Vårt syfte med denna uppsats var att beskriva hur eleverna i årskurs nio uppfattar religion som ämne i skolan. Genom att använda oss av en enkätundersökning, relevant litteratur och tidigare forskning har vi fått svar på hur elever ser på religionsämnet. I resultatdiskussionen som följer diskuterar vi resultatet utifrån de tre frågor vi angav i syftet att vi sökte svar på.
Vilket intresse visar eleverna för ämnet? Undersökningens resultat visar att majoriteten av
eleverna inte har en bestämd uppfattning o m religionsämnet som helt och hållet intressant. Att det är rund hälften av dem som valt svarsalternativet "delvis" uttrycker inte ett direkt ointresse, utan att det är en specifik religion som är mer intressant än någon annan. Att vi ska tolka svaren så framgår av den motivering som två elever som svarade ”delvis” gav:
- Vissa delar är intressanta ... Men andra inte. Men det är kul att lära sig - Juden - & Kristendom är mindre intressant. Tycker mer om att läsa om
Islam.
Sverige har sekulariserats, vilket troligtvis har medfört att det allmänna intresset för religion har minskat. Vi såg att Furseth & Repstad (2005) visar på ett minskat kyrkligt deltagande. Vi kan tänka oss att sekulariseringen till viss del kan förklara varför många elever inte fullt ut kan finna att religionen är ett intressant ämne i skolan. Att kristendomen har blivit mer osynlig i samhället kan mycket väl bidra till att eleverna uppfattar denna religion som mindre viktig och då också mindre intressant i jämförelse med islam som blivit betydligt mer synlig. Detta gäller då också judendom som kristendomens rötter.
Samma resultat gäller för livsfrågorna. Majoriteten av eleverna bedömde dessa som helt eller delvis viktiga att diskutera. De kunde dessutom mena att de fått tillfälle att diskutera på ett sådant sätt så att de kunde relatera dem till sig själva. Det står i kursplanen att livsfrågor, likaväl som religionerna, skall diskuteras inom skolan. Vi anser att det är viktigt att man diskuterar livsfrågor eftersom det är saker som alla människor tänker på, även om det inte finns svar på alla frågor och inga rätt eller fel då ingen med säkerhet vet vad som exempelvis händer efter döden. Det enda vi
som lärare ska göra enligt läroplanen är att presentera de olika tänkbara lösningar so m finns representerade inom de olika religionerna.
Kursplanen visar att människan under alla tider har sökt sin väg i tillvaron och reflekterat över dess villkor. Människan har uttryckt sig på olika sätt som i symboler, religioner, riter, och livsåskådningar för att kunna hantera livsfrågor. Det är därför nödvändigt att vi läser om myter, riter, traditioner och berättelser i skolan så att eleverna skall få möjlighet att diskutera om existentiella frågor och trosfrågor. Världen runt omkring oss tycks alltid vara i rörelse och världen påverkas av människors ställningstaganden i religion och livsåskådning. En anledning till att vi har religion som ämne i skolan är att det är viktigt för eleverna att förstå att alla människor har tankar kring saker som vi inte riktigt kan få svar på. I bakgrunden lyfte vi fram hur kursplanen motiverar elevernas behov av att diskutera dessa frågor:
Att bearbeta existentiella frågor och trosfrågor och att betrakta tillvaron utifrån ett etiskt perspektiv ingår i en personlig utvecklingsprocess. Varje människa reflekterar över sådana frågor och behöver tillägna sig redskap i form av traditioner, språk och symboler för att söka mening i de frågor som hon ställs inför i livet. (www.skolverket.se)
Inte minst viktigt blir det att ge tid för eleverna att få ventilera sina tankar och funderingar, istället för att hålla dem för sig själv, då detta som citatet visar är en del i deras personliga utvecklingsprocess. Av massmedia och nyhetsförmedling vet vi att frågorna om livet och döden kan av många elever som är på väg in i vuxenlivet upplevas både svåra och ångestfyllda. Därför är det nödvändigt att de får prata om sådant för att inte låta detta ta över ens liv. Vi valde här att låta eleverna motivera sitt ställningstagande Här fick vi svar som;
Jag tycker det är viktigt att förstå sig på andra och höra deras åsikter, det kan få mig att tänka om och se saker från flera synvinklar.
Jag tror många oroar sig själv för vad som ska hända efter döden. Man känner sig nog mindre orolig om man får prata.
