Resultatdiskussion

I denna del diskuteras de olika kategorierna från resultatet. Den första kategorin beskriver hur samverkan inom kommun och region kan förbättras för att individen ska stå i centrum utifrån, detta utifrån nationella rapporter. Den andra kategorin beskriver hur integrerade team kan eller arbetar i dagsläget med samverkan nationellt inom kommun och region. Den tredje kategorin beskriver framgångar respektive problem i arbetet med samsjuklighet internationellt och nationellt, där vi valt att använda oss av internationella och nationella artiklar för att bredda vårt perspektiv gällande arbetet med samsjuklighet.

6.1.1 Individen i centrum

Efter vår systematiska genomgång framkom det som resultat i detta tema ur ett nationellt perspektiv att det inte fanns någon verkställd strukturerad samverkan eller ramverk som är gemensamt för kommun och region som arbetar med samsjuklighet kring psykisk ohälsa och missbruk. Detta försvårar arbetet med att individen ska stå i centrum. I denna kategori presenteras förslag hur kommun och region kan förbättra sitt arbete kring att individen alltid ska stå i centrum. Hur deras ramverk, perspektiv och en strukturerad samverkan skulle kunna se ut och varför det behövs.

27

En strukturerad samverkan inom kommun och region är viktigt för att arbetet ska vara

rättssäkert och av hög kvalitet, vilket är både bra för den individ med samsjuklighet men även för de som arbetar med individen. För att som individ känna att man gör rätt och som individ känna att man får den bästa hjälpen är väldigt viktigt. Egenkontroller var ett sätt för att

kontrollera att arbetet går rätt till, vilket känns som något simpelt och enkelt vilket är positivt. Då kan aktörerna kolla på sig själva och varandra för att se om något till exempel måste förbättras eller göras annorlunda.

Ramverk för samverkan inom kommun och region är en modell baserat på sju

samordningsmedel som dem kan förhålla sig till för att förbättra sin samverkan. I dagsläget finns inget ramverk för hur arbetet med personer med psykisk ohälsa och missbruk ska utföras varav anledningen för detta förslag. För att uppnå god samverkan är det viktigt att kommun och region som arbetar tillsammans skapar en gemensam kultur och en värdegrund för detta så att det skapar så goda förutsättningar som möjligt för klienten. Det är även viktigt att klienten ska känna att vård- och omsorgsinsatserna är samordnande och att hen står i centrum. För att förbättra samverkan ytterligare kan de berörda aktörerna skapa ett multikompetentteam eller så kan de olika professionerna ha regelbunden kontakt med varandra samt skapa ett gemensamt avtal. Även ett gemensamt administrativt system kan förbättra myndigheters samverkan. För att uppnå god samverkan är det viktigt att kommun och region är överens angående budget, regler och policyer. Efter vår systematiska genomgång framkom det att detta är ett bra förslag för att förbättra samverkan mellan kommun och region gällande arbetet med klienter som har både psykisk ohälsa och missbruk. I dagsläget arbetar kommun och region på olika sätt och har olika regler, policyer och system etcetera. Genom att skapa nya förutsättningar för de berörda och genom att arbeta tillsammans skapas möjligheter för en förbättrad samverkan. Om kommun och region arbetar mot samma mål och fokuserar på att skapa så goda förutsättningar som möjligt för klienten istället för att fokusera på den enskilda instansens perspektiv kan behandling för personer med psykisk ohälsa och missbruk

förbättras.

Dessa exempel som nämns stämmer överens med systemteorin som är den teori vi utgått från i vår uppsats eftersom ett gemensamt ramverk skapar förutsättningar för att kommun och region ska kunna arbeta parallellt och integrerat med varandra med fokus på helheten. I det systemteoretiska tänkandet belyses vikten av det ömsesidiga beroendet mellan omvärlden och den enskilde, ett problem som finns idag är att kommun och region utgår från ett organisation- och samhällsperspektiv istället för ett brukarperspektiv vilket leder till att fokuset inte hamnar på klienten. Patient- och brukarperspektiv innebär att hela tiden arbeta med klienten men att inte lägga över för stort ansvar på den enskilde samt att de aktörer som är inblandade

samverkar med varandra för att klienten ska tillfriskna och kunna leva ett självständigt liv.

