LÄRANDE OCH SAMHÄLLE BARN–UNGA–SAMHÄLLE
Examensarbete i fördjupningsämnet
Barndom och lärande
15 högskolepoäng
Vem tar hand om mig?
En kvalitativ studie om hur pedagoger skapar trygghet för barns utveckling
på förskolor med olika ålderskonstellationer
Jeanette Kvant
Edina Kehonjic
Förskollärarexamen 210hp Examinator: Jonas Qvarsebo 2019-01-10 Handledare: Christian Norefalk
2
Förord
Vi är två pedagoger som har lång erfarenhet inom förskolan och arbetar i olika åldersgrupper. Det har underlättat vårt val av studie i examensarbetet eftersom vi anser att trygghet är viktigt för alla barn. Hela arbetet har utförts tillsammans, förutom att vi valde att dela upp intervjuerna mellan oss. Jeanette har haft huvudansvaret för översättning av engelska texter och Edina har ansvarat för litteratursökningar via Malmö Universitets bibliotek.
Vi vill tacka alla inblandade intervjupersoner för att ni tagit er tid att delta i våra intervjuer samt våra kollegor som visat så stor nyfikenhet och intresse över vårt ämne. Det har gjort att vi fått inspiration i vårt skrivande och visat hur viktigt vårt ämne är för förskolans pedagoger. Vi vill även tacka våra familjer, nära och kära som funnits i bakgrunden och som gett oss den tid och stöd vi behövde för att kunna slutföra vårt examensarbete. Vår handledare Christian Norefalk har gett oss vägledning under hela skrivprocessen, vilket gjort att vi kunnat hålla deadline!
TACK!
3
Abstract
Vi har valt att skriva om hur trygghet skapas i de olika åldersgrupperna som finns på de två förskolor där vi genomförde intervjuerna med förskollärarna. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer, Bowlbys anknytningsteori och Vygotskys proximala utvecklingszon, är målet att studiens resultat ska ge svar på hur de intervjuade förskollärarna beskriver tryggheten och vilka faktorer som påverkar trygghetsskapande. Resultatet visar att tryggheten är grunden för barns utveckling och lärande oavsett vilken barngruppskonstellation barnet befinner sig i. Introduktion ses som en viktig del i trygghetsskapandet samt ett nära samarbete med hemmet. Att vara närvarande pedagog, lyhörd och använda sig av olika kommunikativa hjälpmedel i kommunikationen med barnen, är några av faktorerna som förskollärarna lyfter fram och som främjar arbetet med att skapa trygghet. Den största utmaningen i arbetet med att skapa trygghet är personalantalet i förhållande till antal barn i barngruppen som orsakar stress och en känsla att inte räcka till i de olika ålderskonstellationerna som finns på förskolorna.
Nyckelord: Anknytningsteori, interaktion, introduktion/inskolning, kommunikation, närvarande pedagog, personaltäthet, proximala utvecklingszonen, stress.
5
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 7 1.1 Bakgrund ... 8 1.2 Syfte ... 9 1.3 Frågeställningar... 9 2 Tidigare forskning ... 112.1 Kulturellt övervägande av ECERS-3 i Sverige: en reflektion om anpassning 11 2.2 Trygghet och säkerhet i förskolor: En utmaning av informella lösningar ... 13
3 Teoretiska utgångspunkter ... 14
3.1 Anknytningsteori... 14
3.1.1 Introduktion/Inskolning ... 15
3.1.2 Samspel mellan förskola och hem ... 15
3.1.3 Barngruppens storlek och personaltäthet ... 16
3.2 Proximala utvecklingszonen ... 16
3.2.1 Interaktion och kommunikation... 17
4 Metod ... 18
4.1 Metodval ... 18
4.2 Urval ... 18
4.3 Genomförande... 19
4.4 Forskningsetiska överväganden ... 20
4.5 Presentation av förskolorna och urvalsgruppen ... 22
5 Analys ... 24
5.1 Pedagogernas trygghetsskapande... 24
5.1.1 Inskolning ... 24
5.1.2 Kommunikation som arbetssätt ... 25
5.1.3 Olika gruppkonstellationer ... 25
5.2 Kommunikation och interaktion ... 26
5.2.1 Olika kommunikativa hjälpmedel ... 26
5.2.2 Samtalets betydelse... 27
5.3 Faktorer som påverkar barns trygghet och utveckling ... 28
5.3.1 Miljöns påverkan ... 28
5.3.2 Relationer... 29
5.3.3 Språkets betydelse ... 30
6 Diskussion ... 32
6
6.2 Resultatdiskussion... 33
6.3 Slutdiskussion ... 39
6.4 Förslag till fortsatt forskning ... 41
7 Referenser ... 42
7
1 Inledning
I samband med vår VFU (Verksamhetsförlagd utbildning) upplevde vi att pedagogerna använde sig av olika metoder och teorier för att skapa trygghet i de olika barngrupperna. Det ena förskolan har åldersindelade barngrupper med åldern 1-3 år samt 3-5 år, medan den andra förskolan har åldersblandat i åldern 1-5 år. Enligt vår observation under VFU iakttog vi att det var svårare att skapa trygghet i åldern 1-3 år jämfört med åldern 1-5 år. I den yngre åldersindelningen var det svårare att tillgodose alla barns behov på grund av att det var många barn i just den gruppen. Detta har väckt en nyfikenhet hos oss angående vilka faktorer som kan spela in i pedagogernas arbete kring trygghetsskapande och hur detta påverkar barnens utveckling.
Garvis, Sheridan, Williams och Mellgren (2017) hävdar att det finns forskning som påvisar att trygghet skapas genom kommunikation och interaktion samt att kvaliteten i svenska förskolor har sjunkit med åren. I sökandet efter tidigare forskning om olika ålderskonstellationer, visade sig att lite forskning gjorts i ämnet, vilket gör vår studie om hur trygghet skapas i de olika ålderskonstellationerna bidrar till ytterligare forskning inom ämnet.
Förskolorna har olika styrdokument att förhålla sig till för att kunna främja barnens utveckling och lärande. Ett av dem är Läroplan för förskolan Lpfö98 (2016) som lyfter att omsorg om individens välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten.
I vår undersökning kommer vi att använda Bowlby’s (2010) anknytningsteori samt Vygotskys proximala utvecklingszon. Utifrån anknytningsteorin av Bowlby (2010) behövs en trygg grund samt interaktion och kommunikation som enligt Säljö (2000) är centralt för att förstå lärande och utveckling hos det enskilda barnet på kollektiv så väl som på individuell nivå. Enligt Vygotsky (1978) delas barns utvecklingsnivå in i tre olika utvecklingsfaser; vad barnet klarar av på egen hand, vad barnet klarar av att lära sig genom vägledning och stöd från omgivningen samt vad barnet inte klarar trots stöd från omgivningen.
