24
Nedan följer en diskussion av studiens insamlade data, med koppling till den sociokulturella teorin och tidigare forskning. Studiens syfte var att synliggöra barnens samtal med varandra under lunchen samt att synliggöra faktorer som påverkade samtalen.
Insamlad data visade att lunchen var en situation i förskolan där barnen delade många samtal med varandra. Strandberg (2006) framhåller att Vygotskij och den sociokulturella teorin anser att barn lär och utvecklas i interaktion med varandra, där bland annat samtal sker. Eftersom insamlad data visade att interaktion och samtal uppstod mellan barnen vid lunchtillfällena visade det att lunchen är en viktig arena för barnens lärande. Resultatet visade tydliga generella samtalsämnen, dessa stämde överens med det Massey (2004) framhöll som vanligt förekommande samtal. Eftersom fallstudierna gjordes på två skilda avdelningar och insamlad data stämde överens med tidigare forskning visade det att barnen generellt samtalade om likartade ämnen. Analysen visade att det var vanligt förekommande att barnen samtalade om sig själva, den mat som serverades, aktuell årstid samt den pedagogiska miljön de befann sig i.
7.2.1 Vid lunchen samtalade barnen om
Analysen av data visade att det var få samtal som handlade om att tillrättavisa barnen, dock uppstod det situationer där förskolläraren behövde uppmuntra barnen att äta. Dessa så kallade tillrättavisningar pågick under lunchen men i största allmänhet fortlöpte samtalen utan tillrättavisningar. De medverkande barnen visste rutinerna på sin avdelning, vilket visade en trygghet och säkerhet hos barnen när de åt mat och samtalade. När barn befinner sig i en trygg och välbekant miljö tillåts barnen att utveckla sitt språk och sin sociala kompetens (Harding et.
al. 2013). Johansson (2003) menar att lunchen är en omsorgssituation och bör vara väl planerad för att bidra till trygghet och skapa fler samtal mellan barnen. Hade fallstudierna genomförts på en förskola med en otrygg lunchmiljö, kan barnens samtal ha sett annorlunda ut där eventuella tillrättavisande tagit över samtalen. Ytterligare en konsekvens en otrygg miljö kan medföra är att få samtal uppstår mellan barnen eftersom deras energi och fokusering är riktad mot att äta och följa lunchens rutiner.
Studien visade att förskollärarna uppmuntrade barnen till att berätta om sig själva, vilket Doverborg och Pramling Samuelsson (2012) anser att förskollärarna bör göra för att stödja barnen till att samtala med varandra. Den uppmuntran barnen fick av förskollärarna bidrog till att barnen ville samtala om sig själva samt att de ville lyssna på sina kompisars berättelser.
Barnens samtal med varandra kanske hade utspelat sig annorlunda om förskollärarna ställt svåra frågor till barnen som inte uppmuntrade till samtal. Ekström (2002) menar att det är en förutsättning för barnen att tillåtas medverka i samtal med varandra för att utveckla sin egen samtalsförmåga. Därför är det viktigt att göra samtalen enkla för barnen att medverka i.
Eftersom studien visade vad barnen samtalade om antas de medverkande barnen vara socialt kompetenta. Barnen visade kunskaper i att samtala och interagera med varandra vilket Strandberg (2006) menar är en förutsättning för barns utveckling och lärande. Förskollärarna i studien var medvetna att deras ansvar var att stödja barnen i samtal, vilket gav barnen förutsättningar att samtala. Förskollärarna var uppmärksamma på barnen i de samtal som
25
delades där de engagerat hjälpte barnen i samtalen och uppmuntrade till beskrivningar av händelser och ord. Detta anknyter vi till Vygotskijs (2001) mening om att barn behöver stöd i att associera ord för att sedan utveckla dem i sin egen tanke. När förskollärarna uppmuntrade barnen att uttrycka sina tankar i ord och berätta om erfarenheter gav det en möjlighet för utveckling, där barnen fick stöd i att kommunicera sina tankar. Vilket Vygotskij beskrev som en förutsättning för barns utveckling. Studien visar goda exempel på förskollärare som skapar förutsättningar för barnens utveckling.
En slutsats vi drog utifrån studiens resultat var att barnen upplevdes trygga i rutinerna under lunchen och trygga med varandra, vilket bidrog till att de samtalade mycket. En stor del av de samtal barnen delade med varandra handlade om deras intressen vilket faller sig naturligt när de har lätt att samtala om sig själva. Barnen delade med sig om vad de tyckte om att göra när de var lediga. Även de samtal som tillhörde andra kategorier var samtal där barnen samtalade om sig själva, vilket Doverborg och Pramling Samuelsson (2012) bekräftar är vanligt förekommande i barns samtal.
Alerby et.al. (2006) menar att den fysiska miljö barnen befinner sig i påverkar barnen i deras lärande, vilket framkom i insamlad data när barnen samtalade om den miljö de befann sig i.
