Resultatdiskussion

6.2.1 Hur lärare beskriver att de undervisar om identitet och livsfrågor

I resultatet framkommer det att isolerad undervisning kring identitet och livsfrågor i religionskunskapen är ovanligt, då de flesta av informanterna beskriver att de integrerar detta i övrig undervisning i ämnet religionskunskap. Detta överensstämmer med tidigare forskning i ämnet (3.3), som visar att identitet och livsfrågeundervisningen blir något bortprioriterad både på grund av tidsaspekten men även bristande verktyg hos läraren. Enligt Falkevall (2010) och Grönlien Zetterqvist (2009) har detta sin grund i att lärarutbildningen inte lägger tillräckligt stort fokus på identitet och livsfrågor i religionsundervisningen. De medverkande informanterna har likväl utvecklat en metod där de lyfter dessa frågor utifrån populärkultur världsreligionerna eller ämnesöverskridande. Det kan tolkas som att de anser att det är lättare att lyfta dessa frågor utifrån en annan utgångspunkt än bara elevernas egna tankar till en början. Det torde därför vara möjligt att konstatera att dessa är effektiva arbetssätt för att lyfta identitet och livsfrågor i årskurs 4–6.

Vidare framkommer det även i resultatet att flera informanter anser att identitet och livsfrågor kan lyftas vid behov utifrån skolans värdegrund och uppdrag (Skolverket, 2019) samt övergripande mål och riktlinjer (Skolverket, 2019). Eftersom att detta ofta sker, läggs inte samma prioritering på identitet och livsfrågor i ämnet religionskunskap. En tanke som väcks är huruvida dessa till synes spontana diskussioner hade förekommit lika ofta, ifall lärare la mer tid på att undervisa om identitet och livsfrågor innan ett problem uppstår. Något som jag ofta funderat och reflekterat över som student är att skolor ofta arbetar med värdegrunden för att släcka bränder. Exempelvis pratas det om mobbning ifall det finns ett återkommande problem med mobbning. Jag är av den åsikten att den svenska skolan behöver bli ännu bättre på att förekomma och förebygga problem. Att använda identitet och livsfrågor i religionsundervisningen till detta ser jag därför som en stor möjlighet. Det är beklagligt att det i nuläget inte utnyttjas som en identitetsfrämjande del i undervisningen till fullo. Som konstaterat, om identitet och livsfrågor i religionsundervisningen blev ett prioriterat ämnesområde hade lärare möjligtvis kunnat förekomma vissa konflikter och osämjor.

33

6.2.2 Möjligheter och utmaningar med att använda sociala medier i undervisningen

Trots att ingen av de medverkande informanterna ännu använt sig av sociala medier i undervisningen kring identitet och livsfrågor, såg de flera möjligheter med att använda det. Det framkommer att samtliga informanter ser att en stor del av elevernas identitetsutveckling påverkas av sociala medier och att de därför anser att det är nödvändigt att använda sig av dem för identitetsfrämjande syfte. En utmärkande tanke som informanterna delar är hur sociala medier ger möjlighet att synliggöra och därmed diskutera olika värderingar och synsätt. De ger även möjlighet att lyfta perspektiv och åsikter som inte nödvändigtvis finns i just det klassrummet. Några av informanterna beskriver att de för tillfället undervisar i en relativt homogen grupp där vissa dominerande åsikter sällan ifrågasätts eller problematiseras. Där kan en influencer eller youtuber fungera som en representant för andra perspektiv. Det finns många personer som på sina sociala medier öppet pratar om hur det är att exempelvis leva med en neuropsykiatrisk funktionsvariation, skilda föräldrar eller hur det är att som femtonåring komma ut som transsexuell. Här finns det stor möjlighet att öppna upp för normkritiska diskussioner och samtal. Genom att utgå ifrån en influencer eller youtuber kan det vara lättare att lyfta olika perspektiv, då inte någon i klassrummet nödvändigtvis behöver representera en viss åsikt eller värdering. Att använda sociala medier på detta sätt i undervisningen tror jag skulle främja ett klimat där olika individer får ta plats och ges möjlighet att utveckla sin identitet så som hen vill.

