagog behöver vara lyhörd och fokusera på det positiva hos pedagogerna istället för att kritisera. Bladini (2004) beskriver att specialpedagogen bör vara försiktig i samtal kring pedagogers kompetens, då det annars finns risker att pedagogens förtroende för specialpedagogen kan avta. Eftersom ett samarbete kring barnet är viktigt för att det ska fungera i verksamheten anser Havnesköld och Risholm Mothander (2009) att specialpedagogen måste få pedagoger med sig på ett smidigt sätt. Ahrenfelt (2013) menar att pedagoger är ständiga förebilder som påverkar barnen och fungerar inte samarbetet i arbetslaget är det något som barnen känner av, vilket kan bidra till att barngruppen blir orolig. I förskolans verksamheter måste vi därmed ständigt ifrågasätta och utmana oss själva och våra föreställningar för att hitta möjligheter istället för att fokusera på det som inte fungerar. Finns det en bra grund att utgå ifrån redan på organisationsnivå för att förhindra ytterligare svårigheter med de barn som utmanar, har vi kommit en bit på vägen i det förebyggande arbete i våra verksamheter, vilket enligt Öquist (2008) är en förutsättning för individens betydelse.
Specialpedagogerna anser att deras roll i ett förebyggande arbete kan hjälpa pedagogerna att hitta de verktyg som behövs för att göra förändringar i deras arbete med barn som är i behov av särskilt stöd genom att känna igen skydds- och riskfaktorer i
38
barnets miljö. Målet med det arbete specialpedagogerna gör är att skapa förutsättningar så att pedagoger är närvarande i allt de gör i verksamheten. Att de utvecklar en samsyn kring bemötande och har en genomtänkt lärmiljö som är tillmötesgående, tilltalande och organiserad, vilket skapar gynnsammare förutsättningar för det enskilda barnet och för det sociala samspelet med barnen.
Jag anser att grunden till ett gott samarbete vid ett förebyggande arbete är att skapa goda relationer med alla jag kommer att möta i olika professionella samtal med pedagoger. Därmed tror jag att god kommunikation i professionella samtal hjälper relationerna att utvecklas genom att det skapas något gemensamt (Juul & Jensen, 2009). Killén (2008) beskriver att handledning kan ge pedagogerna verktyg för att hantera svåra situationer. Detta är något jag håller med om och anser att vikten vid ett förebyggande arbete börjar med samtal kring verksamheten med reflektion i arbetslagen och kontinuerlig handledning för pedagogerna för att skapa bra samarbete i arbetslagen.
Enligt Skolinspektionen (2017) är reflektionstid en grundläggande förutsättning och viktig för att pedagoger ska skapa en gemensam förståelse för sitt uppdrag och hur verksamheten ska bedrivas. Bie (2009) menar att reflektion är ett förebyggande arbete eftersom pedagoger får ett bredare perspektiv över det som händer i verksamheten för att kunna göra de förändringar som behövs. Gebbie m.fl. (2012) menar att reflektion bidrar till nya synsätt i arbetet och att det är viktigt att pedagoger reflekterar tillsammans för att utveckla sina strategier och få nya infallsvinklar i sin verksamhet, vilket Gebbie m.fl. anser är positivt och att det i sin tur bidrar till att pedagogers arbete ständigt omprövas. I ett förebyggande arbete anser jag att man kan göra ganska stor skillnad i verksamheten med små medel, t.ex. genom handledning och regelbunden reflektionstid ges möjlighet för pedagoger att skapa goda relationer genom att de utgår från ett gemensamt förhållningssätt och bemötande.