Resultatdiskussion

Lärare i särskolan möter grupper där elevernas behov och förutsättningar ser väldigt olika ut vilket kan vara en stor utmaning. Resultatet visar att informanterna ges goda förutsättningar och resurser till individanpassningar tack vare mycket personal och små elevgrupper. Det finns ofta tid och utrymme att i enlighet med tydliggörande pedagogik ge elever i behov av särskilt stöd en givande, hanterbar och greppbar undervisning (Sjölund et al., 2017). Detta ökar förutsättningarna för att särskollärare ska kunna uppfylla det som står om elevers rätt till särskilt stöd och anpassning utifrån sina egna behov, i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Hammarberg, 2015). Lärare i grundskolan möter inte elever med så vitt skilda behov och förutsättningar inom en och samma grupp som lärare i särskolan gör men de har också sämre förutsättningar och resurser till individanpassningar. Detta trots att grundskolans och grundsärskolans läroplaner har identiska formuleringar rörande anpassning av undervisning till varje elevs förutsättningar och behov (Skolverket, 2018, 2019).

Resultatet visar att relationen mellan elev och lärare är en viktig faktor både för att motivera elever och för att bättre kunna förstå dem. Det framgår att en trygg undervisningsmiljö kan få eleverna att våga prova nya saker och inte vara rädda för att misslyckas. Paralleller kan dras till Berthéns (2007) studie där lärarna berättade att de var generösa med beröm för att eleverna skulle våga utföra uppgifter och för att de skulle få uppleva stolthet. Vikten av uppmuntran och upplevelser av att lyckas lyfts också fram i mitt resultat.

En av informanterna pratade om att låta musikundervisningen bygga på det som fungerar och känns roligt för varje elev i den mån det är möjligt. Därifrån kan eleven arbeta vidare och utvecklas. Samma synsätt låg till grund för WHO:s klassifikation ICF när den publicerades 2001. Det blev ett skifte från att betona människors oförmågor och istället fokusera på deras nivå av hälsa (WHO, 2001).

Det är inte ovanligt att elever i särskolan lider av språkstörningar och en av informanterna framhöll att det går lättare att förstå sina elever när man har lärt känna dem ordentligt. Orawiec och Alls (2017) menar att lärarens uppgift är att försöka tyda vad eleverna försöker förmedla. Att ha den verbala förmågan innebär inte alltid att man kan uttrycka abstrakta saker såsom känslor. Från det påståendet ses en koppling till en informants upplevelser av att musik kan hjälpa elever att komma i kontakt med, och bättre uttrycka sina känslor.

I resultatet framkom det att vi behöver utmana våra uppfattningar om vad deltagande innebär och om vad musik faktiskt är. En informant nämnde Christopher Small (1989) som myntade uttrycket musicking vilket betyder att på något sätt delta i en musikalisk aktivitet, oavsett hur eller i vilken grad en person medverkar. Samtidigt framhöll informanten att det ibland är

meningsfullt att lära sig en hel låt och kunna visa upp sin prestation för exempelvis föräldrar. Detta var något som lärarna i Berthéns (2017) studie också pratade om. De ansåg att det var viktigt att eleverna fick uppleva att de kunde skapa något som de sedan fick visa upp och ta med hem till föräldrarna.

Tydlig struktur och tydliga ramar i undervisningen framhöll alla fyra informanter som viktigt. Det är nödvändigt med information om vad som ska hända och när och hur det ska gå till. Instruktionerna behöver vara korta och precisa. Här finns en koppling till tydliggörande pedagogik (Sjölund et al., 2017). Målet är det samma med Orawiec och Alls (2017)

specialpedagogiska strategier. Eleverna behöver klart och tydligt förstå vad som förväntas av dem.

Resultatet visar att informanterna i varierande grad använder olika hjälpmedel i sin undervisning. Av de strategier och pedagogiska hjälpmedel som Orawiec och Alls (2017) skriver om är ett tydligt, visuellt schema samt bilder eller symboler det som återfinns i informanternas utsagor. I resultatet framkom det att man kan öka förståelsen hos elever om det de ska lära sig sätts i ett sammanhang. Detta kunde handla om att exempelvis ta fram en stjärngossestrut och prata om vad lucia är för något innan man sätter igång med

luciasångerna. Lärarna i Berthéns (2007) studie såg alla moment under skoldagen, både i och utanför klassrummet, som lärtillfällen för eleverna. Detta kan också tolkas som en

beskrivning av att få uppleva eller sätta saker i sitt sammanhang.