I det centrala innehållet för ämnet religionskunskap står det att livsfrågor ska undervisas om genom populärkultur (Skolverket, 2019), men det finns utöver detta inga riktlinjer för hur denna undervisning ska gå till. Det problematiska i detta blir att mycket avgörs av den enskilde lärarens intresse av att införskaffa sig mer kunskap om hur undervisningen kan utvecklas för att vara identitetsfrämjande. Om läraren ska använda sig av sociala medier i undervisningen kring identitet och livsfrågor måste hen inte bara förmå att använda de olika plattformarna utan även vara förvissad om vilka influencer som eleverna följer. I resultatet framkommer det att de medverkande informanterna inte anser sig ha den kunskap som krävs för att ta in sociala medier i undervisningen ännu, och framförallt vidhåller de att de inte vet vilka personer som eleverna följer. Detta är således ett stort utvecklingsområde för lärare och skolorganisationer.

34

Vidare går det att utläsa i resultatet att några informanter anser att sociala medier redan tar för mycket plats i elevernas liv, och därför är det rimligt att skolan får vara en frizon i detta. Det kan tolkas som att ifall läraren från början anser att sociala medier är något negativt för konsumenten, påverkar det vederbörandes syn på huruvida detta skulle kunna användas i undervisningen i identitetsfrämjande syfte. Jag menar emellertid att detta inte är en anledning att inte använda sig av sociala medier i undervisningen, utan tvärtom. Eftersom sociala medier är en så pass stor och viktig del av elevernas vardag, bör skolan ge dem verktyg för att hantera dessa. Undervisningen ska utgå ifrån elevernas verklighet och vardag (Skolverket, 2017), och eftersom sociala medier är ett sätt för många att umgås på är det inte bara relevant utan även nödvändigt att använda detta i undervisningen kring identitet och livsfrågor.

6.2.4 Eriksson psykosociala utvecklingsteori

Något som flera av informanterna betonade i intervjuerna var den påverkan som olika influencer och youtuber har på eleverna. Det är tydlig att flera av dem följer olika personer på sociala medier som de sedan efterhärmar på olika sätt såsom exempelvis klädstil, åsikter eller beteende. Enligt Erikssons teori om identitetsutveckling är detta en naturlig del av att gå från barn till vuxen (1988). Dock, när Eriksson utvecklade sin teori fanns inte sociala medier på samma sätt och det konsumerades framförallt inte av unga i den grad som det gör idag. Idag finns det en oändlig möjlighet för barn och ungdomar att hitta nya förebilder som på olika sätt påverkar deras identitetsutveckling. Genom sociala medier har ungdomar plötsligt tillgänglighet till människor på andra sidan jordklotet, och inte bara de förebilder som finns i deras direkta närhet. Det kan problematiseras hur det påverkar ungdomar när möjligheten till olika förebilder är oändlig. Hur görs det ett urval för vem vederbörande vill efterhärma och se upp till? Leder detta möjligtvis till ytterligare risk för identitetsförvirring när det finns otaligt många förebilder att se upp till?

Eriksson (1988) nämner att ungdomar som lever i en teknologiskt progressiv tid upplever den som väldigt positiv och spännande, då den nya teknologin tilltalar ungdomen och erbjuder denne en fantastisk värld. I resultatet framkommer det att ungdomar idag umgås genom mobiltelefonen på ett sätt likt ingen tidigare generation, och detta upplevs som både fördelaktigt men även problematiskt. Utifrån Erikssons påstående kan det ifrågasättas huruvida ungdomarna själva är kritiska gentemot deras egen användning av sociala medier, och den påverkan det har

35

på deras identitet. Detta är ytterligare incitament för att ta in sociala medier i undervisningen kring identitet och livsfrågor, just för att skapa en medvetenhet för elevernas konsumtion och hur det möjligtvis påverkar dem och deras identitetsutveckling.