5.2.1 Sociala medier och positiva effekter för den psykiska hälsan
Flera författare belyste resultat i deras studier som indikerade på sociala mediers positiva effekter för det psykiska välbefinnandet. O'Reilly et al. (2019), Radovic et al. (2017), Naslund
& Aschbrenner, (2019) och Dewa et al. (2019) framtog i sina studier liknande resultat där sociala medier kan fungera som ett hälsofrämjande verktyg, i syfte att förbättra den psykiska hälsan. Avkoppling, informationskälla, socialisering och gemenskap/kommunikation, är några av de återkommande ledorden i studierna som tyder på en positiv utveckling av sociala mediers påverkan på det psykiska välbefinnandet. I Dewa et al. (2019) resultat återspeglas sociala medier som en kunskapskälla med snabb och högst trolig återkoppling från individer i liknande
situationer, detta bidrog till främjandet av användarnas hälsa (Dewa et al., 2019). Att tilläggas baserade Dewa et al. (2019) sin studie på tvärsnitt, och på så sätt kan inte kausala samband påträffas vilket kan vara en brist för studien. O'Reilly et al. 2019 påvisade att sociala medier används för att söka stöd vid känslomässiga situationer. Även Radovic et al. (2017) bekräftar O'Reilly et al. (2019) resultat där respondenterna i Radovic et al. (2017) studie fann stöd, acceptans och gemenskap genom sociala medier till skillnad från människor i deras omgivning i verkliga livet. På så sätt nyttjas de sociala medierna för att komma i kontakt med andra, skapa nya gemenskaper och söka information (Radovic et al.,2017).
Turkle (2017) beskriver att samtalet har förflyttats från fysiska samtalsformer till kommunikation online, ett förhållandevis snabbare sätt att socialisera där lite ansträngning krävs för snabb tillfredsställelse. Användaren kan exempelvis skicka meddelanden till flera personer samtidigt och få flera positiva gensvar på samma gång, som ökar det psykiska välbefinnandet. Således menar Turkle (2017) att människan är mån om den digitala självbilden som publiceras och sprids via de sociala medierna som Instagram. Hausman, et al. (2017) och O'Reilly et al. (2019) beskriver i sina resultat att användarna publicerar innehåll om humör och välbefinnande för att komma i kontakt med andra och att socialisera. Vid första anblick tyds användningen av sociala medier vara i positiv bemärkelse, men är det nyttigt att endast socialisera online genom text, bilder och videos? Turkle (2017) belyser ett begrepp som kallas phubbing, vilket inbegriper förmågan att prata med andra samtidigt man tittar i mobilen, det är ett fenomen som tyder på att människan inte är nuet och har fötterna i båda världarna (Turkle, 2017).
5.2.1 Sociala medier och negativa effekter för den psykiska hälsan
Såväl som att positiva effekter hittades i undersökningarna, påvisade majoriteten av studiernas resultat negativa effekter på den psykiska hälsan hos ungdomar och vuxna. En hög användning av sociala medier kan frambringa känslor av ångest, depression, ensamhet, FOMO, och att man blir beroende av de sociala plattformarna (O'Reilly et al., 2019, Shensa et al., 2016, Youssef et al., 2020, Shensa et al., 2018, Hawes et al., 2020 & Radovic et al., 2017). I Hawes et al. (2020) poängterades att utseenderelaterade faktorer i association till sociala medier kunde påverka individens välbefinnande negativt. Framförallt starkare frekvens och intensitet av sociala medier i relation till utseende och jämförelse med andra användare hade en hög korrelation till depression och ångest (Hawes et al., 2020). Med detta resultat kan det knytas an till hur McLean, (2021) beskriver sociala mediers påverkan på psykisk hälsa, där människan letar efter bekräftelse eller validering på sociala medier. Vidare menar McLean, (2021) att sociala medier kan ge en snedvriden bild av verkligheten med exempelvis Instagram eller Snapchat, där bilder och videos filtreras och förändrar användarnas utseende. Förr i tiden exponerades människan för redigerade bilder via tidningar där fokus ofta låg på kändisar och deras retuscherade bilder.
Nu för tiden är dessa förskönade bilder endast några klick bort och kan appliceras på alla genom appar som redigerar hud, vitare tänder, eller andra skönhetsrelaterade ideal och effekter. Denna
utveckling har bidragit till att det inte endast är kändisar som ser perfekta ut, utan alla kan uppnå dessa ideal genom sociala medier och dess funktioner. Vidare kan detta var problematiskt för målgruppen ungdomar eftersom de är i en föränderlig fas, både kroppsligt och identitetsmässigt (McLean, 2021).
Ensamhet och FOMO
Ytterligare en negativ effekt av en för hög sociala medier-användning som framgår av Youssef et al. (2020) var ensamhet, som framför allt drabbade kvinnor enligt författarna. Vidare belyses ett samband mellan ensamhet och sömnlöshet, vilket kan förklaras genom att den vakna tiden tillbringas via sociala medier, det kan vidare utvecklas till känslor av isolering. Det resultatet bekräftas även i Karaman, (2020) där den genomsnittliga användningen av tiden på sociala medier var cirka 3 timmar per dag (Karaman, 2020). Studierna indikerar således för att den psykiska ohälsan påverkas till stor grad av intensiteten och frekvensens av sociala medier (Hawes et al., 2020, Youssef et al., 2020 & Karaman, 2020).
