Resultatdiskussion

I detta resultatkapitel diskuteras undersökningens resultaten med tidigare forskning som presenterades i kapitel 2. Kapitlet börjar med en diskussion om den finskspråkiga av- delningen Mumin, var därefter modersmålsstöd i andra förskolor. Resultatdiskussionen avslutas med temat modersmålsstöd under Covid-19. Resultatdiskussionen följs med kritisk metoddiskussion. Kapitlet avslutat med förslag till fortsattstudie.

6.1.1 Mumin

Yazıcıs et.al. (2010) studerade turkiska barn i Turkiet och ytterligare tre länder. De på- visade att ju mer barnen använder turkiska desto bättre är deras ordförråd, vilket är en av de stora orsakerna till att enspråkiga barn i Turkiet pratar bättre turkiska än de två- språkiga i andra länder. I vår studie är alla föräldrar medvetna om vikten av sociala samspel på finska och Mumin kopplas till ett stärkt språk, med tanke på att alla barnen där pratar finska. I och med att informanterna bor i ett samhälle, där endast ett fåtal an- vänder finska, så hör barnen i övrigt sällan språket annat än med informanterna. Mumin är det närmaste de kan komma ett sammanhang, där barnen konstant exponeras för det finska språket. Därmed kan Mumin ses som ett mikrosamhälle där finska är majoritets- språket. Detta är även föräldrarnas förväntan på avdelningen. Informant 2 uttrycker missnöje med att inte alla pedagoger i Mumin systematiskt pratar finska. Utifrån Toola- nens Pekkaris (2016) undersökning kan en av orsakerna till personberoende språkan- vändning vara att det saknas tydliga riktlinjer i arbetet med finskan.

Informant 2 och 4 anser att det finns problem med att det inte finns tydliga riktlinjer för hur arbetet med finska språket ska se ut i Mumin. Toolanen Pekkari (2016) beskriver att pedagogerna upplever att bristen på tydliga riktlinjer för arbetet med meänkieli gör att de har olika uppfattningar om hur språket ska användas. Utifrån informant 2:s beskriv- ningar verkar pedagogerna i Mumin ha markant olika syn på hur språket ska användas, liknande de i förskolan i Toolanens Pekkaris (2016) studie. Både i Mumin och i Toola- nens Pekkaris (2016) studie är det främst en pedagog som systematiskt använder mino- ritetsspråket, för att göra det till ett levande språk. De andra använder språket antingen

som inslag i vissa specifika stunder, till exempel. samlingar, eller så blandas språken konstant under dagen.

Föräldrar som sätter sina barn i Mumin önskar ett personoberoende och systematiskt arbete med finska, där barnens språkkunskaper stärks. Att det inte är så sågs av vissa informanter som skrämmande, med tanke på planerna att skapa ytterligare en finsksprå- kig avdelning. Framför allt informant 1 och 4 uttryckte stor oro. Detta då de upplever att förskoleförvaltningen, eller ledningen i förskolan där Mumin ligger, saknar en plan för hur arbetet med finska ska se ut när inte alla barnen kommer att ha finsk anknytning.

I Toolanens Pekkaris (2016) studie framgår det hur avsaknaden av tydliga riktlinjer gör att det finns stor variation i hur pedagogerna ser på arbetet med meänkieli. Författaren beskriver även att pedagogerna upplever det svårt att veta hur meänkieli ska användas, när inte alla barnen förstår språket, och drar slutsatsen att tydliga riktlinjer blir ännu viktigare i den situationen (ibid). I Mumin finns redan skillnader mellan pedagogerna, som tidigare nämndes, och informanterna upplever att avdelningen har vissa svårigheter med det systematiska arbetet, trots att alla barn förstår språket. Föräldrarna kan alltså ha fog för sin oro.

