Resultatdiskussion

I detta avsnitt kommer vi att diskutera uppsatsens resultat och jämföra det med tidigare forskning. Vidare kommer frågeställningarna besvaras under resultatdiskussion.

5.2.1 Vad berättar eleverna om i sin dokumentation inför gymnasiestart?

Alla elever har beskrivit sina behov i dokumentationen inför gymnasiestart, men bara några av eleverna har kunnat förmedla sina behov muntligt i mötet med mottagande skolas personal. Vi anser att det kan bero på flera olika faktorer. På specialskolan har undervisningen anpassats efter målgruppens behov, där skolan kompenserar för elevernas språkliga sårbarhet genom att ex. lyssna, konstruera mallar eller skriftliga strukturer som avlastar arbetsminnet, erbjuda upplevelsebaserad undervisning samt att erbjuda stödstrukturer för social samverkan under arbetets gång. Alla dessa faktorer krävs för att skapa en tillgänglig undervisning. Hajer och Meestringa (2014) anser att pedagogerna bör fundera över inlärningsstrategier och hitta rätt metod för varje elev för att de ska kunna prestera utifrån sitt personbästa, vilket även vi kommit fram till i dialog med eleverna. Det kan dock vara så att skolpersonalen skulle ha fått mer direkta svar i samtal med eleverna om alla skolor valt att ta del av elevberättelserna. En annan faktor som kan påverka resultatet är vilken relation samtalspartnern har med eleven. Relationer tar tid att bygga upp, och undersökningen har genomförts i anslutning till skolstarten på höstterminen. Forskningen anser att elevernas språkproblem är kontextuella och varierande. Vilket kan innebära att språklig sårbarhet är avhängigt av omgivningens förväntningar och de utmaningar eleven ställs inför (Bruce, 2014). Utgår vi ifrån det forskningen kommit fram till kan det vara så att eleverna kanske ännu inte hade hittat någon skolpersonal som de hunnit bli trygga med, vilket hämmade deras förmåga att uttrycka sina behov i en dialog med personalen.

5.2.2 Vad framkommer i elevernas berättelser som betydelsefullt kring

övergången från specialskola till gymnasieskola avseende lärande och socialt

samspel relaterat till språklig sårbarhet?

I forskningsbakgrunden nämns några generella metoder som gynnsamma i lärandesituationer för elever i språklig sårbarhet (Botting, Riches, Gaynor och Gary, 2010; Rejnö-Hables, 2005; Ebbels 2007; Carlberg, 2009). Det är dock ingen av eleverna som utrycker ett behov av dessa metoder förutom mer tid. Här anser vi att det är viktigt att pedagogerna är medvetna om olika metoder som skapar tillgänglighet men att byggnationen av en tillgänglig lärmiljö skapas i samspel med eleverna.

Eleverna uttrycker alla i sina berättelser en nervositet inför gymnasiestarten som förmodligen alla ungdomar upplever inför ett skolbyte. Eftersom eleverna har en språkstörning så är de mer utsatta än andra jämnåriga kamrater vad gäller det sociala samspelet (Bishop, 2000). Två av eleverna uttrycker att de vill ha stöd av en vuxen på skolan i lärandesituationer. Utifrån det här blir det viktigt att specialskolan vid överlämningen skapar förutsättningar för eleverna genom att informera om elevernas behov av stöd i nya sociala sammanhang. En av eleverna upplevde att han från början inte hade några kompisar och kände av denna anledning sig ensam. En specialpedagog ger i sin intervju sin tolkning av mötet mellan eleven och hans kamrater. Hon bekräftar för eleven att hon förstår att det blivit problem eftersom han inte använt begrepp som de andra eleverna förstår. Barn med språkstörning har inte bara kommunikationssvårigheter utan det finns även ett samband mellan barnets verbala språksvårigheter och dess socioemotionella utveckling. (Dockrell,, Lindsay, 1998; Dockrell mfl, 1997). Det är utifrån elevberättelsernas innehåll viktigt att både den överlämnande skolan samt gymnasieskolan är medvetna om att det ibland kan upplevas svårare att möta de jämnåriga kamraterna än skolprestera. Nettelbladt och Salameh, (2013) bekräftar att målgruppen befinner sig i ett komplicerat samspel mellan deras språkliga svårigheter och det sociala sammanhanget som eleven befinner sig i. Då vi jämför elevberättelserna om skolövergången och det Bishop (2000) samt Nettelbladt och Salameh, (2013) anser om det sociala samspelet med jämnåriga hittar vi inget belägg för att detta gäller generellt för målgruppen. Det är endast en av eleverna som uttrycker att han behöver stöd i samspelet med jämnåriga.

