Resultatdiskussion

I början av intervjufasen förutsatte vi att språkbristen på det svenska språket skulle vara en stor utmaning för informanterna i samtal. I resultatet framkommer det att just språket i sig inte är ett hinder för att kommunicera. Inledningsvis tänkte vi också att kulturella skillnader skulle vara större påverkansfaktorer i samtal än vad resultatet visade. Att det skulle vara tydligt hur studie- och yrkesvägledare influerar sina egna kulturella föreställningar i samtal. Resultatet visar att det finns en medvetenhet om att kulturskillnader existerar och att informanterna arbetar aktivt med att inte lägga egna värderingar, ser på den andre som likvärdig och finner det berikande att möta människor från andra kulturer. Det framträder att autonomi kopplat till elevers sätt att ta beslut är en del av informanters syn på deras roll, vilket kan förklaras som en kulturell påverkan i samtal.

Informanterna berättar att många elever på Sfi oroar sig för att inte integreras i samhället på grund av diskriminering och har få möjligheter att närma sig människor utanför deras egna språkliga och kulturella omgivning. De använder strategier för att samtala om detta, främst genom att motivera och identifiera styrkor.

43

Ett dilemma som beskrivs i samtal är skillnaden i deras syn på sitt eget uppdrag och verkligheten. En vägledares roll i samtal är att möta de sökandes behov, intressen, förmågor och drömmar för att utveckla karriärmål och valkompetens. Studien påvisar att uppdraget kan krocka med verkligheten gällande elever som kommer med utbildning- och försörjningskrav från olika myndigheter. De behöver förhålla sig till kraven i vägledningssamtal och kan således inte utföra renodlade vägledningssamtal.

Den språkliga kommunikationen särskildes inte som en utmaning hos informanterna. De samtalade om att skapa relationer genom att bygga broar mellan språkbarriärerna för att övervinna en slags rädsla för eleverna att uttrycka sig på ett främmande språk och sammanhang. Det överensstämmer med resultatet av Sheikhis (2013) studie som visar att sökandes kunskaper i svenska inte är avgörande för hur framgångsrikt ett samarbete mot gemensam förståelse är i samtal. Författaren beskriver att vägledarna i sin studie använde sig av samtalsaktiviteter som att ställa följdfrågor, bekräfta och använda verbala och icke-verbala sammanfattningar och speglingar för att vara en god samtalsledare i möte med andraspråkstalare. För att ge utrymme till andraspråkstalare att uttrycka sig i samtal är det viktigt att samtala med en vardaglig stil och inte genom institutionella fackspråk. Det här är betydelsefullt för att bygga en gemensam grund i samtal. Likaså pekar beskrivningar av vår studies informanter på hur de använder sig av samma färdigheter samt aktivt lyssnande och empatiskt bemötande.

Sundelin (2015) beskriver i sin studie hur elever ibland uttrycker oro inför framtiden och inför att inte integreras i samhället under vägledningssamtal. Författaren menar att vägledarna i studien inte alltid har förmåga att fånga in och prata vidare om elevers oro. Oron grundar sig bland annat i hur elever upplever omställning i det nya landet och hur de ska anpassa sig till nytt samhällssystem, språk och kultur (ibid). Informanterna i vår studie möter likartade situationer i vägledningssamtal. Beroende på vilket ämne eleverna bär med sig i samtal riktar informanterna innehållet utifrån elevernas behov. Empati, motiverande och problemlösande förhållningssätt är återkommande beskrivningar av strategier hos informanterna.

Slutsatsen i vår studie blir således det motsatta till Sundelins resultat. Vi kan tänka oss att informanterna ger utrymme för elevers ärenden på ett annat sätt än i Sundelins (2015) studie på grund av ålder och skolform. I ungdomarnas fall bär de med sig prestationskrav för att kunna nå vidare studier i Sverige. Det sätter vägledaren i position mellan institutionella regelverk och

44

elevens rätt till självrealiserande vägledning vilket påverkar vägledarna i sina förhållningssätt (ibid). I likhet med vår studie beskriver informanterna att vissa Sfi-elever med institutionella krav begränsar deras uppdrag att vägleda utifrån elevernas faktiska behov och personliga mål. Vi upplever ändå att informanterna har mer strategier med sig i sitt bemötande än vägledare på ungdomsgymnasiet.

