Våra resultat visar att kvinnorna arbetar deltid för att försöka uppnå balans mellan arbetslivets och privatlivets krav. Den rollkonflikt som O’Driscoll, Brought och Kalliath (2006) beskriver kan uppstå mellan privatlivsrollen och arbetslivsrollen när individen inte kan leva upp till kraven från respektive domän, verkar således leda till minskad närvaro i en eller båda rollerna (s. 118). Liksom studier av James och Wattis (2013) förklarar våra resultat på att kvinnorna väljer att arbeta deltid för att balansera sina dubbla roller (s. 271). Konflikterna kan studeras från två håll, arbetslivets inverkan på privatlivet eller tvärt om. I vår studie har vi kunnat identifiera olika upplevelser av arbetskrav och kraven från privatlivet. Vi är medvetna om att det finns många olika upplevelser av Work Life Balance när man kombinerar olika förutsättningar i arbetsliv och privatliv. I vår diskussion har vi valt att presentera två perspektiv som är relevanta för att kunna besvara studiens syfte: 1) där det uppstår en konflikt mellan arbetsliv och privatliv och 2) där det upplevs balans mellan arbetsliv och privatliv.
6.1.1 Konflikt mellan arbetsliv och privatliv
Den första situationen går att relatera till Karasek och Theorells (1990) beskrivning av
högspänningsarbeten som är en situation som präglas av höga krav, låg kontroll med negativa
hälsosamma effekter som följd, såsom exempelvis trötthet och depression (s. 34). I våra resultat återfinns denna situation både i arbetslivet och privatlivet. När högspänningsarbete förekommer i båda sfärerna skapar det en desto mer ansträngd livssituation. I arbetslivet präglas studiens kvinnors arbetssituation av höga krav som är svåra att uppnå där de går hem slutkörda med känslor av otillräcklighet. I privatlivet beskrivs en likvärdig situation där kvinnorna vår studie känner sig ständigt jagade och sällan upplever känslan av att vara tillräckliga eller nöjda. O’Driscoll, Brought och Kalliath (2006) beskriver detta som en ansträngningsbaserad
rollkonflikt vilket innebär att kraven från en roll tar för mycket energi och påverkar hur
individen uppträder i den andra rollen (s. 118). Detta kan förklara våra resultat om varför
kvinnornai studien har ett behov av att sänka sin sysselsättningsgrad och varför kvinnor drar
sig undan umgänge med vänner samt upplever sig irriterade när de kommer hem från arbetet. O’Driscoll, Brought och Kalliath (2006) beskriver att det är en konsekvens av en ansträngningskonflikt och beteendet härleds till att individen har ett behov av att återhämta sig (s. 118). Karasek och Theorell (1990) menar i sin teori att ett socialt stöd, vilket innefattar att
av ett högspänningsarbete (ss. 68–71). Den tidigare forskningen av Cohen och Wills (1985) visar på samma sätt att det sociala stödet kan ha en förmildrande effekt på stress som är relaterad till arbetet och kan minska de negativa hälsoeffekterna som till exempel utmattning eller annan sjukdom (ss. 311-312).
