Syftet med vår studie var att undersöka hur trygghet skapas i de olika barngruppskonstellationerna som finns på de två förskolor där intervjuerna genomfördes samt hur förutsättningar ges för barns utveckling. Resultatet av hur pedagogerna arbetar med kommunikation och interaktion samt vilka faktorer som uppmärksammas när det gäller trygghetsskapande, kommer att redovisas i underrubriker och utifrån våra frågeställningar.
Pedagogernas trygghetsskapande
Resultatet visar att nästan alla intervjuade förskollärare lägger stor vikt kring trygghetsskapande just vid inskolningen och att både barn och vårdnadshavare ska känna sig trygga. Broberg m.fl. (2012) lyfter upp att inskolningen och ett nära samarbete med hemmet är två viktiga faktorer för trygghetsskapandet. Selima uttrycker sig så här:
Och eee… det också….det också gör att föräldern som e i inne på avdelningen ser verksamheten o dom känner sig trygga med det och eee… det blir ömsesidigt trygghet så att säga. Eeee… och vi, det e viktigt att e det trygga föräldrar så e det trygga barn osså tvärtom.
Förskollärarna utgår från att trygga föräldrar ger trygga barn, och de lägger stor vikt på inskolningen, oavsett vilken barngrupp de arbetade i. Föräldrakontakten har blivit allt viktigare, vilket Markström & Simonsson (2017) påpekar i sin avhandling, och det stämmer överens med förskollärarnas berättelse. Föräldrarna har enligt Patrik blivit mer
34
medvetna om vad förskolan är och det ställer därmed större krav på pedagogerna. De flesta av informanterna uttryckte under intervjutillfället, en oro kring att de upplever att föräldrarna har mindre tid för sina barn idag än tidigare.
Resultatet visar att bemötande och kommunikation är av betydelse för att skapa trygghet. Utifrån anknytningsteorin lyfter Broberg m.fl. (2012) att kommunikation sker nära barnet. Han nämner också vikten av att vara närvarande pedagog och att kunna tolka och hjälpa barnet i samspel samt ge stöd i olika situationer, vilket gör att tryggheten förstärks. Patrik nämner att vara närvarande pedagog och säger:
…var vi finns, personalen. Om vi finns tillgängliga på barnens nivå, sitter vi på golvet eller högt upp på stolar, tror att det påverkar jättemycket. Om vi är liksom med i leken, är vi observatörer och om vi finns i leken.
Pedagogernas kompetens enligt Garvis m. fl. (2017) är av stor betydelse för att hålla hög kvalitet inom förskolan. Välutbildade pedagoger kan med sin kompetens se flera möjligheter för att kunna skapa relationer till barnen i form av kommunikation. Pedagogerna använder sig av olika hjälpmedel för att kunna tolka, kommunicera och ge barn inflytande över hur regler och rutiner skapas på förskolan genom till exempel bilder som stöd och TAKK. Hur trygghet skapas bland de yngsta barnen blir ofta pedagogernas egen tolkning, och det krävs kunskap från deras sida för att kunna tolka barns uttryck och känslor.
Resultatet visar också att det inte spelar någon roll i vilken åldersgrupp förskollärarna arbetade i. Trygghetsskapande handlar om pedagogernas arbets- och förhållningsätt, att arbeta med barnen i mindre grupper, samt att vara närvarande pedagog, vilket är återkommande i intervjuerna, och även Broberg m.fl. (2012) lyfter upp detta som viktiga faktorer. Pedagogerna har ett huvudansvar att göra gruppindelningar i den befintliga gruppen och arbeta utifrån dem. Skolinspektionen (2015) betonar i sin rapport vikten av tydlig ansvarsfördelning, bra kommunikation mellan pedagoger samt kontinuerlig rotering i vistelsemiljön som nödvändig för att tillgodose barns trygghet.
Sammanfattningsvis utifrån resultatet om hur pedagoger skapar trygghet, kan vi konstatera att inskolning, samarbete med hemmet, vikten av att vara närvarande pedagog samt genom att dela in barnen i olika grupper, är återkommande hos alla pedagoger. Vi lägger märke till att det inte finns någon skillnad på trygghetsskapande beroende på vilken
35
åldersgrupp pedagogerna arbetade i, utan att det är pedagogernas förhållningssätt och arbetssätt som är det avgörande för att skapa trygghet, vilket i sin tur gynnar barns utveckling och lärande.
