Resultatdiskussion

7.1.1 Barn med stora koncentrationssvårigheter

Resultatet visar att samtliga förskollärare i studien beskriver att ett barn med stora koncentrat- ionssvårigheter har en låg fokusförmåga och lätt kan bli distraherad av olika faktorer. Pedago- gerna berättar vidare att det oftast visas genom att barnet har svårigheter att lyssna, svårt att följa längre instruktioner samt hålla ett längre fokus på en uppgift och därmed gärna ofta byter aktivitet. Två förskollärare påpekar att påklädning och måltider kan vara extra påfrestande si- tuationer för dessa barn eftersom de då behöver ha ett krav på att sitta still, ta mer ansvar och även ha hänsyn till andra och dessutom bearbeta massa olika sinnesintryck samtidigt. Detta stämmer överens med Kadesjös (2007, s. 25–28) uppfattning av att ett barn med koncentrat- ionssvårigheter kan bli störd av mängder av intryck under aktivitetstillfället. Störningsmoment kan innefatta ljud, ljus, rörelse och kroppskontakt eller rent av gamla minnen eller tankar som dyker upp. Barnet kan då inte rikta sin uppmärksamhet mot en aktivitet och därmed inte heller få den information som krävs för att klara av de olika momenten inför aktiviteten. Detta gör barnet ovetande om de förväntningar som finns och som följd av detta kan vara att barnet reser sig för att göra någonting annat eller börjar gå omkring. Detta kan även innebära att barnet ofta byter aktivitet eftersom det ändå inte kan fokusera länge nog för att slutföra uppgiften (Kadesjö, 2007, s. 25–28). Endast två av fem förskollärare nämnde de barn som är inåtvända och som exempelvis visar symtom på autismspektrumtillstånd och ADD, medan resterande tre pedago- ger enbart nämnde de barn som visar symtom på ADHD med huvudsakligen överaktivitet och bristande impulskontroll. Kadesjö (2007, s. 37–40) menar att det är svårare att upptäcka ett barn med en passiv koncentrationsförmåga eftersom de oftast ”drömmer sig bort” och gör inte mycket väsen av sig och då inte kräver lika mycket av de vuxna. Detta gör att dessa barn kan gå oupptäckta från förskola till skola, vilket kan ha stora konsekvenser för barnets utveckling.

33 Vi tolkar detta som att utan goda kunskaper angående barn med stora koncentrationssvårigheter kan dessa barn lätt förbises. Vidare menar Gillberg (2005, s.146) att dessa barn har förmågan att hyperfokusera, att de helt enkelt har svårt att påbörja och/eller avsluta aktiviteter. Det är viktigt att komma ihåg att förskolan (Skolverket, 2018, s. 6) skall ta hänsyn till alla barns behov och även anpassa verksamheten efter barnets förmåga för att det skall kunna utvecklas på ett bra sätt.

Alla förskollärare menar att det oftast alltid finns något barn med koncentrationssvårigheter i barngruppen, men att det uttrycker sig olika. De tre pedagoger med mest erfarenhet påpekade även att de har sett en ökning genom åren av barn med koncentrationssvårigheter, oavsett om de har fått en diagnos eller inte. De menar att dessa barn inte riktigt hänger med i verksamheten och är i behov av extra stöd och vägledning. Som Gillberg (2005, s. 145–146) beskriver kom- mer de flesta pedagoger möta barn med någon form av NPF vilka kommer komma behöva extra stöd under sin skolgång. Han påtalar att många barn med olika svårigheter har problem med inlärning i större grupp om åtgärder saknas från verksamheten, men att de flesta barn med svå- rare koncentrationssvårigheter kan klara skolan med rätt anpassning och stöd av individuell undervisning. Gillberg (2005, s. 145–146) lyfter fram att detta kan vara svårt att diskutera öppet då det anses som en självklarhet att de flesta barn skall klara av att befinna sig i storgrupp och att han hade önskat att skolväsendet kunde erbjuda barn med stora koncentrationssvårigheter plats i mindre grupp. Det menar han skulle underlätta för alla barn med olika slags svårigheter (Gillberg, 2005, s. 145–146). Vi ser att förskollärarna försöker göra det bästa av situationen genom att de delar upp barngrupperna i mindre konstellationer, för att på detta sätt minska på trycket i verksamheten. Vi anser ändå att detta är en problematik som ligger på en högre politisk nivå. Eftersom det är politikerna som styr storleken på barngrupperna.

