Studiens syfte var att undersöka hur förskollärarna förhåller sig till barns fysiska aktiviteter i förskolan. Först kommer förskollärarnas förhållningsätt i att arbeta med barns fysiska aktivitetsvanor och rörelsebehov att presenteras. Därefter kommer
förskollärarnas planering för att utveckla barns fysiska aktivitetsvanor och rörelsebehov att diskuteras.
7.2.1 Förskollärarnas förhållningssätt i att arbeta med barns fysiska aktivitetsvanor och rörelsebehov
Resultatet i studien indikerar att förskoläraranas förhållningsätt till fysiska aktiviteter har en avgörande roll i den planerande och spontana undervisningen. Förskollärarna i resultatet upplevde varierande känslor för att bedriva fysiska aktiviteter i
undervisningen. Förskollärarna indikerar att de behöver kompetens och
ämneskunskaper inom fysiska aktiviteter för att genomföra en undervisning. Genom att ha en god ämnesinsikt skapas det en säkerhet och trygghet hos förskollärarna som leder till att de kan planera in en bra undervisning i fysiska aktiviteter (Grindberg & Langlo Jagtøien, 2000). I likhet med detta nämner Sofo och Asolo (2015) i sin studie att förskollärarna som inte har ämneskunskap känner en osäkerhet till att utföra
undervisningstillfällen. I samband med att ha brist på ämneskunskap visade resultatet att förskollärarnas förhållningsätt har en inverkan på hur barn tar till sig fysiska aktiviteter.
Förskollärarna indikerar att de ska vara en bra förebild för barnen genom att de själv deltar i fysiska aktiviteter samt ha ett intresse inom ämnet. I enlighet med resultatet grundar sig den psykomotoriska teorin på hur förskollärarnas förhållningsätt är och hur betydelsefull den är för att kunna stödja barnens utveckling av inlärningsprocesser samt ha god kunskap om rörelse och motorisk utveckling (Stenberg, 2007). Forskning visar på hur viktigt det är att vara en förebild i barns fysiska aktiviteter för att stärka barnens rörelsemönster (Bjørgen & Svendsen, 2015; Howells & Meehan, 2019; Sørensen, 2012). Förskollärarna kan stödja barnens rörelsemönster med att ha en positiv attityd och motivation för att utöva fysiska aktiviteter (Wolmesjö, 2006).
Resultatet visade att de förskollärare som kände en osäkerhet med att aktivt delta i barns fysiska aktiviteter är de förskollärare som själva inte är fysisk aktiv på fritiden. I
samband med ovan visar Howells och Meehan (2019) resultat i deras studie att förskollärarna som inte utövade fysiska aktiviteter privat kände en osäkerhet vilket
29
resulterade till att de inte kunde vara förebilder för barnen. Därmed synliggjorde resultatet i vår studie att de förskollärare som hade brist på aktivt deltagande och kände en osäkerhet inte var lika stora förebilder inom fysiska aktiviteter.
Resultatet i studien visade även att förskollärarna upplevde att miljöaspekten var ett hinder för att bedriva fysiska aktiviteter. Många av förskollärarna arbetade på förskolor som inte hade tillgång till skogsmiljöer. Förskollärarna anser att skogsmiljöer är
betydelsefull i barns motoriska utveckling. För att barnen ska utveckla ett lärande i motoriska färdigheter bör förskollärarna skapa förutsättningar till fysiska aktiviteter (Andréason & Bärgaskörd, 2016). I enlighet med läroplanen ska förskollärarna stimulera och utmana barnen i deras motoriska utveckling (Skolverket, 2018).
Resultatet belyste att förskollärarna upplevde att de inte kunde ge barnen de bästa förutsättningarna till att utveckla sina motoriska färdigheter då en majoritet av förskolorna inte hade tillgång till skogsmiljöer. Utifrån den psykomotoriska teorin belyser den psykosociala växelverkan att miljöns utformning är viktig tillsammans med den sociala gemenskapen för att kunna utmana barnen och stimulera barnen i fysiska aktiviteter (Stenberg, 2007). Förskolans riktlinjer är att förskollärarna bör skapa motoriska förutsättningar för barnen och att alla barn får delta i fysiska aktiviteter (Skolverket, 2018). Det kan bidra till en problematisk situation att utforma en likvärdig utomhusmiljö som stimulerar till fysiska aktiviteter på grund av att förskolorna är utformade och placerade på olika platser i samhället. Enligt läroplan för förskolan ska varje barn få möjligheter till att vistas i olika naturmiljöer (Skolverket, 2018). I likhet med detta behöver förskollärarna skapa en stimulerad och utmanade miljö för att stärka barnets självförtroende. Genom detta arbetssätt skapar det ett ökat självförtroende för barnet i det språkliga, matematiska och motoriska utvecklingen (Andréason &
Bärgaskörd, 2016).
Studien visade på att förskollärarna upplevde att både miljön och materialet har en påverkan i undervisningen med att utöva fysiska aktiviteter. Förskollärarna anser att de är begränsande av ekonomin som har en avgörande betydelse för vilket material de kan köpa in till verksamheten som kan utmana barnen i deras utveckling. En annan viktig aspekt med materialet är hur förskollärarna erbjuder materialet till barnen i förskolan.
