I detta arbete har studie- och yrkesvägledarnas resonemang gällande elevers motivation analyserats utifrån de grundläggande behoven känsla av samhörighet, kompetens och autonomi. Av vårt resultat framgår att det finns flera faktorer som har inverkan på elevernas motivation och vägledarna ger åtskilliga beskrivningar av hur de kan arbeta i förhållande till dessa faktorer. Vi vill dock poängtera att intervjupersonernas tankegångar och erfarenheter är subjektiva beskrivningar av det vi önskat belysa samt att eleverna inte fått komma till tals i detta arbete. Detta är viktigt att ha i åtanke eftersom eleverna kan ha skilda upplevelser gällande sin motivation.
Vi upplever att vägledarna är medvetna om att de i deras yrkesroll kan stödja elevernas känsla av samhörighet genom deras arbetssätt. När vägledarna talar om betydelsen av att eleverna blir sedda och bekräftade gör de detta utifrån en faktor som har inverkan på elevernas motivation. Att eleverna upplever samhörighet är något som tillskrivs stor betydelse av EU-kommissionen (2011, 12-13) som belyser vikten av att skolpersonalen
40
bygger relationer och engagerar sig i eleverna. Att skolmiljön har inverkan på elevernas motivation belyser även Skolinspektionen (2009, 21) som säger att elevernas trygghet och trivsel har stor inverkan. Utifrån vårt resultat framstår studie- och yrkesvägledarna som en neutral yrkesroll på skolan dit eleverna kan vända sig för att få stöd och förståelse vid tillfällen då skolans övriga professioner inte kan bistå eleverna med detta. Då studie- och yrkesvägledare varken sätter betyg eller på annat sätt bedömer eleverna tror vi att det kan bidra till att ge eleverna ett utökat relationsstöd i skolkontexten, något som har en positiv inverkan på motivationen.
Utifrån resultatet framkommer många faktorer som har inverkan på elevernas känsla av kompetens och vi vill mena att upplevelsen av kompetens är en avgörande faktor för att eleverna ska känna sig motiverade. Vi tror nämligen inte att det räcker med att eleverna har stöd i sina relationer och i sin möjlighet att påverka. Om eleverna inte tror på sin egen förmåga kan det vara svårt för dem att ta till vara på de möjligheter och alternativ som vägledarna lyfter fram gällande deras framtid. Detta är något som bekräftas i den tidigare forskningen som menar att elevernas motivation hänger samman med deras förväntningar på att klara av sin utbildning och framtid, något som grundar sig i deras upplevelse av kompetens (jfr. Fan & Wolters 2014, 22, 30). Vägledarna var skeptiska till att långsiktiga mål och betygssättning skapade motivation och att det snarare riskerade att sänka elevernas känsla av kompetens. Betyg är något som även Hugo (2011, 18-19) är kritisk till i sin studie och han belyser att skolpersonal i stället bör fokusera på att få eleverna att tro på sin egen potential. Trots att studie- och yrkesvägledarna ser utmaningar i att stödja elevernas känsla av kompetens ger de flera exempel på hur de kan arbeta kompetensstödjande. Vi anser att vägledare kan ha en viktig och kompensatorisk funktion eftersom de kan fokusera på att synliggöra elevernas styrkor och förmågor. Detta är något som vi anser skiljer sig från lärarnas arbete eftersom de i större utsträckning fokuserar på att få eleverna att uppnå kursmål och betygskriterier. Vi tror att det arbetssätt som studie- och yrkesvägledarna ger uttryck för är viktigt eftersom det lägger grunden för elevernas tilltro till sin förmåga att klara av skolans målsättningar.
Slutligen presenteras elevernas möjligheter att påverka som en faktor som har inverkan på deras motivation där vägledarna, trots ett styrt skolsystem, försöker arbeta för ett ökat elevinflytande. Vi tror, likt vägledarna, att elever behöver kunna vara med och påverka sin utbildning i större utsträckning än vad de ges möjlighet till idag. När eleverna får välja utifrån eget intresse tror vi att studiemotivationen ökar eftersom det blir ett lustfyllt lärande. Före författandet av uppsatsen förvånades vi över att det var just yrkeselever som
41
hade svårast att uppnå en examen. Detta eftersom vi hade en föreställning om att yrkeselever är den elevgrupp som främst valt sin inriktning utifrån ett genuint intresse för sin yrkesutgång. Vi ansåg även att yrkesutbildningen med dess anknytning till arbetslivet borde bidra till studiemotivation, något som gör detta till ett än märkligare fenomen. Enligt EU-kommissionen (2011, 21) är det viktigt att eleverna ser kopplingen mellan skola och arbetsliv för att minska risken för avhopp och motiveras för sina studier, vilket vi menar att yrkeseleverna bland annat gör genom deras APL. Vad yrkeselevernas omotivation därmed beror på finner vi inget entydigt svar på i detta arbete. Det som dock kan begrundas är vilken betydelse kopplingen mellan skola och arbetsliv har i de fall då eleverna inte ges inflytande över denna process. Vårt resultat visar att eleverna inte blir motiverade enbart genom att ha APL och se kopplingen mellan skola och arbetsliv, utan att de även behöver ges möjlighet att själva välja praktikplats. Detta resultat indikerar att elevernas känsla av autonomi har stor betydelse och att det till och med kan vara en grundläggande förutsättning för att kopplingen mellan skola och arbetsliv ska ha den motiverande effekt som forskningen belyser.
Avslutningsvis visar vår studie att studie- och yrkesvägledarna har flera tankar om vilka faktorer som inverkar på elevers motivation och hur de kan arbeta i förhållande till dessa faktorer. Utifrån studie- och yrkesvägledarnas beskrivningar tycks eleverna i olika grad få sina behov tillgodosedda på skolorna, ett resultat som visar att skolkontexten inte alltid bistår eleverna med det stöd de behöver för att känna motivation. Vi tror att det finns tillfällen då vägledarprofessionen kan vara behjälplig i motivationsarbetet men att det kan vara ett hinder att övrig skolpersonal inte har kunskap om vad vi kan bidra med, något som även flera vägledare i studien belyser. Att det finns ett välutvecklat samarbete mellan skolans professioner är något som kan motverka studieavbrott enligt Skolinspektionens granskning (2009, 18, 20) och vi tror att det är ytterst väsentligt att övrig skolpersonal vet när de kan vända sig till studie- och yrkesvägledare i motivationsarbetet. Särskilt eftersom vår studie visar att vägledarna genom sina arbetssätt stödjer samtliga av elevernas grundläggande motivationsbehov och att de genom sin utbildning har fått flera användbara verktyg för detta arbete. White & Kelly (2010, 229, 231, 240) menar att studie- och yrkesvägledare kan ha en viktig roll i arbetet med att bidra till att ge eleverna positiva erfarenheter och upplevelser av skolgången. Vi vill betona studie- och yrkesvägledarnas kompetens och relevans i arbetet med elevers motivation och vår förhoppning är att vi genom detta arbete har synliggjort och exemplifierat vad vår profession kan bidra med.
42