Arulmani (2011) menar att vägledare ska vara kulturellt beredda i möte med sökande från andra kulturer än de själva. I författarens studie framkommer det att människor blir mest hjälpta utifrån att de får utforska sina egna kulturella värderingar och synsätt på karriär i vägledningssamtal. Därav uppmuntrar författaren vägledare världen över att medvetandegöra sig om hur de själva är påverkade av västerländsk samtalsmetodik och vara öppna för att ta lärdom ifrån andra kulturer. En stor del av informanternas beskrivningar i vår studie tydde på att de reflekterade över sina egna kulturella föreställningar och arbetade med att inte låta det ta överhand i vägledningssamtal. Intrycket vi fick var att de hade en idé om att eleverna ska välja självständigt och utgå från egna intressen, förmågor och erfarenheter.

Både Sundelin (2015) och Hertzberg (2013) lyfter i sina studier autonomi som något vägledare påvisar för eleverna att de ska ta i sitt beslutsfattande. Båda författarna påpekar att elever som kommer från kulturer med ett kollektivistiskt synsätt kanske finner just det kollektiva valet betydelsefullt. I vår studie kan vi se att autonomi lyfts som en grund i valkompetens. Med försiktighet ställer vi författare oss frågan om informanterna är influerade av den västerländska vägledningsmetodiken när det gäller att se individualism i beslutsfattande som ett dominerande synsätt. Samtidigt säger en av informanterna att se på beslut genom självreflektion kan te sig annorlunda för elever från andra kulturer. Metoden i samtal behöver därför en flexibilitet, att hitta andra sätt att uttrycka frågor och att ge elever lite förslag.

Sheikhis (2013) studie visar att en infödd sökande har på grund av samtalshistoria, språk och omvärldskunskap en mer gemensam grund att stå på i ett vägledningssamtal med en studie- och yrkesvägledare än en andraspråkstalande. Eftersom vägledaren besitter expertkunskap inom vägledningsområdet till skillnad mot andraspråkstalarna som bott en kortare tid i Sverige är det rimligt att anta att den gemensamma grunden försvåras (ibid).

Studiens informanter problematiserade relationen mellan expertkunskap och eleverna som underordnade i samtal. De var medvetna om att eleverna kunde ha förhoppningar i samtal om informanterna som experter och myndighetsutövare utefter deras kulturella föreställningar om

45

yrkesrollens position. För att kunna skapa en gemensam grund som bygger på jämlikhet i samtalssituationen antar informanterna relationsskapande strategier och förklarar studie- och yrkesvägledarens roll i samtal för eleverna. En grundläggande värdering hos informanterna är att trots elevernas position som nyanlända i samhället ska de inte ses som hjälplösa, utan vuxna människor med kraft.

Avslutningsvis är vårt intryck utifrån undersökningen att studie- och yrkesvägledaren på mikronivå kan vara en del av en Sfi-elevs integrationsprocess. Elever har en person att prata med om sina tankar och bekymmer. Elever kan få stöttning genom motiverande och problemlösande förhållningssätt. Genomgående verkar informanterna kommunicera med eleverna genom kreativitet utan att kalla språket ett problem. Däremot på en makronivå upplever vi att vägledaren fungerar som en medlare mellan elev och utbildning- och arbetsmarknadssystem. Uppdraget präglas av individens rätt till självförverkligande och att uppdraget krockar med de institutionella krav som medföljer vissa elever.

I vårt kommande arbete som studie- och yrkesvägledare har vi genom undersökningen stärkt våra uppfattningar och kunskaper om strategier vid kulturmöten. Att undersöka både sökandes och ens egna värderingar och synsätt på utbildning och arbetsliv samt beslutsfattande och vara goda lyssnare för att identifiera styrkor och ambitioner. En opartiskhet i möten är eftersträvansvärt samtidigt som vi är medvetna om att vår utbildning och vår kulturella omgivning alltid kommer prägla oss i vårt yrke. Därför blir reflektion och kunskapssökande viktiga redskap i vårt kommande arbete.

46