De fem olika teman som framkommit i resultatet kommer nedan diskuteras i relation till studiens forskningsfrågor, med koppling till tidigare forskning,systemteori,teorin om KASAM samt kategoriskt, relationellt och dilemmaperspektiv.
6.2.1 Förskollärares arbete med flyktingbarn i svåra livssituationer
I temat Förskollärarnas förhållningssätt för att möjliggöra lärande och utveckling i förskolan visar att en del förskollärare arbetar utifrån ett systemteoretiskt perspektiv på organisationsnivå i strävan efter en likvärdig förskola för alla barn som vistas i verksamheten. Björck-Åkesson, (2007) förklarar att organisationsnivån behandlar strukturer, lärandesituationer samt miljöns utformning i verksamheten. Detta arbetssätt förutsätter att barn är integrerade i förskolan, där
31
segregation inte förekommer. Emanuelsson (2004) framhåller att den svenska skolan genom demokratisk människosyn påbörjat arbete med integrering. En strävan att skapa helhet utifrån gemenskap, tillhörighet samt medansvar. Emellertid förklarar Rosenqvist (1996) de olika förutsättningar barn medför till förskolan utgör nyckeln till helhet genom rekonstruktion av verksamheten. Vidare framhåller förskollärare valet av att inte göra skillnad på flyktingbarn samt andra barn i verksamheten. Emellertid framför Svenska Unescorådet (2006) att verksamheten måste anpassas utöver de uppsatta ramar som finns efter varje enskilt barns behov samt förutsättningar. För att möjliggöra lärande samt utveckling. Utifrån detta framkommer ett dilemmaperspektiv när förskollärare inte anpassar verksamheten utifrån flyktingbarns behov. Dyson och Millward (2000, refererad i Nilholm, 2005) framhåller att skolan ska vara likvärdig samtidigt som den ska utgå från den enskilda individens behov vilket skapar ett dilemma i verksamheten. Ahlberg (2007) framhåller att arbetet med människors lika värde utgår ifrån alla barns rätt till delaktighet samt möjlighet att påverka innehållet i förskolan. Genom en inkluderande miljö arbetar förskollärare utifrån organisationsnivå vilket möjliggör att verksamheten tillgodoser barns olika förutsättningar (ibid.). Förskollärare har valt att inkludera flyktingbarn utifrån likvärdiga förutsättningar som de andra barnen ges. Verksamheten arbetar utifrån Diskrimineringsombudsmannens DO (2015) riktlinjer för barns rätt till en likvärdig förskola. En verksamhet som ska motarbeta trakasserier, diskriminering samt kränkande behandling. Detta arbetssätt att främja en likvärdig förskola skapar förutsättningar för att förbli en förskollärare utan ytterligare ansvar för flyktingbarns fysiska- samt psykiska välmående. Håland Anveden (2017) framför utifrån teorin om KASAM att förskollärare ska behålla sin pedagogiska position och inte ingå en roll som terapeut för flyktingbarn. Däremot utgör miljön i förskolan som en läkande process.
