Resultatdiskussion

Syftet med denna studie var att bidra med kunskap om några olika erfarenheter som förskollärares har av att introducera nya barn och vårdnadshavare med annat modersmål än svenska i förskolan. Följande frågeställningar har studerats:

- Hur beskriver förskollärarna sitt arbete med att bemöta nya vårdnadshavare med annat modersmål än svenska i förskolan?

- Hur beskriver förskollärarna sitt arbete med att bemöta nya barn med annat modersmål än svenska?

Studien har fått ett större fokus på vårdnadshavarna på grund av att resultaten visar att vårdnadshavarna har en viktig roll i barnens introduktion.

Resultatdiskussionen har delats in i följande avsnitt: Tillvägagångsätt - introduktion med vårdnadshavare och barn och Kommunikation med vårdnadshavare och barn. Centrala delar i resultatet lyfts fram och relateras till tidigare forskning, läroplanen

samt begreppen kommunikation, verktyg, mediering, proximala utvecklingszonen och scaffolding.

8.1.1. Tillvägagångssätt - introduktion med vårdnadshavare och barn

Resultaten visar att vårdnadshavare och barn introduceras genom deltagande i verksamheten. Ljunggrens (2018, s. 34–37) studie visar att förskollärarna kan få en stöttande funktion i mottagandet av nya vårdnadshavare och barn, något som kan beskrivas som kulturella broar och förbindelselänkar. Samtliga som intervjuades beskrev att vårdnadshavare kan vara helt nya på förskolan och att det kan ta tid för dem att förstå hur verksamheten fungerar. Säljö (2018, ss. 20–22) menar att vårdnadshavare och förskollärare interagerar genom den kultur och den kontext de omges av. För vårdnadshavarna kan då förskolan innebära ett annorlunda sammanhang som de behöver interagera genom. De rutiner och förhållningssätt som förskollärarna kan ta för givna kan te sig främmande och möjligen obegripliga för vårdnadshavarna. Därigenom kompliceras interaktionen.

På en av förskolorna framkom det att vårdnadshavarna kan komma till förskolan utan förvarning. Även om förskollärarna strävar efter att vårdnadshavarna ska delta i verksamheten, upplevs oplanerade besök ibland som problematiskt. Informanterna beskrev att de vid sådana tillfällen improviserar genom kroppsspråk och miner, vilket kan förstås som att förskollärarna använder sig av språkliga verktyg (Jfr Säljö 2018, s. 20).

Utifrån förskolans läroplan (Lpfö 18) har arbetslaget i uppdrag att samverka med vårdnadshavare och erbjuda barnen en trygg miljö. Resultaten i min studie visar att samtliga informanter anser att introduktionen är viktig för att vårdnadshavarna och barnen ska få en större förståelse om hur verksamheten går till och vad den syftar till. Detta kan kopplas till förskolans läroplan som betonar att arbetslaget ska ”samarbeta med vårdnadshavare, samt diskutera regler och förhållningssätt i förskolan med vårdnadshavare, för att främja barnets utveckling till en ansvarskännande människa och samhällsmedlem” (Lpfö 18, s. 13). Analysen visar dock att det är inte är så enkelt att förverkliga läroplanens intentioner. Svårigheter och missförstånd gällande regler, rutiner och förhållningssätt i praktiken verkar vanligt förekommande. Resultatet i min studie visar att kommunikationen är mer än

en fråga om hur förskollärarna kommunicerar och vilka verktyg de använder sig av. Jag tolkar det som att förmedlingen i interaktionen uteblir, det vill säga att förskollärarna och vårdnadshavarna tolkar varandra olika. Därmed får de inte möjlighet att ta del av varandras kunskaper genom språket. Detta medför att det brister i kommunikationen och därav uppstår det missförstånd i praktiken (jfr Säljö 2018, ss. 80–82).

I Skans (2011) och Lunneblads (2013) studier framgår det att för en del barn och familjer är förskolan det första mötet med det svenska samhället.

