Resultatdiskussion

Tidigare forskning om arbetstidsförkortning gör gällande att kortare tid på arbetet inverkar positivt på den psykosociala arbetsmiljön, på upplevelsen av stress, på balansen mellan arbete och fritid samt möjligheten till återhämtning (Barck-Holst m.fl., 2017; Schiller m.fl., 2017a, Schiller m.fl., 2017b), vilket bekräftar resultatet i denna studie. Vidare visar forskning att anställda som ges möjlighet att själva styra sin arbetstid mår bättre, sover bättre och mer, är mer aktiva på sin fritid samt är mer benägna att stanna hemma när de är sjuka (Moen m.fl., 2011).

35

6.2.1 Upplevelse av hälsa och välbefinnande

6.2.1.1 Stress och återhämtning

Precis som i tidigare forskning beskriver mina informanter hur en längre sammanhållen dygnsvila ger bättre återhämtning, och att detta reducerar den upplevda stressen vilket påverkar arbetssituationen positivt. Då socialt arbete ofta uppfattas som psykiskt påfrestande har socialsekreterare en större utmaning i att hinna släppa tankarna på jobbet efter arbetsdagens slut jämfört med andra yrkesgrupper (Arbetsmiljöverket, 2018). Detta uppger mina informanter att arbetstidsförkortningen har bidragit till, de upplever ett större tidsutrymme för bearbetning av jobbiga händelser och att möjligheten att ”hinna landa” blivit bättre. Informanterna uppger också att deras lediga dagar har fått en annan kvalitet då det nu finns ork för olika aktiviteter. Detta stämmer väl överens med tidigare forskning, som anger att arbetsrelaterad stress ofta har en negativ påverkan även på ledig tid (Barck-Holst m.fl., 2017; Barck-(Barck-Holst m.fl., 2019; Schiller m.fl., 2017a).

Schiller m.fl. (2017a) har i sin studie kommit fram till att arbetstidsförkortning påverkar både upplevd stress och sömn. Bland annat har studien visat att sammanhängande nattsömn ökat både på vardagar och helger. En annan studie anger att kvaliteten på sömn under helger förbättrats vid förkortad arbetstid (Barck-Holst m.fl., 2017). Jag har i mina intervjuer inte ställt några frågor specifikt om sömn, men utifrån informanternas svar på frågor rörande återhämtning och upplevd trötthet, vill jag ändå dra slutsatsen att deras sömnmönster generellt blivit bättre.

Tidigare forskning som undersökt hur en arbetstidsförkortning påverkar hälsa och välbefinnande har varit studier där ärendemängden minskat proportionellt med arbetstiden (Barck-Holst m.fl., 2017; Barck-Holst m.fl., 2019). Barck-Holst m.fl. (2019) menar att en hög arbetsbelastning är en central stressor som inte påverkas av en förkortad arbetstid som isolerad åtgärd. I Kommun X har inte ärendemängden minskats, men ändå visar resultatet av min studie att hälsa och välbefinnande upplevs bättre. På frågorna om upplevd arbetsbelastning framkommer inte att de önskar en lättnad i denna, de uppger snarare att de i och med arbetstidsförkortningen har mer energi på jobbet varför arbetsbelastningen inte är ett problem. Däremot berättar de samstämmigt om vikten av en positiv arbetsmiljö och stöd och förtroende från kollegor och chefer. Min slutsats av detta är att problemet med upplevda stressnivåer inte handlar så mycket om själva

36 arbetsbelastningen, utan mer om att tiden för reflektion och återhämtning samt en bra psykosocial arbetsmiljö är avgörande.