8
Genom intervjuer med förskollärare kommer vi att göra en kvalitativ undersökning med stöd av nämnda teorier och perspektiv samt tidigare forskning, där jämförelser kommer att göras mellan de olika åldersgrupperna för att öka förståelsen för hur trygghet skapas.
1.1 Bakgrund
Över tid har Sverige haft olika gruppindelningar, enligt Broberg, Hagström och Broberg (2012) och det har gått i cykler. Under 1830-talet öppnades de första småbarnsskolorna i Sverige och syftet var att arbetarklassens barn i åldrarna 2-6 år skulle erbjudas tillsyn när deras ensamstående mammor arbetade. Omsorg och undervisning i bland annat läsning, räkning och religion skulle genomsyra verksamheten. I mitten av 1800-talet ersattes småbarnsskolorna av barnkrubborna och var först och främst ämnade för barn mellan 1-7 år gamla, och även här var det oftast barn från fattiga arbetarhem. Syftet var att lära dem ordning och förmedla kunskap redan från ett års ålder. I samband med den växande medelklassen på 1900-talet kom de första barnträdgårdarna. Barnträdgårdarna tog emot barn från 4 år, där barnen skulle spendera några timmar med jämnåriga samtidigt som de skulle få pedagogisk stimulans medan mammorna var hemma. Utvecklingen inom barnomsorgen har lett vidare till att riksdagen 1943 beslutade att verksamheten för förskolebarn skulle benämnas som lekskola och fokus på lek och lärande skulle dominera, samt daghem där omsorg stod i fokus. Sedan 1972 har en rad förändringar skett och utveckling och lärande betonades mer än tidigare. År 1998 kom den första läroplanen för förskolan där det stod att omsorgen om det enskilda barnets välbefinnande, trygghet och utveckling samt lärande ska genomsyra arbetet i förskolan (a.a).
Utvecklingspsykologins forskning på 1920- och 1930-talet, framför allt från Tyskland och Österrike har påverkat de svenska förskolorna och haft stort inflytande över gruppindelningar, hävdar Sundell (1995). Utifrån observationer och mognadsbetydelse som genomförts, visade resultatet på att barn skulle vistas med jämnåriga och det blev mer vanligt med åldershomogena gruppinledningar. Genom att barnen vistades med sina jämnåriga kamrater skulle man kunna ta hänsyn till varje barns utvecklingsnivå. Vidare skriver Sundell (1995) att den ökade åldersspridningen i Sveriges förskolor tog fart i slutet av 1970-talet med ledning av barnstugeutredningen. Dessa indelningar bestod av olika grupper; småbarnsgrupper upp till tre år och syskongrupper med barn mellan tre och sju år. Motivet till denna indelning var att barns utveckling sker i olika takt samt att barn lär
9
och utvecklas i samspel med andra barn. Nio år senare kom en familjestödsutredning och deras rekommendation var att öka åldersspridningen i barngrupperna. Anledningen till förslaget var att det fanns olika typer av svårigheter med att arbeta i åldersindelade grupper samt att det ställde stora krav på pedagogerna. I grupperna mellan 1-3 år krävs mycket av pedagogerna då barnen lätt hamnar i konflikter, saknar förmågan att lösa konflikter själva samt svårigheter att uttrycka sina känslor med hjälp av språket. Pedagogernas arbete skulle vara mer stimulerande och omväxlande i åldersblandade barngrupper vilket skulle gynna både pedagoger och barn. Slutligen konstaterar Sundell (1995) att åldersblandade barngrupper har blivit allt vanligare i dagens samhälle.
Skolverket gjorde en undersökning om barngruppers storlek i förskolan och rapporten som publicerades 2016 kan jämföras med Sundells (1995) diskussion utifrån att antal barn i åldern 1-3 år har ökat i förskolorna, vilket resulterar i att var tredje grupp i förskolan var en småbarnsgrupp med ålder 1-3 år. På uppdrag av Statistiska centralbyrån (SCB) redovisade Skolverket (2017) att av totalt 33 300 avdelningar, klassificerades 13 000 stycken som småbarnsavdelningar med åldern 1-3 år, och drygt 4 800 grupper med åldern 4-5 år, vilket motsvarar ca 39% respektive 14% av det totala antalet barngrupper. I Skolverkets statistik redovisas inga grupper med åldern 1-5 år, 3-5 år eller andra former av åldersindelningar, vilka kan antas vara resterande 47%.
1.2 Syfte
Syftet med vårt arbete är att undersöka hur trygghet skapas utifrån kommunikation och interaktion i de olika åldersindelningarna samt vilka faktorer pedagogerna anser kan påverka barnens utveckling.
1.3 Frågeställningar
På vilket sätt arbetar pedagogerna för att skapa trygghet i de olika åldersindelade grupperna?
Hur sker kommunikation och interaktion mellan pedagogerna och barnen enligt pedagogerna?
10
Vad anser pedagogerna påverkar barns trygghet och utveckling och vilka faktorer uppmärksammas?
11
2
Tidigare forskning
I vår sökning om trygghetsskapande i olika åldersgrupper, fann vi att det inte finns tillräckligt med forskning i ämnet, vilket gör att vår studie om trygghetsskapande i de olika åldersgrupperna blir relevant. Vi utgår från två artiklar som beskriver kvalitet i svenska förskolor samt vikten av barns trygghet för utveckling och lärande.
2.1 Kulturellt övervägande av ECERS-3 i Sverige: en
reflektion om anpassning
Garvis, Sheridan, Williams och Mellgren (2017) hävdar i sin artikel ”Cultural considerations of ECERS-3 in Sweden: a reflection on adaption”, att kvalitet i utbildning för barn är ett viktigt ämne i många länder. Forskning visar på att förskolor med hög kvalitet för med sig långsiktiga vinster för barn och samhälle. Att mäta kvalitet kan vara svårt, men ett sätt kan vara att använda den amerikanska observationsskalan ECERS-3 (Early Childhood Environmental Rating Scale) som använts av ett trettiotal länder runt om i världen.
Enligt Garvis m.fl. har ECERS-3 använts i Sverige sedan tidigt 90-tal och tre faktorer i trygghetsskapande kan spela in; fysisk miljö och rummens organisation, interaktion och uppsikt samt lärande aktiviteter och språkutveckling. Vidare konstaterar Garvis m.fl. att svensk förskola är i en dynamisk förändring. Svensk förskola har i många år varit rankad högt utifrån hög kvalitet och stark fokus på demokrati och barns rättigheter. Sedan några år tillbaka har rapporter visat på att den svenska kvaliteten har försämrats. Kvaliteten kan förbättras om personalen vidareutvecklas i frågor som kan utmana och förändra deras sätt att tänka och förstå vilka faktorer som påverkar barns utveckling och lärande.