I temat Förskollärarnas förhållningssätt för att möjliggöra lärande och utveckling i förskolan framgår det att samtliga förskollärare anser att deras förhållningssätt utgör kvaliteten i arbetet med flyktingbarn. Genom att vara medveten om sitt förhållningssätt kan förskollärare arbeta på ett sätt som gynnar flyktingbarns behov samt förutsättningar utifrån gruppnivå. Enligt Björck-Åkesson (2007) belyser gruppnivån samspelet med andra som en viktig komponent för utveckling och lärande. Lunneblad (2013) framhåller förskollärares förhållningssätt som avgörande för att verksamheten ska kunna ge det stöd och insatser som nyanlända barn behöver. Vidare visar tema Att hantera rädslor hos flyktingbarn i svåra livssituationer att förskollärares förhållningssätt påverkar hur situationer urartar sig. När flyktingbarn uppvisar rädsla kan förskollärares lugn samt förklaring av händelse skapa trygghet för flyktingbarnet. Detta arbetssätt möjliggör flyktingbarns förståelse samt gör händelsen hanterbar. Håland Anveden (2017) framhåller att pedagoger ska vägleda barn i påfrestningar som de utsätts för. Genom att benämna känslor samt ge lärdomar till att hantera känslan. I temat Förskollärares
förhållningssätt för att möjliggöra lärande och utveckling i förskolan framkommer samtliga förskollärares erfarenheter i arbete med flyktingbarn att ett förhållningssätt genom engagemang samt förståelse varit viktiga grunder för att kunna vara ett stöd.Förskollärare framför förståelse för att alla människor besitter olika bakgrunder samt att en egen unik individ är viktigt. Denna förståelse är viktig för att förskolan ska kunna ge stöd till barn i svårigheter (Skolverket, 2016). Vidare beskriver förskollärare att deras förståelse av flyktingbarns erfarenheter samt kultur är viktigt för sammanhållningen i verksamheten. Förskollärare som tar del av flyktingbarns kultur samt erfarenheter får större möjlighet att kunna tolka barns beteende vilket bidrar till ett bättre arbetssätt utifrån systemteorins gruppnivå. Brandtzaeg, Torsteinson och Oiestad (2016) anser att det är viktigt att kunna analysera barns beteenden. På detta sätt kan barns behov synliggöras,
32
vilket resulterar i att förskolläraren kan tillgodose dessa behov. Medvetenhet om barns kultur medför att förskollärare lättare kan läsa av signaler från barnets beteenden, förskollärare bör sträva efter att se barnet inifrån (ibid.). För att detta ska vara möjligt behöver förskollärare ta reda på information om flyktingbarns kultur. Detta framkommer i temat Förskollärares vilja
att få mer stöd samt kompetensutveckling där en förskollärare anser att intresse för att finna svar
på egen hand är viktigt för förståelsen av flyktingbarn. Vilket kopplas till ett relationellt perspektiv var förändringar sker i omgivningen för att möjliggöra utveckling och lärande (Nilholm, 2005). I temat Att hantera rädslor hos flyktingbarn i svåra livssituationer visas att en närvarande pedagog är en viktig förutsättning för att kunna stödja flyktingbarns välmående. Det betraktade ögat kan vara mottagligt för att se erfarenheter som flyktingbarns kroppar förmedlar. Den närvarande pedagogen har en viktig roll för flyktingbarns välmående. Genom dessa iakttagelser kan verksamheten anpassas för att tillgodose behov. Arbetssättet kopplas till teorin om KASAM när en människas påfrestningar hanteras i relation till resurser som finns till förfogande (Antonovsky, 2005). Gustafsson och Lindberg (2016) anser att förskolan är viktig för barns välmående, vistelsen kan medföra att flyktingbarn mår bättre och kan återgå till ett normalt liv. Flyktingbarns välmående har försämrats när de inte har haft tillgång till förskola (ibid.). Slutligen framgår det i temat Förskollärarnas förhållningssätt för möjliggörande i
förskolan att struktur samt rutiner är viktigt för att flyktingbarn ska känna sig trygga i hur dagen
ser ut. En förskollärare har upplevt att rutiner är bra för flyktingbarn, detta arbetssätt gynnas utifrån teorin om KASAM för att stödja människor i svåra livssituationer. Antonovsky framhåller att inre och yttre stimuli, struktur samt förståelse gör tillvaron begriplig. Med hjälp av exempelvis bilder har förskollärare förklarat dagens förlopp. Vidare har förskollärare upplevt att flyktingbarn haft relativt lätt att anpassa sig för vad som ska ske. Genom de strukturer samt rutiner som verksamheten erbjuder flyktingbarn ger en annan miljö än den de är van vid, vilket kopplas till organisationsnivå. Trygghet, lärande och utveckling blir därför möjligt när flyktingbarn får vistas i en organiserad miljö. Gustafsson och Lindberg (2016) framhåller att flyktingbarns liv under en längre tid har blivit utsatt av missgynnande förhållanden, vilket kan ha påverkat deras inre liv. Rutiner bör införskaffas så fort som möjligt för att skapa bättre förutsättningar för flyktingbarn, vilket resulterar i att flyktingbarn känner trygghet samt får möjlighet till utveckling (ibid.).