7.1.2 Miljöns betydelse

Alla förskollärare berättar att när miljön skapas i verksamheten utgår de från barngruppen och de reflektioner som sker i det dagliga arbetet. Som en pedagog framhäver kan ljud störa barn med stora koncentrationssvårigheter och därigenom påverkas negativt. Detta ser vi stämmer överens med det Björklid (2005, s. 176) poängterade utifrån Söderbergs rapport samt Strandells skrift (1997; 2001, se Björklid, 2005, s. 104–105) om att barn oftast blir tröttare av dåligt ljus och ljud vilket kan störa koncentrationen.

34 Samtliga förskollärare beskriver att om de ser att det sker mycket spring och stoj i ett rum byts vanligtvis material och möbler ut eller så möbleras det om för att på detta sätt försöka skapa en lugnare lekmiljö. De försöker alltid se till barnens intressen när de väljer material och leksaker för att främja lek och aktivitet. Kadesjö (2007, s. 144, 175, 188, 196–197) hävdar att lokaler och miljöns utformning kan få direkta konsekvenser för barns sätt att fungera. Dessutom påstår Kadesjö (2007, s. 144, 175, 188, 196–197) att barn med stora koncentrationssvårigheter för- modligen utvecklas långsammare än andra barn vilket många gånger betyder att de har svårt att sortera, systematisera och skapa uppfattningar av en situation. Vidare beskriver samtliga förs- kollärare att materialet som finns på avdelningarna är ett urval utifrån barngruppens intressen, vilket de har tillgång till hela tiden medan vissa saker är undanstoppade eller ligger högt uppe på hyllor eller i skåp och som barnen får fråga efter. Detta menar alla fem förskollärare skapar ett lugn hos barnen då de får ett begränsat sortiment av material. Pedagogerna anser även att det kan blir lättare för barn med koncentrationssvårigheter att välja aktivitet. Detta följer Kade- sjös (2007, s. 144, 175, 188, 196–197) tankesätt där han påpekar att det är betydelsefullt att minska på de olika intrycken från omgivningen samt begränsa valmöjligheterna. Annars menar han att det lätt kan leda till en överbelastning för barnet, vilket kan göra att denne stör sig själv eller sin omgivning. Då genom att anpassa miljön till att bli så tydlig som möjligt blir det lättare för barnet med koncentrationssvårigheter att klara av de krav som finns (Kadesjö, 2007, s. 144, 175, 188, 196–197). Kadesjö och Nordin-Hultman (2004, s. 191) delar där samma tankar kring att ge barnen ett klart och tydligt syfte i verksamhetens miljö för att ge barnen förutsättningar till att lyckas. Genom att skapa rum med ett tydligt syfte anser Nordin-Hultman (2004, s. 191) att det ges möjligheter till ett varierat arbetssätt. Med detta menar hon att man ger barnen fler potentiella tillvägagångssätt för att möjliggöra fler sätt att förstå omgivningen. Skolverket (2018, s. 11) framhäver att alla förskolor skall erbjuda ett varierat arbetssätt för att möjliggöra ökade kunskaper hos barnen.