Trots det intresse vi ser att eleverna visar för livsfrågor är det inte självklart att de får detta intresse tillgodosett. Vi såg i bakgrunden att Hartman menar att den objektivitetskramp, vilken ursprungligen uppstod då grundskolans första läroplan Lgr 62 kom till. Lärarna var tvungna att vara neutrala och inte uttrycka sina personliga ställningstaganden, det gick så långt att lärare inte längre vågade vara sig själva på grund av rädslan för att bryta mot objektivitetskravet. Hartman misstänker att denna objektivitetskramp fortfarande lever kvar och detta gör att många lärare har svårt att bedriva undervisning när det gäller livsfrågorna.
Här kan vi påminna om Olivestam (2006) som anser att läraren hellre än att hinna med allt som kursplanen föreskriver i stället ska inrikta sig på att skapa en ”jag-du” relation till ämnet, vilket vi såg betyda att det inte är lärobokens stoff som står i centrum och som något som ska läras in. Detta objektifierade förhållningssätt passar dåligt i en undervisning som behandlar livsfrågorna, i vilken det måste vara elevernas frågor, reflektioner och personliga ställningstagande som står i centrum.
Detta subjektiva arbetssätt utelämnar ändå inte läroboken och religionernas innehåll. Eleverna behöver, som kursplanen uttrycker det, tillägna sig redskap i form av traditioner, språk och
symboler för att söka mening i de frågor som hon ställs inför i livet.
Även i detta kan vi lära av Olivestam som pekar på skillnaden mellan autentiska och artificiella inlärningsmiljöer eller upplevelser. Genom artificiella situationer kan inte eleven skapa anknytningar och relatera sig själva till den utomstående världen. Här kan vi tänka oss att studiebesök i synagogor, kyrkor, moskéer o.s.v., där människor berättar om de olika religionernas olika svar på frågorna, väcker engagemang och intresse från elevernas sida. Upplevelsen av en autentisk miljö kan hjälpa dem, både att finna egna svar och underlätta lärandet.
Undersökningen som Nu03 utförde utgår liksom vår egen undersökning från Lpo94. Om vi jämför frågan om elevernas intresse såg vi att Nu03 visade att 62 % av eleverna hade en positiv inställning till religionsämnet. Här höll man samman svarsalternativen ” stämmer ganska bra” (41 %) och ”stämmer mycket bra” (21 %). Om vi ser till våra siffror var det 42 % som svarade att de ansåg att religionsämnet är intressant, och 53 % som svarade att det var delvis intressant. I vår
undersökning kan vi då säga att hela 95 % har en positiv inställning till religionsundervisningen. Detta visar en skillnad på 33 %, vilket vi i första hand kan anta mest troligt beror på att Nu03 hade ett mycket större omfång, 935 stycken elever jämfört med vår undersökning som omfattade 37 stycken elever. Det enda vi kan säga att vi vet är att dessa två klasser på denna lokalt bestämda högstadieskola i Gävle visar ett större intresse för religion som ämne i skolan jämfört med elever sett på en nationell nivå.
Vet eleverna varför de läser religion som ämne i skolan? Kanske kan våra frågor om kurs-
planerna till viss del förklara varför det stora flertalet finner ämnet intressant. Vi anser att intresse hör samman med resultat, om vi är intresserade av det vi håller på med presterar vi bättre, och att både intresse och resultat är relaterat till frågan om motivering. Vi kan alltså tänka oss att kursplanen innehåll har en viss betydelse då kunskap om syftet religion som ämne i skolan blir viktig för motivationen.
Kursplanen finns till för både elever och lärare. Det är till kursplanen alla skall vända sig vid osäkerhet om varför religion studeras eller för att se vilka kunskaper som krävs för att bli godkänd. Vår enkätundersökning visar oss att det var 89 % som ansåg sig veta vad en kursplan är för något.
Precis som de flesta vet vad USA:s frihetsdeklaration är för något, vet ändå inte alla vad den innehåller. Det är denna uppfattning vi upplever att våra respondenter har då andelen procent förändrades markant mellan frågorna, Vet du vad en kursplan är för något? Vet du vad en
kursplan innehåller? Vi anser att dessa frågor hör samman med motivationen och då också om
eleverna finner religionsämnet intressant. Om eleverna inte vet varför de studerar religion som ämne i skolan minskar intresset. Precis som intresset minskar eller försvinner då vi exempelvis följer en sport där vi inte förstår reglerna eller ens poängen.
