Nedan följer en diskussion kring studiens resultat.
6.2.1 Personalens strategiska förutsättningar
Resultatet tyder på att personalen är nöjda med sina strategiska förutsättningar för att arbeta hälsofrämjande med fysisk aktivitet. Arbetsgivaren, i det här fallet gruppbostadens ledning, verkar således tagit ansvar för att personalen ska kunna utföra sina arbetsuppgifter under rätt förutsättningar och utföra arbetet på rätt sätt samt arbeta efter de riktlinjer som finns, vilket är i linje med direktiven från Arbetsmiljöverket (2021) och uppmaningar från Previa (u.å). Riktlinjer inom LSS handlar till viss del om att arbeta hälsofrämjande med fysisk aktivitet, vilket grundar sig i Lagen (1993:387) om Stöd och Service.
Vidare stämmer personalens strategiska förutsättningar överens med Wahlström, Bergström & Marttilas (2014) studie där utbildning och allmän kunskap inom fysisk aktivitet samt kompetens att motivera brukarna ansågs som relevanta förutsättningar för att arbeta hälsofrämjande. Möjligheter att tillhandahålla fysiska aktiviteter och stödjande miljöer för fysisk aktivitet stämmer också in på de förutsättningar som personalen ansåg att de hade. Dock kunde inte resultatet utvisa huruvida samarbetet med externa aktörer som håller i aktiviteter fungerar eller vad personalen anser om det då studien syftade till att ta reda på de
interna möjligheterna för att arbeta hälsofrämjande med fysisk aktivitet. I Wahlström, Bergström & Marttilas (2014) studie var individuella målsättningar för brukarnas fysiska aktivitet lämpligt att formulera och arbeta utifrån. I föreliggande studie framgick att personalen arbetade med styrdokument som ”Individuella dokument för fysisk aktivitet”, vilket motsvarar handlingsplaner där individuella mål sätts upp för individen. Övriga styrdokument som ”Genomförandeplan”, ”Aktivitetspärm” och ”Kommunens riktlinjer” framgick också men är förmodligen mer anpassade utifrån gruppnivå. Dock är det oklart vad aktivitetspärmar, genomförandeplan och kommunens riktlinjer innefattar.
6.2.2 Omfattning av fysisk aktivitet
Resultatet tyder på att den fysiska aktivitetens omfattning i dagar således verkar vara under WHO:s (2020) rekommendationer. Vad gäller den fysiska aktivitetens omfattning i tid så verkar den å ena sidan en aning bättre än omfattning i dagar då aktiviteterna inom vissa gruppbostäder utförs i 30 minuter eller mer men eftersom aktiviteterna inte verkar utföras regelbundet så ger aktiviteterna möjligtvis inga långsiktiga hälsofördelar (Hassan, Landorf, Sköldar & Munteanu, 2018). Dock skulle brukarnas humör möjligtvis förbättras efter aktiviteterna (Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, 2014).
Vid fråga 4j och 5j (Bilaga B) kunde respondenterna ange om det fanns andra former av fysiska aktiviteter som utfördes än de aktiviteter som gavs som förslag i enkäten.
Aktiviteterna som framgick var judo, yoga, ridning, bowling och gymnastik. Detta är troligtvis aktiviteter som kräver externa aktörer. Gymnastik och yoga kan dock utföras inom
gruppbostaden men då det endast var två respondenter som angav detta så anses de inte vara aktiviteter som gruppbostäder generellt sett erbjuder sina brukare.
Regelbunden fysisk aktivitet skulle inom målgruppen kunna leda till att de mediciner som troligtvis många av brukarna äter skulle kunna trappas ner på. Detta eftersom fysisk aktivitet till viss del kan ge den effekt som de preparat som målgruppen troligtvis äter
(Folkhälsomyndigheten, 2019b) då många av dem lider av nedsatt psykiskt välbefinnande (Folkhälsomyndigheten, 2020a). Dessutom skulle den fysiska aktivitetens hälsofördelar också kunna leda till att brukarna blir lugnare då fysisk aktivitet har psykologiska fördelar (Hassan, Landorf, Sköldar & Munteanu, 2018), vilket har främjande effekter på människans mentala hälsa och välbefinnande (WHO, 2020).
Studiens resultat om den fysiska aktivitetens begränsade omfattning hos personer med kognitiv funktionsnedsättning stämde således överens med tidigare forskning inom ämnet där de flesta forskare rapporterat liknande resultat (Koritsas och Iacono, 2015). Vidare är fysisk aktivitet en levnadsvana som ur ett jämlikhetsperspektiv är en relevant faktor att arbeta med inom hälsofrämjande och förebyggande arbete och för en god och jämlik hälsa på grund av sina hälsofördelar (Folkhälsomyndigheten, 2019a), vilket det globala målet nummer 3 delvis syftar till (Globala målen, 2021). Fysisk aktivitet skulle kunna bidra till betydande hälsofördelar för personer med kognitiva funktionsnedsättningar med tanke på gruppens generella hälsotillstånd (Folkhälsomyndigheten 2019) och eftersom personerna tillhör en grupp som ofta är stillasittande (Temple & Walkley, 2009). Fysisk aktivitet är även en
hälsofrämjande åtgärd som kan användas för att minska skillnader i hälsa (WHO, 1986), vilket de globala målet nummer 10 delvis syftar till (Globala målen, 2021).
Vid fråga 2 – 5 (Bilaga B) kan personalen av missförstånd räknat med aktiviteter som inte uppfyller kraven för vad som räknas som en fysisk aktivitet. Vanliga missförstånd gällande fysisk aktivitet är att alla former av fysisk aktivitet räknas även om de sker utan vidare ansträngning. Exempelvis ger inte lugna promenader runt bostadsområdet några dagar i veckan några större hälsofördelar. Promenaderna eller motsvarande aktivitet ska helst vara av minst måttlig intensitet och bör gärna utföras minst 150 minuter i veckan totalt. Dock är lite fysisk aktivitet bättre än ingen alls. Studiens resultat visar trots allt på att personalen utför fysiska aktiviteter tillsammans med brukarna även om det inte sker i enlighet med rekommendationerna.