För att minska belastningen på gruppen, vid exempelvis påklädning, väljer samtliga pedagoger att dela upp barnen i mindre konstellationer, där det är några i taget som får gå och klä på sig. Detta överensstämmer med Kadesjös (2007, s. 196–197 tanke om att minska på barns intryck och påfrestningar. Genom att analysera miljön kan man upptäcka faktorer som stör, även om man i vissa fall inte kan påverka dessa så kan man arbeta kring dem och bli mer medveten i sitt tänk kring störningsmoment. I och med att barngrupperna blir allt större menar Kadesjö (2007, s. 61) att det blir fler påfrestningar för barnen i dessa grupper. Påfrestningar som är så pass negativa att de kan skapa koncentrationssvårigheter hos barn inom både förskola och skola.

35 Nordin-Hultman (2004, s. 184) påstår att denna problematik kan uppstå genom förskolans och skolans utbildningssystem då kravet på koncentration och eget ansvar från barnet/eleven blir allt större ju äldre individen blir, vilket kan ge uppsåt till stora koncentrationssvårigheter och även leda till en problematik i vuxen ålder. Vi tolkar detta på liknande sätt som tidigare, att barngruppernas storlek ligger på en politisk nivå och att denna sammansättning av barn kan få negativa följder både på individ och vidare till samhällsnivå.

Björklid (2005, s. 171) tar upp att lokalerna på förskolorna ofta känns trånga och har alltför litet utrymme för de nuvarande barngrupperna. Detta är för att många förskolor är byggda utifrån mindre barngrupper än vi har idag (Björklid 2005, s. 171). Detta strider även mot förskolans läroplan (Skolverket, 2018, s. 7) där man indikerar att förskolan skall både erbjuda utrymme för vila och aktivitet. Björklid markerar (2005, s. 171) i sitt arbete att miljöns utformning bör kunna erbjuda barn avskilda utrymmen men även plats för rörliga lekar, detta för att barnen skall får möjlighet att välja omgivning utefter behov. Björklid (2005, s.171) beskriver även att det är betydelsefullt att låta barnens lek och den fysiska miljön samarbeta, eftersom barnen då kan bli mer delaktiga i sitt eget lärande. Hon har fått uppfattningen att om miljön är lättillgänglig och formbar via mycket löst material såsom kuddar, filtar, madrasser med mera kan barnen själva bygga sina egna miljöer och därigenom utveckla sin lek och erfarenhet (Björklid, 2005, s.171). Dock beskriver Nordin-Hultman (2004, s. 189–191) svenska förskolors pedagogiska miljöer ofta som enformiga med en likartad sammansättning av lite material och med få aktivi- tetsmöjligheter med anledning av små lokaler. Vilket kan framstå som ensidigt samt att det begränsar verksamheten till att ha flertaliga aktiviteter samtidigt. Hon förklarar att detta kan leda till exkludering för de barn som inte klarar av de förväntningar som finns av omgiv- ningen, på grund av att barnen inte kan hitta ett direkt syfte och samband till omgivningen vilket kan motverka deras utveckling (Nordin-Hultman -2004, s. 189–191). Björklid (2005, s. 169) belyser miljön på samma sätt som Nordin-Hultman, att miljön kan hindra barns framsteg, om omgivningen anses otrygg och understimulerande tar barnet inga egna initiativ till att leka eller prova på saker, som på så sätt hindrar deras utveckling. Trots att forskningen lyfter fram loka- lernas utformning som en viktig aspekt, var det var dock endast en av fem förskollärare som beklagade sig över just detta. Hon menade att det var få rum vilket gjorde det svårt att skapa ro i barngruppen.