Vi anser att det är lärarens uppgift att åtminstone informera eleverna om att det finns en kursplan. Om inte skolan delger denna information hur kan då eleverna veta att ett sådant dokument existerar? Skulle vi tolka svaren i vår undersökning ”rakt av” skulle vi kunna säga att den visar
medan 60 % inte fått ta del av denna information. Mest sannolikt bör vi tolka elevernas svar så, att antingen har läraren låtit eleverna ta del av kursplanen i början av kursen och sedan har 60 procent glömt eller inte brytt sig om vad det stod där i. Den andra möjligheten är att läraren enbart har visat kursplanen för 40 % av eleverna, vilket då skulle kunna motsvara en av de två utfrågade klasserna.
Lpo94 och kursplanen fastställer många viktiga riktlinjer, men är alla dessa riktlinjer något som dagens lärare kan förverkliga? Det optimala skulle vara att allt gick att genomföra som det står skrivet i styrdokumenten, men om vi tar fasta på Olivestam vet vi att detta inte är möjligt eller ens värt att sträva efter. Vi har visat att han framhåller att det subjektiva arbetssättet skapar engagemang och intresse hos eleverna då det personliga ställningstagandet hamnar i fokus, vilket han menar får ett större värde oavsett att inte hela kursinnehållet hinns med. När vi synar styrdokumenten så framgår det ganska tydligt att vissa delar kan uppfattas som diffusa. Det vill säga att det står klart och tydligt vad som gäller med avseende på de mål som ska uppnås, utan att det blir klart utsagt hur dessa mål ska uppnås. Detta stämmer väl med vad Hartman talar om när han säger att skolan under 1990-talets reformer gick från regelstyrning till målstyrning. Läroplanerna skulle innehålla korta beskrivningar av mål och innehåll för undervisningen, men inga detaljerade beskrivningar hur målen skulle uppnås eller vad som skulle tas med i undervisningen, vilket medförde att varje kommun från och med då kunde utforma sina egna lokala kursplaner, som ett komplement till de nationella kursplanernas riktlinjer. Detta urval kan då också enligt Olivestam gälla den enskilda läraren, det blir upptill varje lärare att tolka och bilda sig en egen uppfattning om vad som är det viktiga och nödvändiga i undervisningen.
Anser eleverna att de har någon nytta av religionsundervisningen? En av våra centrala
frågeställningar var om eleverna vet varför de läser religion som ett ämne i skolan, och om eleverna anser sig ha fått kunskaper om religion som hjälper dem att förstå människor från andra religioner, som tillexempel muslimer. I dagens mångkulturella samhälle anser vi att det är viktigt för elever att skapa sig en förståelse för andra människor. Kursplanen uttrycker sig enligt följande:
I ett internationaliserat samhälle baserat på etnisk och kulturell mångfald ökar betydelsen av att förstå hur människor tänker, handlar och formar sina liv. Ämnet
bidrar till förståelse av traditioner och kulturer och ger därmed en grund för att bemöta främlingsfientlighet samt utvecklar elevernas känsla för tolerans. (www.skolverket.se)
Samhället är under ständig förändring vilket innebär att samhällets medborgare det vill säga även våra ungdomarna anpassar sig efter förändringarna. Martling (2008) skriver att för ca 60 år sedan innan religionsfriheten infördes genom lagstiftning, samtidigt som Svenska kyrkan lämnade makten över skolan, såg vardagen annorlunda ut för eleverna. I vårt samhälle fanns en väldigt liten etnisk och kulturell mångfald.
Vår undersökning visar att det var enbart 8 % av eleverna som ansåg att undervisningen inte hade hjälp dem att skapa förståelse för människor med andra religioner. Det är enligt vår mening och erfarenhet så att människan är rädd för det hon inte förstår, och att rädslan leder till främlingsfientlighet. Och som vårt resultat visar anser 92 % att de har eller delvis har kunskaper som hjälper dem att förstå människor från andra religioner.
