Resultatdiskussion och egna reflektioner

Vi menar att studien bidrar med kunskaper beträffande vilka förutsättningar som förskollärare anser vara viktiga för att kunna tillgodose barn med autism det särskilda stöd som de är i behov av i förskolan. Vi har även fått insikt om hur respondenterna i studien uppfattar inkluderingsperspektivet i förhållande till barn med autism och deras individuella förutsättningar.

Vad som bland annat förekommer i resultatet av vår studie är respondenternas positiva förhållningssätt till det pedagogiska arbetet då man talar om inkludering av barn med autism i förskolan. Alla deltagare betonar vikten av att man ser till det enskilda barnets behov och förutsättningar i ett inkluderande verksamhetsarbete. Nilholm och Göransson (2013) poängterar vikten av att man uppmärksammar det enskilda barnets situation när en skola/förskola vill bedriva ett inkluderande arbetssätt. Respondenterna i studien talar ständigt för det enskilda barnet och

betydelsen av barnets deltagande i gruppen, för att på bästa möjliga vis främja barnets utveckling och lärande.

Alla respondenter nämner även betydelsen av att verksamheten anpassas efter det enskilda barnets nivå, vilket vi kopplar till Säljös (2012) beskrivning av Vygotskij och hans tankar om att ständigt utgå från barnets individuella nivå och ge stöd därefter talar för. Respondenterna menar att arbetet i mindre barngrupper kan vara av vikt för ett barn med autism. Detta på grund av att man bland annat ska nå fram till barnet ifråga och därmed möta barnet på den nivå som det befinner sig. De mindre grupperna består aldrig av endast en pedagog och barnet (med autism) självt, utan

respondenterna menar att flera barn alltid medverkar i dessa aktiviteter. Detta menar respondenterna fungerar bäst för både barnet i fråga och för hela barngruppen. I

anknytning till den närmaste proximala utvecklingszonen och Vygotskijs tankar kring detta, kan barns interaktion med varandra vara viktigt för den individuella

utvecklingen. Säljö (2012) menar att inom den sociokulturella teorin är

kommunikation och samspel av betydelse för det egna lärandet. Denna teori skulle kunna bidra med förståelse för respondenternas intention att dela upp hela

barngruppen i mindre grupper. Detta arbetssätt kan även tolkas utifrån Farrells (2004) argument för vad som kännetecknar en inkluderande skola (närvaro, acceptans, deltagande och prestation) där barnets deltagande och närvaro är synnerligen betydande för att en skola/förskola ska anses vara inkluderande. Respondenternas resonemang beträffande aktiviteter i mindre grupper kan även kopplas till Luttropps (2011) studie som visar på att barn med någon form av funktionsnedsättning kan behöva särskilt stöd vad gäller samvaron och samspelet i barngruppen.

Alla respondenter framför att de har erfarenheter av arbetet med barn med autism i förskolan, men saknar djupare kunskaper inom det specialpedagogiska området. De problematiserar dock inte detta faktum något djupare, utan menar att arbetet fungerar väldigt bra då de har ett nära samarbete med främst specialpedagoger men även med personal från habiliteringen. Majoriteten av respondenterna har även medverkat vid kurser och är aktiva genom att ta del av litteratur, som handlar om barn med autism, vilken erhållits från specialpedagogerna de samarbetar med, eller införskaffats på egen hand. Även i McConkeys och Bhlirgris (2003) undersökning visar resultatet av deras studie hur arbetet med specialpedagoger, speciallärare och psykologer bidrar med betydelsefulla kunskaper och stöd för både förskolepersonalen och barnet med autism. I Zakirova Engstrands och Roll-Petterssons (2014) studie framkommer det likaså att brist på kunskaper angående diagnosen autism och specialpedagogik kan kompenseras genom extra resurser och samarbete med sakkunniga personer. I studien har vi kunnat urskilja både ett kategoriskt och relationellt perspektiv hos respondenterna. Det relationella är dock mest framträdande. En respondent

fokuserade sina kommentarer kring barnets brister, vilket skulle kunna tolkas utifrån det kategoriska perspektivet. Något vi upplevde som intressant var att i den resterande intervjun argumenterade samma respondent på ett sätt som kännetecknar det

Den förekommande problematik som framförs av alla respondenter i vår

undersökning, angående personalbristen och dess betydelse för arbetet med barn med autism, kan även relateras till McConkeys och Bhlirgris (2003) studie. Deras

studieresultat visar att personalbristen i förskolan kan ha en negativ inverkan på förskolepersonalens positiva förhållningssätt till ett inkluderande arbete av barn med autismspektrumtillstånd. Majoriteten av våra respondenter informerar om den aktuella problematiken gällande personalbrist i förskolan. De berättar om hur de lärt sig att hantera problematiken och menar att de inte lägger någon större negativ vikt över detta faktum. Respondenterna arbetar så gott de kan efter förutsättningarna som ges men fokuserar alltid på barnens behov. Styrdokumenten talar för att barns behov ska tillgodoses. Utifrån detta har vi under arbetets gång reflekterat kring hur det ska fungera i praktiken om man förhåller sig till den nuvarande problematiken med ständig personalbrist i förskolan? Hur ska förskollärarna utforma ett arbete utifrån styrdokumentens riktlinjer om det inte finns tillräckligt med tid, eller utbildad personal på förskolan?

Genom denna studie har vi utvecklat en förståelse för hur förskollärares kompetens, uppfattningar och syn på barnet kan vara av stor vikt för ett inkluderande

verksamhetsarbete i förskolan. Vi har funderat kring hur en förskoleverksamhet hade sett ut om förskollärare i allmänhet (och annan förskolepersonal) inte haft en positiv attityd till ett inkluderande arbete och om förskollärares syn på barn med autism hade skiljt sig från våra respondenters.

Respondenterna framför vikten av att inte betrakta ett barn utifrån en diagnos vilket vi anser tala för respondenternas medvetenhet beträffande barnets rättigheter. De menar, i enlighet med läroplanen för förskolan (98 rev 2010) att man ska behandla alla barn lika, men tillgodose de barn som är i behov av särskilt stöd, det särskilda stödet. Detta belyser således att man betraktar barn utifrån deras förutsättningar. Utifrån Pallas (2011) och Nilholms (2006) tankar om inkludering, menar vi att respondenterna i vår studie betraktar barns olikheter som en tillgång i verksamheten, snarare än ett problem och behandlar därmed alla barn lika oberoende av deras förmågor eller funktions- hinder.