36

7.1.3 Pedagogernas roll i lärmiljön

En förskollärare nämner specifikt att det kan vara svårt ibland att veta om ett barn har koncentrationssvårigheter eller inte eftersom det tidvis kan bero på att barnet helt enkelt är ointresserat av det som pågår, att det är verksamheten som inte lever upp till barnets förväntningar eller begär.Kadesjö (2007, 17–21). beskriver att koncentrationssvårigheter kan vara tillfälliga hos barn, som man även kallar sekundär koncentrationssvårighet inom forskning. Han menar att utlösande faktorer kan vara stress, bristande omständigheter, våld eller att det inte vet vad som förväntas i rådande situation. Det kan även vara situationsbunden koncentrationssvårighet, varav det blir synligt vid nya upplevelser eller i situationer där den mentala eller motoriska förmågan brister, som gör att barnet får svårt med koncentrationen. Kadesjö menar även att vissa har primära koncentrationssvårigheter, vilket innebär att individen har långvariga svår. Vi tolkar det som att många av de hinder som finns i dag för barn med koncentrationssvårigheter beror på okunnighet hos personal inom förskolan då det är svårt att avgöra om barnet är i behov av stöd eller inte. Kadesjö (2007, s. 182) förklarar vidare att det är pedagogens uppgift att skapa innehållsrika samlingar och aktiviteter och hålla det på en nivå som både intresserar och utmanar barnet. Pedagogen kan även arbeta med sin röst och kropp när en uppgift eller ett material introduceras vilket ofta skapar nyfikenhet samt ökar intresset hos barnet. Sett utifrån läroplanen (Skolverket, 2018, s. 7) skall förskolans verksamhet planeras och utföras på ett sätt som gynnar barnens välbefinnande och utveckling och där miljön anpassas efter barngruppen. Kadesjö (2007, s. 61) anser att alla barn utsätts för stora påfrestningar genom konstanta byten av aktiviteter under dagen och genom att rutiner byts ut utan eftertanke. Detta samtidigt som barngrupperna blir allt större. Under dessa omständigheter menar Kadesjö (2007, s. 61) att barn kan stagnera och att koncentrationssvårigheter olyckligtvis nog kan yttra sig.

Under intervjuerna beskrev alla förskollärarna att de försöker dela upp barnen i mindre grupper via aktivitet eller rum för att hålla en god arbetsro och ljudnivån låg. Detta menar de är viktigt för just barn med stora koncentrationssvårigheter, eftersom de lätt blir störda av olika yttre faktorer och behöver en stillsam miljö för att kunna hålla bättre fokus. Tre deltagare menar att detta är en nödvändighet för att alla barn skall kunna få möjlighet till utveckling och lärande. Denna åsikt stämmer överens med Lpfö18 (skolverket, 2018, s.6), vilken avser att alla barn ska få hjälp i verksamheten, oavsett om de behöver ett ideligt eller tillfälligt stöd utifrån deras behov och förutsättningar. Tre pedagoger använder sig av en metod som kallas för ”valstund” för att minska på påfrestningarna i barngruppen. Eftersom barnen själva får välja på ett urval av

37 aktiviteter blir de automatiskt uppdelade i grupper som är placerade i olika utrymmen på avdelningen. Pedagogerna får då även en chans att arbeta med ett par barn utan att behöva tänka på resten av gruppen, vilket de hävdar möjliggör arbetsro. Genom detta arbetssätt begränsas valmöjligheterna och det gör det enklare för dessa barn att hantera situationen då de väljer mellan ett fåtal aktiviteter. Som Kadesjö (2007, s. 165–166) ser på arbetet med barn med stora koncentrationssvårigheter fungerar det bäst genom att sätta upp fasta ramar och rutiner, hjälpa dem att minska på intryck, val och samtidigt skapar det trygghet genom det förutsägbara.