Målet är att individen alltid ska stå i centrum. Genom att kommun och region samarbetar för att underlätta för individer med samsjuklighet, så krävs ett beroende mellan omvärlden som vi kan koppla till kommun och region, anhöriga och den enskilde. Det kan även underlättas genom samtycke från klienten att dela information mellan instanserna så att hen själv slipper

28

upprepa påfrestande information gång på gång, detta genom att öppna upp ett samarbeta över organisationens gränser för att inte lägga över allt på klienten. En viktig faktor är också att klienten, så mycket som det är möjligt, får träffa samma socialsekreterare eller läkare etcetera för att känna trygghet. Sammanfattnings fick vi fram genom resultatet att detta är viktigt och en trygghet för klienten, men att det idag är stor påfrestning på både region och kommuner vilket leder till att det inte alltid är möjligt att träffa samma person, men om det går så ska organisationen försöka lösa detta. Patient- och brukarperspektivet är alltid viktigt att ha i åtanke, för det är individer med samsjuklighet som ska få den hjälp och stöd hen behöver och vara i centrum.

6.1.2 Integrerade team som arbetar med samverkan

Efter vår systematiska genomgång framkom det som resultat i denna kategori ur ett nationellt perspektiv att det är framgångsrikt för klienter med samsjuklighet att ha integrerade team som arbetar med varandra. Att klienten har en person som hjälper med kontakter underlättar klientens väg till att bättre kunna tillfriskna samt att det blir lättare för instanserna att

samverka om det finns en person vid sidan av klienten som kan ge vägledning när kom själva inte har den möjligheten. Det finns olika specialteam men ett som vi tog upp är case

management som många kommuner använder sig av. En case manager ansvarar för att hjälpa klienten att samordna sina stöd- och vårdinsatser för att individens uppsatta mål ska

genomföras. Samordnad individuell plan i Sverige har inte visat sig vara så framgångsrik i dagsläget och fungerar inte som det var tänkt från början. SIP var utformat för att kommun och region ska kunna sammanstråla och diskutera stöd- och vårdinsatser för klienten där man presenterar tydliga mål och arbetssätt. Detta fungerar inte i dagsläget i Sverige och

dokumentationen kring SIP är bristfällig.

Arbetet med personer med psykisk ohälsa och missbruk kan vara svårt då det inte alltid finns nog mycket kunskap om denna dubbeldiagnos. Det kan vara att ingen behandling passar, brist på personal och så vidare. Därför är det viktigt att konstruera behandlingar som passar just denna problematik samt att arbetsverksamma utbildas ytterligare inom detta område för att bredda kunskapen. Inom systemteorin belyses vikten av att arbeta med helheten. Efter vår litteraturstudie kom vi fram till att utbildningar för berörd personal samt behandlingar som passar just för individer med samsjuklighet är ett viktigt steg att ta för framgång ur ett nationellt perspektiv. Utbildningar bör ske för alla som arbetar med dessa människor exempelvis inom sjukvård och socialtjänst för att förbättra samverkan, för att kunna se helheten samt för klientens vård- och omsorg. Det vi har tagit upp i vår systematiska

genomgång är hur man arbetar för samverkan mellan kommun och region med klienter som har samsjuklighet inom psykisk ohälsa och missbruk. Specialteam var ett sätt, som handlar om att det är viktigt med kunskap och kompetens för de som arbetar med dessa individer men även att huvudlinjen är att behandling av psykisk ohälsa och missbruk alltid ska vara

integrerat. För att förbättra vården för individen kan man även skapa team som arbetar med individen för att ha ett närmare och mer intensivt samarbete och för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för individen. Personer med psykisk ohälsa och missbruk kan även få en case manager som hjälper att samordna personens stöd- och vårdinsatser för att individens uppsatta mål ska genomföras.