I Yazıcıs, Binnurs Gencs, och Glovers (2010) studie framgår att en tvåspråkig förskole- verksamhet skulle gynna utvecklingen både i modersmålet och i majoritetsspråket, vil- ket i längden även skulle gynna skolresultaten. Dock finns det markant skillnad på ut- bildningsnivåerna och kunskaperna i majoritetsspråket hos vår urvalsgrupp jämfört med Yazıcıs et.al (2010) studie, vilket gör det svårt att avgöra vilken skillnad tvåspråkig för- skola skulle få för skolresultaten i vår studerade kommun.

Hänninens (2015) forskning visade att en viktig faktor för valet av Itä-Suomen koulu var, förutom föräldrarnas vilja att barnen skulle lära ryska, var förskolans goda rykte. Var skolan låg spelade också roll för valet. Trots att alla informanter kopplar Mumin till bättre språkutveckling har endast informant 1 och 2 satt sina barn i den avdelningen. Den allra största anledningen till att välja en annan förskola, kombinerat med ambule- rande pedagog, var enklare vardagslogistik med hämtningar och lämningar. Informant 4 nämnde även att hen inte har tillit till kommunen och valde därför en annan förskola, som hen kände inte endast var ett förvaringsställe.

6.1.2 Modersmålsstöd i andra förskolor

Vannar (2014) skriver att kommuner behöver arbeta medvetet med olika metoder för att kunna hjälpa samiska barn utveckla både sin identitet och kultur. I och med att alla inte har möjlighet eller vilja att sätta sina barn i Mumin så är ambulerande pedagog en viktig kommunal insats för att stödja finska språket och kulturen.

Liksom i vårt resultat visade Pacini-Ketchabaw, Bernhard & Freire (2001) att det är svårt för en förälder att ensam ansvara för barnets språkutveckling och visar därmed vikten av tillgången till stöd i förskolan och skolan. I Vannars (2014) studie framkom- mer att samisktalande personal var en av de viktigaste faktorerna för bevarande av sa- miska språk och kultur. Vårt resultat visade att föräldrarna bara uppfattade vissa fak- torer som modersmålsstöd, i första hand då tillgången till finsktalande pedagoger och i andra hand tillgången till böcker med mera. Däremot såg de det inte som modersmåls- stöd, att förskolan också annars uppmärksammar finskan, även om man tyckte det var positivt.

Yazıcıs et.al. (2001) resultat visade att det finns stor risk att modersmålet förloras i fa- miljer, där även föräldrarna var barn till migranter. Detta kan leda till svårigheter att överföra turkisk identitet i form av förståelse av språk och kultur, i och med att språket och kulturen hänger i samman. Av den anledningen är informant 5:s situation skörast, särskilt då barnet är tredje generationens immigrant, därför det är extra olyckligt att be- söken av den ambulerande pedagogen ännu inte kommit igång. Också informant 2 näm- ner vikten av att få modersmålsstöd utanför familjen, för att få barnet motiverat att an- vända språket.

Arneberg (2013) kom fram till att när barnen sällan talade modersmålet med en föräl- der, så var anledningen till stor del en fråga om motivation: barnen såg inte vitsen med att anstränga sig för att använda ett svagare språk, när de ändå kunde göra sig förstådda på majoritetsspråket. Leinonen (2011) skriver att föräldrarna ansåg det bra när persona- len konsekvent höll sig till ett språk, för att barnen skulle koppla personen till det språ- ket. I vår studie önskade informanterna, både i Mumin och i andra avdelningar, att fler i

andra än i Leinonen (ibid). Drivkraften var snarare att mötet med fler finsktalande skulle ge barnen ökad motivation och större bredd i språkanvändningen, än att barnen skulle förknippa en viss person med ett visst språk eller att konsekvensen skulle vara total. För informanterna var det även viktigt med socialt samspel utanför familjen och förskolans modersmålsstöd. Därmed ligger informanternas motivation mest i linje med vad Arneberg (2013), Yazıcıs et.al. (2001) och Pacini-Ketchabaw, et.al (2001) funnit, vilket vi anser förklarar att endast finsktalande personal sågs som modersmålsstöd.