6.2.2 Möjligheter för att stödja flyktingbarn i svåra livssituationer
Temat Förskollärarnas förhållningssätt för att möjliggöra lärande och utveckling i förskolan framför att förskollärare beskriver arbetet med flyktingbarn som väldigt givande. En miljö som är fylld av kärlek samt tacksamhet. Detta mottagande gör att förskollärarna känner sig uppskattade samt att det ger mycket tillbaka. Genom att känna denna respons samt möjliggörande för anknytning med flyktingbarn skapas goda grunder för en stödjande förskollärare. Att skapa en meningsfull tillvaro ger möjligheter att hantera utmaningar de ställs inför utifrån teorin om KASAM (Antonovsky, 2005). Brandtzaeg, Torsteinson och Oiestad (2016) framhåller att anknytning för barn är en relation med en vuxen person som skapar en trygghet, samt är stödjande i svåra situationer. I tema Kommunikationens alternativa
möjligheter framkommer det att samtliga förskollärare använder sig av alternativ
kommunikation med flyktingbarn. Genom att använda sig av kroppsspråk, bilder samt TAKK får de till en fungerande kommunikation som skapar förståelse i olika situationer. Att hitta en fungerande kommunikationsform är avgörande för att flyktingbarn ska kunna bli delaktiga i verksamheten. På så sätt arbetar förskollärare utifrån ett relationellt perspektiv. Rosenqvist (1996) och Lunneblad (2015) förklarar att barn ska vara delaktiga i verksamheten, olikheter
33
lyfts som en rikedom istället för en grund till problematik. Vidare förklarar Rosenqvist att förskollärare ska sträva efter allas lika värde genom att motarbeta uteslutenhet av barn. Vidare upplever samtliga förskollärare att andra barn i verksamheten haft ett positivt samt öppet bemötande till flyktingbarn. Barnen har fungerat som ett stöd till flyktingbarn genom guidning av verksamhetens rutiner. Att uppmuntra detta förhållningssätt hos andra barn i verksamheten är till stor fördel för att flyktingbarn ska känna sig väl bemött när de börjar i förskolan. Här har förskollärarna valt att arbeta utifrån gruppnivå. Juvonen (2015 refererad i Zetterqvist Nelson & Hagström, 2016) anser att det är en fördel för nyanlända barn att direkt integreras i förskolan, det svenska språket stimuleras i relationer med jämnåriga barn. Detta framgår även i Svenska Unescorådet (2006) som beskriver att direkt integrering ökar kvaliteten i skolan genom en välkomnande miljö i verksamheten samt ett integrerat samhälle. Vidare förklarar Axelsson och Juvonen (2016) att det är viktigt att poängtera hur man talar om nyanlända barn. Erfarenheter samt kunskaper som nyanlända barn tar med sig till förskolan ska ses som viktiga tillgångar i deras fortsatta vistelse i verksamheten. Vidare förklarar en förskollärare hur de i verksamheten har valt att splittra flyktingbarn under vissa aktiviteter för att stimulera det svenska språket. Genom detta förhållningssätt arbetar förskolläraren från ett kategoriskt perspektiv. Nilholm (2005) lyfter barnet som bärare av problematiken inom det kategoriska perspektivet. Barnombudsmannen (2017) framhåller att det är viktigt för flyktingbarn att lära sig svenska för att anpassas till det svenska samhället. Vidare i tema Att hantera rädslor hos flyktingbarn i
svåra livssituationer uppmärksammas att förskollärare stödjer flyktingbarn i deras rädslor.