Vi fördjupade fråga 7 genom fråga 8 som ställde frågan om eleverna visste, antingen genom läraren eller genom läroboken, varför vissa muslimer ber 5 gånger om dagen med andra inte gör detta. 70 % av eleverna menade att de visste varför religionen kan ta sig olika uttryck bland människor inom en och samma religion. 30 % visste alltså inte att det fanns dessa skillnader. Vi kan tolka svaren så att elevernas lärare, alternativt lärarna, använder sig av den så kallade abduktiva metoden, föreslagen av Charles Sanders Peirce, vilket vi visat tidigare att Olivestam anser vara den bästa metoden. Den kan visa på sammanhang och helhet. Om vi enbart använder de vanligaste metoderna, den induktiva eller den deduktiva metoden, när vi läser om islam kan vi inte ge eleverna en heltäckande bild av varför och hur islam utövas, de kan inte visa på att det finns många olika tolkningar av vad det innebär att praktisera islam. Vi såg att Olivestam betonade det viktiga i vad han kallar en rekontextualisering, att läraren kan sätta in islam i ett nytt sammanhang. En muslin som lever och bor i Sverige kan omtolka religionens traditionella påbud, att man som i hemlandet måste be 5 gånger om dagen, eftersom det rent praktiskt inte är möjligt att genomföra. Vi såg också att han betonar att detta arbetssätt skapar engagemang och intresse för religionerna och religionsundervisningen hos eleverna genom eget tänkande och diskussion.
En viktig fråga för oss som lärare är frågan; Hur blir religionsundervisningen mer intressant? Vi tror inte att elever varken kan eller vill sitta vid en bänk och studera i en bok eller lyssna på sin lärare som läser från en bok under 40minuter till en timme i sträck. Detta har också eleverna gett uttryck för. De skriver:
- Att inte bara stå och prata i 50min – 1h&10min.
- Låta oss göra saker i grupper, grymt tråkigt att sitta och lyssna en hel lektion när hon bara pratar.
Vi anser, i enlighet med Olivestam att det är autentiska upplevelser och olika miljöer som är nyckeln till engagerade elever, som motsats till de artificiella situationerna där inte eleven kan skapa anknytningar och relatera sig själva till den utomstående världen. Upplevelsen av en autentisk miljö kan hjälpa dem att finna svar och underlätta lärandet. Det är dessa miljöer vi anser skapar intresse hos eleverna. Då vi ser tillbaka till vår egen skoltid kan vi konstatera att det vi minns tydligast är då det kom gästtalare eller de gångerna vi åkte iväg på studiebesök för att studera andra religioner och liknande.
Det är dokumenterat och allmänt känt att människor lär sig bäst genom att involvera flera sinnen. Om vi låter elever få se på mer filmer, diskutera sinsemellan eller komma till nya miljöer där de kan få känna på nya dofter, smaker och känslor skapar vi personliga minnen samtidigt som eleverna som sagt tar till sig de kunskaper som läraren vill förmedla. Elevernas egna förslag visar oss att det är just detta autentiska lärande som de frågar efter för att undervisningen ska bli så intressant som möjligt;
- Kolla på mer filmer, göra olika varierande övningar.
- Gå till ställen och kolla, kanske gå på någon som pratar om religionerna. - Ta hit nån från nån speciell religion och låta den berätta vad den tror på och så.
- Studiebesök för att nämna ett exempel. Roligt och man lär sig mycket av det. Det hela blir mer intressant.
- Visa mycket bilder och filmer, inte läsa så mycket. Få diskutera en hel del.
Trots att Sverige är ett av världens mest sekulariserade land verkar inte eleverna i vår studie tycka att religion är något omodernt. På frågan; Tycker du att religion är något omodernt som vi inte
behöver läsa om nu för tiden? Svarade 73 % av eleverna inte alls, 19 % delvis och 8 % ja. Dessa
siffror visar på att eleverna överlag finner religion som något som inte är omodernt och att de har en del nytta av att läsa det. Vi hade kunnat förvänta oss att procentsatsen på svarsalternativet ”ja” skulle vara högre med tanke på att religion inte längre har lika hög status i vare sig skolan eller i samhället.
Vi har redan sagt att Furseth och Repstad (2005) framhåller att religionen inte upphör när ett land blir sekulariserat, men att den får mindre betydelse i samhället, att den blir mindre synlig. Utvecklingen i Sverige har gjort att människorna i landet har blivit mindre ”kyrksamma”, det vill säga att de inte går lika ofta till kyrkan. Detta har skett i Sverige då religion som förr i tiden var något centralt och fungerade som en samlingspunkt för människor har blivit något personligt och privat i dagens samhälle. Idag är det överlag andra aktiviteter som går före religiösa sammankomster och, enligt Furseth och Repstad syns allt färre familjer ha religiösa värderingar nu för tiden.
Vi kan sammanfatta resultatet av vår undersökning med samma ord som NU03 har sammanfattats:
Det tycks således som att många elever anser att religionskunskapsämnet är ett ämne som har ett värde i sig.