Resultatdiskussion

Denna studies syfte har undersökt möjligheter och hinder för samverkansprocesser mellan yrkesrol- ler i gymnasiesärskolan och hur detta påverkar elevernas skolvardag. Trots att vårt främsta fokus legat i undersökandet av processer mellan yrkeskategorierna lärare och elevassistenter, valde vi på grund av vår system-/organsiationsteoretiska metod och analysmodell att även inkludera yrkesrollen rektor i arbetet. Detta för att mer nyanserat spegla hur framgångs- och motgångsfaktorer inom en organisation oftast rymmer parallella förklaringar på både individ- och

organisationsnivå. Dessa var våra frågeställningar:

- Vilka möjligheter finns på organisations- och yrkesrollsnivå för samverkan mellan lärare och ele- vassistenter?

- Vilka hinder på organisations- och yrkesrollsnivå finns för samverkan mellan lärare och elevassi- stenter?

Till övervägande del upplevde både lärare och elevassistenter i vår undersökning ett gott arbetskli- mat i det närmaste arbetslaget. Även en bra dialog/reflektion med god arbets- och ansvarsfördelning med varandra utifrån professionernas olika kompetenser beskrevs. Våra respondenter har haft en hög ansvarskänsla och ett starkt engagemang vilket främjar både samarbetet yrkeskategorierna (Kratz, 2015; Lindström & Pennlert, 2019) emellan och elevernas skolvardag på ett positivt sätt. De flesta elevassistenter hävdade dock att de inte hade någon arbetsbeskrivning. Om en arbetsbe- skrivning saknas anser Lindqvist m.fl. (2020) att det finns det en risk att elevassistenter inte har den kännedom som krävs för att stötta eleven/erna på ett bra sätt och Rubie-Davies m.fl. (2010) varnar för att lärare inte får ta för givet att elevassistenterna känner till hur de ska stimulera elevernas kog- nition och tänkande. Flertalet av elevassistenterna i undersökningen uttryckte just att skolundervis- ningsnivån ofta är alltför teoretisk och Rubie-Davies m.fl. (2010) menar att det kan bero på att ele- vassistenterna blev dåligt informerade och förberedda inför undervisningstillfällena. French (2001) framhåller en bristande överlämning av pedagogiska och individuella elevmål som ytterst kontra- produktivt för elevernas kunskapsutveckling och rättssäkerheten i lärarens betygsättning/kunskaps- bedömning. Konsekvenserna av en bristfällig informationsöverlämning kan sålunda gå emot vissa beskrivningar av skolorganisationens mål och läraruppdraget (SFS 2010:800; Skolverket, 2020). Vidare påpekar French (2001) behovet av en handledarutbildning för lärare i att instruera elevassi- stenter för att yrkesrollerna skall få en gemensam målbild i klassrummet. Skapandet av gemensam- ma mål inom systemet är dessutom en av de fem hörnstenarna inom Senges discipliner (2007). Majoriteten av rektorerna såg det dock som värdefullt för personalens utveckling att arbetslagen och/eller yrkesprofessionerna emellan får mötas i kollegiala sammanhang för att utbyta erfarenheter och reflektera tillsammans i ett så kallat praktik- eller arbetsplatsbaserat lärande (Granberg & Ohls- son, 2011) något som tidigare forskning tydligt visat på är framgångsfaktorer (Aspelin & Persson, 2008; Carlgren, 2015; Dewey, 1997; French, 2001; Ineland m.fl.,2013; Jenner, 2004; Lindström & Pennlert, 2019; Radford m.fl., 2015; Tyson, 2019). Därför är det oroväckande att resultaten i vår studie visar på att lärares och elevassistenters tid för dialog/samsynsskapande oftast inte upplevs som tillräcklig för att kunna främja elevernas utveckling på ett gynnsamt sätt. Skolorganisationens brist på schemalagda mötestider för yrkesrollernas samverkan lyfts även av French (2001). I vår undersökning tycks denna brist kunna härledas till både yrkesrollsmässiga och organisatoriska fak- torer, såsom olika: arbetstider, arbetsuppgifter, ansvarsområden, schemaläggningar samt personal- brist. Detta kan möjligen ses som en kollision mellan skolorganisationens ideologiska uppdrag och dess rigida struktur i praktiken, vilket äventyrar yrkesrollernas gemensamma uppdrag i att ”ge stöd och stimulans till alla elever så att de utvecklas så långt som möjligt” (Skolverket, 2013, s.11).

