Resultatdiskussion

Mitt syfte med denna studie har varit att ge en bild av de erfarenheter som grupper av lärare på grundsärskolan har av elevdelaktighet i ämnet matematik. Resultatet av denna studie kommer i denna del att diskuteras utifrån ett socialkonstuktionistiskt perspektiv och relateras till den tidigare forskning som finns redovisad i arbetet.

Lärare har i gruppintervju konstruerat vissa aspekter av delaktighet som betydelsefulla för lärandet i matematik där grundläggande förutsättningar, för att elever överhuvudtaget ska få möjlighet att träda in i matematikens värld och därigenom möjliggöra ett lärande i ämnet, handlar om lärarens egen inställning till ämnet och förmågan att konkretisera och metodvariera sin undervisning.

Att lärarens inställning är en viktig faktor för lärandet vittnar Forsmark (2009) om då hon med sin studie visat att om läraren levererar en uppfattning om att matematik är svårt kan det verka hämmande på matematiklärandet. Även Rönnberg och Rönnberg (2001) visar något liknande nämligen att om läraren har uppfattningen att matematisk kunskap är oföränderlig, absolut, hierarkisk och kulturellt obunden kan det få konsekvenser för undervisningen.

När ovanstående grundläggande förutsättningar är givna är lärarnas konstruktion den att anpassningar i form av rätt nivå, angelägenhet, lustfylldhet och framtida behov styr hur lärandet i ämnet utvecklas då intresset ständigt måste hållas vid liv. Att läraren har förmåga att känna av elevgruppen och enskilda elever och därigenom kan erbjuda eleverna en flexi-bel undervisningsmiljö präglad av lyhördhet möjliggör även det delaktighet för eleverna då de härigenom känner sig fria att uttrycka sina behov och önskemål. Ferrara (2011) utgår i sin forskning ifrån tesen att engagemang i matematiklektioner har en positiv inverkan på elevers matematikprestationer.

Vidare är lärarbilden den att matematikarbete som pågår en längre tid möjliggör fördjupade kunskaper och att fler elever nås med undervisningen. Detta rimmar väl med Forsmarks (2009) studie som visar på att elever, om än på gymnasiet, upplever matematikämnet som stressande då tidsbrist gör att inget fastnar. Här betonas kvalitetstid framför tidskvantitet för att nå framgång med matematikinlärningen. Detta kan ställas mot en amerikansk studie som visar att lärare inom specialundervisning känner sig pressade att täcka läroplanen och att tidsbrist upplevs som ett problem (Ferrara, 2011).

Lärarna har med sina berättelser lyft fram Ipaden som det mest betydelsefulla och efterfrågade lärandeverktyg för eleverna. Med hjälp av appar kan eleverna orientera sig mer eller mindre självständigt fram i arbetet med matematiska uppgifter vilket innebär en ökad delaktighet utifrån egen önskan och lust. Ferrara (2011) kunde i sin studie,

genomförd i USA, se att hinder för delaktighet kunde bero på bristande teknik. I

föreliggande studie uppger lärarna dock att den tekniska tillgången är mycket god vilket måste tolkas som gynnsamt för elevernas möjlighet till delaktighet.

31

Åkerström (2014) talar om att utifrån ungdomars perspektiv så är kommunikationen en central del för delaktighet där det handlar om att bli sedd, lyssnad till men även om att kunna välja att inte vara delaktig. Även Elvstrand (2009) kan se att kommunikationen är viktig för möjlighet till delaktighet då hon menar att elever med bristande kommunikativa färdigheter hamnar i en särskilt komplicerad situation. Lärarna i denna studie ger en bild av att elever oftast har svårigheter att kommunicera när och hur de önskar vara delaktiga. Vlachoua och Papananou (2014) har dock med sin studie kunnat visa att elever med någon form av funktionsnedsättning kan ge viktig information om sådant som rör deras skolgång och att dessa elever inte kan betraktas som en homogen social-eller pedagogisk grupp utan de har alla unika erfarenheter och viktiga synpunkter att bidra med.

I min studie är lärarbilden den att man medvetet tränar ungdomarna i att uttrycka egna önskemål vilket eleverna i regel gör i de praktisk-estetiska ämnena men att det är särskilt svårt att få ungdomarna att göra det i matematikämnet. Elever som tidigare gått i

grundskolan kan dock framföra sina önskemål i större utsträckning än elever som haft sin skolgång endast inom grundsärskolan. Här visar lärarkonstruktionerna att det kan ha med elevers bakgrund att göra som kan ha präglats av mycket individuell undervisning vilket kan ha medfört initiativlöshet. På högstadiet visar dock lärarbilden att elever uttrycker önskemål om vad man ska arbeta med under matematiklektionen och då uttrycks främst önskemål om repetitionsuppgifter och arbete i övningsböcker. Lärarnas konstruktion är att eleverna känner trygghet med sådana uppgifter då de vet vad som förväntas av dem. Elvstrand (2009) menar att en begränsande faktor till elevernas önskan om delaktighet kan handla om deras egen syn på sig själva som inkompetenta beslutsfattare. En annan

begränsning som lärare i min studie konstruerat kan handla om en etablerad kultur där läraren bestämmer såväl innehåll som form för sin undervisning och där eleven får lov att inordna sig vilket kan skapa initiativlöshet då möjligheter till delaktighet stryps.