Hög kvalitet inom förskolan kännetecknas av personalens kompetens att skapa en relation till barnen genom kommunikation på olika sätt, skapa välgrundade gemensamma tankar, utveckla barnfokuserade strategier samt utmana barns tankevärld i gemensamma lekar, omvårdnad och utbildning. Interaktion och kommunikation ger förutsättningar för en långsiktig utveckling av barns språk, barns kognitiva utveckling och sociala förmåga.
12
Garvis m.fl. lyfter vikten av att förskolepersonalens kompetens samt kvaliteten på kommunikation och interaktion skapar olika förutsättningar i innehållet för barns lärande och utveckling. Genom välutbildad personal inom förskolor med hög kvalitet finns potential att förbättra resurser och jämställdhet för barn med olika bakgrund och det mest effektiva för individen, familjen och samhället är att investera i barnen i åldern 1-3 år.
Studier visar att motsatsen har skett i Sverige idag där ojämställdhet har ökat samt att barns rätt till en god och jämställd start i livet har försämrats. Rapporter visar på ångest hos barn samt hög stress både hos barn såväl som förskolepersonal i de barngrupper där storleken på gruppen ökat. Vilka de faktiska faktorerna till den ökade ångesten och stressen är finns det lite forskning om enligt Garvis m.fl., men att förändringar i samhället relateras till förskolan i form av storleken på barngrupperna, olikheter i barngruppen, brist på utbildad personal samt att den politiska reformen rörande förskolans läroplan gör att kvalitetsfrågan är mer relevant än någonsin.
Skillnader har även visat på ytor och möblemang i förhållande till rumsindelning och aktiviteter i de olika rummen. Barns möjlighet att välja var de vill leka, samt med vem, anses som viktiga kvalitetsaspekter inom svensk förskolekontext. I samband med att det finns så många rum, kan dock övervakning bli ett problem. Vidare skriver Garvis m.fl. att personalen oftast är fysiskt närvarande hos de yngsta barnen, ett till tre år, medan de större, tre till fem år kan leka mer självständigt. En annan aspekt är att vägleda och stötta barn i deras lärande och utveckling samt att uppmärksamma barnens intressen. En tredje aspekt är balansen mellan trygghet och stöd i barns självständighetsutveckling samt att veta när och vilket barn som kan leka själv under kortare perioder. När ett barn leker själv utan en närvarande personal sker ingen interaktion, kommunikation eller lärande, vilket kan bli en spänning mellan intentionen att lära ut, stödja och engagera sig i varje barns lärande.
I förskolor med hög kvalitet är personalen medveten om balansen mellan när de ska förmedla eller inte, när de ska stödja och lära ut och när de ska låta barnen prova själva. Avslutningsvis menar Garvis m.fl. att anpassningar ska göras med omsorg, övervägt av kulturella aspekter samt att kvalitet ska baseras på forskning och beprövad erfarenhet inom förskolan.
13
2.2 Trygghet och säkerhet i förskolor: En utmaning av
informella lösningar
Mwoma, Begi och Murungi (2018) har skrivit en internationell artikel, ”Safety and security in preeschools: A challenge in informal settlements”, där de framhäver barns trygghet och säkerhet inom förskolan i olika afrikanska länder.
Mwoma m.fl., precis som Garvis m.fl., lyfter att trygghet och säkerhet är viktigt för att öka barns inlärning samt att personalen ansvarar för att åtgärder vidtas för att säkerställa dessa faktorer. Personalen ska förebygga risker som kan orsaka olyckor samt risken för emotionell och psykisk ångest, vilket kan leda till dålig självkänsla och som i sin tur kan resultera i dåliga prestationer i utbildningen.
I likhet med Garvis m.fl. (2017) artikel kan paralleller dras till Mwona m.fl. (2018) artikel om att barns tidiga utveckling öppnar upp för möjligheter att lägga en stabil grund för barnets liv. Under denna period utvecklas den fysiska och motoriska förmågan samt den socio-emotionella, kognitiva och språkliga förmågan, vilket förbättrar barns utveckling ur ett helhetsperspektiv. Det innebär att omsorg och utbildning i den tidiga barndomen bidrar till en bra grund för livslångt lärande. Faktorer som påverkar utbildningen kan vara värderingar och livserfarenheter, könsdiskriminering, barns rättigheter, ansvarsfrågor och särskilda behov. Mwoma, Begi och Murungi beskriver vidare att undersökningar gjorts som visar på brist på utrymme samt bristfälligt material och utrustning. Utrymmet ska vara tillräckligt stort för antalet barn som vistas på förskolan, så att barnen kan leka fritt och det pedagogiska materialet ska vara åldersanpassat, barnanpassat och bidra till utveckling.
14
3 Teoretiska utgångspunkter
För att få en förståelse för hur pedagoger skapar trygghet, kommer vi att använda oss av anknytningsteori samt vilka faktorer utifrån anknytningsteorin som kan påverka tryggheten. Vi tar stöd i den proximala utvecklingszonen för att få syn på hur pedagogerna arbetar med barns utveckling och lärande med hjälp av kommunikation och interaktion. Med hjälp av de teoretiska utgångspunkterna ska vi kunna förstå och tolka vår insamlade empiri.
3.1 Anknytningsteori
Anknytningsteorin grundades av John Bowlby som förklarar att anknytningsteori handlar om att människan, redan från födseln, utvecklar behov av att knyta an främst till sina föräldrar och andra människor som står nära dem. Bowlby belyser att föräldrarna har en stor betydelse för barns utveckling och lärande. Att vara skild från sina föräldrar kunde ha negativa påföljder speciellt för barn under tre år. Barn behöver en trygg bas att luta sig mot i de miljöer som de befinner sig i när det uppstår faror i deras utforskande av omvärlden (Bowlby, 2010).
Begreppet trygg bas, enligt Broberg, Hagström och Broberg (2012), är det mest centrala inom Bowlbys anknytningsteori och beskriver två aspekter av den vuxnes omsorgsförmåga. Den första aspekten är att vuxna ska vara ”en trygg bas” för barnets utforskande och den andra aspekten är att vuxna ska utgöra ”säker hamn” till vilken barnet kan återvända till om barnet upplever hot eller fara. Sammanfattningsvis menar författarna att den trygga basen gör att barnet vågar utforska världen samtidigt som de återvänder till den säkra hamnen när världen börjar kännas otrygg. Vidare förklarar Broberg m.fl. att alla barn utvecklar en anknytning till den eller de vuxna som barnet upplever som ansvariga för deras beskydd. Hur anknytningen mellan barnet och pedagogen utvecklas beror på hur pedagogerna lyckas svara på barnets anknytningsbehov.