6.2.1.2 Fritid och familj

Tidigare forskning visar att förkortad arbetstid ofta har positiv påverkan även utanför arbetstid (Schiller m.fl., 2017b; Barck-Holst, 2017; Barck-Holst m.fl., 2019). Mina informanter vittnar om hur arbetstidsförkortningen bidragit till att få bättre balans mellan arbetet och fritiden, och att de fått både mer tid och mer ork till social samvaro och aktiviteter. De informanter som har småbarn uppger att den extra timmen är värdefull i förhållande till familjelivet på så sätt att det går att hämta tidigare på förskolan. Enligt tidigare forskning kan arbetstidsförkortning ge mer tid till både hemmet och familjen (Schiller m.fl., 2017b). Enligt nämnda studie gör en arbetstidsförkortning att tiden för betalt arbete minskar samtidigt som tiden för obetalt arbete (hemarbete) ökar, men att den sammanlagda tiden för arbete minskar. Detta gör att tid frigörs för att umgås med andra eller för egen-tid. Studien visar också att lediga dagar i större utsträckning tillägnas återhämtning, till skillnad från de som inte har arbetstidsförkortning som ägnar en stor del av lediga dagar till hemarbete (Schiller m.fl., 2017b). Detta bekräftar det resultat jag fått i min studie.

Barck-Holst m.fl (2017) drar i sin studie slutsatsen att en arbetstidsförkortning påverkar fritiden på så sätt att tankar på jobbet inte tar samma plats när tiden för återhämtning ökas. På samma sätt visar resultatet i min studie hur det blivit lättare för socialsekreterarna att ”lämna jobbet på jobbet” i och med den förkortade arbetstiden, vilket har en positiv påverkan på fritid och familjeliv. I den studie som Barck-Holst m.fl (2017) genomfört skiljer sig dock förutsättningarna åt på det sättet att de som deltog i den studien fick sin ärendemängd minskad i samma utsträckning som arbetstiden. Inom IFO i Kommun X har socialsekreterarna kvar samma ärendemängd men färre timmar att hantera dem på. Utifrån detta drar jag slutsatsen att det i första hand är tiden på arbetet som är den avgörande faktorn.

Denna studie visar också att socialsekreterarna innan arbetstidsförkortningen hade svårt att hitta tid för social samvaro, egen-tid och tid med barnen samt att den minskade stressen gör att de nu kan fokusera mer på saker som inte har med varken arbete eller hemarbete att göra. Detta är samstämmigt med resultatet i en studie av Barck-Holst m.fl (2019), där arbetstidsförkortningen beskrivs minska den emotionella utmattningen och därmed lösa upplevda tidskonflikter. Dock ska sägas att även den studien har utgått från

37 en arbetstidsförkortning med proportionerligt minskad arbetsbelastning. Jag vill ändå fortsätta hävda att en kortare arbetstid ger bättre återhämtning och bättre balans mellan arbete och fritid, oaktat huruvida ärendemängden justeras nedåt.

6.2.1.3 Sjukfrånvaro

Tidigare forskning visar att medarbetare är mer benägna att gå till jobbet trots sjukdom när den psykosociala arbetsmiljön upplevs bristfällig och stressnivåerna är höga (Arbetsmiljöverket, 2018). Samtidigt visar studier att en flexibel arbetstid gör att medarbetare i större utsträckning stannar hemma vid sjukdom (Moen m.fl., 2011). I min studie har jag frågat mina informanter om hur de upplever sjukfrånvaron efter arbetstidsförkortningen, men jag har också tittat på statistik rörande sjuktal för perioden 2016-01 - 2020-09 uppdelat på kvartal. Utifrån dessa data är min slutsats att en arbetstidsförkortning är gynnsam när minskad sjukfrånvaro är målet, då en arbetstidsförkortning har visat sig bidra till minskad upplevd stress och därmed mindre risk för utmattning (Barck-Holst m.fl., 2019; Schiller m.fl., 2017a,; Sciller m.fl., 2017b). Jag anser dock att det är svårt att dra några paralleller mellan min studie och studien av Moen m.fl. (2011), då förutsättningarna skiljer sig markant åt.