29

Case management är ett sorts specialteam som finns i olika modeller som skiljer sig åt beroende på intensitet utifrån individens behov. Klinten ska ha god kontakt med sin case manager och kunna vända sig till hen om alla frågor. Alla dessa delar tycker vi efter vår systematiska genomgång är viktiga när de kommer till arbetet med psykisk ohälsa och missbruk inom kommun och region. Det är viktigt att de som arbetar med denna komplexa diagnos har rätt kunskap för att individen ska få så god vård och stöd som möjligt. Samt att kommun och region har grundläggande kunskap om denna dubbeldiagnos för att kunna samverka på bästa sätt. Efter vår systematiska genomgång framkom det även att genom att arbeta i team kan det skapa förutsättningar för en förbättrad samverkan mellan instanserna. Detta då denna grupp kommer att ha närmare kontakt och få mer information rörande klienten som de i vanliga fall inte får då de inte har samma kontakt. God kommunikation behövs rörande vård- och stödinsatser från alla delaktiga. De individer med denna typ av problematik är i behov av att ha nära kontakt med en person som kan ta hand om kontakter och möten samt fungera som en stöttepelare. Därför tycker vi efter vår systematiska genomgång att specialteam som case management borde användas mer i arbetet med personer med psykisk ohälsa och missbruk för att ge en sådant bra stöd som möjligt. Enligt det systemteoretiska tänkandet är individen beroende av förutsättningarna i samverkan med systemets samspelande aktörer och efter vår studie har detta med integrerade team inom kommun och region såsom case management visat på samma som systemteorin. Eftersom för att individen ska kunna få de hjälp- och stödinsatser som finns krävs de rätta förutsättningarna för samverkan mellan alla delaktiga. Det sätter individen i ett beroendeförhållande till kommun och region, vilket genom en case manager kan förbättras då en oberoende person sköter samordningen och kontakterna mellan instanserna på klientens villkor samt fokuserar på att klientens behov står i centrum.

Detta leder oss in på en samordnad individuell plan (SIP) som används inom kommun och region i Sverige. Eftersom det kan vara ett sorts specialteam eftersom kommun och region samverkar och arbetar tillsammans. Efter vår studie anser vi att tanken bakom SIP är bra då det är viktigt att alla instanser är medvetna om vem som ansvarar över vad och så vidare för att individen ska få den vård hen behöver. Genom att använda sig av SIP framkommer det att det kan bli enklare främst för den enskilde då hen inte behöver fara fram och tillbaka mellan olika instanserna utan att hen kan vara med på ett möte där alla från olika professioner är samlade för att diskutera hur stöd- och vårdinsatserna kommer se ut. Det blir enklare att ha ett gemensamt möte än att möta varje enskild professionell som kanske säger olika saker vilket kan vara förvirrande för individen samt inte skapa den mest effektiva vården. Utifrån studien som genomfördes av Matscheck et al. (2019) så framkom det att SIP oftast inte används som den är tänkt att göra. Varför man höll i en SIP var inte tydligt dokumenterat, det stod inget om mål eller varför man valt att samverka. Efter vår systematiska genomgång framkommer det att användandet av SIP i dagsläget sker felaktigt. Genom att sätta upp tydliga mål, dokumentera varför man valt att samverka och varför man väljer att använda sig av SIP framkommer det att detta är ett bra sätt att samverka på men på grund av att det inte görs ordentligt så har SIP tappat sin mening. Om det inte finns någon målsättning eller liknande genom att samverka och inte heller någon anledning till att genomföra en SIP kan mötet tendera till att inte

30

underlätta för den enskilde utan bara skapa förvirring om inte ens de professionella vet varför SIP hålls.