I våra resultat framgår det att det sociala stödet för kvinnorna i denna studie med ovanstående förhållanden upplevs högt i arbetslivet men lågt i privatlivet. Då kvinnorna saknar det viktiga stödet från privatlivet räcker inte det höga stödet från arbetslivet till för att kompensera för den ansträngda arbetssituationen. Vi förhåller oss därför kritiska till tidigare forskning av Cohen och Wills (1985) och Karasek och Theorells (1990) teori om socialt stöd, eftersom våra resultat visar att det vid riktigt dåliga arbetsförhållanden inte spelar någon roll hur högt stöd du än har från chef och kollegor. Vidare går det att diskutera om vad socialt stöd är och om det är lika för alla individer då de kan ha olika behov och preferenser. Det vill säga om man behöver stöttning och hjälp för att genomföra en arbetsuppgift eller om de anställda vill ha positiv feedback och konstruktiv kritik för att utvecklas. Somliga kanske kräver stöd från chefen i högre grad än sina kollegor och andra behöver mer stöd från sina arbetskamrater. Detsamma gäller stöd från privatlivet där kvinnorna upplever ett stöd från sin familj och ett annat från sina vänner. O’Driscoll, Brought och Kalliath (2006) beskriver att tidsbaserade rollkonflikter uppstår på grund av att individen har begränsat med tid, och när mer tid spenderas i en roll leder det automatiskt till att mindre tid spenderas i den andra rollen (s. 118). Resultatet visar också att bristen på tid till att hinna återhämta sig från ansträngningen av såväl det betalda som obetalda arbetet har orsakat belastningseffekter hos kvinnorna. van Veldhoven (2008) förklarar att behovet av återhämtning vanligtvis återställs enligt den normala återhämtningscykeln under samma dygn (ss. 2-3). Utan utrymme att återhämta sig ackumuleras behovet över tid och finns det inte utrymme till att återhämta sig går de negativa effekterna ut över hälsa och prestation (van Veldhoven 2008, ss. 2-3). Vår förförståelse talade för att det skulle vara en påfrestande arbetsmiljö för många av kvinnorna i vår studie, däremot trodde vi inte att de skulle uppleva samma arbetsbelastning i hemmet. Detta skulle kunna förklara att hälften av kvinnorna i studien tidigare varit utbrända.
På grund av att kvinnorna i denna situation har det fulla ansvaret över barn och hushållsarbete i hemmet har de, för att ha möjlighet att återhämta sig, valt att arbeta deltid. Vi kan finna förklaringar till detta genom att ta hjälp av genussystemet. Hirdman (1988) menar att genussystemet förklarar den manliga överordningen i samhället. Genussystemet handlar om att individen redan som barn socialiseras in i osynliga normer och värderingar som visar hur kvinnor och män förväntas uppträda och vad de förväntas göra, vilket omedvetet producerar krav och förväntningar på individen själv utifrån sin könstillhörighet (Hirdman 2003, s. 16). Våra resultat belyser att fördelningen av arbetet i hemmet är relaterat till hur flera av studiens kvinnor har präglats av deras egna uppväxt där deras mamma tidigare har tagit hand om hushållsarbetet. Därför har det känts naturligt för dem att göra detsamma. Kvinnorna i studien har även höga krav på sig själva om vad som förväntas av en mamma och vad en familj ska göra på ledig tid, så bara genom att vara kvinna får de således högre krav än männen. Hirdman (1988) förklarar isärhållandets logik genom att det som är kvinnligt och manligt ska hållas isär och när kvinnor och män befinner sig på samma plats förväntas de syssla med olika saker (s.
52). Kvinnorna i vår studie tar således på sig hushållsarbetet och sköter om barnen eftersom de har de förväntningarna på sig själva i detta avseende. Frågan är om det inte skulle gå att arbeta förebyggande med dessa krav för att på ett tidigt stadium lyckas sänka kvinnornas eventuellt höga krav på sig själva innan det möjligen leder till negativa konsekvenser, såsom att bli utbränd, vilket påvisades i vår studie. I våra resultat framkommer att sociala medier har haft stor betydelse för hur kvinnorna upplever förväntningar på sig själva. Vi anser därför att det förmodligen inte går att lägga allt ansvar i detta avseende på samhällets könsnormer, om det inte skulle visa sig att kvinnor påverkas av sociala medier i större utsträckning än män.
Resultaten belyser också att männens arbeten värderas högre än kvinnornas eftersom det är kvinnan som har fått gå ner i sysselsättningsgrad för att orka med att tillgodose både arbetslivets och privatlivets krav. Hirdman (2003) förklarar detta genom hierarkins logik där det som är manligt alltid värderas högre än det som anses kvinnligt (ss. 59– 60). Vårt resultat visar att det finns kvinnor som upplever att de inte kan begära att deras män som arbetar mer än heltid och/eller driver egna företag ska vara lika delaktiga i hushållsarbetet. Både hierarkins logik och isärhållandets logik kan även förklara att kvinnornas ansträngda arbetssituation eftersom det är en kvinnodominerad arbetsplats är deras arbete inte lika mycket värt som männens och har således också sämre arbetsförhållanden. För att dessa kvinnor ska kunna arbeta heltid behöver genussystemet förändras så att män och kvinnor blir lika mycket värda.