Samtliga informanter betonade att eleverna genom att musicera får träna upp olika förmågor såsom beslutsfattande, samarbete, kommunikation, motorik och koordination. Musiken kan också vara ett viktigt verktyg för identitetsutveckling och språkutveckling. Samma effekter av musikaliska aktiviteter lyfts fram av både Nilsson (2017) och Welch och Ockelford (2015). Resultatet visade också att eleverna tränar upp sin kreativitet genom olika former av

improvisation och skapande. Just kreativitet lyfts fram av Nilsson (2017) som något som kan få betydelse i ett framtida yrkesliv för denna elevgrupp. Han skriver också om de många uttrycksmöjligheter som den estetiska dimensionen ger möjlighet till. Detta är något som även den här studiens resultat visar. Ytterligare en koppling till den identitetsutveckling som lyfts fram av informanterna kan dras till ett citat ur läroplanerna som handlar om att varje individ ska finna sin unika egenart och genom det kunna delta i samhällslivet (Skolverket, 2018). De tveksamheter kring placering i särskola av vissa elever med annat modersmål än svenska som framkommer i resultatet bekräftas i rapporter och utredningar gjorda av Skolverket (Hammarberg, 2015) och av Rosenqvist et al (2007). Hibel och Jasper (2012) beskriver samma typ av fenomen i USA. De menar att barn som är första eller andra generationens

invandrare löper större risk att bli diagnostiserade med inlärningssvårigheter och få specialutbildning än barn som inte har utländsk bakgrund. I motsats till detta hade en av informanterna erfarenheter av elever i grundskola som borde ha blivit placerade i särskola men inte blev det. En av orsakerna till osäkerhet vid inskrivning av elever med annat modersmål än svenska i särskola skulle förutom språkförbistringar och kulturella skillnader kunna vara att beteckningarna av diagnosen utvecklingsstörning varierar internationellt (Jakobsson & Nilsson, 2011).

Informanterna lyfte fram att de elever som kommer från andra länder än Sverige gärna vill dela med sig av sin kultur och att de ofta väljer musik därifrån när de ges möjlighet att önska eller välja själva. De pratade också om att det är viktigt att visa intresse för elevernas

modersmål och kultur. I grundsärskolans läroplan står det att undervisningen ska främja elevernas lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper (Skolverket, 2018).

Resultatet visar att musiksalen är en plats där elever med annat modersmål än svenska har lättare att känna sig delaktiga och mer likvärdiga med sina klasskamrater. Då vissa av dessa elever utöver sin utvecklingsstörning, eventuella andra funktionsnedsättningar och

språkproblem dessutom behöver tampas med minnen från en traumatisk flykt till Sverige kan denna stund av delaktighet och samhörighet betyda mycket. Rosseau et al (2015) undersökte sambandet mellan emotionella svårigheter och studieresultat för första och andra

generationens invandrare i Kanada som går i specialklasser och fann i likhet med denna studies resultat att skolmiljön verkar vara en viktig påverkansfaktor när det kommer till mental hälsa, känsla av tillhörighet och studieprestationer. De svårigheter med att få ordning på tillvaron som invandrade familjer till Sverige står inför lyfts fram i resultatet. Enligt Hibel och Jasper (2012) finns samma problem i USA.

En av informanterna lyfte skillnaden mellan att vara sämst i grundskolan eller bäst i särskolan och funderade över på vilka sätt dessa olika faktorer kan påverka ett barn. Samtidigt betonade hon hur framtidsutsikterna skiljer sig för en elev i grundskolan gentemot en elev i särskolan. Föräldrarnas ökade inflytande över huruvida deras barn ska gå i grundskola eller särskola (Hammarberg, 2015) ger dem större frihet och ett ökat självbestämmande. Bristen på högre studier för elever som har gått i särskola är något som lyfts fram i resultatet och som sätts i relation till att föräldrarna har rätt att själva välja vilken skolform deras barn ska gå i. Föräldrarna ställs inför ett svårt val med konsekvenser som inte går att förutse. Detta val framställs som nästintill livsavgörande av Tideman (2000) som hävdar att särskolan som skolform kan innebära en risk då elever som har gått i där löper större risk att hamna i

utanförskap och får sämre förutsättningar att bli delaktiga i samhället (Trygged & Olofsson, 2018).