Miljön har en stor påverkan på barnen, vilket i sin tur leder till att förskollärare och barn tillsammans bör designa den lärmiljö de befinner sig i för att skapa intressanta samtalsämnen.
Strandberg (2006) framhåller att den fysiska miljön kontinuerligt ska förändras för att anpassas till den aktuella barngruppen i förskolan. En förändrad miljö kan skapa nya samtalsämnen samtidigt som miljön kan inredas efter barnens intressen i syfte att ge barnen intryck till att starta samtal med varandra. Vidare samtalade barnen om händelser som tillhörde den aktuella månaden och årstiden. Barnen berättade om familjens traditioner vid advent och julhögtiden, vilket visade att barnen åter igen samtalade om sig själva. Studien visade att samtalen mellan barnen i största allmänhet handlar om jaget, det vill säga barnen själva.
I analysen av data har likartade samtal mellan barnen visats, det har medfört en fundering på hur data sett ut om fallstudierna utförts på andra förskolor i Sverige. Eftersom barn samtalar utifrån sig själva kan samtalsämnena varit annorlunda eftersom det påverkas av varje individs erfarenheter. Dock visade studiens data tydliga generella samtalskategorier vilket vi antar kan förekomma på fler förskolor. Dessa kategorier var att barnen samtalade om den mat som serverades, den aktuella årstiden, om sig själva och den pedagogiska miljö de befann sig i.
7.2.2 Faktorer som påverkade samtalen
Dataanalysen visade generellt att antalet barn som medverkade vid lunchen påverkade antalet samtal som utspelade sig samtidigt. Johansson och Pramling Samuelsson (2001) menar att barngruppens storlek har en betydande roll för hur mycket tid barnen ges till att samtala och lyssna på varandra. När enbart fem barn deltog samtalade alla barn mer med varandra och alla medverkade i samma konversation Däremot när ett större antal barn deltog förekom det många små samtal samtidigt och barnen samtalade mest med sin närmaste bordskompis. Vid båda tillfällena tilläts barnen att samtala med varandra, men eftersom förskolläraren vid ett stort bord
26
inte medverkade i alla samtal upplevdes det svårare att stödja och uppmärksamma alla barn.
Massey (2004) framhöll att det är en förutsättning att förskolläraren finns tillgänglig för barnen vid lunchen i förskolan för att hjälpa och stödja samtalen. Dels för att hjälpa barnen att vara en del av gruppen, dels att styra samtalen i en positiv anda. Det medför att bordets storlek och antalet barn påverkar vilka samtal som utspelar sig och hur mycket tid förskolläraren kan ägna åt att hjälpa barnen i deras samtal, både språkligt och i samtalens turtagning. Det kan upplevas negativt att vara ett stort antal barn vid ett bord. Det kan dock vara positivt eftersom barnen tilläts att samtala själva med varandra, vilket visade att barnen upplevdes trygga och var socialt kompetenta. Enligt Strandberg (2006) anses den sociala kompetensen nödvändig för barns lärande och utveckling.
Vi konstaterade att förskolläraren påverkade barnens samtal, både innehållsmässigt och genom fördelning av taltiden. Det gör att förskollärarens förhållningssätt och deras barnsyn har en stor betydelse för barnens samtal, vilket Johansson och Pramling Samuelsson (2001) framhåller som en stor del i förskollärarens ansvar till att skapa viktiga samtal för barnen. När förskolläraren samtalar med barnen bör de vara medvetna om deras tolkningar av barnens berättelser, lyssnar förskolläraren verkligen på vad barnet säger och har de barnens perspektiv på samtalet (Sommer et. al. 2011). De medverkande förskollärarna berättade att de medvetet kunde lyfta samtalsämnen som behövde reflekteras i barngruppen under lunchen, vilket visade en medvetenhet om deras makt att styra samtalen. Det är viktigt som förskollärare att dels vara medveten om att det går styra lunchens samtal, dels att det är viktigt att veta varför en förskollärare styr samtalet. Vi anser att förskollärare bör ställa sig frågor som: Varför ska vi prata om detta? Vad kommer barnen att lära sig? Hur kommer det påverka samtalen? Ur vems synvinkel är detta viktigt att prata om? Vi anser att det är viktigt att vara medveten om vilken påverkan vi som förskollärare har på barnens samtal för att sedan belysa det för oss själva.
Lpfö 98 (Skolverket 2011) framhåller att alla barn i verksamheten ska ges möjlighet att vara delaktiga i förskolan och påverka sitt lärande. Studien visade att förskollärarna som deltog vid lunchen uppmuntrade barnen att berätta om sina erfarenheter för varandra. Det uppstod spontant under lunchen men förskollärarna uttryckte att de var medvetna om möjligheten att påverka barnens delaktighet. Under stimulated recall intervjuerna berättade en av förskollärarna att hon kunde planera samtalsämnen som var viktiga att ta upp under lunchen. Det kunde handla om tidigare händelser under dagen eller något som påverkade alla barnen. Vi anser att när förskolläraren uttrycker en medvetenhet om detta kan hon påverka samtalen positivt och göra barnen delaktiga.