Våra resultat visar också på en eventuellt positiv utveckling i fråga om könsnormer. Genussystemet har i tidigare forskning av Evertsson, Boye och Erman (2018) bekräftats ha inverkan på hur föräldraledigheten fördelas mellan föräldrar. Genussystemets osynliga strukturer och samhällsnormer beskrivs här vara en bidragande orsak till att kvinnor önskar att stanna hemma så länge som möjligt när barnen är små. Vilket samtidigt resulterar i att kvinnorna fortsätter att ansvara över barn och hushållsarbetet även efter föräldraledigheten (Evertsson, Boye & Erman 2018, s. 53). Våra resultat belyser tidigare forskning i detta avseende men motsäger sig det också till viss del. I vår studie har familjer med småbarn en jämnare fördelning av ansvaret över barn och hushållsarbetet, vilket vi anser kan indikera att dessa familjer har börjat gå ifrån gamla könsmönster. Vi anser därför att våra resultat skulle kunna bekräfta Hirdmans (1988) idé om att genussystemet inte är statiskt utan att normer och värderingar kan förändras över tid (s. 57).
6.1.2 Balans mellan arbetsliv och privatliv
Vår studies resultat visar att det finns kvinnor i vår studie som idag känner en god balans mellan arbetslivets och privatlivets krav. Deras situation kan relateras till Karasek och Theorells (1990) beskrivning av aktiva arbeten, en situation som präglas av höga krav men dessa kompenseras med en hög grad av kontroll vilket leder till välmående medarbetare med en hög grad av arbetstillfredsställelse (s. 35). I arbetslivet upplevs arbetskraven som utmanande och sporrande istället för en belastning bland våra intervjupersoner. I våra resultat framkommer också att flera av studiens kvinnor som arbetar inom förskolan har extra resurser i form av fler personal. Detta anser vi kan förklara kvinnornas upplevelse av lägre arbetsbelastning och ett ökat välmående. I privatlivet är höga krav oftast relaterat till att studiens kvinnor har småbarn som behöver passas
i ansvaret över både barn och hushållsarbete samt att de har sänkt sina krav på sig själva vilket ökar deras kontroll. I en studie av James och Wattis (2013) framkommer att kvinnor använder sig av olika strategier för att uppnå balans mellan arbetsliv och privatliv (s. 269). På samma sätt använder kvinnorna i vår studie strategier för att planera sin återhämtning på arbetet och i hemmet, sina fritidsaktiviteter, hushållsarbete och att få tid till barn och familj. Detta anser vi är ett sätt för kvinnorna att hantera kraven från deras dubbla roller. Då kvinnorna i denna situation upplever stöd och avlastning från sin partner minskar således belastningen från privatlivsrollen och stödjer Karasek och Theorells (1990) teori om socialt stöd som förmildrande effekt. Frågan är om kvinnorna i vår studie i denna situation därför upplever en mindre rollkonflikt då de har tillgång till ett starkare socialt stöd från både arbetslivet och privatlivet än den grupp av kvinnor som upplevde en arbets- och familjekonflikt. Liksom den tidigare forskningen av Pluut m.fl. (2018) visar att ett dubbelt socialt stöd från både arbetsliv och privatliv tillsammans kan minska upplevelsen av en rollkonflikt där stödet från en livskamrat är av störst betydelse (ss. 10–11).