De flesta förskollärarna berättar om deras arbetssätt ”lekgrupper”, där man i lugn och ro kan arbeta tillsammans med barnet med koncentrationssvårigheter samt med några få andra kamrater. Detta för att kunna träna på de kunskaper som brister hos denne. Detta hänger samman med Kadesjös (2007, s. 171) mening om att barn med koncentrationssvårigheter har svårt att ta till sig erfarenheter från leken och att saker sker utan eftertanke. Vid påfrestande situationer som exempelvis matsituationer, berättar samtliga pedagogerna att barnen har tilldelade platser vid matbordet för att skapa struktur samt för att kunna placera ut dem på ett lämpligt sätt med hänsyn till de olika behov som finns i gruppen. I det dagliga arbetet använder Ulla och Sara bildstöd för att förstärka kommunikationen för de barn som har det behovet. Det kan vara bilder som visar var leksakerna skall stå eller bilder som visar de dagliga rutinerna. Alla förskollärare har gått kursen TAKK vilket några använder i sitt arbete. Enligt Sara bör det genomgående konceptet för barn med stora koncentrationssvårigheter vara att skapa tydliga rutiner och strukturer. Som redan nämnts anser Kadesjö (2007, s. 162–169) att barn med stora koncentrationssvårigheter behöver hjälp och stöd för att kunna förstå sin närmiljö och sin omvärld. Detta innefatta att omgivningen ger barnet gränssättning samt en klar och tydlig dagsrutin. Med detta har Kadesjö (2007, s.162–169) tanken att det bör minskas på intryck och göra valsituationer enklare.

Överlag menade alla förskollärarna att de hade önskat en större kunskap kring koncentrationssvårigheter, men tankarna kring detta skiljer sig åt. En pedagog menade att genom samtal med vårdnadshavare, pedagoger, skolchef och andra relevanta instanser kan man hitta rätt tillvägagångssätt för barn med koncentrationssvårigheter. Två av pedagogerna menade att man aldrig blir fullärd utan att man ständigt lär sig nytt inom ämnet via exempelvis föreläsningar eller egna reflektioner. En annan förskollärare uttryckte att denne hade önskat någon form av utbildning av just koncentrationssvårigheter för att få mer konkreta tips att vidta i sin undervisning. En av de intervjuade nämnde även att hon har personlig erfarenhet kring ADHD och uttryckte sitt missnöje till kollegorna som hon anser har minimala kunskaper

38 gällande barn med koncentrationssvårigheter och på så sätt saknar rätt verktyg för att arbeta med dessa barn. Detta tolkar vi som att förskollärarna vi intervjuat ändå har en medvetenhet i att man bör ha kunskaper om barn med stora koncentrationssvårigheter för att upptäcka dessa. Gillberg (2004, s. 146) anser att alla pedagoger som arbetar med barn skulle behöva utbildning kring specialpedagogik för att kunna anpassa undervisningen till alla barn. Med just barn med stora koncentrationssvårigheter förklarar han att man måste ha en förståelse, eftersom dessa barn behöver motiveras för att de sedan skall kunna ta till sig undervisningen på bästa sätt. Gillberg (2004, s. 146) förklarar att det här gäller för läraren att ha stor fantasi och en god förmåga att anpassa uppgifterna så att de är genomförbara. Samtidigt menar han att barn med stora koncentrationssvårigheter bör vistas i enklare miljöer när de tar till sig undervisning samt att de har ett större behov av vila (Gillberg, 2004, s. 146).

Kadesjö (2007, s. 280–285) framhäver att barn med stora koncentrationssvårigheter, med diagnoser som exempelvis ADHD och autismspektrumtillstånd, ofta får svårigheter senare i livet. Förblir de odiagnostiserade och obehandlade under barndomen, kan dessa individer få problem med återkommande skolmisslyckanden, dålig självkänsla, misslyckade sociala relationer, arbetslöshet, missbruk eller kriminalitet. De förskollärare vi intervjuade understryker alla hur viktigt det är att ge dessa barn rätt stöd och hjälp tidigt i livet för att undvika fortsatta svårigheter. I Lpfö 18 (Skolverket, 2018, s. 6) kan man läsa att förskolan skall ta hänsyn till alla barns olika behov och att utbildningen skall anpassas. Man skall se de barn som behöver stöd och ge dem det de behöver för att de sedan skall kunna utvecklas så långt som möjligt (Skolverket, 2018, s. 6). Vi tolkar detta som att det är värdefullt att dagens pedagoger har god kompetens gällande barn med stora koncentrationssvårigheter för att lättare kunna upptäcka dessa i ett tidigt skede vilket skapa goda förutsättningar för ett gott liv.