Erfarenheter som inte finns hos de barn som är uppvuxen i Sverige. Vilket resulterar i att förskollärare hanterar situationen med hjälp av teorin om KASAM, tid och stödjande samtal har skapat en ny erfarenhet hos flyktingbarn utan rädsla. Gustafsson och Lindberg (2016) framhåller att det är viktigt att ge tid och att samtala med flyktingbarn om deras erfarenheter. Dessa två komponenter skapar förutsättningar för flyktingbarn att minska förvirring över händelser. Det är viktigt att ha i åtanke när och ifall flyktingbarn vill uttrycka sina känslor samt tankar ska de ha rätten att göra det (ibid.). Vidare lyfter förskollärare händelser var flyktingbarn genom skapande uttryckt sina traumatiska erfarenheter. Förskollärare har haft ett accepterande förhållningssätt samt sett det som en del i deras läkningsprocess. Detta är avgörande för att flyktingbarn ska få bearbeta sina erfarenheter från sitt hemland samt flykt. Gustafsson och Lindberg (2016) lyfter vikten av att möjliggöra olika former av aktiviteter. Flyktingbarn ska ges alternativ till att finna sitt eget sätt att bearbeta traumatiska upplevelser.
I tema Föräldrasamverkans betydelse för förskolan framkommer det från förskollärare att det sker kulturkrockar. Dock anser förskollärare att med hjälp av tid och engagemang skapas goda grunder för samverkan. Det är viktigt för verksamheten att förskollärare strävar efter goda relationer med vårdnadshavare för att stödja flyktingbarn i deras behov, samt möjliggöra utveckling och lärande utifrån ett relationellt perspektiv. Enö (2013) lyfter forskningar som visat att kontakt med vårdnadshavare för nyanlända barn är viktiga komponenter för samverkan i förskolan. Vidare lyfter förskollärare att flyktingbarn inte haft något direkt behov av en inskolning. Detta kan kopplas till systemteori utifrån ett individperspektiv, fokus ligger på individens förutsättningar (Björck-Åkesson, 2007). Flyktingbarn har oftast bara sprungit in och börjat leka utan några tecken på behov av avsked. Detta har en förskollärare tolkat till att deras vårdnadshavares uppfostran skiljer sig från den svenska uppfostran. Förskollärare behöver ha i åtanke att alla barn oavsett bakgrund samt förutsättningar har rätt till en likvärdig inskolning som andra barn i verksamheten. Förskollärare bör vara säkra på att detta är ett val som gjorts av barnet samt vårdnadshavare. Svenska Unescorådet (2006) framhåller att varje barn oavsett
34
behov av särskilt stöd har rätten till en acceptabel utbildningsnivå. Vidare framför Diskrimineringsombudsmannen, DO (2015) att alla barn oavsett bakgrund har rätt att vistas i en likvärdig förskola. Ett systemteoretiskt perspektiv utifrån organisationsnivå framkommer i tema Kommunikationens alternativa möjligheter var samtliga förskollärare framhåller att verksamheten har tolk att tillgå under inskolningssamtal. Vidare framgår det i tema
Föräldrasamverkans betydelse för förskolan ifall förskollärare uppmärksammar ytterligare
behov av stöd hos flyktingbarn som inte kan tillgodoses av förskollärare finns Elevhälsan som en möjlig tillgång för att möta flyktingbarns behov. Slutligen lyfter förskollärare att de får kompetensutveckling i form av föreläsningar som gynnar deras möjligheter i arbetet med flyktingbarn. Genom att ta del av de olika möjligheterna som erbjuds verksamheten kan förskollärare stödja barn utifrån deras behov samt förutsättningar. Vetenskapsrådet (2015b) lyfter att hög kvalitet i förskolan skapas genom kompetenta förskollärare, förutsättningar och insikt i hur de på bästa sätt möter barn för att främja relationer av god kvalitet.