Materialet i förskolan ska vara anpassat till olika fysiska aktiviteter för att stimulera barns inlärning, kognitivt tänkande, fantasi och kreativitet (Stenberg, 2007). Utifrån
30
resultatet synliggjorde vi att de flesta förskolor hade brist på material till att utöva fysiska aktiviteter. Vi tolkar resultatet i studien att förskolorna bör ha en bra ekonomi för att kunna köpa in material som utmanar barnen i deras fysiska aktiviteter som senare leder till ett lärande och utveckling hos barnen.
7.2.2 Förskollärarnas planering för att utveckla barns fysiska aktivitetsvanor och rörelsebehov
Resultatet indikerar att förskollärarna hade en avgörande roll hur fysiska aktiviteter planeras in samt hur barnen tar till sig fysiska aktiviteter i undervisning. Något som resultatet visade var att förskollärarna stärker barnen i deras fysiska aktiviteter då de är lyhörda och intar barns intressen. För att skapa en undervisning i fysiska aktiviteter är det främsta hjälpmedlet att inta barns intresse och att barnet känner rörelseglädje
(Stenberg, 2007). Enligt läroplan för förskolan (Skolverket, 2018) ska barnen få uppleva rörelseglädje och skapa ett intresse för fysiska aktiviteter. Resultatet visade att
förskollärarna bedriver en undervisning genom att anpassa varje aktivitet utifrån varje barns behov, både på individnivå och gruppnivå. Förskollärarna behöver se barns olikheter för att tillgodose alla barns rätt till inflytande när de planerar sin undervisning i fysiska aktiviteter (Osnes m.fl., 2012). Resultatet visade att förskollärarna använder de didaktiska frågorna i sin undervisning för att stärka barnen i fysiska aktiviteter. För att få en hållbar verksamhet bör förskollärarna utgå ifrån de didaktiska frågorna samt att anpassa sin ledarroll i olika situationer i förskolan (Raustorp, 2013). Resultatet visade även att förskollärarna använder barnens spontana lek som ett verktyg till att undervisa på ett lekfullt sätt samt vara en medupptäckare i barnens lekar. Leken är en av de viktigaste pusselbitarna i förskolans verksamhet i barns utveckling och lärande
(Skolverket, 2018). Barnens lek är en arena där barnen får en möjlighet till att uttrycka, utforska och använda kroppen i leken där lärande och lek är sammankopplade
(Grindberg & Langlo Jagtøien, 2000; Osnes m.fl., 2012). Detta resultat är i enlighet med den psykomotoriska teorin, där teorin visar på att fysisk rörelse är basen i den totala utvecklingen och ett samspel mellan barn och vuxna kan främja barns utvecklingen i barns psykiska och fysiska välbefinnande (Stenberg, 2007).
Majoriteten av de intervjuade förskollärarna i resultatet anser att de kan anpassa inomhusmiljön utifrån barns behov och intresse av rörelse med att skapa rörelserum.
Medan några förskollärare anser att det kan vara problematiskt med rörliga barn i
31
inomhusmiljön. Det kan bidra till att förskollärarnas förhållningsätt till fysiska
aktiviteter sätter gränser för barns intresse och rörelsebehov. Enligt resultatet visar det sig att majoriteten av de intervjuade förskollärarna inte planerade in fysiska aktiviteter i utomhusmiljön utan de anser att barnen fick det spontant genom att cykla, springa, klättra och balansera. Vi tolkar det som att förskollärarna anser att barn får ta del av fysiska aktiviteter spontant och där med inte utmanar barn i fysiska aktiviteter i
utomhusmiljön. I Dunn Carver m.fl. (2013) och Palmer m.fl. (2016) studier synliggör de att genom att ha lärarledda aktiviteter och planerade rörelseprogram får barnen en ökad aktivitetsnivå i fysiska aktiviteter. Resultatet i Little m.fl (2012) studie visade att barnen ska få utmanas i fysiska aktiviteter i olika risktagande miljöer vilket leder till barns välmående och utvecklig. Genom att använda sig av en formell planering bidrar det till att barnen blir utmanade och stimulerade i både inomhusmiljön och utomhusmiljön som är lika viktiga för barns lärande och utveckling i fysiska aktiviteter. Vilket även Osnes m.fl., (2012) poängterar att barnen ska erbjudas att röra sig i olika miljöer både inomhus och utomhus utan att det ska utgå från ett specifikt tidschema.
Förskollärarna behöver planera in mer fysiska aktiviteter i deras undervisning för att kunna stärka och utmana barnen i deras lärande och utveckling. Barnkonventionen lyfter att barn har rätt till fysisk och social utveckling samt välbefinnande (UNICEF, 2018). Det bidrar till att förskolärarana borde få en förståelse på hur betydelsefull fysiska aktiviteter är för barns hälsa, lärande och utveckling och därmed få utbildning inom området. Genom att utföra fysiska aktiviteter i tidig ålder har det visats motverka livsstilssjukdomar (Osnes m.fl., 2012) samt minskar risken för benskörhet, övervikt, oro, depression och aggressivitet (Faskunger, 2008). Forskning visar att barns
koncentrationsförmåga blir bättre av när barn utövar fysiska aktiviteter och det leder till en sundare utveckling och god livskvalité (Bjørgen, 2012; Howells & Meehan, 2019;
Sofo &Asola, 2015).
32