Kommunikation och interaktion
Resultatet visar att förskollärarna var överens om att trygghet och utveckling sker genom kommunikation och interaktion tillsamman med barnen, men att olika faktorer kan påverka. En god relation med vårdnadshavarna är av yttersta vikt. Det kan kopplas till Broberg m.fl. (2012) som anser att ett nära samarbete med vårdnadshavarna är viktig för att kunna skapa trygghet och därigenom kunna stödja barnets utveckling.
Säljö (2000) uttrycker att språket blir länken mellan kommunikation och tanke, men att tanken är en inre process som inte går att följa. Med hjälp av detta resonemang gör förskollärarna tolkningar, inte bara utifrån vad barnen säger, utan även av vad de inte kan uttrycka med ord. En motsättning kan vara när barnen försöker förmedla något som pedagogerna inte förstår eller när de inte har tid att försöka tolka vad barnet vill förmedla, vilket skapar en otrygghet hos barnet. Det i sin tur påverkar utvecklingen av förmågan att kunna kommunicera med sin omgivning.
Garvis m.fl. (2017) utgår från att förskolor med hög kvalitet medför vinster för hela samhället och i den svenska läroplanen finns ett fokus på relationen mellan barn och personal samt pedagogers interaktion- och trygghetsfrågor. De faktorer som kan spela in är bland annat interaktion och kommunikation. Även om olika kommunikativa hjälpmedel används för att förstärka språket, blir fortfarande pedagogernas tolkningar avgörande och inte det som barnet försöker förmedla. Därmed är en god anknytning samt vikten av att vara närvarande som pedagog tillsammans med barnen än en gång avgörande för barnets kommunikativa utveckling. Garvis m.fl. menar vidare att hög kvalitet inom förskolan kännetecknas av att personalen har förmåga att skapa en relation till barnen i form av kommunikation på olika sätt.
Resultatet visar att språket har betydelse för barns utveckling och lärande. Säljö utgår från att språket ger barnet möjligheter att dela erfarenheter och kunna utveckla nya kunskaper, vilket de intervjuade förskollärarna påpekar när de pratar om kommunikation och samspel och att det sker både mellan barn-barn samt mellan barn-pedagog. Vidare menar Säljö att
36
kommunikation fungerar som kontaktskapande i interaktion med andra, och flera av förskollärarna nämner vikten av att kunna vara närvarande i barnens interaktion med varandra för att kunna sätta ord på det som händer.
Garvis m.fl. anser att en kompetent pedagog kan genom interaktion och kommunikation utmana barn i deras tankevärld i gemensamma lekar. Författarna nämner svensk forskning som utgår från att pedagogernas kompetens samt kvaliteten på kommunikation och interaktion skapar olika förutsättningar för barns språkutveckling, vilket påverkas när pedagogerna inte har möjlighet att vara närvarande med barnen. Vidare menar Garvis m.fl. att när ett barn leker själv utan en närvarande pedagog, sker ingen interaktion, kommunikation eller lärande.
Vygotsky (1978) utgår från den proximala utvecklingszonen när han menar att barnets utvecklade mognadsprocesser blir synliga för pedagogen i samspel, men även de processer som är på väg att utvecklas när barnet får interagera med andra barn eller med en vuxen synliggörs. Förskollärarna utgår från den proximala utvecklingszonen när de beskriver vikten av pedagogens närvaro med barnen.
Sammanfattningsvis visar resultatet att språk och kommunikation är en avgörande faktor för barns utveckling och lärande och att det sker i olika relationer. Vi inser också att pedagogerna har en betydande roll i interaktionen med barnen, men att de inte alltid kan närvara av olika anledningar. Detta kan leda till att språkutvecklingen inte sker på ett tillfredsställande sätt när pedagogerna inte kan interagera med barnen. Vi drar slutsatsen att i åldersindelningen 1-5 år gynnas barns kommunikation och interaktion bäst, då det finns äldre barn med mer utvecklade färdigheter som därmed kan vara ett stöd för de yngre barnen.
Faktorer som påverkar barns trygghet och utveckling
Resultatet visar att tydliga regler och rutiner på förskolan skapar trygghet enligt förskollärarna i vår undersökning, och genom att arbeta i mindre grupper oavsett i vilken åldersgrupp barn befinner sig i, visar sig positivt för barns utveckling och lärande. Den pedagogiska miljön är lättare att anpassa utifrån åldersindelade barngrupper men
37
pedagogerna ser mer fördelar med att arbeta i åldersgruppen 1-5 år, då antalet relationer blir färre för barnet.