Sammanfattningsvis kopplar vi det systemteoretiska tänkandet till denna kategori. Genom att kunna se helheten hos en individ, där en individ som lider av både psykisk ohälsa och

missbruk behöver behandling för båda tillstånden samtidigt. Tillstånden kan förändras över tid och det kan visa på vikten av att ha ett integrerat team, som har chans att lära känna individen och vet vad hen behöver vid olika tillfällen. Genom vår systematiska genomgång kunde vi se vikten av att ha en person som klienten litar på, en hållbar och fast relation för att kunna förstå och se helheten hos individen. Att förstå helheten, där personal som arbetar med individen inte bara ser sjukdomarna utan även ser det ömsesidiga beroendet mellan omvärlden och den enskilda individen i samspel med kommun och region som systemteori belyser. Förutsättningar för att individen ska få de hjälp- och stödinsatser hen behöver behövs ett samarbete och parallella insatser, vilket ett integrerat team och speciellt en case manager kan ordna. För en sådan hjälper till med de olika kontakterna mellan myndigheterna och

individen.

6.1.3 Brister samt förbättringsåtgärder kring samsjuklighet

Efter vår systematiska genomgång framkom det som resultat i denna kategori att personer som arbetar med psykisk ohälsa och missbruk ur ett internationellt och nationellt perspektiv att de inte har nog mycket kunskap om detta ämne och skulle önska mer utbildning kring detta för att kunna ge en så god vård som möjligt. Det är även väldigt viktigt att både den psykiska ohälsan och missbruket behandlas samtidigt, men inte nödvändigtvis på samma ställe då det krävs kompetens för att uppnå goda resultat. Efter vår systematiska genomgång framkom det att barriärerna kan minska och arbetet med samsjuklighet kan förbättras genom forskning. Evidensbaserade modellen Advanced Practice Nurse (APN) gjordes i USA och visade starkt på att samverkan är viktigt. Det krävs behandling av den psykiska ohälsa och missbruket samtidigt. Inte nödvändigtvis på samma ställe, utan på olika ställen och där personalen är specificerad på det ena eller det andra området. Det framkom att specificerad personal på sitt område jobbar med klienten med det. För en som är specialist på psykisk ohälsa kanske inte nödvändigtvis är specialist på missbruk också, men samverkan mellan de professionella måste fungera men att de sköter olika uppgifter för att kunna hjälpa klienten. Som vi nämnt tidigare finns det ett samband mellan psykisk ohälsa och missbruk där man måste behandla dessa tillstånd samtidigt för att uppnå så goda resultat som möjligt. Genom att integrera de båda instanserna insatser samtidigt når de en god samverkan och ett systemteoretiskt tänkande. Denna modell visade även på att icke-traditionella program funkade bäst på individen, där programmen innehåller motiverande, långsiktiga och uppsökande relationer. Det framkom i forskningen att samsjuklighet är ett komplex problem hos individen och det krävs en längre och uppsökande relation för att klienten ska kunna bli frisk. Därför kan vi förstå utifrån studien i USA som gjordes av Kendall (2004) att traditionella tillvägagångssätt som tex 12-stegsbehandling inte är det bästa vad gäller behandling med samsjuklighet. Dels för att det är ett traditionellt tillvägagångssätt, det vill säga har funnits en längre tid och hur man arbetar kring samsjuklighet uppdateras ständigt. Här tog det även upp att utbildning för personalen är viktig.