Pacini-Ketchabaw, et.al (2001) drog slutsatsen att latino-familjer bör starta upp och delta i olika sociala sammanhang utanför skolan, där de kan träffa andra latinos. Även Yazıcıs et.al. (2010) undersökning fann tydlig korrelation mellan barnens språkkompe- tenser och i vilken utsträckning de pratade turkiska. Vårt resultat visade att föräldrarna försökte skapa olika sociala sammanhang där barnen pratar och hör finska. Många be- sökte ofta den finskspråkiga släkten i Finland och/eller träffade andra av kommunens sverigefinnar.

Arneberg (2013) drog slutsatsen att föräldrar hade svårt att upprätthålla barnets språk- kompetenser om de var den enda personen, som pratade modersmålet i barnets omgiv- ning. I vår studie gällde detta förhållande endast informant 5. Enligt författaren var det sannolikt betydligt lättare för barn att uppnå goda kunskaper om båda föräldrarna pra- tade modersmålet, på grund av den ökade motivationen att använda detta språk. Dock verkade det i vår studie inte vara avgörande att just båda föräldrarna talar minoritets- språket. Utifrån intervjuerna hade barnen till informant 1 och 4 bäst språkkunskap. Hos informant 1 var familjespråket finska, medan hos informant 4 var det endast hen och barnet som pratade finska. Informanten och hens partner har dock varit tydliga med att båda språken är lika värda och att det accepteras att prata finska också i partners omgiv- ning. Det som var lika hos informanterna var att de ofta besökte Finland och att barnen hade såväl jämngamla som vuxna släktingar där, samt att barnen fått språkstöd genom förskolan. Vår studie tyder därför på att det är själva antalet aktiva samtalspartner, och inte att dessa är just nära familjemedlemmar, som bidrar till ökad motivation att an- vända språket och därmed bättre kunskaper.

6.1.3 Modersmålsstöd under Covid-19

Under den pågående Covid-19-pandemin minskar modersmålsstöd för många barn, i och med att både besöken av ambulerande pedagog och de flesta sociala samspel är inställda för att förebygga smittspridning. Det blir det svårt att etablera de kollektiva relationer som bland annat Pacini-Ketchabaw et.al. (2001) poängterar. Även Vannar (2016) och Pacini-Ketchabaw et.al. (2001) kom fram till att socialt samspel med andra som talar språket hör till de viktigaste sätten att stödja språket. Vilka konsekvenser pan- demin får varierar dock inom den studerade gruppen.

Som tidigare nämndes kom Yazıcıs et.al. (2001) fram till att det är familjer, som har emigrerat från ursprungslandet flera generationer tillbaka och därmed tappat språket, som är mest beroende av sociala sammanhang utanför familjen. Med tanke på detta är språkutvecklingen för informant 5:s barn hårdast drabbad av den nuvarande situationen. Hemma kan de bara stödja språket genom tekniska lösningar, då farmor måste isolera sig. Således har informant 5:s barn inte möjlighet att träffa den enda finskspråkiga kon- takten hen har. Även de potentiella mötena med ambulerande, som ännu inte kommit igång, skulle ha blivit inställda på grund av pandemin. Informant 5:s kärnfamilj kan heller inte delta i minoritetens inofficiella kanaler, eftersom de saknar kunskaper i finska. Följden blir att det barn, som redan hade de svagaste kunskaperna i studien, mis- ter mest språkstöd. Informant 5 uttrycker en viss oro över att hens barn riskerar att för- lora språket hen har lärt sig.

Alla andra informanter har möjlighet att stödja sina barns språkutveckling hemma och har på det sättet kontinuitet i språket. För barnen i Mumin innebär pandemin hittills ing- en märkbar förändring i tillgången till finska språket. Avdelningen har öppet som van- ligt med finsktalande personal och andra barn som pratar finska. Därmed behåller de barnen sitt finsksociala sammanhang trots pandemin.