Språklig sårbarhet i relation till lärande

Alla de mottagande gymnasieskolorna har fått ta del av elevdokumenten (Bilaga 3) kring elevernas tankar om vad de ville informera om innan de började på gymnasiet. Detta i kombination med vad skolpersonalen har fått ta del av i form av överlämningsdokumentation, möte med lärare, träff med elevhälsa: specialpedagog, logoped, psykolog och kurator, möte med föräldrar och samtal med elev ligger till grund för de anpassningar och pedagogiska strategier som den mottagande skolan har kunnat utforma om de bedömt att det fanns ett behov av det.

Alma beskriver ett av hennes möten med Anton:

Gud, ja, han kom in och sa till mig, Alma du måste faktiskt säga till lärarna att de får höja nivån på språket, ok sa jag det ska jag göra, ja, sen får du också höja nivån på språket när du pratar med mej, men självklart ska jag göra det. Vilken nivå tycker du vi ska ta det på sa jag, ja alltså, högre nivå, så då började jag prata om denotativt och konnotativt, då tittade han på mig och sa, det där förstod inte jag, nä, jag förstod det sa jag. Och sedan kom han in en annan dag och sa, jag har inga kompisar, nehej sa jag, hur gör du för att få kompisar sa jag, jo jag går fram till dem och frågar om vi ska konversera artigt. Vet du vad sa jag hjärtat jag förstår att du inte får några kompisar för de förstår inte vad du säger….Så där jobbar vi nu, att få honom att förstå att man måste prata med sina vänner på det sätt som de pratar för de förstår inte vad han säger. Och sen så skrattade jag häromdagen för hans svensklärare kom in och sa han har ett fantastiskt språk, sa hon, ” mmm, det har han, men om man lägger ihop orden han säger så blir det inga meningar.

Alma upplever att Anton söker stöd hos henne både vad gäller skolkunskaper, men även i de sociala relationerna med kompisar. Alma berättar vidare att Anton behöver stöttning i tolkningen av sina förmågor. Han har en förhoppning om att klara av skolan på tre år, och upplever ofta att skoluppgifterna är för enkla för honom. Hans ordförråd är rikt, däremot har han lite dålig koll på vad orden betyder och i vilket sammanhang han ska använda dem. Men när man går igenom det han skriver känns det som att det är språknedsättningen som står i vägen för han får inte riktigt fram det han vill ha sagt. Han förstår mer än det han kan uttrycka. Bodil berättar att det endast är fyra elever i klassen och att elever med språklig sårbarhet behöver en kombination mellan att lyssna och se: ”man måste ju prata med dem och ja, korta mål men man får inte sätta för låga krav på dem”. Vidare menar Bodil att man inte kan använda ”det auditiva, samtidigt kan man inte ta bort det auditiva” och att de har andra elever med språklig sårbarhet som ser bildsekvenser som ett stöd vid skrivande men att det inte är något för Billy än så länge. Clara som är lärare i ett praktiskt ämne berättar:

Calle har smält in i byggandet på ett bra sätt, från att bara varit en betraktare har han börjat ”sticka-ut” med konstruktiva frågeställningar. Han har även skött sig till belåtenhet hos företaget han praktiserade hos och torde, om inget oförutsett inträffar, få en fortsatt praktikplats hos denna firma. Så, sammanfattningsvis har Billy påbörjat en resa mot sitt mål: Fullvärdig Snickare !!!

Christina, lärare i svenska:

Calle presterar svagare i skrift och när det kommer till läsförståelse men arbetar bra på lektionerna och är ambitiös

Casper går det också bra för. Hänger med samma gäng som en annan elev och gruppens ambitioner smittar av sig. Är mån om att klara sina kurser

Clive, lärare i matematik:

Calle jobbar på i sin egen takt. Skulle behöva extra tid till alla inlämningar och prov. Är svag och vågar inte be om hjälp.

Casper ligger någorlunda i fas i mina ämnen. Det är i matematiken som han har missat ett prov, Kap 1. Det svåraste, funderar om man kan dela upp det för dessa elever. Casper tycker jag är väldigt duktig med att säga till då han inte förstår, ber ofta om hjälp och vågar säga om han inte förstår min förklaring

Cate, lärare i engelska:

För Calle funkar det ok för i engelskan. Han har hittills fått E på de uppgifter han lämnat in och han gör det han ska på lektionerna. Han har aningen svårt att be om hjälp dock och det krävs ofta att man kollar av så att han verkligen har förstått uppgifterna.”

