Resultatdiskussion

Det nuvarande samarbetet uppfattar klasslärare och modersmålslärare olika. Klasslärare anser att samarbetet är obefintligt medan modersmålslärare menar att samarbetet är bra, men att det kan förbättras. Språk utvecklas parallellt med varandra, vilket även lyfts av tillexempel (Wedin & Wessman, 2017; Skolverket, 2019). Jag kan därför se fördelar med att införa ett strukturerat samarbete mellan klasslärare och modersmålslärare eftersom klasslärare och modersmålslärare kan använda sig av sina ämneskunskaper och språkkunskaper för att utveckla andraspråkselevers språk. Ett samarbete skulle, utifrån ett sociokulturellt perspektiv innebära att klasslärare och modersmålslärare utbyter materiella och språkliga redskap med varandra i syfte att utveckla andraspråkselevers läsförståelse. Exempelvis kan modersmålslärare med sin språkliga kompetens hjälpa klasslärare att översätta instruktioner och uppgifter från svenska till elevens modersmål. Vidare kan klasslärare och modersmålslärare utbyta materiella redskap som avser skoluppgifter och läroböcker. Jag anser att ett utbyte av språklig kompetens och material mellan klasslärare och modersmålslärare är ett sätt att tillsammans kunna nivåanpassa undervisningen efter andraspråkselevers kunskapsnivå.

30 Klasslärare och modersmålslärare ger flera exempel på varierade språkutvecklande arbetssätt som också lyfts som nödvändiga i skolans läroplan (Skolverket, 2019) för att utveckla andraspråkselevers läsförståelse. Ur ett sociokulturellt perspektiv är elever i en ständig utvecklingsprocess där de i olika sociala situationer får möjlighet att utbyta kunskaper med individer som har andra kunskaper och erfarenheter (Säljö, 2014). Jag kan därför se fördelar med att andraspråkselever får interagera och samspela med klasskompisar som har svenska som modersmål eftersom de kan lära sig av varandras tidigare erfarenheter och på så sätt nå längre än vad de skulle gjort på egen hand.

För att andraspråkselever ska kunna utveckla en god läsförståelse menar klasslärare och modersmålslärare att det är viktigt att andraspråkselever utvecklar ett rikt ordförråd och det stämmer överens med Svensson (2012) som beskriver att lärare behöver arbeta med ämnesanknutna ord och begrepp för att elever ska kunna förstå och tolka olika texters budskap. Någon klasslärare beskriver vidare att det kan vara problematiskt att arbeta med andraspråkselevers läsförståelse innan eleven förstår ord och begrepp samt enkla sammanhang i texter, vilket stämmer överens med Lindholm (2019) som menar att elever kommer ha svårigheter att förstå texters innehåll om ordförrådet brister. Utifrån mina didaktiska ämneskunskaper från lärarutbildningen kan jag förstå att klasslärare väljer att inte fokusera på andraspråkselevers läsförståelse, utan i stället prioriterar uppbyggnad av ordförrådet.

Flera klasslärare uttryckte att lässtrategier är en metod som kan användas för att utveckla andraspråkselevers läsförståelse och det stämmer överens med Lindholm (2019) som menar att användning av lässtrategier kan kompensera för andraspråkselevers språkförståelse. Både klasslärare och modersmålslärare menar att lässtrategier kan utvecklas i samspel med varandra genom att läraren högläser och att eleverna sedan diskuterar texten utifrån frågor som är på

raderna, mellan raderna och bortom raderna. Ur ett sociokulturellt perspektiv befinner sig

eleverna då i den proximala utvecklingszonen där de får lyssna och kommunicera med andra människor som är mer eller mindre kunniga inom ämnesområdet (Säljö, 2014). Jag anser att det är viktigt som lärare att variera sina arbetssätt för att möta alla elever och därför menar jag att högläsning är ett arbetssätt som kan utveckla även svaga läsares förståelse för texters budskap. Det framgår även i skolans nuvarande läroplan Skolverket (2019) att det är viktigt att elever utvecklar en god läsförståelse för att kunna förstå och värdera den information som vi ständigt omges av.

Trots alla fördelar med ett samarbete tycker jag mig se att klasslärare och modersmålslärare har en tveksam inställning till hur ett samarbete ska fungera i verksamheten. Lärarna beskriver att

31 ett eventuellt samarbete kräver en förändring av organisatoriska faktorer som avser ansvar, kommunikation, planeringstid och arbetsplats, vilket även Avery (2016a) lyfter. I lärarintervjuerna framkom det vaga svar på konkreta lösningar för hur ett samarbete kan åstadkommas. Någon klasslärare nämnde en gemensam plattform för att dela med sig av kontaktuppgifter och skoluppgifter, vilket jag anser kan vara en möjlig ingång till ett samarbete av något slag. Några vidare lösningar föreslogs inte och det skulle kunna bero på att samarbetsfrågan behöver hanteras på en högre nivå. Det framkom däremot fler konkreta lösningar av modersmålslärare som avser tydligare riktlinjer, kompetensutveckling och trevligt bemötande, vilket också framgår i Avery (2016b) som nödvändigt för att lärare ska veta vad ett samarbete ska behandla och syfta till. Anledningen till att modersmålslärare kunde ge fler konkreta förslag på vad som behöver förändras kan grunda sig i deras nuvarande arbetssituation. Flera modersmålslärare arbetar nämligen på olika skolor, vilket gör det möjligt för dem att se mönster och samband mellan skolor och därmed dra generella slutsatser. Då klasslärare arbetar på en enda skola kan det vara svårare att se sådana samband.

Klasslärare och modersmålslärare uppfattar modersmålslärares arbetssituation som problematisk, dels för att de oftast arbetar på olika skolor men också för att deras arbetstider inte är densamma som klasslärares. När lärares arbetstider skiljer sig åt, försvåras också samarbetet eftersom modersmålslärare inte är tillgängliga på skolan när andraspråkselever behöver deras språkkunskaper i direkt anslutning till undervisningen. Det faktum att det inte finns någon modersmålslärare i anslutning som kan stötta när det svenska språket brister är därmed problematisk eftersom Mahera (2012) lyfter att lärare menar att ett samarbete innebär goda möjligheter för andraspråkselever att nå skolans mål. Ur ett sociokulturellt perspektiv är den sociokulturella kontexten viktig för elevers inlärning. Det innebär att klassläraren behöver utgå från elevers omgivning och miljö som avser elevers språkkunskaper, bakgrund och kultur eftersom det har en avgörande roll för vad och hur vi lär oss (Gibbons, 2018). Ett sätt att förändra den nuvarande situationen skulle därför kunna vara att ha elevers modersmålsundervisning under skoltid, likt lektioner i engelska. Modersmålslärare menar att det skulle förändra synen på modersmålet och ses som något värdefullt, snarare än något frivilligt.

Sammanfattningsvis har studien och dess frågeställningar visat ett fåtal klasslärares och modersmålslärares uppfattningar om möjligheter och hinder som ska syfta till att utveckla andraspråkselevers läsförståelse. Utifrån forskning och studiens resultat är ett samarbete mellan klasslärare och modersmålslärare något som både önskas och är välkommet. Ett samarbete

32 skulle också kunna innebära att andraspråkselevers båda språk utvecklas i takt med varandra. Jag kan därmed se att ett eventuellt samarbete kan vara ett stöd för andraspråkselever att nå längre i sin kunskapsinhämtning, men för att ett samarbete ska vara möjligt anser jag att samarbetsfrågan behöver diskuteras på en högre nivå.