Resultatdiskussionen har delats upp i underkategorier som diskuterar resultatet utifrån styr-ning (makronivå), rektors ledarskap för elevhälsan (mesonivå) och samverkan (mikronivå). I denna studie med syftet att beskriva hur rektorer verksamma inom årskurs 7-9 upplever sitt arbete att leda och samordna elevhälsan kopplat till utbildningen mål, har 14 rektorer och bi-trädande rektorer deltagit i en enkätundersökning. De har med egna ord fått beskriva sin yr-kesvardag kopplat till elevhälsans arbete och uppdrag.
7.1.1 Makronivå
Diskussionen i detta avsnitt utgår från resultaten kopplat till styrning och är kopplat till for-muleringsarenan i figur 1, det vill säga styrdokumentens påverkan på rektors arbete. För att skapa stabilitet och trygghet i organisationen förfogar ledaren över vissa konstanter. Öquist (2018a) beskrev dessa konstanter som att till exempel inta neutralitet, hänvisa till överordnad princip eller grundläggande värderingar. Styrdokument och verksamhetsplaner kan vara en konstant som skapar stabilitet inom organisationen. Respondenterna i studien fick svara på frågor som berörde arbetet på deras skolor gällande hur de inom elevhälsan diskute-rar utbildningens mål och i vilken omfattning elevhälsans arbete fanns med i skolans verk-samhetsplan. Hälften av svaren handlade om måluppfyllelse och behörighet på olika sätt. Ut-sagor beskrev ett arbete med kortsiktiga och långsiktiga mål, vilket även är ett viktigt arbets-sätt för framgångsrika skolledare enligt Leithwood m.fl. (2019) i deras studie. I deras studie trycker de även på vikten av att kunna kommunicera målen med personalen, vilket även Hunt m.fl. (2015) beskriver som en framgångsfaktor. Arbetet med verksamhetsplaner på skolor kan beskrivas som ett sätt att kommunicera mål och aktiviteter för elevhälsa och skola som helhet.
46
Dock kan det som Öquist (2018a) beskriver ibland vara bättre med informella vägar med ett personligt tilltal än pappersvägen om man vill få ett budskap att gå hem.
Respondenterna i denna studie beskriver ett systematiskt arbete där elevhälsan på olika sätt är delaktiga i analys och planering framåt för att sätta upp nya mål och aktiviteter för verksam-heten. Begrepp som ofta återkommer i svaren kopplade till arbete mot utbildningens mål är: närvaro/frånvaro, extra anpassningar och särskilt stöd. God närvaro och det stöd eleverna be-höver i form av ledning och stimulans, extra anpassningar och ibland även särskilt stöd är insatser som förväntas leda till högre måluppfyllelse. Hjörne (2015) beskriver sig se en ökad stress i den svenska utbildningspolitiken, att kunna skapa en inkluderande skola som samtidigt har höga uppnåendenivåer. Det är en balansgång för rektorerna att ständigt sträva mot en högre måluppfyllelse i ett inkluderande perspektiv, hushålla med resurser och samtidigt se till att alla elever får det stöd som de behöver för att kunna nå upp till kunskapskraven eller längre.
För att kunna leda skolan i arbetet mot utbildningens mål, utveckling och lärande, krävs kun-skap om styrdokumentens innehåll och intentioner. Alla professioner som arbetar inom elev-hälsa är inte utbildade för att arbeta i skolväsendet och kan därför sakna kunskaper om sko-lans styrdokument. Därför blir rektor, som leder arbetet på sina skolor, en viktig person att förmedla denna kunskap och sätta riktningen i arbetet. Rektor blir den som genom det sociala samspelet i gruppen medierar styrdokumentens funktion (Sandberg & Targama, 2013). I Gad-lers (2011) doktorsavhandling uppmärksammades att det inte tycks finnas något reglerat sy-stem för hur styrdokumentens uppdrag ska implementeras på skolorna genom rektor för att ge avtryck i verksamheterna och att det finns många olika tolkningar av styrdokument. Styrdo-kumenten ska dessutom många gånger tolkas flera gånger genom systemet från formulerings-arenan till realiseringsformulerings-arenan där eleverna befinner sig. Rektors kunskaper och ledarskapsför-måga blir avgörande för vilken riktning skolans arbete tar. Att ha fokus på skolförbättring är en av flera faktorer som framgångsrika rektorer använder sig av och som uppmärksammats i forskningssammanhang (Leithwood m.fl., 2019).