Wenneberg (2010) benämner ett sådant fenomen institutionalisering. Institutioner skapas av människor utifrån vanemässigt och upprepat socialt beteende som får en fast form. Även Berger och Luckmann (2007) ser att all mänsklig aktivitet har en inbyggd potential att bli vanemässig och inordnad i mönster.

Överlag är lärarbilden den att det största hindret för delaktighet handlar om nivån på undervisningen. Det får varken vara för svårt eller för enkelt för eleverna då intresse och engagemang ska prägla lektionspassen för att optimera elevernas möjlighet att vilja vara delaktiga. Det framkommer vidare av lärarkonstruktionerna att det kan vara svårt att hitta tillräckligt många sätt att arbeta med olika moment för att undervisningen om möjligt ska passa alla men även att kunna bibehålla intresset lektionen igenom då konstruktionerna gör gällande att lektionen behöver präglas av dynamik och därmed uppfattas som angeläget av eleverna.

Svårigheter att samarbeta målas också upp som ett hinder för delaktighet då elever befinner sig på många olika nivåer och kanske därför inte känner samma motivation. Diskussioner och samtal kring matematiska uppgifter konstrueras även det som en svårighet med ämnet då de är svåra att få till stånd. Då den mesta undervisningen sker i grupp och då grupperna överlag är mycket heterogena ger lärarnas konstruktioner vid hand att hinder för

32

uttrycket i någon större utsträckning. Ferrera (2011) har visat att lärare inom specialundervisning i USA inte ger eleverna tillgång till att formulera begrepp och färdigheter tillsammans med andra samt dela med sig av tankeprocesser vilket medfört passivitet och oförmåga. Rönnlund (2013) å sin sida visar att det oftast är i grupp som elever själva tar initiativ till att påverka. Av dessa anledningar kan man förstå vikten av att lärarna fortsätter träna sina elever i att arbeta tillsammans kring matematiska uppgifter vilket de också menar att de gör.

De nya kursplanerna, stödmaterial och kompetensutveckling i ämnet konstrueras av lärarna som viktiga bidrag i att öka elevernas möjligheter till delaktighet då mängder av tips och idéer om hur undervisningen kan gå till och varieras erhålls. Med hjälp av stimulerande läromedel, bland annat i form av appar och en metodisk mångfald kan elever bjudas in till delaktighet. Tack vara detta blir följden mindre stress vilket möjliggör bättre möten med eleverna då lyhördhet och flexibilitet kan prägla undervisningssituationen. Att en god elev-lärarrelation är en viktig förutsättning för att utveckla elevers delaktighet har de båda forskarlagen O´Regan, Kleinert, Harrisson, Fisher och Kleinert (2010) samt Hardré, Sullivan och Roberts (2008) kunnat visa.

Via lärarnas konstruktioner om att deras elever behöver förberedas för ett vuxenliv och därmed träna matematiska färdigheter som gör dem självständiga bereder man eleverna möjlighet till att vara delaktig då eleverna kan uppfatta undervisningen som angelägen. Waite, Lawson och Bromfield (2009) resultat visar just att om mål härrör från delade uppfattningar om behov bland lärare och elever kan känslor av självkontroll och motivation öka. Matematikämnet får dock utifrån detta ren praktisk nytta och som kvalificering in i vuxenlivet där eleven ska fungera så självständigt som möjligt och inte utifrån att matematik utvecklar tänkandet, intellektet vilket ger tillträde till ytterligare kunskaper.

Jag har med denna studie kunnat finna skillnader i möjlighet till elevdelaktighet mellan de olika stadierna. Det handlar först och främst om en upptäckt progression i delaktighet utifrån ålder och mognad. Lärare på låg- och delvis även på mellanstadiet förmedlar en bild av att elever sällan eller aldrig tar initiativ till delaktighet emedan lärare på högstadiet och delvis på mellanstadiet gör konstruktioner av att elever tar initiativ till delaktighet i ämnet matematik. Då jag förstått, av lärarnas konstruktioner, att en medveten träning i att göra elever delaktiga och ta initiativ ständigt pågår, från det att eleverna går i lågstadiet och fortsättningsvis, så visar mitt resultat att så också sker. Elever överlag tar gradvis mer plats och gör sin röst hörd alltmer genom sina skolår. Kling Sackerud (2009) kan med sin studie visa att gemensamma matematiska samtal som påbörjas i tidiga grundskoleår helt har upphört för de äldre eleverna. I mina resultat kan jag finna det omvända nämligen att gemensamma matematiska samtal i större grad möjliggörs och eftersträvas för de äldre eleverna inom grundsärskolan trots tidigare beskrivna svårigheter med att elevgruppen är starkt heterogen vad gäller matematikkunskaper.

En annan skillnad mellan skolans olika stadier som jag kunnat upptäcka med denna studie handlar om elevers inställning till matematikämnet. De yngre barnen har utifrån lärarnas konstruktioner stora svårigheter att ens förstå vad matematik är emedan elever i senare

33

skolår har en klarare bild av ämnet vilket ökar lärarnas möjligheter att vara mer flexibla i sina metodval vid ämnesplaneringar.