Att skapa maktbalans i samtal

Resultatet av studien visar att det finns en maktobalans mellan vägledarna och de elever de möter i samtal. Eli är medveten om sin position som vit tjänsteman:

Jag är en vit tjänsteman och det blir en maktobalans i samtalet på en gång. Då gäller det för mig att ändå skapa ett värdigt möte så att det blir på lika nivåer. Så på olika sätt men det är fortfarande alltid en viss maktobalans ändå för att jag är en tjänsteman och de är i en form av beroendeställning. Så det gäller att vara ödmjuk

38

utifrån att man har den makten som man ändå besitter som lärare eller som vägledare skulle jag säga (Eli).

För att möta den här typen av beroendeställning som finns i samtal använder Eli sig av samtalsfärdigheter. Att vara ödmjuk genom att lyssna in, bekräfta, våga backa i samtalet om det går i fel riktning och alltid vara tydlig i sitt kroppsspråk och i sitt språk är betydelsefulla strategier. Kim lyfter i samma fråga olika perspektiv kring att balansera maktförhållanden i samtal. När hen initialt började arbeta med Sfi-elever tänkte hen att det kanske var skillnad på hur man såg på sig själv, sitt jag, utifrån kulturell bakgrund och att vara uppvuxen i olika länder. Längs vägen som yrkesprofessionell upptäckte Kim att det inte spelar så stor roll vart man är ifrån, att vi alla är rätt så lika och att elevers liv i andra länder påminner om livet här. Att döma på förhand blir således förkastligt. Ett annat perspektiv är att elever dömer och ser ned på sig själva. Som tidigare nämnts kan det handla om sökta arbeten utan resultat och att inte ha nätverk för att utveckla språk, kunskap om samhällssystem och människors levnadssätt i Sverige. Enligt Kara blir det viktigt att prata tydligt och inte förminska elever och att skapa relation först innan man börjar prata om kulturella bekymmer eller utbildningsbakgrunder och så vidare:

Man förstår ju att så fort vi bara har rivit ned den här barriären med språk så brukar dem ha så väldigt intressanta historier att berätta. Det är ganska så likt det som vi har vuxit upp med kanske då. Bara att de har gjort det i ett annat land (Kara).

Interkulturell kompetens handlar om att ha öppenhet, nyfikenhet och förståelse för sin egen och andras kulturer. Genom detta förhållningssätt kan kommunikation bli effektiv och relevant i kulturmöten. En person som besitter interkulturell kompetens minskar således missförstånd i samtal eftersom kultur ses som något berikande (Stier 2019). Mika och Kim lyfter att möta olika kulturer är berikande eftersom samtal med elever är både lärorikt och givande. De är nyfikna och öppna för att samtala om kulturella företeelser. Mika beskriver att i samtal med Sfi-elever kommer tacksamhet, positivitet och hen bemöts ofta med en öppen, varm och känsloinriktad atmosfär. En strategi Kim använder sig av för att jämna ut maktobalansen är färdigheter som står i likhet med vad Peavy och Li (2013) beskriver som att använda sig av interkulturell kompetens genom språkverktyg, som att ställa utforskande frågor.

39

Att man måste liksom komma in i kärnan och kartlägga individens förutsättningar och förstå vad det är som styr den här människans val och då kan man behöva prata om det öppet med eleverna, utan att det blir att man trampar någon på tårna eller att man pratar liksom förbi någon (Kim).

Att ställa frågor som undersöker sökandes reflektioner och tankar om värderingar och synsätt bidrar till att frigöra etiska dilemman en vägledare kan ställas inför (Peavy 1998). Peavy (1998, 143) beskriver två inneboende perspektiv hos människan som kan stå i konflikt i möte med andra kulturer. Å ena sidan möter människan etisk relativism som står för tolerans och fördomsfrihet mot andra kulturer. Å andra sidan möter människan etisk absolutism, som talar om för oss vilken moral och vilka värderingar som är kulturellt “rätt” och som vi står upp för i vår kultur (ibid).

Vägledaren är en kulturell majoritet och eleven en kulturell minoritet i samhället. Genom undersökande frågor frigörs fördomar och jämnar ut en eventuell maktobalans och bidrar till en samarbetsinriktad och ödmjuk relation (Peavy 1998). En central del i beskrivning av och möten med Sfi-elever är att se dem som likvärdiga vuxna människor även då de befinner sig i en position där de på olika sätt och av olika skäl tagit sig till Sverige:

De vuxna som kommer till Sverige har en oerhörd kraft och om man har flytt och har tagit sig över medelhavet i en gummibåt så dels måste man tänka på att de är nya i Sverige och man liksom stöttar och hjälper dem i det. Dem är inga kraftlösa offer som behöver daltas med, utan det är ju vuxna människor som man får förhålla sig till (Love).