Enligt de fem disciplinerna (Senge, 2007) är det av vikt för en lärande organisation att uppnå ett tillgängligt informationsflöde och informationsutbyte mellan organisationens olika nivåer och grup- peringar. Möjligheterna att som medarbetare uttrycka sig och påverka sin arbetssituation och ar- betsbelastning varierade i respondenternas utsagor. Det fanns elevassistenter som uttryckte en för hög ansvarskänsla och arbetsbörda vilket kan öka stressnivån och minska motivationen som i sin tur påverkar tredje part, eleverna. Om personalen däremot är trygga i sina yrkesroller och vet vad som förväntas av dem tycks det som att de vågar ta fler egna initiativ för att hjälpa eleverna så att de stöttas på ett bättre sätt och som främjar deras utveckling. Detta kan ses som ett exempel på uppfyl- landet av disciplinen personligt mästerskap Senge (2006). Andersson och Östlund (2017) visade hur gemensamma formativa bedömningar främjade elevernas utveckling när både elevassistenter och lärare fick diskutera och reflektera tillsammans kring bedömningarna vilket i sin tur utvecklade båda yrkeskategorierna. I vår undersökning anser sig båda yrkeskategorierna ha bristande insyn i varandras arbets- och ansvarsuppgifter vilket kanske skulle kunna avhjälpas med den metoden (An- dersson & Östlund, 2017). Detta skulle kanske också minska elevassistenternas känsla av un- derskattning som visade sig i vår egna undersökning. Samtidigt framkommer i vår data att majorite- ten av respondenterna ser det som viktigt att de olika yrkesrollerna har tydliga beskrivningar, grän- ser och ansvarsområden. De facto framkommer även att de respondenter vilka säger sig ha fått en reell och tydlig arbetsbeskrivning upplevs som de mest nöjda och trygga. Enligt systemteorin nämns just tydliga gränsdragningar mellan roller och nivåer ofta som en grundpelare för ett stabilt system (Öquist, 2018). Jensen (2004) instämmer i detta och betonar även vikten av att som individ hitta sin genuina position och roll i systemet/organisationen så att dess intentioner och mål upprätt- hålls. Östlund (2017) lyfter dock att det är viktigt att elevassistenternas utbildning och kompetens ökar för att elever i behov av särskilt stöd ska få samma förutsättningar till utbildning som alla and- ra elever. Precis som Gadler (2011) uttrycker flertalet av elevassistenterna i vår undersökning en önskan om fler möjligheter till kompetensutveckling, dialog och reflektion. Hälften av de responde- rande elevassistenterna lyfte nämligen en känsla av exkludering i att ej få ta del av samma kompe- tensutveckling som övriga kollegiet, vilket de såg som hindrande för en kollegial samsyn och ge- mensamma arbetssätt.

Flertalet av både lärare och elevassistenter uttrycker att deras främsta uppgift gentemot eleverna är att: vara goda vuxna förebilder, ge eleverna förutsättningar för ett självständigt liv efter skolan samt stärka elevernas mående och självkänsla. Trots en i regel god dialog mellan lärare och elevassisten- ter vid de undersökta skolorna tycks de olika yrkesrollernas uppdrag påbjuda en viss diskrepans kring vad som ses som viktigast för eleverna att lära sig under tiden i gymnasiesärskolan, vilket be-

kräftas även av Rubie-Davies (2010) och Östlund (2012). Möjligen ser vi här ett utvecklingsområ- de kring ökad samsyn för att främja elevernas utveckling på ett så optimalt sätt som möjligt precis som Jakobsson och Nilsson (2011) och Syrnuk (2018) lyfter.

