Resultatdiskussion

Utifrån Portugals modell för Career Management Skills (ELGPN 2012, 94) gick vi igenom vilka kategorier och åtgärder som vi kunde se att våra informanter för denna studie arbetade med. Vi valde då att skapa en egen tabell där vi översatte de kompetenser vi kunde se att informanterna arbetade med. Av de svar som vi erhöll från informanterna tolkar vi att de utifrån Portugals Career Management Skills modell enbart arbetade med åtgärden utforska. Informanternas arbetssätt skulle kunna präglas av de andra åtgärderna, dock nämnde de under intervjuerna inga arbetssätt som vi skulle kunna koppla till de andra åtgärderna i modellen. Åtgärden utforska handlade mestadels om att få information om sig själv och arbetsmarknaden samt att hantera beslut. Från vår insamlade data kan vi se att alla de sex intervjuade studie- och yrkesvägledarna arbetade med att ge eleverna information om yrken och utbildningar. Att studie- och yrkesvägledare ger elever information om valalternativ inom yrken och utbildningar är något som vi tog upp i kapitlet tidigare forskning. Lovén (2000, 237) skrev om att elever inte har tillräcklig kunskap om vilka valalternativ som finns och därav var det av stor vikt för studie- och yrkesvägledarna att ge eleverna en bred kunskap kring de alternativ som finns inom yrken och utbildningar. Även Mcintosh (2000, 624) lyfte detta och menar att elever bör förstå arbetsmarknaden och olika utbildningsvägar. Därav menar Mcintosh att studie- och yrkesvägledare bör informera om alternativa val. Vi anser att detta visar på ett arbetssätt som utgår från att öka arbetsmarknadskunskapen.

Utifrån empirin kan vi inte tyda att informanterna arbetade med någon typ av uppföljning kring informationen som gavs. Vi tänker att bristen av uppföljning kan leda till att eleverna får information om yrken och utbildningar som de sedan inte vet hur de ska bearbeta för att

yrkesvägledning (2013a, 14) står det att studie- och yrkesvägledningen ska individanpassas för eleverna, och vi tänker att den information som eleverna erhåller inte alltid är individanpassad. Elever har olika handlingshorisonter och kan behöva olika mycket hjälp för att bearbeta och sortera information. I skolans kompensatoriska uppdrag (Skolverket 2013c, 10) ska det tas hänsyn till varje elevs olika förutsättningar och vi tänker då att uppföljning av informationen kanske skulle kunna kombineras och göras på olika sätt för att kunna hjälpa alla elever att få ut så mycket som möjligt av informationen som de erhåller. Att en uppföljning av informationen med eleverna inte görs är vår egna tolkning av empirin. Det skulle kunna finnas en risk att informanterna inte nämnde arbete med uppföljning under intervjuerna men att de ändå arbetar med det.

Genom att informanterna arbetade med information om yrken och utbildningar så ser vi att de arbetade med några av de kompetenser som de nämnde som värdefull arbetsmarknads- kunskap för eleverna att ha inför gymnasievalet. Samtidigt som resultatet visar att informanterna arbetade med det som de såg som värdefull arbetsmarknadskunskap så nämnde de också att elevernas arbetsmarknadskunskap var bristfällig. Vi ställer oss frågande till hur det kommer sig att studie- och yrkesvägledarna arbetade med det som de såg som värdefullt men trots detta förklarade att eleverna hade en bristfällig arbetsmarknadskunskap. Detta skulle kunna vara en paradox då studie- och yrkesvägledarna arbetar med den arbetsmarknadskunskap som de anser vara värdefull men empirin visar att elever har en bristfällig arbetsmarknadskunskap. För att få ett svar på denna paradox skulle intervjuer med elever kunna genomföras för att förstå situationen ur deras perspektiv. Ett förslag ur elevers perspektiv har vi redovisat i tidigare forskning (Dresch & Lovén 2011, 47) där elever lyfte att de önskade få information kring utbildningar, yrken och arbetsmarknad. Eftersom empirin visar att studie- och yrkesvägledarna arbetar med denna sort av information ser vi det som intressant och relevant att utföra intervjuer med elever.

Informanternas arbetssätt har vi i analysen förstått utifrån Portugals Career Management Skills modell (ELGPN 2012, 94) som vi valde att översätta och skapa en egen tabell av. I denna tabell ser vi att i tre av fyra kompetenser skiljde sig arbetssättet åt. Utifrån empirin utläste vi att det endast var en av informanterna som arbetade med den kompetens som vi har översatt till tillgång till arbetsmarknaden. Denna informant var Sam och hen arbetade på en skola som vi har valt att kategorisera som låg. Vi ställer oss frågande till varför enbart den skola som vi kategoriserar som låg arbetar med kompetensen tillgång till arbetsmarknaden och inte exempelvis den skola som vi kategoriserar som hög. Den tolkning som vi gör är att de elever som Sam arbetade med kan ha en begränsad handlingshorisont då utbildningsnivån

i delområdet kan ha påverkat elevernas syn på fortsatta studier, vilket i sin tur påverkat Sams arbetssätt. Handlingshorisonten är individuell och kan också vara begränsad hos individer som går på skolor som vi kategoriserar som hög, därav ser vi att kompetensen tillgång till arbetsmarknaden är aktuell för alla studie- och yrkesvägledare att arbeta med oavsett utbildningsnivån i området.

Utifrån analysen går det att utläsa att enbart de skolor som vi kategoriserar som medel arbetade med kompetensen självkännedom genom enskilda samtal. En tolkning vi gör är att studie- och yrkesvägledarna på dessa skolor tillämpar denna kompetens i sitt arbetssätt då vi tror att elever kan ha en bredare handlingshorisont eftersom att delområdets utbildningsnivå är blandad och kan ses som en påverkansfaktor. Bergström och Pinto (2017, 5) skriver i sin rapport att elever känner en stor oro inför framtiden, men att de som får möjligheten att samtala med en vuxen om sina tankar känner en minskad oro. Arrington (2000, 103-104) menar att elever bör erbjudas en tidig inblick i arbetslivet genom exempelvis studiebesök. Om elever får en tidigare inblick i arbetslivet så tror vi att de kommer prata mer om framtiden, vilket enligt Bergström och Pinto (2017, 5) leder till minskad oro inför framtiden. Vi tänker därför att enskilda samtal skulle kunna ge eleverna möjligheten att få prata om sina framtidstankar och detta är något som alla elever kan behöva - oavsett deras handlings- horisont.