Barn påverkas positivt av bra och goda samspelssituationer och det är viktigt för barnens utveckling. Genom att pedagoger skapar anknytningssituationer på förskolan och att
15
barnen utvecklar en tillit till pedagogerna kan samspel barn emellan bli ett positivt resultat. Det krävs uthållighet och tålamod från pedagogen för att skapa trygghet, speciellt för barn som har med sig dåliga erfarenheter av tillit och samspel. För att tillgodose barnets anknytningsbehov lyfter författarna också vikten av struktur och kontinuitet, oavsett hur gamla barnen är på förskolan.
Faktorer som påverkar barns trygghet i förskolan enligt Broberg m.fl. är bland annat introduktion (inskolning), samarbete med hemmet och miljön, barngruppens storlek samt personaltätheten, speciellt för de yngsta barnen.
3.1.1 Introduktion/Inskolning
Introduktion beskriver Broberg m.fl. (2012) som en av de viktigaste aspekter för barns trygghetsskapande. Syftet med introduktion, även kallad inskolning, är att barnet ska vänja sig vid den nya miljön och använda sig av sin anknytningsperson på förskolan för att söka trygghet och tröst. Pedagogens roll blir att vänja barnet vid att klara sig själv flera timmar i sträck utan sina föräldrar samt att utmana barnet till lek och utforskande. Små barn kan skapa en nära känslomässig anknytning till inte mer än fem personer, men det viktigaste enligt författarna är att skapa en nära relation med en pedagog under introduktionstiden. Med tiden ska barnet även kunna känna sig tryggt med de övriga pedagogerna i arbetslaget.
3.1.2 Samspel mellan förskola och hem
Nära samarbete med hemmet är en annan viktig faktor för trygghetsskapande som Broberg m.fl. (2012) lyfter upp och det innebär att pedagogerna ska ha regelbunden kontakt med barnets vårdnadshavare gällande barnets trivsel samt utveckling och lärande i förskolan och i hemmet. I en avhandling av Ann-Marie Markström och Maria Simonsson (2017) lyfter de upp att föräldrakontakten har blivit allt viktigare. Pedagogerna i deras avhandling lyfter fram vikten av att introducera föräldrarna i hur arbetet i förskolan går till samt att presentera förskolans läroplan. Enligt pedagogerna i avhandlingen är det betydelsefullt med bra kommunikation mellan hemmet och förskolan. Att föräldrarna är delaktiga och aktiva under inskolningstiden hjälper barnet att känna sig trygg i den nya miljön och skapa relationer till de andra barnen och
16
pedagogerna. Vidare skriver Markström och Simonsson att det är lättare att lära känna barnet i föräldrarnas närvaro, och genom att samtala med föräldrarna under inskolningstiden skapas trygghet för föräldrarna, som i sin tur påverkar barnet positivt. Sammanfattningsvis anser författarna att trygga föräldrar ger trygga barn.
3.1.3 Barngruppens storlek och personaltäthet
Småbarnsgrupperna har enligt Broberg m.fl. (2012) nästan har fördubblats de senaste åren samtidigt som personaltätheten har varit beständig, vilket har resulterat i många fler barn per pedagog. Skolinspektionen genomförde 2015 en flygande inspektion i slumpvis utvalda förskolor med syfte att undersöka hur barngruppsstorleken och personaltätheten såg ut samt att se vilka konsekvenser ovanstående faktorer kunde ha och hur dessa påverkar barns trygghet. Det som Skolinspektionen kom fram till i sin rapport var att ca 80 % av alla involverade förskolor såg till att barn får den uppmärksamhet som är nödvändig för att tillgodose barns trygghet. Det andra 20 % av förskolorna visade tydliga brister i att skapa trygghet i barngruppen just vid det tillfälle där barnantalet ökade i gruppen och där lägre personaltäthet förekom. Oftast prioriterade pedagogerna de yngsta barnens grundbehov på bekostnad av att ge det enskilda barnet tillräckligt med uppmärksamhet (a.a).
Barn mellan ett till tre år blir lätt överväldigade av inre upplevelser hävdar Broberg m.fl. De är mer beroende av vuxna och har bland annat svårt att reglera sina känslor. Denna grupp visar mest stress i förskolan när de befinner sig bland många barn. Vidare skriver författarna att genom att dela upp barn i mindre grupper skapas trygghet hos barnet och även kommunikationen och samspelet blir betydande för utveckling och lärande.
3.2 Proximala utvecklingszonen
Vygotsky (1978) utgår från det sociokulturella perspektivet om att språket har betydelse för ett barns liv. När tal och handling, två tidigare helt oberoende utvecklingsfaser, strålar samman ger det upphov till verklig och begreppsbildande tankeförmåga. Innan ett barn behärskar sitt eget beteende börjar barnet att behärska sin omgivning med hjälp av talet. Detta skapar nya relationer med omgivningen och språket blir ett verktyg i kommunikationen (a.a).
17
Grundprincipen enligt Vygotsky utgår från att när ett barn gör ett steg i sin inlärning, gör barnet två steg i sin utveckling, vilket leder till relationen mellan inlärning och utveckling – den proximala utvecklingszonen. Ett välkänt och empiriskt etablerat faktum är att inlärningen bör anpassas till barnets utvecklingsnivå – den faktiska utvecklingsnivån samt den proximala utvecklingszonen. Proximala utvecklingszonen utgår från avståndet mellan den faktiska utvecklingsnivån och den potentiella utveckling som barnet kan uppnå med hjälp av vägledning eller samarbete med mer kompetenta kamrater. Det som befinner sig i den proximala utvecklingszonen idag är det som är det faktiska utvecklingsstadiet i morgon – vilket innebär att det barnet kan göra med hjälp idag, kan den göra själv i morgon. Genom imitation i samband med samspelsaktiviteter eller med stöd av vuxna är barn kapabla att göra mycket mer. (a.a)
3.2.1 Interaktion och kommunikation
Interaktion och kommunikation är enligt Säljö (2000) centrala begrepp för att förstå lärande och utveckling hos barnet. Språket har stor betydelse eftersom det hjälper oss att dela erfarenheter med andra människor samt utveckla kunskaper och interaktion med varandra.
Barn behöver vägledning och hjälp i sin kunskapssträvan genom pedagogens närvaro i barnens samspel med varandra. När barn får delta i praktiska och kommunikativa samspel med andra, kan resonemang och tolkningar av verkligheten som barnet möter i interaktion med andra, användas senare i livet för att förstå och kommunicera i framtida situationer.