I resultatet i denna studie framkom att det ibland kan finnas brister i kompetens hos elevhäl-sans personal vilket påverkar elevhälsoarbetet. Rektors roll här borde då vara att utifrån styr-dokumentens innehåll sätta riktningen i arbetet, men det krävs även att rektor har kunskaper om elevers hälsa och vad elevhälsans personal kan bidra med i arbetet. I studien av Papa (2018) framkom att rektorer i det undersökta området inte är tillräckligt förberedda att möta elevers olika psykiska hälsotillstånd och att detta kan leda till att elevers möjligheter att ut-vecklas begränsas. Många psykiska hälsotillstånd utut-vecklas under tonåren (Demissie & Bre-ner, 2017), och att rektor har en viss kunskap om detta kan vara avgörande för att elever med
47
exempelvis psykisk ohälsa ska kunna fångas upp av skolans personal och slussas vidare till rätt insatser. Kommentaren i resultatet om personals bristande kompetens kan då även tolkas som att det lika väl kan vara rektors kompetens som brister genom att inte veta hur elevhäl-sans kompetens ska användas och att det finns olika förväntningar på varandras roller och uppdrag. Det är ett växelspel där allas kompetenser, erfarenheter och tolkningar av uppdraget påverkar varandra.
Enligt skollagen (SFS 2010:800) ska elevhälsan främst arbeta hälsofrämjande och förebyg-gande. I den här studien fick rektorer ta ställning till i vilken omfattning de upplever att elev-hälsans kompetenser används hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande. Samtliga pro-fessioner (medicinsk, psykosocial, psykologisk och specialpedagogisk) rankades högst inom det åtgärdande arbetet. Den specialpedagogiska kompetensen hamnade högst inom det hälso-främjande och förebyggande arbetet tätt följt av den medicinska kompetensen. Den kompe-tens som hamnade lägst av alla var den psykologiska kompekompe-tensen, vilket kan ha att göra med bristande tillgång. Ingen av rektorerna som deltog i studien var heller chef för skolpsykolog. I en forskningsstudie (Michael m.fl., 2015) beskrivs ett samband mellan hälsa och lärande och att det är i detta i kombination som kan leda till förbättrade skolresultat. Rektors jobb bör där-för vara att prioritera ett hälsofrämjande och där-förebyggande arbete där-för att nå högre resultat, vilket stärks av lagens skrivning att arbetet inom elevhälsa främst ska arbeta på det sättet. Men det är inte bara skollagen som trycker på att hälsa och lärande hör ihop vilket uppmärk-sammats av Gunnarsson (2015) som genom spårning i policypraktiken (dokument av lagstif-tare, myndigheter och organisationer) kopplat till skola kunde se att elever som är trygga, har goda relationer och inflytande över sina studier inom policy beskrivs ha goda förutsättningar för lärande. Samtidigt är det en balansgång för rektor att samtidigt möta lagens krav om åt-gärdande arbete för de elever som är i behov av särskilt stöd.
I skollagen (SFS 2010:800) finns det definierat att det ska finnas tillgång till elevhälsa och vilka kompetenser som ska finnas tillgängliga. Det framkommer i denna studie att det finns en viss begreppsförvirring kopplad till elevhälsa. Det kan tolkas som något som de lagstadgade professionerna inom elevhälsoteam arbetar med, och det kan även tolkas som något som alla som arbetar inom skola ska arbeta med som till exempel värdegrund eller trygghet och studie-ro. Skott (2018) beskriver att elevhälsa kan förklaras som en organisatorisk inrättning där elevhälsans kompetenser samlas för att arbeta med elevärenden, men att ett perspektivskifte nu pågår där utmaningen är att utveckla elevhälsa som tillstånd som är något som alla som arbetar på skolan är ansvariga för.
48 7.1.2 Mesonivå
Diskussionen i detta avsnitt utgår från resultaten kopplat till rektors ledarskap för elevhälsan och är kopplat till realiseringsarenan i figur 1, hur rektors arbete påverkas av arbete på mer övergripande nivå inom kommunerna, men även vilka effekter det får för den egna verksam-heten.