31

Detta för oss in på nästa diskussion, personalens egen uppfattning och rekommendationer vid arbete med personer med samsjuklighet inom regionerna i Sverige. Under denna kategori togs det också upp att utbildning för personalen är väldigt viktig, att det nödvändigtvis inte

behöver handla om erfarenhet av att jobba med klienter med samsjuklighet. Utan personalen var mer inne på utbildningsbehovet, få mer stöd på plats samt att det finns problem inom teamen som behöver lösas. Det framkom här att det behövs både nationell och internationell utbildning och kunskap för att skapa en trygghet hos personalen att själv kunna lita på sin egen förmåga att ge det stöd och hjälp till klienten som den behöver. Utbildning och kunskap visar även på att det hjälper personalen att stötta varandra inom sin arbetsgrupp och att det finns tydliga riktlinjer efter hur en ska arbeta samt att våga prata på om samsjuklighet med varandra och lära sig av varandra. Det framkom även under vår systematiska genomgång att rollerna på arbetsplatsen är viktig och med de instanserna man samverkar med. Att veta vem som ska göra vad, underlättar för båda klienten eftersom då kan det här ’’bollandet’’

möjligtvis minskas samt att klienten vet vart den ska vända sig vid tillfällen och personalen vet vad de ska göra.

I dagsläget finns det barriärer när det kommer till samverkan kring arbetet med personer som lider av psykisk ohälsa och missbruk nationellt och internationellt. Olika instanser arbetar på olika sätt och har olika regler och rutiner vilket kan förhindra samverkan. Det finns även olikheter i det administrativa arbetet samt finansiella svårigheter. Efter vår systematiska genomgång framkom att det krävs mer forskning kring detta ämne samt så behöver

organisatoriska förändringar ske som främjar samverkan och gör det enklare för olika aktörer att ha en god samverkan. Genom att ha ett systemteoretiskt tänk där alla instanser måste arbeta parallellt med varandra för att kunna samverka och för att kunna se helheten hos individer med samsjuklighet, inte bara behandla ena tillståndet utan båda parallellt med varandra och ha en gemensam integrerad vård. Genom att skapa dessa förutsättningar kan arbetet med dessa individer förbättras och förenklas för både de professionella och för den enskilde individen. Instanserna arbetar på olika sätt när det kommer till behandling av psykisk ohälsa och missbruk och det är vid få tillfällen som personer med psykisk ohälsa får frågan om de har ett missbruk eller att något screeningverktyg används. Detta leder till att individer som lider av både missbruk och psykisk ohälsa ofta hamnar mellan stolarna och inte får den vård de behöver. Det är viktigt att alla instanser som är inblandade i arbetet med dessa individer har ett gemensamt arbetssätt och riktlinjer för att nå så god samverkan som möjligt och att alla får rätt stöd och vårdinsatser. Efter vår systematiska genomgång anser vi att om dessa förändringar sker kan personer med denna dubbeldiagnos få den vård de faktiskt behöver vilket kommer ge bättre behandlingsresultat än vad som finns i dagsläget.

32

Sammanfattningsvis kopplar vi systemteori till detta tema. Utifrån ett systemteoretiskt tänkande är en viktig poäng att fokusera på det som sker här och nu, att fokusera på det

ömsesidiga beroendet mellan omvärlden och den enskilde. Genom att ta till sig av personalens behov av utbildning för att kunna förbättra dom hjälp- och stödinsatser till individen. Att genom forskning få fram bättre insatser och utbilda personal. Få fram gemensamma riktlinjer och rekommendationer till alla myndigheter så att myndigheterna kan arbeta parallellt med varandra och förstå helheten. Enligt systemteorin sker det en ständig förändring och förnyelse i vårt samhälle med strukturer och funktioner, så kopplat till detta tema där personalen belyser vikten av att utbildning och mer forskning är det i linje med systemteorin. Eftersom vårt samhälle ständigt förändras och utvecklas behövs det fortlöpande ny forskning inom samverkan kring samsjuklighet inom psykisk ohälsa och missbruk samt mer utbildning för personal.

Utifrån de artiklar och rapporter vi läst och efter vår systematiska genomgång har de

framkommit att arbetet med psykisk ohälsa och missbruk i dagsläget är bristfälligt. Det finns