6.2.3. Svårigheter i arbetet med flyktingbarn i svåra livssituationer
I temat Föräldrasamverkans betydelse för förskolan lyfter att samtliga förskollärare upplever att de enbart har Läroplanen för förskolan att utgå ifrån i sitt arbete med flyktingbarn. Förskollärare uttrycker en önskan om handledning då läroplanen inte stödjer förskollärare fullt ut i sitt arbete med flyktingbarn. Likaså upplever förskollärare att dem behöver komplement till sin utbildning inom detta specifika område. Genom förskollärares erfarenheter behöver organisationsnivån förändras, via handledning samt kompetensutveckling, för att kunna stödja flyktingbarns behov samt förutsättningar. Zetterqvist Nelson och Hagström (2016) lyfter forskning som visar att lärare upplever att de inte besitter den kunskap som krävs för att stödja nyanlända elever. Vidare förklarar Andersson (2000) att flyktingbarns välmående samt sätt att uttrycka sig i handling och beteende kan skapa stress och utbrändhet hos lärare. I tema
Kommunikationens alternativa möjligheter lyfter en förskollärare en känsla av hopplöshet när
hen inte besitter förståelsen av språket flyktingbarn talar. Konsekvensen blir att förskolläraren inte kan stödja flyktingbarn och uttrycker att flyktingbarnen enbart ska tala svenska i förskolan, för att inte gå miste om möjligheten att lära sig det svenska språket. Genom denna lösning när ett språk utesluts från verksamheten arbetar förskollärare utifrån ett kategoriskt perspektiv, vilket resulterar i att det enbart blir en snabb lösning på problemet. Tanken är att olikheter ska skapa en rik miljö i förskolan. Förskollärare behöver se över hur omgivningen istället kan stötta flyktingbarn i deras språkliga utveckling för att kunna utgå från ett relationellt perspektiv. Detta arbetssätt resulterar i att barnet slutligen kan förmedla olika händelser trots att kommunikation skett på ett annat språk. Detta sätt att arbeta med flyktingbarn kopplas till ett kategoriskt perspektiv som Nilholm (2015) förklarar att en specifik individ är bärare av problemet. Utifrån det kategoriska perspektivet väljer förskollärare att lösa problem mer akut. För att skapa ett relationellt perspektiv behöver förskollärare se till en långsiktig lösning (Persson, 2007) med fokus på förändringar i omgivningen (Nilholm, 2015).
Teorin om KASAM framkommer i temat Att hantera rädslor hos flyktingbarn i svåra
livssituationer vilket framför ett behov hos förskollärare att få ta del av flyktingbarns bakgrund
för att kunna vara ett bättre stöd till flyktingbarn. En större medvetenhet om flyktingbarns erfarenheter från sitt hemland samt sin tid i flykt kan öka förståelse hos förskollärare. Vilket kan bidra till en vid acceptans för barns sätt att uttrycka sig i sin bearbetning. Lunneblad (2013) förklarar att ett av flyktingbarns första möten med svenska samhället är via förskolan. Vilket innebär att förskollärare kan möta flyktingbarn med traumatiska upplevelser från kriget samt
35
deras tid i flykt. Vidare belyser Barnombudsmannen (2017) att barn kan ha svårt att uttrycka sig angående sitt välmående. Ett dilemmaperspektiv framkommer när en förskollärare förklarar hur uppsatta regler skapar problem i verksamheten när flyktingbarn med hjälp av leken bearbetar erfarenheter. Leken krig som är förbjuden skapar osäkerhet i hanterandet av situationen. Ett flyktingbarn som visar tecken på behov av bearbetning av erfarenheter har rätten att göra det, eftersom det finns ett behov att utgå från individnivå. Andersson (2000) betonar vikten av att fokusera på lösningar istället för problem. Med