I våra resultat kan vi se att kvinnorna i vår studie initialt valt att gå ner i sysselsättningsgrad för att de vill tillbringa mer tid med barnen när de är små. O’Driscoll, Brought och Kalliath (2006) beskriver det som en tidsbaserad rollkonflikt som baseras på att individen har anhöriga som kräver deras uppmärksamhet (O’Driscoll, Brought & Kalliath 2006, s. 125). Vi anser att de till följd av sin deltidsanställning idag upplever balans mellan arbetslivet och privatlivets krav då de inte önskar sänka sin sysselsättningsgrad ytterligare.
I resultatet framkommer också andra orsaker till att kvinnorna i vår studie arbetar deltid. Här yttrar sig orsaker som kan tänkas grunda sig i könsnormer. De värderar sin tid högt och vill därför ha tid för både vänner, familj och sina egna intressen. Detta kan förklaras genom
möjlighetsstrukturen. Denna struktur innebär att individer i yrken med begränsade utvecklings-
och befordringsmöjligheter tenderar att engagera sig i andra intressen, till exempel åt hobbies, vänner och sin familj. En annan förklaring till att det är kvinnorna i hushållet som väljer att arbeta deltid kan grunda sig i hopp om att bibehålla en god ekonomi genom att låta mannen fortsätta arbeta heltid istället för att ta ut föräldraledighet. Vi kan se detta ur ett perspektiv på
nyttomaximering, vilket beskrivs som ett rationellt beslut att stanna hemma eftersom männen
som tjänar mest får fokusera på sin karriär medan kvinnorna får ta hand om barn och hushåll (Bengtsson & Berglund 2017, s. 359).
6.1.3 Slutsats
Vi har genom studien lyckats öka vår förståelse för orsaker till varför kvinnor inom barnomsorgen väljer att arbeta deltid. De mest framträdande orsakerna i vår studie var att kvinnorna hade småbarn hemma, att de tidigare hade varit utbrända, deras behov av återhämtning eller att de helt enkelt värderade sina intressen och familj högre än pengarna de förlorade till följd av sin deltidsanställning. Även om orsakerna skiljer sig åt är ett gemensamt tema bristen på tid och energi som inte räcker till för både arbetsliv och privatliv. Deras deltidsanställning är därför ett sätt att uppnå balans mellan de båda sfärernas krav för att orka och hinna med sin livssituation. Idag upplever många av kvinnorna därför att de har funnit en saknad pusselbit för att få ihop livspusslet - tid. Tack vare att de arbetar deltid uppnår de flesta
nu känslan av balans mellan arbetsliv och privatliv.
Våra resultat har till viss del förändrat vår förförståelse där vi trodde att deltidsanställningen till största del berodde på den ansträngda arbetssituationen som återfinns inom barnomsorgen. Att kvinnorna upplevde en lika stor och ansträngande arbetsbörda hemma än idag var vi inte riktigt förberedda på. Det finns på så sätt inga möjligheter och hinder som är generella för alla, utan det som är möjligheter för en individ kan upplevas som hinder för en annan. I det stora hela handlar det om att samhällets genusnormer behöver förändras så att kvinnor får samma förutsättningar som män i både familjelivet och i arbetslivet. För att kvinnorna ska kunna utföra ett bra arbete krävs goda arbetsförhållanden och rimliga krav. De samhälleliga normer och organisatoriska förhållandena kan medföra risker för kvinnors hälsa, vilka hindrar kvinnor att arbeta heltid. På samma sätt spelar arbetsbelastningen hemifrån, samt kvinnans egna förväntningar på sig själv som kvinna/mamma, spelar en avgörande roll. Vår studie ger oss förhoppningar om att genusstrukturer sakta håller på att förändras där småbarnsföräldrar delar på ansvaret för barn och hushållsarbete med sin partner. För att möjliggöra att personal inom förskoleverksamheten ska orka arbeta heltid anser vi att arbetsförhållandena måste förändras för att fler ska lockas till yrket då det redan idag råder både personal och kompetensbrist. Så länge som samhället inte förändras och en stor del av arbetsbelastningen ligger kvar på kvinnan i hemmet ser vi att kvinnorna kommer fortsätta arbeta deltid. Det kommer bli ett större samhällsproblem om det kommande rekryteringsbehovet inte kan täckas.