Pedagogernas oro grundar sig i att under de senaste åren har barngrupperna ökat, vilket resulterar i stress hos både barn och pedagoger. En rapport från Garvis m. fl. (2017) visar på ångest och stress hos både barn och pedagoger i de ökade barngrupperna på förskolan. Rapportens resultat kan kopplas till Skolinspektionens rapport från 2015 som påvisade tydliga brister i trygghetsskapande just i stora barngrupper. Pedagogerna känner att tryggheten påverkas då de upplever att alla barns behov inte kan tillgodoses, speciellt för de yngre barnen som behöver nära kontakt med en vuxen. Emma uttrycker:
…storleken på barngruppen… eeemmm, för det blir ju svårare för mej att tillgodose alla barnens behov…eee… o genom det blir det ju svårare att skapa en trygghet för barnen.
Broberg m.fl. (2012) anser att just de yngsta barnens trygghet påverkas negativt i stora grupper då de behöver mer närhet och ledning från pedagogerna. Mwoma m. fl. (2018) utgår även från att brist på lekutrymme, vilket uppstår när barngrupperna är för stora i förhållande till lokalerna, gör att barns inlärning påverkas. Vidare anser författarna att risken för emotionell och psykisk ångest leder till dålig självkänsla och kan resultera i dåliga prestationer i utbildningen.
Resultatet av relationsskapande i barngrupper med åldern 1-5 år, visar att barn och pedagoger har färre relationer att förhålla sig till, eftersom pedagogerna har möjlighet att följa barnets utveckling under hela förskoletiden. Lotta har erfarenhet av andra åldersgrupper och säger:
Jag uppskattar det här sättet som jag jobbar nu, 1-5åringar. Rent pedagogiskt att följa barnen hela vägen innan skolstarten. Det är lönt att lägga grunden för bättre föräldrakontakt då man vet att man ska vara tillsammans i fem år…
Med grund i anknytningsteorin menar Broberg m.fl. att barnet kan knyta an till fem personer för att tryggheten och relationer ska gynna barns utveckling och lärande. Förskollärarna utgår från att när arbetslaget är stabilt, blir det också färre personer att knyta an till, vilket påverkar barns utveckling och lärande. Förskollärarna ser också en fördel i att eventuella syskon befinner sig på samma avdelning, som också påverkar att det blir färre relationer att förhålla sig till samt att föräldrakontakten och därmed också relationen, blir tryggare.
38
Gällande språkets betydelse visar resultatet att pedagogerna anser att de måste hålla sig uppdaterade om barnens intressen för att kunna följa och berika barnens språkutveckling. Därmed följer både Birgitta och Lotta förskollärarens ansvar om att barnen ska få stöd och stimulans i sin utveckling inom språk- och kommunikation, en av riktlinjerna i Lpfö98 (2016).
Resultatet visar också att pedagogernas brist på tid påverkar interaktionen med barnen och därmed språkutvecklingen. Vidare påvisas att barns språkutveckling i åldern 1-3 år påverkas mest av pedagogernas brist på tid, och därmed ser förskollärarna fördelar i barns språkutveckling i åldersgruppen 1-5 år.
Utifrån det sociokulturella perspektivet beskriver Vygotsky (1978) att barns språkutveckling sker genom att barnet behärskar sin omgivning med hjälp av talet, vilket skapar nya relationer med omgivningen. Därmed kan språket utvecklas utan pedagogernas närvaro, men i interaktion med andra som behärskar språket bättre, och de intervjuade förskollärarnas påstående om att språkutvecklingen gynnas mer i åldersgruppen 1-5 år, får stöd i Vygotskys påstående.
Sammanfattningsvis utifrån resultatet drar vi slutsatsen att för många relationer påverkar barns trygghet och utveckling negativt, då alla barns behov inte kan tillgodoses. Grunden till detta ligger i för stora barngrupper som leder till stress och ångest hos både barn och personal. Åldersgruppen 1-3 år påverkas mest, eftersom det ständigt kommer nya barn till barngruppen och fler relationer att förhålla sig till. Det kan jämföras med åldersgruppen 1-5 år som har färre relationer då det inte är så många nya barn som inskolas, och därmed också färre antal nya föräldrar som både barn och pedagoger måste förhålla sig till.
I åldersgruppen 1-3 år blir det mycket tolkningar från pedagogernas sida, då de inte alltid kan förstå vad barnet vill förmedla. Därmed påverkas även kommunikationen och tryggheten. I åldersgruppen 3-6 år är språket mer utvecklat, men oftast befinner sig fler barn i dessa grupper, vilket gör att pedagogerna inte hinner med att samtala och interagera med varje enskilt barn. Samtliga informanter anser att tidsbrist och för stora barngrupper blir avgörande faktorer som påverkar barns trygghet och utveckling.
39