Barnens delaktighet påverkades av förskollärarens förhållningssätt och barnsyn, därför menar vi att förskollärare bör vara medvetna om vilken roll de har under lunchen. Under stimulated recall intervjuerna uttryckte förskollärarna att de hade möjlighet att vägleda och hjälpa barnen att lyssna till varandra samt att berätta för varandra, vilket är viktigt för barnens delaktighet.
Johannesen och Sandvik (2009) uttrycker att, för att vara delaktig i en gemenskap krävs det att alla lyssnar och respekterar varandra för att göra sin röst hörd. Data visade att förskollärarna var medvetna om sin roll att vägleda barnen i deras samtal, vilket vi menar är en förutsättning för att hjälpa barnen i deras utveckling i att samtala. Därför anser vi att det är viktigt att en
27
förskollärare finns tillgänglig under lunchen för att stimulera barnen i deras samtal, vilket även Massey (2004) uttrycker.
Miljön barnen befann sig i under lunchen påverkande deras samtal med varandra. Barnen uppmärksammade saker de såg i miljön och samtalade sedan om det med varandra. Även den allmänna miljön runt lunchtillfället påverkade samtalen, eftersom miljön upplevdes trygg och välbekant bidrog det till att barnen gav uttryck för att känna igen sig och veta vilka rutiner som väntade under lunchen. Johansson (2003) menar att förskolläraren ansvarar för att skapa trygghet och rutiner i vardagliga situationer för att bidra till barnens lärande. Vår tolkning är att de förskolor som deltog i studien hade välplanerade lunchtillfällen, eftersom barnen gav sig själva tid till att samtala med varandra. Barnen upplevdes vara trygga med rutinerna under lunchen vilket medförde få avbrott och tillrättavisningar som sedan gav barnen fler möjligheter till att samtala med varandra. Eftersom barnen samtalade utifrån sig själva och sina egna erfarenheter var inget samtal exakt densamma, dock var analysens generella samtalskategorier som till exempel årstiden densamma på båda avdelningarna.
Vi anser att lunchen är en viktig situation i förskolan eftersom omsorgens båda delar förekommer. Enligt Johansson och Pramling Samuelsson (2001) handlar omsorgsdelarna om vård det vill säga att tillfredsställa barnens behov att äta mat samt att förskolläraren vill stödja barnens utveckling i vardagliga situationer. Studien visade att barnen åt mat och samtidigt utvecklade kompetenser som till exempel att samtala och interagera med andra. Eftersom Johansson och Pramling Samuelsson även menade att pedagogik och omsorg inte går att skilja åt krävs det att båda delarna interagera med varandra, vilket studien visade var möjligt under lunchen. Resultatet visade oss att lunchen och dess pedagogiska roll i förskolan är en viktig del i verksamheten för barnens utveckling och lärande.
28
8 Avslutande reflektion
Studiens syfte var att undersöka vad barnen samtalade om vid lunchen samt att undersöka vilka faktorer som påverkade samtalen. Vi ansåg att de valda insamlingsmetoderna har svarat på syftet och forskningsfrågorna. Fallstudierna visade att barnen samtalade om sig själva, sina intressen, den miljö de befann sig i och den rådande årstiden. Det som påverkade barnens samtal har varit barnens intressen, lunchens miljö och förskollärarens agerande och förhållningssätt till barnen. Analysen visade liknande samtal som tidigare forskning visat, bland annat menade Massey (2004) att barns samtal handlar om maten som finns på bordet samt att förskolläraren uppmuntrar barnen till att berätta om erfarenheter och att lyssna på varandra. Vidare menar Massey att det är viktigt att barnen själva får äga sina samtal utan att förskolläraren styr samtalets innehåll. Det som tidigare forskning gav oss om förskollärarens påverkan på barnens samtal anses presenterats i resultatet. Det vi ansåg ej har framkommit i tidigare forskning som data insamlingen visade var att det var vanligt förekommande att förskollärare planerade samtalsämnen för reflektion med barnen. I stimulated recall intervjuerna uttryckte båda deltagande förskollärarna att lunchen var lämplig för planerad reflektion.
I Lpfö98 framgår det att “förskolan ska erbjuda barnen en god pedagogisk verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet” (Skolverket, 2011, s.5). Lunchtillfället i förskolan är en situation som bidrar till att uppnå läroplanens riktlinjer till en god pedagogisk verksamhet.
Där pågår en omsorg om barnens välmående, energi fylls på genom mat och social kontakt.
Lunchen bidrar till en fostran i bordsskick och social interaktion där lärande kan ske.
Förskollärare bör uppmärksamma vikten av att ta tillvara på en vardaglig situation som lunchen.