Kommunikationen har också funktionen att etablera kontakt med vår omgivning i sociala interaktioner och skapa delaktighet i sociala samspel genom att tala om och beteckna föremål. Språket blir länken mellan kommunikation och tänkande, men man kan inte dra likhetstecken mellan språk och tanke eftersom tankar är en tyst, inre process som inte går att följa, medan talet är en yttre handling som följer sociala spelregler för hur kommunikation sker med andra människor. Det vi säger är inte en spegling av vad vi tänker, och det vi tänker återspeglar inte nödvändigtvis det vi säger (a.a).
18
4 Metod
I metoddelen framgår de val som gjorts i insamlingen av empirin och kommer att beskrivas i underrubriker: metodval, urval, forskningsetiska överväganden, genomförande samt presentation av förskolorna och urvalsgruppen.
4.1 Metodval
För att besvara studiens syfte, att bidra med kunskap om hur pedagogerna skapar trygghet utifrån kommunikation och interaktion i de olika barngruppkonstellationerna som finns på förskolorna, samt hur detta påverkar barns utveckling och lärande gjorde vi en kvalitativ studie. Enligt Alvehus (2013) handlar kvalitativ studie om en djupare förståelse för det området där intresset finns, medan kvantitativ studie utgår från statistik.
Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer för att få svar på våra frågor och vi gav våra informanter mer utrymme att utrycka sina egna uppfattningar istället för att leda dem till de svar som vi ville komma åt. Intervjuerna var semistrukturerade, det vill säga att en del är strukturerad med specifika frågor men att en öppenhet för nya frågor bör finnas, enligt Alvehus. Vi använde oss i första hand av de i förhand skrivna frågorna samt underfrågor som uppstod under intervjuerna för att få förståelse för vad informanterna menade i sina svar och resonemang. Risken med att använda en helt strukturerad intervju som innebär att endast följa och ställa de skrivna frågorna utan underfrågor menar Alvehus, är att man kan missa en del svar. Informanterna bör också få information om att det inte finns svar som är rätt eller fel samt att alla frågor inte behöver besvaras. Hela intervjun ska utgå från den intervjuade personens villkor.
4.2 Urval
Syftet med vår studie är att få en insikt i hur pedagoger i förskolan arbetar för att skapa trygghet och ge förutsättningar för utveckling, genom kommunikation och interaktion i de olika åldersgrupperna 1-3 år, 3-5 år samt 1-5 år, samt vilka faktorer som uppmärksammas.
19
Genom resultatet vill vi kartlägga vilken åldersgrupp som är att föredra utifrån barns utveckling och lärande. Valet av informanter gjordes utifrån vad Alvehus (2013) kallar ett strategiskt urval, då vi ville nå en målgrupp med specifika erfarenheter inom förskolans verksamhet. Då vi själva har lång arbetslivserfarenhet inom förskoleverksamheten, har vi också en förkunskap och erfarenhet utifrån att det finns andra åldersindelningar, till exempel 1-2 år, 3-4 år samt 5-6 år.
I de åldersgrupperna med många byten mellan åldersindelningarna, har vi en fundering på om det försvårar trygghetsskapandet. Därmed gör vi en egen bedömning om att det är svårare att göra en kvalitativ forskning utifrån vårt syfte och frågeställningar, eftersom barn flyttas från en avdelning till en annan med kort tidsintervall, och därmed alltför tolkningsbart.Alvehus (2013) anser att begreppet tolkning är det centrala i en kvalitativ forskning. Det är också enligt Alvehus ett strategiskt urval, när vi väljer åldersgrupperna 1-3 år, 3-5 år samt 1-5 år, eftersom förskolemiljön är känd för oss. Valet föll på två förskolor som är indelade i de sistnämnda gruppkonstellationerna och som har både förskollärare med lång erfarenhet samt relativt nyutexaminerade förskollärare som har en mer aktuell kunskap inom området.
4.3 Genomförande
Redan under vår VFU period våren 2018, fick vi en tanke om vad vi ville skriva om i vårt arbete till hösten 2018. Vi valde att undersökningen skulle ske på två olika förskolor, den ena förskolan skulle innehålla åldersindelade barngrupper och den andra förskolan åldersblandade barngrupper.
Vi började med att ringa de förskolor där vi hade kunskap om hur deras barngrupper såg ut. Under den första telefonkontakten redogjorde vi för förskolorna att vi är studenter och uppgav samtidigt syftet med vårt arbete, samt att vi ville intervjua flera förskollärare på samma förskola men som arbetade på olika avdelningar och i de olika gruppkonstellationerna.
Sammanlagt bokades fem intervjuer under perioden av två veckor, med några dagars mellanrum mellan intervjuerna. I väntan på intervjutillfället fortsatte vi att arbeta med att reflektera över vårt syfte med arbetet och utifrån det skrev vi intervjufrågorna. Enligt
20
Alvehus (2013) är det av stor vikt att planera sina intervjuer noga för att ta reda på vad det är man vill veta, samt att skapa en medvetenhet och även en förståelse för vad syftet är med intervjuerna.
Efter den första intervjun märkte vi att samtalet vid vissa tillfällen ledde in på andra diskussioner och samtalet blev mer formellt. Därför valde vi att lämna intervjufrågorna och samtyckeblanketten till informanterna innan själva intervjutillfället. På detta sätt kunde förskollärarna läsa frågorna och förbereda sig inför samtalet, vilket skapade ett lugn under intervjun. Under själva intervjun satt vi ostörda i ett rum där ingen kunde störa intervjuprocessen.
Vi använde oss delvis av anteckningar, samtidigt som samtalet spelades in med diktafon med förskollärarnas tillåtelse. Alvehus beskriver både nackdelar och fördelar med ljudinspelning. Nackdelen kan vara att inspelningsmetoden kan störa den intervjuade och det kan finnas begränsningar om hur öppen han eller hon kan vara. Då är det bra att förlita sig på anteckningar, men risken med att anteckna under tiden kan vara att man missar viktig information. Därför är det en fördel att ha spelat in intervjun för att kunna återgå till materialet och lyssna flera gånger om det behövs.
Efter varje inspelad intervju gjorde vi en transkribering av det empiriska materialet som vi senare läste, diskuterade och bearbetade tillsammans och använde i analysdelen. Alvehus menar att transkriberingen blir ett första steg i analysen där tal förvandlas till text.
4.4 Forskningsetiska överväganden
Inför ett examensarbete måste studenten ta hänsyn till vissa etiska överväganden. Stukát (2011) lyfter upp fyra huvudkrav för det grundläggande individskyddskravet:
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet.