hjälp av ett cirkulärt tänkande utan början eller slut. I tema Föräldrasamverkans betydelse för förskolan framhålls ett systemteoretiskt perspektiv. Förskollärare framför att föräldrasamverkan är viktig för att få möjlighet att ta del av deras bakgrund. Dock framkommer det av samtliga förskollärare att det sker kulturkrockar i verksamheten. Vilket en förskollärare har upplevt som kränkande. Vidare förklarar förskollärare utifrån ett kategoriskt perspektiv att vårdnadshavare har svårt att förstå vilket ansvar de har gentemot förskolan och deras barns vistelse. Trots kulturkrockar har förskollärare ett ansvar att göra vårdnadshavare delaktiga samt självständiga inom verksamheten. Lunneblad (2013) förklarar att verksamheten ska anpassas efter barn samt vårdnadshavare. En del av pedagogers arbete blir att göra vårdnadshavare självständiga samt anpassas till verksamhetens utformning. En del förskollärare har fått erfara hur det är att arbeta med flyktingbarn när det inte finns en vårdnadshavare med i bilden. Detta försvårar arbetet med att stödja flyktingbarn i svåra livssituationer. Trots omständigheterna behöver förskollärare vara medveten om sin viktiga roll för flyktingbarns välmående utifrån teorin om KASAM. Ascher och Mellander (2010) påtalar betydelsen av tillgängliga föräldrar, skolgång samt socialt umgänge under fritiden som viktiga faktorer för asylsökande barns välmående. Slutligen i tema
Förskollärares vilja att få mer stöd samt kompetensutveckling framkommer det att en
förskollärare känner sig otillräcklig i sitt arbete med flyktingbarn. När varken tid eller resurser finns skapar det en känsla av misslyckande. Samtidigt framgår det i tema Förskollärarnas
förhållningssätt för att möjliggöra lärande och utveckling i förskolan vikten av insikt som
förskollärare fått att inte ta händelser personligt. En annan förskollärare beskriver att trots behovet av extra stöd för flyktingbarn, skapar arbetet glädje som resulterar i en sorg när förskollärare behöver ta avsked av flyktingbarn. Dessa erfarenheter visar att trots påfrestningar av olika slag är det en givande arbetsmiljö. Dock bör förskollärare inte ta händelser personligt och istället fokusera på lösningar inför framtida möten med flyktingbarn. Antonovsky (2005) förklarar hur människan kan skapa meningsfullhet utifrån problem samt utmaningar de ställs inför. Genom konfrontation av händelsen kan människan ta sig ur situationen välbehållen på ett meningsfullt sätt.
6.2.4 Förskolans utvecklingsområden i arbetet med flyktingbarn i svåra livssituationer
Systemteoretiska perspektivet utifrån organisationsnivå framkommer i temat Förskollärares
vilja att få mer stöd samt kompetensutveckling. Samtliga förskollärare anger att de har ett behov
av att få handledning som ett komplement till Läroplan för förskolan (Skolverket, 2016). Vidare framkommer det att en förskollärare har fått ta del av material för hur förskollärare ska arbeta med flyktingbarn. Dock har denna inte kommit ut till förskolor, då annat blivit prioriterat. Genom att samla ihop ett kompendium ges verksamheten en möjlighet att utveckla sitt arbetssätt med flyktingbarn. Utifrån riktlinjer samt beprövad erfarenhet ges handledning i skriftligt format till förskollärare. Detta kan minska ovissheten som många förskollärare känner. Vetenskapsrådet (2015b) anser att en förskola av hög kvalitet är extra viktigt för barn i missgynnande förhållanden. Gustafsson och Lindberg (2016) framför att en vuxen som har mer erfarenheter inom ett specifikt område kan stödja ett barn till ett tillfrisknande. Förskollärare