Jag vill dock påpeka att det vid eventuella uppföljningar av statistik gällande sjuktal kan komma att se annorlunda ut och att min slutsats då kan komma att se felaktig ut. Världen befinner sig just nu mitt i en pandemi av sällan skådat slag, och Folkhälso-myndighetens riktlinjer har sedan mars 2020 angett att människor ska stanna hemma även vid milda luftvägssymtom. Detta kan ha inneburit att sjuktalen för Kommun X har skjutit i höjden sedan dess, vilket kommer synas i statistiken senare. Dock framgår det inte vilken typ av ohälsa som föranlett sjukfrånvaron, varför några slutsatser inte kan dras enbart utifrån dessa siffror. På samma sätt har jag inte kunnat dra några slutsatser enbart utifrån statistiken, men då jag även har resultat från intervjuer att stödja mitt resonemang på anser jag mina slutsatser vara väl underbyggda och motiverade.

6.2.2 Upplevd möjlighet att utföra arbetet

6.2.2.1 Arbeta smart och effektivt

Arbetstidsförkortningen i Kommun X har implementerats utan att någon justering av arbetsbelastningen har gjorts. Istället visar resultatet i min studie att socialsekreterarna fått effektivisera sitt arbete i den mening att de fått lära sig arbeta smart för att få jobbet

38 gjort utan att höja tempot. I den forskning jag funnit anges att en arbetstidsförkortning utan minskad ärendemängd tenderar att bli kontraproduktiv, då hög arbetsbelastning är en central stressor oavsett arbetstid (Barck-Holst m.fl., 2019). Detta avviker från min studies resultat. Dock säger slutrapporten från projektet med arbetstidsförkortning i Sundsvall (Klockmo & Jakobsson Lund, 2017) samma sak som resultatet i min studie: att jobba smart och effektivt är nödvändigt för att få det att gå ihop men på intet sätt betungande. Arbetstidsförkortningen har inneburit förändrade arbetssätt, men samtidigt mer ork till att fokusera på jobbet.

6.2.2.2 Känsla av krav, kontroll och stöd

Balansen mellan krav och resurser är enligt studier avhängigt ledarskap, handlingsutrymme, stöd och arbetsbelastning (Tham, 2017; Tesio m.fl., 2019; Clausen & Borg, 2011). Arbetstidsförkortning riskerar också att resultera i försämrad tillgång till samlad erfarenhet och kollegial stöttning, samt försvåra genomförandet av gemensamma möten (Letser, 2019).

Resultatet i denna studie visar att kravbördan inte minskat, men att det outtalade kravet på att organisera arbetet på ett sätt som möjliggjorde att arbetsuppgifterna hanns med inom ordinarie arbetstid uppfattades både som ett krav och ett stöd. Kravet på organisering av arbetet utgjorde en form av stöd då det representerade förtroende från ledning och chef. Förtroendet från ledning och chef leder också till en ökad kontroll eller handlingsutrymme. Resultatet visar också att en arbetstidsförkortning inte påverkar stödet från ledning, chef och kollegor.

Resultatet i denna studie visar också att socialsekreterarna i sitt arbete övervägande befinner sig i det som betecknas hälsosam arbetsmiljö i Karasek & Theorell´s kontroll – krav – stöd-modell (se fig. 1 s. X) då de till synes upplever balans mellan de tre delarna i modellen. Under intervjuerna ställdes inga frågor specifikt om ledarskapet, men infor-manterna har ändå berättat om hur de känner förtroende både från och till ledning och chef. I och med det dras slutsatsen i enlighet med tidigare forskning att balansen mellan krav, kontroll och stöd inte påverkats negativt av arbetstidsförkortningen.

Denna studie visar däremot att en arbetstidsförkortning inte behöver innebära att det kollegiala stödet, möjligheten till gemensamma möten eller samverkan minskar. Detta motsäger vad Letser (2019) fått fram i sina intervjuer: att en arbetstidsförkortning gör det svårt att hitta tid för gemensamma möten. En möjlig förklaring till detta skulle kunna vara

39 att arbetstidsförkortningen i Kommun X är endast 12,5 % istället för 25 % som tycks vara den vanligaste nivån av förkortad arbetstid.