Informanterna i min studie beskriver att mötet i hallen och den dagliga kontakten har en betydelsefull roll för relationsskapandet. Det framkommer att introduktionen kan ta olika lång tid beroende på vad barnet och vårdnadshavarna har för tidigare bakgrunder och erfarenheter. Därmed menar jag att det är viktigt att förskollärare har möjlighet att lägga ned tid och energi på både barnet och på vårdnadshavarna i inledningen av inskolningsprocessen. Vid introduktionen anser jag att personalbyten ska undvikas i den mån det går. Om ett personalbyte är aktuellt anser jag att information om och anledning till förändringen ska förmedlas till de berörda för att det ska känna sig delaktiga och trygga i verksamheten.

I Skans (2011, s. 66) studie framgår det också att föräldrakontakten är viktig och genom att involvera vårdnadshavarna kan pedagogerna skapa en stabil relation som bygger på ömsesidig förståelse och respekt. Detta kan kopplas till förskolans läroplan (Lpfö 18) som påpekar att ” utbildningen ska präglas av öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt” (Lpfö 18, s. 5). Resultatet i min studie visar att ett ömsesidigt samspel kan vara svårt att uppnå mellan vårdnadshavare, barn och förskollärare. Jag anser att det är en utmaning för förskollärarna att finna en balans mellan tydlig information och öppenhet för barn och vårdnadshavares olika kulturella erfarenheter. Förskollärarna tycks vara angelägna om att förmedla sin syn på verksamheten – med all rätt med tanke på deras uppdrag att följa läroplanen där verksamheten ska genomsyras av specifika normer och värden. Resultatet i min studie pekar på att kommunikationen tenderar att bli för enkelriktad, det vill säga det är främst förskollärarna som informerar och vårdnadshavarna som lyssnar.

8.1.2. Kommunikation med vårdnadshavare och barn

Resultatet i min studie visar att det kan uppstå svårigheter när ett äldre barn utvecklats långt i det egna modersmålet medan det svenska språket är på nivån för en ettåring. Av resultaten framgår att det verkar vara en fördel för barns utveckling att ta stöd av en flerspråkig pedagog som talar samma modersmål. Detta kan medföra att pedagogen kan variera mellan barnets modersmål och det svenska språket och på så sätt kan det vara enklare för alla pedagoger att förstå barnet samt för barnet att förstå pedagogerna. Det kan även hjälpa barnet att utvecklas i det svenska språket. Här kan en jämförelse göras till begreppet den proximala utvecklingszonen, som innebär vad ett barn kan klara av ensamt utan att få någon hjälp eller vad barnet kan klara av med hjälp av en pedagog (Säljö 2018, s. 120). Samtliga informanter beskriver att kommunikationen mellan förskollärare, vårdnadshavare och barn har en betydelsefull roll under introduktionen. Studiens resultat visar att förskollärarna använder kroppsspråk, gester, tecken, bilder, symboler och Google translate i den dagliga kontakten. Detta betyder att förskollärarna verkar använda sig av både språkliga och materiella verktyg (jfr Säljö 2018, s. 20). Även i Fasts (2007, 142) studie framgår det att förskollärarna kommunicerar med vårdnadshavarna och barnen verbalt och genom bilder. Resultaten i min studie visar också att samtliga informanter tar hjälp av flerspråkiga kollegor. Även i Ljunggrens (2018), Skans (2011) och Kulttis (2012) studier framkommer det att pedagoger med annat modersmål än svenska använder sitt modersmål som stöd till barn och vårdnadshavare. För att vårdnadshavaren och barnen skall känna trygghet och för att inte bidra till att förstärka ojämlikhet mellan parterna när det gäller fackspråk, anser jag att det är lämpligt att ta hjälp av flerspråkiga pedagoger för att vårdnadshavaren i fråga ska få möjlighet att känna sig delaktig (Jfr Säljö 2018, s. 102). En regelbunden kommunikation med de flerspråkiga kollegorna skulle kunna undvika missförstånd och effektivisera verksamhetens planering för barnets utveckling.

Samtliga informanter beskriver att de använder tolk vid introduktionssamtal, utvecklingssamtal och föräldramöten. Enligt informanterna förmedlas budskapet på ett enklare sätt genom en tolk. En annan synpunkt som framkommer i intervjuerna

är att det kan vara svårt att helt lita på vad tolken säger. Detta kan medföra att ytterligare missförstånd sker på grund av att tolken gör sin egna tolkning av samtalen.