Dataskyddsförordningen, eller GDPR (The General Data Protection Regulation), innehåller regler om hur behandling av personuppgifter ska ske, som ska följas i examensarbeten. Förordningen ersatte personuppgiftslagen (PuL) den 25 maj 2018 (Datainspektionen, 2018). Alla namn på informanterna i vår studie är ändrade för att inte kunna spåra vem som sagt vad samt vilka förskolor de arbetar på.
21
Informationskravet: Forskaren har till uppgift att informera alla berörda deltagare om
studiens syfte, vad undersökningen går ut på, vilken metod som ska användas samt att tydligt upplysa alla deltagare att det är frivilligt att delta i undersökningen. Insamlat material och svar ska förvaras så att inte obehöriga kan ta del av materialet.
Samtyckeskravet: Samtyckekravet innebär att deltagarna själva bestämmer över sin
medverkan i studien och kan avbryta sin medverkan när de vill. Innan intervjuerna ska forskaren inhämta deltagarnas samtycke.
Konfidentialitetskravet: Konfidentialitetskravet innebär ett skydd att obehöriga inte får
del av inhämtat material. Forskarna ska använda materialet på ett sätt att det inte går att spåra tillbaka till deltagarna och platsen där undersökningen gjorts. Ett sätt kan vara att ändra på namn och plats på alla inblandade i undersökningen.
Nyttjandekravet: Nyttjandekravet innebär att det insamlade materialet endast får
användas i den undersökning som deltagarna har fått information om. När materialet har använts ska det inte sparas, utan allt material ska förstöras efter genomförd studie.
GDPR
:
Ett av syftena med Dataskyddsförordningen (GDPR) är att skydda enskildas grundläggande rättigheter och friheter, särskilt deras rätt till skydd av personuppgifter. Typiska personuppgifter är personnummer, namn och adress samt bilder på och ljudupptagningar av individer. Även information som har kodats, men som kan knytas till en fysisk person med hjälp av kompletterande uppgifter är personuppgifter.I vår studie har alla dessa grundregler efterföljts genom att vi har mottagit både ett muntligt och skriftligt samtycke från alla deltagare med information om studiens innehåll och dess syfte (se bilaga 1).
22
4.5 Presentation av förskolorna och urvalsgruppen
I det här kapitlet kommer de valda förskolorna att presenteras mer detaljerat under rubrikerna om respektive förskola. Även de valda förskollärarna kommer att presenteras under respektive förskola.
Presentation av förskola 1
Förskolan hade från början åldersindelade avdelningar med åldern 1-3 samt 3-6. På den tiden började inte barnen i skolan förrän det år de skulle fylla sju och förskolan hade en gemensam sexårsverksamhet två dagar i veckan. För ungefär 17 år sedan skedde en omorganisation på ledningens begäran, vilket ledde till att alla avdelningar ändrades till åldersblandade grupper med åldern 1-6. Numera har förskolan olika gruppindelningar vid olika tillfällen, till exempel gymnastik/rörelse, ”uppevila” med 5-åringarna, teater och heldagsutflykter, med barn från alla avdelningarna. Varje avdelning delar även in barngruppen i mindre grupper utifrån barnens intressen och olika projekt som pågår. Förskolan har utbildad personal i form av förskollärare och barnskötare.
Presentation av Birgitta
Birgitta är utbildad förskollärare sedan trettiosex år tillbaks och arbetat på förskolan sedan dess. Från början arbetade hon med åldern 3-6 år, men efter omorganisationen arbetar hon numera i en åldersblandad grupp, 1-5 år.
Presentation av Lotta
Lotta är nyanställd förskollärare på förskolan sedan åtta månader, men hon har arbetat som förskollärare i trettiofem år. Hon arbetar i en åldersblandad grupp, 1-5 år, men har lång erfarenhet av andra åldersindelningar, 1-2 år, 2-3 år samt 3-4 år, från tidigare förskolor. Lotta har mest erfarenhet av åldersindelade grupper.
Presentation av förskola 2
Förskolan består av två hus och har i många år haft åldersindelade barngrupper med 1-3 år respektive 3-6 år. I samband med att förskoleklasser startades, gjordes en omorganisation på försök i det ena huset och indelningen blev då 1-3 år samt 3-5 år. Det andra huset står inför en förändring och avser att göra om 3-5-årsavdelningarna till 1-5 årsavdelningar efter personalens önskan. Personalen delar in barnen i mindre grupper inne
23
på respektive avdelningar samt att de äldre barnen ibland gör gemensamma utflykter tillsammans i mindre grupper. Förskolan har utbildad personal i form av förskollärare och barnskötare.
Presentation av Selima
Selima är utbildad förskollärare sedan tjugosju år och har varit på förskolan lika länge. Hon har arbetat i de olika åldersindelade grupperna 1-3 år samt 3-5 år. Nu står Selima inför en omorganisation på personalens begäran och kommer att arbeta i en åldersblandad grupp med åldern 1-5 år. Just nu arbetar hon i åldersgruppen 1-3 år.
Presentation av Patrik
Patrik är utbildad förskollärare sedan snart fem år tillbaka och har arbetat på förskolan sedan dess. För två månader sedan började han att arbeta i en åldersblandad grupp, 1-5 år, men har tidigare enbart arbetat i en åldersindelad grupp, 3-5 år, vilket gör att hans erfarenhet är från just den åldersindelningen.
Presentation av Emma
Emma blev färdigutbildad förskollärare för knappt ett år sedan och har arbetat på förskolan i en åldersindelad grupp med åldern 3-5 år sedan dess. Innan förskollärarutbildningen arbetade hon på en annan förskola i två år och under utbildningstiden som vikarie på olika förskolor. Emma har endast arbetat med de äldre barnen, med undantag när hon arbetade som vikarie då hon ibland var på avdelningar med åldersblandade grupper med åldern 1-5 år.
24
5 Analys
Vårt syfte med studien var att undersöka om de olika åldersindelningarna påverkar barns trygghet och därmed även utveckling och lärande. Vi ville undersöka om det var någon specifik åldersindelning som var mer gynnsam utifrån trygghet-, utvecklings- och lärandeperspektivet.
Analysdelen kommer att delas upp utifrån de tre frågeställningarna:
På vilket sätt arbetar pedagogerna för att skapa trygghet i de olika åldersindelade grupperna? Hur sker kommunikation och interaktion mellan pedagogerna och barnen enligt pedagogerna? Vad anser pedagogerna påverka barns trygghet och utveckling och vilka faktorer uppmärksammas?