Det får inte förbises att personer med kognitiva funktionsnedsättningar är en målgrupp vars aktiviteter måste anpassas utifrån deras individuella förutsättningar. Planering av fysisk aktivitet behöver göras utifrån personernas individuella begränsningar (Geidne & Jerlinder, 2019) och autonomi (Bergström & Wihlman, 2011). Dock kan ett ökat självbestämmande innebära att personernas hälsa påverkas på grund av andra aspekter då det möjliggör ökade risker för den enskilde att fatta ohälsosamma levnadsval. Detta sätter även personal på boendena i svåra situationer då de inte kan påverka personens rätt till att bestämma själv även om det handlar om val som kan ha negativa konsekvenser på personernas hälsa. Istället för att personalen ska behöva ställas inför etiska dilemman med brukarna vad gäller deras autonomi så menar Bergström och Wihlman (2011) att det bör finnas strategier och insatser för hur personalen ska kunna stödja en hälsosam livsstil hos brukarna utan att inkräkta på den enskildes rätt att bestämma själv. Exempelvis så kan utbildning som handlar om att påverka och motivera brukarna till att fatta mer hälsosamma beslut prioriteras för personalen.
Istället för att använda sig av teorier på individnivå som ska öka brukarnas motivation eller förändra deras hälsobeteenden (O´Leary et al., 2017) så kan SESAME-modellen användas inom LSS-verksamheter på en organisatorisk nivå (Haglund, 1996). Å ena sidan verkar gruppbostäderna enligt respondenterna utgöra stödjande miljöer som möjliggör att arbeta hälsofrämjande och därigenom påverka brukarnas hälsa (Haglund, 1996). Men å andra sidan kan modellen även användas i utvärderingssyfte för att förnya, förändra och/eller förbättra personalens förutsättningar ytterligare (Haglund, 1996). Personal och ledning kan således tillsammans hitta nya strategier och tillvägagångssätt för att förstärka den stödjande miljön ytterligare. På så sätt kan de skapa nya förutsättningar och möjligheter för att öka brukarnas omfattning av fysisk aktivitet. Det hälsofrämjande arbetet kan sålunda innebära för
personalen att möjliggöra och hjälpa brukarna öka kontrollen över faktorer som påverkar och förbättrar deras hälsa (WHO, 1986). I bilaga C har SESAME-modellen kopplats till hur gruppbostäderna kan arbeta för att öka möjligheterna till fysisk aktivitet bland brukarna. Eftersom brukarnas hälsa generellt sätt är sämre än övriga befolkningens
(Folkhälsomyndigheten 2019) och deras hälsa skulle kunna påverkas av personalens engagemang och kompetens (Lante et al., 2014) finns det ytterligare anledningar till att använda SESAME-modellen då den har ett ojämlikhetsperspektiv och kan används för att
minska skillnader i hälsa (Haglund, 1996). Vidare är detta i linje med vad folkhälsopolitiken (Prop. 2017/18:249), funktionshinderpolitiken (Prop. 2016/17:188) och Agenda2030 (Globala målen, 2021) syftar till. Även vad konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (SÖ 2008:26) och kommission för jämlik hälsa (Prop. 2016/17:188) bland annat syftar till att uppnå.
6.2.3 Sambandet mellan personalens strategiska förutsättningar och omfattning av fysisk aktivitet
Hypotesen i studien utgick från att personalens strategiska förutsättningar påverkade brukarnas omfattning av fysisk aktivitet. Enligt Bergström & Wihlman (2011) förväntas chefer och personal inom bostäder arbeta hälsofrämjande gentemot brukarnas hälsa vilket förutsätter rätt strategier och förutsättningar (Koritsas och Iacono, 2015). Dock tyder studiens resultat på att personalen ansåg att de hade tillräckligt med strategiska
förutsättningar, men att omfattningen av fysisk aktivitet för brukarna inom gruppbostäderna var låg.
I analyserna påvisades ett samband mellan huruvida personalen ansåg att de hade tillräckligt med strategiska förutsättningar i relation till omfattning av promenader och jogging. Jogging redovisades dock inte i resultatet då svarsfrekvensen för vilka respondenter som angett att de joggade tillsammans med sina brukare var så pass låg att statistisk analys inte var
meningsfull. Övriga former av fysiska aktiviteter påvisade inget samband med huruvida personalen ansåg att de hade tillräckligt med strategiska förutsättningar. Detta ansågs anmärkningsvärt då data i frekvenstabellerna visade på att dans, cykling och bollsporter var fysiska aktiviteter som utfördes mest vad gäller omfattning i dagar och tid vilket i
sambandsanalyserna också borde påvisats.
7
SLUTSATS
• Personalen på gruppbostäderna ansåg att de hade tillräckligt med strategiska
förutsättningar för att arbeta hälsofrämjande med fysisk aktivitet och majoriteten av personalen ansåg att de har tillräckligt med kompetens för att planera aktiviteter och motivera brukarna att vara fysiskt aktiva och att och utomhusmiljön är utformad som en stödjande miljö för fysisk aktivitet för brukarna.
• Omfattningen av fysiska aktiviteter för brukarna på gruppbostäderna var generellt sett relativt låg då endast promenader utfördes som en regelbunden fysisk aktivitet. • Det fanns ett positivt samband mellan personalens upplevelse av strategiska
förutsättningar och omfattningen av genomförda promenader tillsammans med brukarna.