Skolan kan ses som ett öppet system som har förmåga till att ta in ny information från andra system för att skapa utveckling (Öquist, 2018b). Rektorerna i denna studie beskriver hur de i organiserade former samverkar med andra rektorer i samma kommun och att de här kan dis-kuteras ämnen kopplade till elevhälsans arbete. Denna input tar de med till sina egna skolor och elevhälsoteam. Elevhälsoteamens personal kan även de ingå i liknande grupper som rek-torerna där de får input utifrån sin profession. Det blir då ett tillskott av information från flera håll inom elevhälsoteamen. Att få input utifrån kan vara ett sätt att förhindra det Hjörne och Säljö (2014) beskriver är en risk med elevhälsoteamsarbete, att det råder konsensus inom teamen om hur elevärenden beskrivs och vilka åtgärder som sätts in. Det tvärprofessionella arbetet tappar då sin funktion om det ständigt råder samstämmighet.
Rektorerna som deltog i denna studie beskrev hur det i deras kommuner har organiserats för elevhälsan. I vissa kommuner fanns det en centralt organiserad elevhälsa med en egen chef för samtliga eller delar av elevhälsans professioner. Detta påverkar så klart rektors roll vilket uppmärksammats av Hylander och Ahlstrand (2013), att själv leda och fördela arbetet eller fatta beslut om att be om hjälp från en centralt organiserad elevhälsa. I deras studie uttryckte rektorerna en oro för en central organisation för elevhälsa, att de kände sig utanför och att de inte kunde påverka arbetet. Det resultatet kan kopplas ihop med resultatet i denna studie där även rektorer uttryckt att de blir begränsade av att vissa av elevhälsans professioner blir styrda av centrala uppdrag som de själva inte kan påverka när de ser att deras egen verksamhet har andra behov.
7.1.3 Mikronivå
Diskussionen i detta avsnitt utgår från resultaten kopplat till samverkan och är kopplat till formuleringsarenan i figur 1 och figur 2. Öquist (2018b) beskriver rektors roll att vara den som hittar och skapar noder för samverkan inom systemet skola.
Rektor har varit huvudperson i denna studie för att bland annat kunna synliggöra vikten av ledarskap i elevhälsoarbetet. Hunt m.fl. (2015) framhöll i sin studie att det är viktigt att
identi-49
fiera en ledare inom elevhälsan som har som uppgift att prioritera och aktivt driva elevhälso-arbetet. I denna studie beskriver mer än hälften (8 av 14) av respondenterna arbetet med att leda och utveckla elevhälsans arbete i positiva ordalag. De deltagande rektorerna uttryckt att elevhälsoarbete är något som de prioriterar och ett sätt för dem att göra det är att vara delakt-iga i elevhälsoteamsmöten. De är då ledare för ett tvärprofessionellt team där elevhälsans kompetenser ingår, oavsett om rektor är chef för dem eller om det finns en central chef. Inom ett tvärprofessionellt team kan det finnas ett starkt behov av ledning för att sammanfoga de olika professionerna och en förväntan på att rektor har den kompetens som krävs för att göra det (Hylander & Ahlstrand, 2013). Rektor är också den som upplevs av andra professioner vara den som avgör om ett fall ska bli ett ärende för elevhälsan (Einarsson, 2011), vilket även stämmer överens med rektorernas egna uppfattningar om att de är ansvariga för att leda, för-dela, dokumentera och prioritera ärenden inom elevhälsoteamet (Hylander och Ahlstrand, 2013). För att ett tvärprofessionellt team ska bli effektivt i sin resurshantering kan det krävas att en ledare gör en bedömning om när samverkan ska ske mellan professionerna i ett inter-professionellt samarbete i olika ärenden och när de olika professionerna kan arbeta var för sig (Thylefors m.fl., 2005). Att vara delaktig i elevhälsoarbetet är ett sätt för rektorerna att vara delaktiga i de processer som sker på skolan för att kunna fatta beslut och göra olika typer av prioriteringar.