5.2.3 Vad berättar den mottagande skolpersonalen om hur de upplever att

eleverna är rustade för att kommunicera och förmedla de anpassningar och

metoder som gynnar dem i deras lärande i den nya skolformen?

Överlämningsprocessen har sett olika ut på de tre gymnasieskolorna. Två av skolorna har en mottagningsrutin som innefattar både muntlig och skriftlig dokumentation. Skillnaden mellan dessa två skolor är att en även möter eleverna i samtal och lyssnar på deras berättelser om hur de ser på sin kommande skolgång. Vi anser att den sistnämnda skolans mottagningsrutiner gynnar vår målgrupp bäst eftersom det är omgivningen som formar eleven genom sitt sätt att möta denne och kunskapsutveckling och social utveckling är ömsesidigt beroende av varandra. (Bruce, 2014; Bruce, 2015) I Dockrell och Lindsays undersökning framkom att lärare som undervisade elever med generell språkstörning generellt sett inte hade kunskap om de pedagogiska behoven dessa elever hade. I vår undersökning kan man se att en av skolorna uppvisade problem av det slaget. Två av skolorna gav efter mottagande av eleven ett personligt stöd i sociala och pedagogiska processer medan den tredje skolan inte erbjöd detta stöd. Istället hänvisades eleven till att själv ta beslut om hur den ville bedriva sin undervisning, vilket vi ser som en av orsakerna till att eleven inte kom till skolan mer än vid några enstaka tillfällen.

5.2.4 Vilka anpassningar eller pedagogiska strategier har den mottagande skolan

genomfört för att gynna elevernas lärande?

Ledningen på en av skolorna berättade att de inte anpassat på ett särskilt sätt för elever med språklig sårbarhet, utan att de istället anpassade undervisningen utifrån att alla elever kunde vara delaktiga, samt att eleverna deltog i samtal om hur de ville forma sin skolsituation. Det bekräftades av våra elever som berättade att det fanns en lektionsstruktur som skapade förutsättningar för dem i skolarbetet.

En allmän slutsats när det gäller bemötandet av eleverna då anpassningar tas fram är att alla kan hamna i pragmatiska svårigheter beroende på kontexten. Även skolpersonalen bör fundera över hur de uttrycker sig om, och till, elever med språklig sårbarhet. Det är viktigt att de vuxna möter ungdomarna med respekt och att skolpersonalen vågar känna tillförlit då elevernas självbild inte stämmer överens med vuxenvärldens. Att använda begrepp så som ”lilla hjärtat” till en elev som söker stöd tyder på att även skolpersonalen kan hamna i språklig sårbarhet då de inte uttrycker sig korrekt i en situation. Ogenomtänkta kommentarer från skolpersonalen leder lätt till stigmatisering av målgruppen. Dockrell och Lindsays (2002) undersökning visar att stigmatisering faktiskt kan leda till att elevernas självkänsla sjunker med stigande ålder

eftersom elevernas språkliga sårbarhet påverkar deras självkänsla relaterat till skolprestationerna. Eleverna är trots sina språkliga svårigheter individer som alla ska bemötas utifrån deras självbild och förhoppningar för att de ska få växa till starka individer med ett skollyckade med sig då det tar steget ut vidare i samhället.