I vår undersökning är det uppenbart att rektorer med geografiskt utspridda verksamheter har svårare att vara tillgängliga för sin personal och därmed kunna bemöta, diskutera och lösa plötsligt upp- komna dilemman på ett snabbt och enklare sätt.

Trots att hälften av rektorerna ej påtalade hierarkier inom sina organisationer lyfter ändå en av dem vikten av att elevassistenters och lärares olika yrkesroller och uppdrag tydliggörs för varandra för att underlätta samarbetet vilket Gadler (2011) och Jakobsson och Nilsson (2011) styrker. Likaså be- skriver samma rektor att det är var och ens egna ansvar att föra en bra dialog i arbetslaget för att främja samverkan mellan systemets olika nivåer och aktörer. Tankarna om att medarbetaren tar ett eget ansvar och ser sin del i skapandet av gemenskapen och helheten på arbetsplatsen nämns även av Senge (2006) som en viktig komponent i skapandet av en lärande organisation. Nilsen och Mäki- talo (2004) lyfter problematiken med subgrupperingar/microsystem med egna sanningar som kan uppstå när individer i en organisation har svårt att se sin egen del i en helhet. Flera rektorer uttryck- te upplevelser av detta fenomen bland sin personal och hur det kan ha en negativ effekt på samver- kan och utveckling inom organisationen. En rektor tog upp problematiken med att elevassistenter som oftast är fler till antalet i klassrummet än den ensamma läraren kan störa balansen och kanske till och med vara de som får makten över vilken undervisning eleverna erbjuds. Gadler (2011) un- derstryker att om läraruppdraget och den pedagogiska rollen överlåts till elevassistenter äventyras elevers lärande och tanken om en likvärdig skola. Lindqvist m.fl. (2020) är ännu hårdare i sin kritik och hävdar att ledningen måste fundera på vilka signaler man sänder ut om de elever som kräver mest utmaningar överlåts till outbildad personal. Yrkesprofessionernas påtagligt skilda krav på ut- bildningsnivåer och otydligheten kring elevassistenternas yrkesroll leder också till oklarheter yrkes- rollerna emellan (Gadler, 2011; Jakobsson & Nilsson, 2011).

Rektorernas tid tycks till mycket stor del bestå av möten med olika professioner, myndighetsperso- ner, elever och vårdnadshavare och det uttrycks från samtliga en brist på tid att hinna göra verk- samhetsbesök i den grad de önskar på samma sätt som TALIS 2013 (Skolverket, 2014) visade. Dessutom kunde vi ana att några lärare upplevde ett bristande intresse eller styrning från lednings- håll vilket också kan knytas till TALIS-utredningen som målade upp att om ledaren för skolorgani- sationen inte hade tid att besöka vardagspraktiken ledde det till en sämre bild av rådande behov och förhållanden. I samma utredning uttrycker Skolverket att huvudmannen borde avlasta de svenska

rektorerna så att de får mer tid till det pedagogiska ledarskapet istället för de många administrativa sysslorna.

Det fanns lärare i vår undersökning som påtalade en upplevd brist på intresse eller styrning från ledningshåll och att kommunikationen uppifrån i organisationen kunde upplevas som bristfällig. Flertalet av lärarna och elevassistenterna belyste dessutom att en viktig förutsättning för ett gott samarbete gynnas av att få arbeta tillsammans under en längre tidsperiod för att skapa kontinuitet och en ökad trygghetskänsla för alla, både personal och elever. De arbetslag som arbetat tillsam- mans länge tycktes även vara bättre på att intuitivt fördela arbetet/ansvaret i klassrummet, samt i att föra sig som en fristående och fungerande enhet även i de fall där rektorn beskrevs som frånvaran- de. I de fall där tillgängliga, närvarande och kommunicerande rektorer beskrevs tycktes personalen känna en trygghet, ett självförtroende och en upplevelse av god arbetsmiljö för både personal och elever.