Turkle (2017) lyfter också fram ensamhetsfaktorn i förhållande till sociala medier och menar att det i dagens läges är lätt att förväxla ensamtid med skärmtid. Tiden framför skärmen menar Turkle (2017) kan i själva verket hota ensamheten som är viktigt för att människan ska kunna
”bara vara sig själv”, ensamhet är således något människan är i behov av men som är associerat i negativ bemärkelse, liksom i Youssef et al. (2020) resultat. Att vara ensam stärker människans jag-känsla och på så vis även vår empatiska förmåga. Förmågan att bara vara sig själv är erövrad av den digitala tekniken och sociala mediers delningskultur. Enligt Turkle (2017) är de som är uppvuxna med sociala medier mer benägna av att inte känna av deras existens om de inte publicerar, skickar meddelanden eller chattar via digitala nätverk. Vidare menar författaren att användarna upplever att de måste dela med sig av en tanke eller känsla på sociala medier för att själva tänka eller känna den tanken vilket är en upplevelse som kallas ” jag delar, alltså finns jag till”. Ensamheten enligt Turkle (2017), förefalls vara ett problem eftersom vi är så vana vid att alltid vara nåbara och uppkopplade, på sätt blir det teknikens uppgift att lösa ensamheten (Turkle, 2017). En fråga som kan ställas i dessa sammanhang är om vi är lyckligare människor utan sociala medier?
Två studier fastställde att lättillgängligheten i kombination med ökad tid vid sociala medier bidrar till att ett beroende kan skapas, resultatet i båda studie visade att deltagarna hade svårt för att inte titta igenom de sociala medierna vilket var förknippat med bekräftelsebehov och FOMO (Radovic et al., 2017 & O'Reilly et al., 2019). Både O'Reilly et al. (2019) och Shensa et al. (2018) presenterade att användarna utsattes för FOMO genom att inte delta i de sociala plattformarnas aktiviteter. Det finns en eftersträvan att alltid vilja vara uppkopplad till plattformarna för att inte missa händelser eller en rädsla för att känna sig utanför det digitala samhället (O'Reilly et al., 2019).
5.2.2 Psykiskt välbefinnande – Kommunikation och information
Stawarz, Preist, & Coyle (2019) påvisade att social interaktion är något som gynnar det psykiska välbefinnandet hos människor. Att regelbundet socialera genom sociala medier kunde funktionera som en hälsofrämjande insats som kan öka människans psykiska välbefinnande.
Vidare beskriver författarna att avkoppling är en främjande faktor för gott psykiskt mående som kan uppnås genom dessa kanaler i form av exempelvis Youtube (Stawarz, Preist, & Coyle 2019, & O'Reilly et al.2019) Sociala medier kan också hjälpa till att förebygga panikattacker och ångest eftersom verktyget fungerade som en distraktion från de upplevda känslorna (Stawarz, Preist, & Coyle 2019). Kommunikation online bidrog också till en hälsofrämjande faktor för det psykiska välbefinnandet där ett lugn kan skapades när användare kunde kommunicera med andra utan att känna sig dömd (Dewa et al., 2019). Vidare påvisades att sociala medier användes för att inhämta information för att exempelvis förbättra den psykiska hälsan. I O'Reilly et al. (2019) framgick från resultatet att unga inte söker hjälp vid upplevda symptom eller besvär. Detta på grund av att bli misstrodda eller rädsla för stigmatisering. På så sätt används sociala medier även i informationssyfte som ett alternativ till sjukvårdshjälp för att undgå känslor av skam (O'Reilly et al., 2019).
En parallell kan dras från Dewa et al. (2019) resultat om att sociala medier används som kommunikationsform för att inte bli dömd och Turkle (2017) teori om en kontrollerad miljö online. Turkle (2017) framhäver att samtalen online hålls in en kontrollerad miljö där individen kan kontrollera vad som skrivs. Användaren kan vid sociala medier anpassa sin kommunikation genom att svara när det passar dem, att redigera och ta bort sina svar, eller redigera svaren så att de blir ”rätt”. Detta till skillnad från att samtala ansikte mot ansikte i realtid där svaren är mer spontana och inte kan o-sägas eller tas tillbaka eftersom den du talar med redan har reagerat på dina svar. På så sätt tenderar de fysiska samtalen att utebli men rädsla för spontanitet, vårt behov av tidsplanering och kontroll (Turkle, 2017. Möjligtvis är det även därför det framgår i Dewa et al. (2019) resultat att det upplevs som lugnande när kommunikationerna sker online, via sociala medier eftersom det är en mer kontrollerad form att kommunicera i (Dewa et al., 2019).
Ytterligare ett nyckelfynd påträffades i Radovic et al. (2017) resultat som framförde att det för ungdomar var enklare att utrycka känslor online än i verkligheten. Det kan knytas an till hur Turkle (2017) beskriver den känslomässiga utvecklingen hos unga kvinnor i förhållande till hög konsumtion av sociala medier. De som tillbringat mycket tid online visades sig vara sämre på att identifiera sina egna känslor, även andras känslor var svåra att uppfatta. Således fanns ett samband mellan nätkultur och en förlust i att känna empati samt även en minskad färdighet till självreflektion (Turkle, 2017).
5.2.3 Uppmärksamhetssökande
Vaguebooking och stressed posting är två framkomna fenomen från resultatet av Berryman et al. (2017) och Radovic et al. (2017). Båda begreppens innebörd är utformat på ett visst sätt för att väcka uppmärksamhet hos andra användare, att väcka en reaktion. Berryman et al. (2017) påvisar att denna typ av inlägg kan vara ett sätt att be om hjälp genom att indikera att något är fel. Vidare kan vaguebooking vara ett sätt att förutspå någons psykiska ohälsa som exempelvis ensamhet eller självmordstankar. Både Turkle (2017) och Gillberg (2014) beskriver ett så kallat uppmärksamhetssamhälle där digitala inlägg på ett sätt intygar människans närvaro i form av vaguebooking eller reaktioner från bilder, text och video vilket knyter an till både Berrymans et al. (2017) och Radovic et al. (2017).