Resultatdiskussion

Resultatet av föreliggande studie visar att beröring verkar finnas med som ett naturligt inslag på förskolan för samtliga förskollärare och att man svarar på barnens behov genom att ge beröring spontant, för att man vill. Detta i enlighet med Noddings (2012; 2013) tanke om den naturliga omsorgen. Vidare framstår det som att samtliga

förskollärare ser flera vinster med beröring som i stor utsträckning kan kopplas till beröringens funktion inom anknytningsteorin, det vill säga kopplat till omsorg och trygghet i den nära relationen.

Det verkar som att anknytningsteorin är något levande i arbetskulturen och därmed något förskollärarna pratar om och förhåller sig till. Anknytningsteorin är också en kunskap man får med sig från utbildningen. De flesta förskollärarna uttrycker att trygghet är en förutsättning för lärandet, också i enlighet med anknytningsteorin. Däremot tycks det saknas kunskap om att beröringen också kan ha en direkt effekt för inlärning (jfr. Hart et. al. 1998; Steward & Lupfer, 1987). Generellt sett tycks det också saknas kunskap om beröringens effekter specifikt, det vill säga kopplat till oxytocinets effekter och närhetsmodellen. Resultatet visar att beröring inte är något man pratar specifikt kring på de flesta av förskolorna. Det är inget man får med sig från

utbildningen och det nämns inte i läroplanen. På den förskola där man fått gå utbildning kring beröring kunde vi se att förskollärarna pratade om och förhöll sig till beröringen specifikt, på ett sätt som i föreliggande studie var unikt för dem. Trots att samtliga förskollärare uttrycker att barn idag har en stressad tillvaro, är detta också den enda förskolan i studien där man uppger att man arbetar på ett medvetet sätt för att kompensera för detta. Uvnäs Moberg (2009) framhåller här i likhet med Field et. al. (1998) och Stamatis och Kontakos (2008) betydelsen av att vi lyfter fram och pratar om beröringens positiva effekter. Pratar vi om detta så har det visats att beröringen också ökar i omfattning (Field et. al. 1994). Med ett synliggörande kan man också arbeta med beröring på ett mer medvetet sätt för att se till att alla barn får sitt behov tillgodosett, även de som kanske inte så tydligt ber om det. Piper och Smith (2003) diskuterar i

47

relation till detta hur barn som inte ger uttryck för att vilja bli berörda i själva verket kan lida av beröringsbrist, vilket ytterligare stärker betydelsen av att ha kunskap om

beröring. Varför är då inte beröringen som kunskapsområde mer synlig i förskolan? Kanske kan detta kopplas till att omsorgen idag anses ha lägre status i relation till lärandet och att omsorgens innebörd inte är klart definierad. (jfr. Halldén, 2001; Lindgren, 2001; Löfdahl & Folke-Fichtelius, 2014).

Vi var inledningsvis intresserade av att undersöka om “no touch”-perspektivet är något som man kan se spår av i svenska förskolor. Resultatet visar att riskperspektivet inte tar sig alls samma uttryck här som i de anglosaxiska länderna där man på vissa håll avråds från att röra vid barnen över huvud taget (Owen & Gillentine, 2011; Field et. al. 2014). Att begränsa beröringen på detta sätt tycks främmande för de förskollärare vi intervjuat, då beröringen framstår som en alltför självklar del i vardagen på förskolan. Samtidigt, när vi leder in samtalen på detta område tycker vi oss ändå se att det har hänt någonting över tid och att man kan se vad vi vill kalla frön till ett riskperspektiv. Det händer någonting med stämningen; informanterna börjar uttrycka sig i vagare termer och med mer eftertänksamhet, vilket uppfattas som att detta är ett känsligt område och ingenting man pratar om. Vi tycker oss även se frön till “no touch” i de material som vi stött på under arbetets gång. Både “Stopp! Min kropp!” och Förskolebrevet är material som riktar sig till svenska förskolor med syfte att arbeta för integritet och mot sexuella övergrepp. Detta ska man uppnå genom att delvis begränsa beröring mellan vuxna och barn vilket inte är helt olikt tendenserna i de länder där “no touch” förekommer. Risken vi ser med detta är att den naturliga beröringen vid omsorgssituationer såsom blöjbyte och matning kommer att förknippas med en olämplig beröring, där omsorgspersonen kan bli misstänkliggjord. Owen och Gillentine (2011) framhåller här att denna oro över att bli falsk anklagad för olämplig beröring är den avgörande faktorn som hindrar lärarna från att röra vid barnen trots att de anser att beröring har positiva effekter. I likhet med Owen och Gillentine (ibid.) menar vi att även om riskperspektivet inte ter sig på alls samma sätt i Sverige så blir det viktigt att prata om beröringens positiva effekter för människan, samt betydelsen av den naturliga omsorgen. Kunskap och samtal om beröring kan hjälpa till att väga upp och balansera den risk som förknippas med beröring vad gäller överträdelse av integritet och sexuella övergrepp. Vi vill inte förenkla det stora och svåra i att arbeta för att minska antalet sexuella övergrepp. Utifrån denna studies resultat vill vi lyfta fram vikten av beröring i förskolan. Vi tror att det kan finnas många vinster med att arbeta via beröring istället för att begränsa den, i

48

enlighet med ett omsorgsetiskt förhållningssätt. På detta sätt får barnet lära sig både vad det innebär att vara omsorgstagare och omsorgsgivare i den specifika situationen och relationen när det kommer till beröring.