Casper går det rätt bra för. Han har lyckats få ett D på sin förra skrivuppgift i engelskan! Han tror inte på sig själv dock och behöver bli peppad för att komma igång. När han väl kommit igång med uppgifterna så går det som sagt rätt bra.

Både Calle och Casper beskrivs som studiemotiverade elever som trots sina språkliga svårigheter vill lyckas i skolan och arbetar flitigt mot målen. Casper vågar ta för sig och säga till om han behöver hjälp med något, men Calle är mer avvaktande och där måste lärarna gå in och ta ett ansvar för att han verkligen kan förstå arbetsuppgiften. Casper har också berättat för specialpedagogen Coby vad han har för behov för att kunna komma vidare mot kunskapsmålen i skolan:

Vad gäller Casper då… Casper säger att han har svår dyslexi, till mig… behöver hjälp med studieteknik, svårt med engelska. Och har använt och vill använda rättstavningsprogram och talsyntes. Så han är ju också rätt så öppen.

Ingen av eleverna har dock nämnt att de har språklig sårbarhet för specialpedagogen Coby. Rektorerna Caesar och Conny berättar att de samlar alla årskurs ettor i början av terminen för att berätta om det grundutbud hjälpmedel som finns att tillgå på skolan i form av dator med tillhörande stavningsprogram och talsyntes. De har inte heller gjort några större förändringar organisatoriskt sedan eleverna från specialskolan kommit till gymnasieskolan.

Det är ju lite som Coby är inne på. Inget nytt eller specifikt för de elever som har språkstörning. Det är något vi arbetar med redan och för några år sedan tog vi ett beslut om att oavsett vem man är eller vilken problematik eleven har så har vi en dator, program etc från början. Det ska finnas just för att inte göra någon skillnad. Inga konstigheter. Struktur infördes för fem år sedan för att vi såg att struktur, ordning och reda studieteknik hjälper eleverna(Caesar, rektor).

Rektor Conny berättar att skolan har generellt små undervisningsgrupper och duktiga lärare som kollar av elevernas behov och individanpassar:

Dyker det upp något så flaggas det för varje vecka och vi i ledningen sätter oss ner i vår elevhälsogrupp och ser över hur vi kan göra. Hur kan vi stödja upp här. Och det beror helt på vad eleven behöver för stöd vad det blir för anpassningar. Varierar från person till person men även från grupp till grupp. Först screening och sen en avstämning efter en månad för att se jaha här börjar det dyka upp saker… Se vad det handlar om. Ta en titt vidare sen då det behövs. Men just nu med de elever som vi har tagit emot av er så funkar det (Conny, rektor).

Något som båda rektorerna Conny och Caesar tyckte var väldigt viktigt är att man faktiskt är ute och ser eleverna: ” Lyft eleverna. Tjena hur är läget”? Bekräfta är en framgångsfaktor. Coby specialpedagogen på Cecialiaskolan beskriver vikten av en tillgänglig lärmiljö då han berättar om hur de lagt upp undervisningen på sin skola: ”Allt finns digitalt vilket gör att de själva kan plocka upp det, förstora upp, få det uppläst. Vi försöker bryta ner stycken, göra texten helt enkelt mer lättläst. Oavsett vad du har för behov så underlättar det ju för alla även de som inte har språksötning. Vi gör det för alla. Egentligen så är det så”.

Anpassningarna som görs på skolan ska gynna alla elever och det är inget som ska vara utmärkande för de elever som har språklig sårbarhet. Eleverna har inte varit och kommunicerat att de har några särskilda behov eller vill ha extra anpassningar:

Men det kanske visar mer på eleverna inte behöver känna sig speciella utan alla kan vara som de är och ingen är utmärkande. Det är precis som Casper sa att alla får vara som de är hos oss. Det är inget konstigt på något sätt. Det blir inte som du, eller du eller du. Utan det funkar ganska bra tror jag. Då blir man inte så utpekad

Studie- och yrkesvägledaren Cilla berättar att hon helst vill bilda sin egen uppfattning om eleverna som börjat på gymnasieskolan:

På nått vis så tänker jag att de är ett blankt papper oavsett vilken problematik de har. Jag vill att de ska bilda sig en egen uppfattning om mig. De ska få berätta det de vill berätta, min erfarenhet är att eleverna vill berätta om de har en diagnos eller att de har en viss problematik. Men jag kan tycka att det är skönt att höra det från flera håll. Det är viktigt att få höra vad eleven själv har att säga, vad den behöver hjälp med och har behov av. Det brukar jag lyssna in.

Skolpersonalen anser att eleverna bör göras delaktiga i sin skolgång och att anpassningar krävs för att möta elever med grav språkstörning i skolsammanhang.