Likväl menar Mika på för att förhålla sig med tanken att vi alla människor ska mötas med likvärdighet, trots språk och kulturskillnader. Därför förhåller sig Mika relativt blank vid varje möte med elever och säger: ” Jag kanske inte har så mycket föreställningar exakt om, jag kan liksom inte veta vad personen har varit med om eller vad personen har gjort” (Mika). En grundläggande tanke i det konstruktivistiska perspektivet står i relation till det informanterna talar om när de beskriver det centrala i mötet och beskrivning av Sfi-elever. Det handlar om att sökande alltid ska ses som självständig och beslutsfattande utifrån förmåga att ta ansvar för sina handlingar (Peavy 1998).

40

Eleverna kan utåt ses stå i en position som ett litet barn som ska lära sig hur samhället och språket fungerar. Informanterna i likhet med den konstruktivistiska tanken, ser eleverna som vuxna människor, med förmågor och kraft i livet. Det är av vikt att möta alla elever på ett vuxet och likvärdigt sätt.

I och med migration ställs det nya krav på vägledningsfunktionen (Peavy 1998). I ett interkulturellt förhållningssätt utforskar vägledaren den sökandes ställningstaganden och på det sättet byggs det en gemensam grund i samtal (Peavy och Li 2013). Det står i likhet med Averys (2016) studie att om elever och personals synsätt får framträda kan de arbeta i samförstånd med varandra och synliggöra rådande maktstrukturer (ibid). Studien resulterar i att informanterna har ett interkulturellt förhållningssätt i samtal med elever från olika kulturer eftersom de undersöker deras inställning i olika frågor. Det undersökande sättet skapar förutsättningar för att jämna ut en viss maktobalans eftersom förståelse hos varandra skapar en gemensam grund i samtalet. Samtidigt präglar kultur alltid informanternas metodik och levnadssätt på ett eller annat sätt vilket gör att det aldrig helt och hållet går att få bort sina egna kulturella föreställningar i vägledningssamtal. Att vara medveten om olika perspektiv och sätt att bemöta kulturmöten utvecklar vägledaren i sitt arbete att skapa så bra förutsättningar i samtal med Sfi- elever som möjligt.

5.4 Sammanfattning

Undersökningen visar att det finns olika förväntningarna på samtalen mellan elev och vägledare och att det beror på kulturella föreställningar om vad en vägledare har för roll. Det är betydelsefullt att berätta vad en vägledare gör och att samtal handlar om att skapa en gemensam interaktion. I och med att vägledaren berättar för eleven om studie- och yrkesvägledningen, jämnas förhållandet mellan vägledare som expert och eleven som underordnad ut.

Vägledarna möter både elever som har kortutbildad bakgrund och elever som har brist på språkkunskaper i svenska och kunskap om de svenska systemen. Vägledarna arbetar med att hjälpa elever överföra tidigare utbildning och yrkeserfarenheter till svensk kontext. Med en elev med låg utbildning och yrkeserfarenhet lyfter vägledarna vad som var stimulerande och

41

positivt i sysselsättningar eleven gjort tidigare och som går att arbeta med i Sverige. Ett sådant förhållningsätt stärker elevens självförtroende och känsla av empowerment samtidigt som det jämnar ut förhållandet mellan vägledarens och elevens position i samtal. Trots att eleverna har mindre kunskap om språk och samhälle, ser inte vägledarna eleverna som hjälplösa, utan vuxna människor med krafter.

Eleverna uttrycker i samtal att de känner oro att inte etablerass i samhället. Många elever begränsar sig själva och sina förmågor genom att se sig själv mindervärdiga utifrån sin position som migrant. Vägledarna öppnar upp för att samtala om detta med eleverna eftersom det kan stå i vägen för deras integration i samhället. Samtalsmetodiska färdigheter som aktivt lyssnande och problemlösning är strategier vägledare använder sig av för att eleven ska få utrymme att prata ut om bekymmer.

Hinder som står i vägen för etablering är att eleverna oftast umgås med människor med samma språk och kultur. De bygger oftast upp idéer om vad som blir bäst beslut i utbildning- och yrkeslivet för dem själva i påverkan av omgivningen. Vägledarna beskriver det som att de vill att eleverna ska fatta autonoma beslut. Det framkommer inte om vägledarna undersöker elevernas beslut utifrån ett kollektivistiskt perspektiv. Det kan bero på att individualism i beslutsfattande är ett västerländskt synsätt som vägledarna präglas av.

Ett dilemma i studie- och yrkesvägledning är att vägledningsuppdraget krockar med verkligheten i möten med elever som har krav på sig från olika myndigheter. Istället för att möta elevers intressen, önskemål och förmågor måste vägledaren anpassa samtalen till kraven.

I resultaten kommer det fram att språkbristen inte är ett problem. Det handlar om att bygga upp språkliga redskap att anpassa i samtal och för att bygga en relation. Några ord som eleven kan identifiera får igång en kommunikation, så väl som användning av visuella hjälpmedel och teknik. Det finns kulturella skillnader mellan vägledarna och eleverna och genom att undersöka sina egna och elevernas ställningstagande i olika frågor hjälper det vägledarna att skapa interkulturella förhållningssätt i samtal. Istället för att värdera de skillnader som kan finnas kulturer emellan, finner dem det berikande att lyfta på vilka sätt det tänks och ses på vägledningsfrågor i samtal mot en gemensam förståelse.

42