Analysen av vår insamlade empiri kommer att delas upp och redovisas utifrån våra frågeställningar med tyngdpunkt på pedagogernas trygghetsskapande, kommunikation
och interaktion samt inverkan på barns trygghet och utveckling. Vi väljer att göra
kopplingar till tidigare forskning och teorier i diskussionskapitlet för att analysdelen ska vara fri från våra tolkningar utifrån valda teoretiska perspektiv och begrepp.
5.1 Pedagogernas trygghetsskapande
Alla pedagoger som intervjuats är eniga om att tryggheten är avgörande för barns utveckling och lärande. De lyfter betydelsen av inskolning, kommunikation och hur indelningen i mindre grupper, oavsett åldersindelning, påverkar trygghetsskapande.
5.1.1 Inskolning
Barnets och vårdnadshavarens första kontakt med förskolan sker genom inskolning. Genom en föräldraaktiv inskolning, vilket innebär att vårdnadshavarna är med sitt barn under den verksamhetslagda tiden, menar Birgitta att vårdnadshavarna, barnet och pedagogerna får möjlighet att lära känna varandra. Birgitta säger också att vårdnadshavarna har möjlighet att följa och ställa frågor om verksamheten. Även Selima lyfter vikten av inskolning som påverkande faktor i trygghetsskapandet, då pedagogerna
25
kan närma sig och skapa anknytning till barnet. Den trygga basen gör att barnet vågar utforska sin omgivning i förskolan, där anknytningspedagogen blir ett stöd som skapar trygghet när världen börjar kännas otrygg.
Selima berättar att under inskolningstiden får pedagogen möjlighet att förklara vad verksamheten går ut på, prata om rutiner och varför det är så bra för att skapa trygghet för barnet. Pedagogen får också möjlighet att se och fråga vårdnadshavaren hur han eller hon gör i vissa situationer, vilket leder till att barnet känner sig mer tryggt med pedagogen när inskolningstiden är över. Hon berättar också att exempel napp och snuttefilt kan vara användbart när barnet är ledset eller behöver extra trygghet samt vikten av att vara närvarande pedagog för att kunna tillgodose barnets behov. Patrik är den enda som inte lyfter inskolning som en av de faktorer som skapar trygghet hos barnen, utan för honom är tydliga regler och rutiner samt barns inflytande det viktigaste i trygghetsskapandet.
5.1.2 Kommunikation som arbetssätt
Kommunikation är enligt Emma, inte bara det talade språket, utan även andra kommunikativa medel som till exempel kroppsspråk. Med hjälp av bilder som stöd och genom att vara närvarande pedagog kan man få syn på barnets intresse och försöka att förstå vad barnet vill, vilket bidrar till trygghetsskapande. Vidare anser Emma att när barnen och pedagogen tillsammans pratar, diskuterar samt när barnen för egna resonemang, skapas relationer. Pedagogerna använder sig av olika hjälpmedel för att kunna stödja barnen i deras kommunikation, både i samspel med andra barn och med pedagogerna. Patrik lyfter upp begreppet ”kompiskunskap”, det vill säga när de tillsammans sätter upp regler och rutiner som gäller på avdelningen utifrån hur man är en bra kompis, för att skapa trygghet. När pedagoger och barn sätter upp regler och rutiner tillsammans, gör vi en tolkning att det exkluderar de minsta barnen då de saknar det verbala språket. I slutändan är det enligt informanterna pedagogerna som gör en tolkning om hur trygga barnen är.
5.1.3 Olika gruppkonstellationer
De intervjuade förskollärarna hade samma åsikt, att när barnen delas in i mindre grupper ges bättre möjligheter till kommunikation och trygghetsskapande, oavsett vilken
26
gruppkonstellation barnen befinner sig i. Genom att dela in och arbeta i mindre grupper skapas trygghet, samtidigt som kommunikation och samspel blir tydligare för utveckling och lärande. Lotta anser att det är viktigt att dela in barnen i mindre grupper för att få syn på varje barns utveckling och därmed kunna stödja utvecklingen utifrån barnets intresse. Även Emma och Selima påpekar vikten av att dela in barnen i mindre grupper för att skapa möjligheter till att tillgodose alla barns behov. Patrik berättar om deras arbetssätt att skapa grupper i gruppen. De använder sig av trivselintervjuer där barnen får möjlighet att bestämma vilka barn de föredrar att vara med. Han nämner också att det är pedagogen som har huvudansvaret för hur gruppindelningen sker så att alla barn känner sig delaktiga.
Sammanfattningsvis utifrån hur pedagogerna arbetar för att skapa trygghet i de olika åldersgrupperna som finns på förskolorna, konstaterar vi att pedagogerna lägger stor vikt vid inskolningen för att lära känna både barn och föräldrar, som de anser är grunden till trygghet. Föräldraaktiv inskolning är något som förskollärarna ser mycket positivt på, där tillit skapas hos alla inblandade, det vill säga barn, föräldrar och pedagoger. De anser också att genom att vara en närvarande pedagog, skapa regler och rutiner tillsammans med barnen, samt att använda sig av olika hjälpmedel för att stödja barnen i kommunikation med varandra, skapas trygghet. Förskollärarna lyfter även vikten av att arbeta i mindre grupper, där kommunikation och samspel gynnar alla barns utveckling och lärande, eftersom pedagogerna får möjlighet att möta varje barns behov och intresse.
5.2 Kommunikation och interaktion
Relationer byggs upp med hjälp av kommunikation och interaktion. Pedagogerna ser både fördelar och svårigheter i kommunikationen med barnen. De svårigheter som framkommer berör barnen mellan 1-3 år, då de saknar det talade språket. I åldern 1-5 samt 3-5 upplever pedagogerna att kommunikation och interaktion är en ständig pågående process.
5.2.1 Olika kommunikativa hjälpmedel
Pedagogerna använder sig av olika hjälpmedel för att kunna kommunicera bättre med alla barn, oavsett ålder och språk. De hjälpmedel som de nämner är TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation), bilder som stöd samt att kommunikation
27
även sker genom kroppsspråk. Lotta anser att TAKK kan användas till alla barn. Barnen tolkar tecken på olika sätt men använder även sina egna tecken, vilka kan vara svåra att förstå om pedagogen inte är närvarande och uppmärksammar och lär sig tolka dessa.
Lotta menar att vårdnadshavarna spelar en viktig roll i kommunikationen, eftersom de känner sina barn bäst och kan förklara vad barnet vill förmedla. När pedagogen förstår vad barnet menar och vill uttrycka, skapas en god relation och därmed trygghet. Lottas påstående om att föräldrarna spelar en viktig roll för att förstå barnens behov och vad de vill, förstår vi det som att föräldrarna hjälper pedagogerna att tolka olika signaler, språkliga uttryck och andra behov som barnet har för att känna sig trygga på förskolan.