De deltagande respondenterna i denna studie uttryckt sig vara aktiva i arbetet inom elevhälsan genom sitt deltagande i olika typer av möten kopplat till elevhälsa. Svårigheter som beskrevs är att de inte är chef för alla eller inte för någon av professionerna som arbetar i elevhälso-team. Det är då ett hinder i utvecklingen på den egna enheten när de som chefer inte bestäm-mer över alla uppdrag eller vad som ska prioriteras gällande arbetsuppgifter och tid. I flera av svaren fanns skrivningar som tyder på att elevhälsoteam stöttar rektorerna i sitt ledarskap och att olika kompetenser kompletterar varandra i vardagen och i utvecklingen av verksamheten. En framgångsfaktor som lyfts fram hos framgångsrika skolledare handlar om att skapa sam-verkande kulturer och distribuerat ledarskap (Leithwood m.fl., 2019). I svaren i denna studie lyfts samverkan inom elevhälsan och med övrig personal som en framgångsfaktor, men få svar berörde något som kunde tolkas som distribuerat ledarskap inom elevhälsans personal i någon vidare mening när de beskrev hur de organiserat elevhälsoarbetet på skolan. Det hand-lade då om organisering av till exempel trygghetsteam som leds av biträdande rektor och en lärare eller arbetslagsledare som har fått ansvar att driva elevhälsoarbete i arbetslagen.
För att skapa samverkan mellan elevhälsoteam och övrig personal på skolan beskrev rektorer-na olika typer av möten som hade olika syften och perspektiv och för att skapa dessa mötes-former krävs rutiner. Rutiner kan handla om mötesstrukturer, rutiner för att komma i kontakt med elevhälsans personal och ärendehantering. Einarsson (2011) undersökte föreställningar
50
om elevhälsans roll, och hur problem hanteras. Samtliga professioner i den studien (lärare, rektorer och elevhälsans professioner) var överens om att den formella hanteringen av ett pro-blem som blir till ett ärende kan riskera att bli större än nödvändigt innan åtgärder sätts in. I den studien lyftes att deltagarna önskade se en mer effektiv och informell hantering av ären-den med en kortare väg mellan problem och åtgärd. Något som stämmer överens med några av rektorernas utsagor i denna studie, där de lyfte att elevhälsan arbetar nära övrig personal i vardagen vilket har skapat förtroende för varandras arbete och problem kan lösas snabbare. De hinder som har framkommit för att skapa samverkan mellan elevhälsa och övrig personal på skolan har varit kopplade till tid (6 svar av 14) och bristande förståelse för varandras upp-drag (6 svar av 14).
7.1.4 Avslutande resultatdiskussion
Sammanfattningsvis kan det konstateras att rektors roll inom elevhälsa är komplex men ytterst viktigt i elevhälsoarbetet. Det är rektor som genom sitt ledarskap sätter riktningen i vart sko-lan ska i sitt utvecklingsarbete och det systematiska kvalitetsarbetet och verksamhetspsko-lan är ett verktyg som de har till sitt förfogande. Resultatet har visat en viss variation huruvida elev-hälsans arbete finns med i verksamhetsplanerna, beroende på hur rektorerna tolkar begreppet elevhälsa. Att begreppet kan tolkas på många olika sätt är ett dilemma som skapar förvirring. Det skulle behövas tydligare riktlinjer för vad som är vad – pratar vi om personalen som arbe-tar inom elevhälsoteam eller praarbe-tar vi om ett tillstånd. Oavsett är det viktigt att synliggöra elevhälsans arbete genom långsiktiga och kortsiktiga mål för att få till ett effektivt utveckl-ingsarbete.
Det har i denna studie varit svårt att dra några generella slutsatser då förutsättningarna för rektorerna ser mycket olika ut i olika skolor och kommuner. De arbetar alla med att försöka skapa goda förutsättningar för att få till samverkan mellan elevhälsan och övrig personal på skolan, vilket görs genom rutiner och olika mötesformer. Det hinder som många lyft handlar om tid, vilket har att göra med olika arbetstidsavtal. Lärarnas arbetstidsavtal kanske fungerade bättre innan Lgr11 (Skolverket, 2011) när deras uppdrag i huvudsak bestod av undervisning, det vill säga kunskapsuppdraget. Nu utgår skolans uppdrag från att hälsa och lärande hör ihop vilket har förändrat lärarnas uppdrag. Mer tid på skolan skulle underlätta samarbete mellan lärare och elevhälsans personal. Mer tid tillsammans skulle säkerligen även kunna skapa för-utsättningar för att lösa det andra hindret som rektorerna i denna studie identifierat; bristande förståelse för varandras uppdrag.
51