Giangreco (2013) hävdar att det krävs ledarskap och ett bra samarbete som sträcker sig över många år för att ett förändringsarbete där det finns en tydlig arbets- och rollfördelning med en bra arbets- moral ska hålla över tid. Detta minskar även personalomsättning och en högre måluppfyllelse för eleverna uppnås. Utifrån det organisationsteoretiska perspektivet och formulerade organisationsmål kan ovannämnda företeelser ses som index för en lyckad och effektiv skolorganisation.

Ambitionsnivån från rektorerna kring hur man önskar att deras gymnasiesärskola ska fungera och synen på sin egen roll i systemet för att uppnå en bra lärandeorganisation är hög från samtliga i vår undersökning. Utifrån den helhetsbild vi får efter att även ha intervjuat lärare och elevassistenter visar resultatet, så som vi tolkar det, att det finns en del förbättringsarbete att göra. Mellan raderna kunde vi utläsa att arbetet att hålla budgeten ofta krockar med en önskan om en högre måluppfyllel- se. Granberg och Ohlsson (2005) anser det klandervärt om man låter ekonomiska eller rationalistis- ka faktorer styra en lärandeorganisation och menar att man då i stället kan kalla organisationen för lydig. En negativ faktor för samarbete som bör tas hänsyn till i dagsläget och som på olika vis lyfts av samtliga respondenter är Covid-pandemin. Denna beskrivs ha: försvårat möten och samarbeten, utökat arbetsuppgifter och omkostnader, begränsat utflyktsmöjligheter samt haft en bromsande ver- kan på utveckling inom organisationen i allmänhet.

Samtliga av våra respondenter uttryckte dock ett stort och viktigt ansvar i den egna dagliga insatsen för att ge eleverna en god kunskapsmässig och social utveckling. För oss som tagit del av undersök- ningens röster känns det berörande att det finns en sådan lojalitet och motivation att kämpa för ele- vernas bästa, vilket även överensstämmer med Senges (1997) förespråkande av det individuella an- svarstagandet. Samtidigt tycker vi oss identifiera en tendens till att skolorganisationer där gemen-

samma mål och visioner inte är synkrona mellan aktörerna. Det finns en risk för ett stort energispill när de olika yrkesrollerna kämpar på på sin egen kant mot potentiellt skilda mål. En öppen, frisk och kommunicerande organisation kommer inte att uppstå av sig själv. Skapandet av den är konti- nuerlig och baseras likt Senges femte disciplin på att den enskilda individen lägger sin personliga prestige åt sidan till förmån för systemet, helheten och den gemensamma ansträngningen för ele- vernas bästa.

Sammanfattningsvis finns det lika många sanningar som svar, vilka alla är giltiga ur respektive re- spondents perspektiv. Kanske vågar vi utifrån intervjusvaren och vår tabellsammanställning utläsa och sammanfatta slutsatsen att alla former av tidsbrist, osäkerhet i vad/hur mycket som förväntas av en yrkesroll, känslor av hierarki/missnöje, en känsla av exklusion från möten och kompetensutveck- ling samt bristande möjligheter att påverka sin arbetssituation indirekt påverkar kvaliteten på ele- vernas skolvardag. Alla yrkesroller jobbar utifrån sina perspektiv för att uppfylla krav och plikter. Stress, tidsbrist och överbelastning av arbetsuppgifter tycks kanta allas vardag. Kanske får man vara glad över att samarbetet i skolan fungerar så pass bra som det ändå gör. Det är individernas eldsjäls- anda och humanistiska inställning som får det komplexa (och näst intill övermäktiga) skoluppdraget att fungera i praktiken!