Patrik menar att kommunikation och interaktion sker mest genom samspel, medan han anser att TAKK och kroppsliga uttryck hjälper alla barn. Han grundar sitt påstående utifrån forskning om olika kommunikativa hjälpmedel som han påstår sig ha kunskap om. Patrik säger att han ser svårigheter i kommunikation och interaktion med de yngre barnen, eftersom de inte alltid har ett utvecklat talspråk. Även om barnen använder sig av olika kommunikativa hjälpmedel, är det pedagogerna som bestämmer utifrån de tolkningar som de gör. Selima beskriver ett annat sätt att använda sig av kroppsspråket i trygghetsskapandet genom att hon visar mjukhet, positivitet och glädje.
5.2.2 Samtalets betydelse
Att kunna aktivt samtala tillsammans med barnen är av betydelse för barns utveckling och lärande, anser pedagogerna. Genom att vara närvarande pedagog skapas möjligheter att följa upp till exempel lek och intressen, diskutera, reflektera och därmed hålla samtalet levande, vilket är avgörande för barns trygghet, enligt Emma. Både Birgitta och Selima ser samtalet som en form av medling och stöd för barnen när de hamnar i olika konflikter där kommunikationen brister av olika anledningar. De nämner att orsakerna kan vara åldern på barnen, olika språk samt oförmåga att kunna uttrycka sig, vilket skapar en otrygghet om inte pedagogerna är närvarande. Pedagogernas närvaro är av betydelse för att barnets erfarenheter och kunskaper ska kunna utvecklas vidare, menar Birgitta och Selima, när de problematiserar utifrån att pedagogen inte har möjlighet att vara närvarande.
28
Sammanfattningen av hur kommunikation och samspel mellan pedagogerna och barnen sker, är att när förskollärarna använder sig av olika kommunikativa hjälpmedel kan pedagogerna tolka och försöka förstå vad barnen vill. Problematiken ligger i att pedagogerna måste göra tolkningar, främst av de mindre barnens signaler, eftersom de inte alltid har det talade språket. Därmed blir en god anknytning och relation till barnet och vårdnadshavaren av yttersta vikt, vilket endast kan ske om pedagogen är närvarande. För att kunna utveckla barns språk i interaktion med andra barn anser de intervjuade förskollärarna att ett deltagande i barnens lek och visad nyfikenhet utifrån deras intressen, främjar barns samtal med varandra och med pedagogerna. Samtalet har också funktionen att medla mellan barn för att öka förståelsen för varandra genom att sätta ord på det som händer samt att tolka vad den andra menar. Svårigheterna som uppkommer är när barnen inte kan uttrycka sig av olika anledningar, på grund av till exempel ålder, annat modersmål, eller när inte pedagogerna kan vara delaktiga i barnens samtal med varandra.
5.3 Faktorer som påverkar barns trygghet och utveckling
Barns trygghet och utveckling påverkas både positivt och negativt i de olika gruppkonstellationerna enligt de intervjuade förskollärarna på de två olika förskolorna. De nämner bland annat miljöns betydelse, relationer barn, pedagoger och barn-pedagoger-vårdnadshavare samt språkets betydelse för barns trygghet och utveckling.
5.3.1 Miljöns påverkan
De flesta av pedagogerna anser att en grundförutsättning för att skapa en trygg miljö för alla barn i förskolan är att ha tydliga rutiner och att arbeta i mindre grupper samt att ha det pedagogiska materialet tillgängligt oavsett ålder på barnet. Barnen behöver förberedas inför till exempel hur dagen på förskolan kommer att se ut för att känna trygghet. De flesta av de intervjuade förskollärarna upplever att barngrupperna har blivit större med åren.Patrik säger att det är flest barn i gruppen 3-5 år, då ledningen anser att barnen klarar sig mer själva i den åldern och antalet barn i de grupperna ökar.
Informanterna anser att stora barngrupper skapar stress bland både barn och pedagoger och det påverkar barns trygghet och utveckling negativt. Selima menar att som pedagog känner man sig otillräcklig och att pedagogerna upplever tidsbrist och stress i för stora
29
barngrupper som i sin tur påverkar barnens trygghet negativt. Alla informanter är dock överens om att den pedagogiska miljön kan utformas på ett bättre sätt i åldersindelade barngrupper. Patrik anser att det gynnar barnens utveckling i åldersanpassade lärmiljöer, men menar också att det inte är omöjligt att anpassa den pedagogiska miljön i åldersgruppen 1-5, men att det handlar om pedagogernas förhållningssätt.
5.3.2 Relationer
Relationerna mellan barn-barn, barn-pedagoger och barn-pedagoger-vårdnadshavare är avgörande för ett barns trygghetsskapande. Goda relationer mellan alla inblandade i förskolan ger trygghet som i sin tur skapar utveckling och lärande hos det enskilda barnet. Birgitta har jobbat i samma arbetslag i många år och ser att goda relationer samt vinsten av att jobba i samma arbetslag skapar trygghet. Hon menar att genom att arbeta i ett stabilt arbetslag skapas trygghet hos både barn och vårdnadshavare. Vidare hävdar hon att relationer med barn och vårdnadshavare gynnar tryggheten bäst i barngrupper med åldern 1-5 år. Pedagogerna lägger stor vikt vid att barnet knyter an till en pedagog samtidigt som barnet även ska kunna känna trygghet med övriga personer i arbetslaget.
Under barnets tid i förskolan, om vi utgår från 1-5 år, kan pedagogerna följa det enskilda barnets utveckling samt att relationerna med vårdnadshavarna blir tryggare. I åldersindelade barngrupper blir det flera relationer som barnet måste förhålla sig till, när han eller hon flyttar från en avdelning till en annan. Även Lotta håller med om Birgittas påstående och tillägger att i barngrupper med åldern 1-5 år har pedagogerna färre relationer att förhålla sig till, eftersom eventuella syskon befinner sig på samma avdelning, och hon menar att det skapar trygghet för syskonparet.
Patrik anser att tryggheten och relationer barn emellan kan bli starkare på 1-5 årsavdelning. Han utgår från att de äldre barnen lär sig att visa hänsyn samt lär de yngre hur saker och ting fungerar på förskolan, och de yngre lär sig av de lite äldre barnen.
30
5.3.3 Språkets betydelse
Birgitta lyfter vikten av att hålla sig uppdaterad om till exempel barnböcker och filmer som barnen för närvarande är intresserade av. På så vis kan pedagogen följa och berika barnets språkutveckling.
När pedagogerna är delaktiga i barns lek, anser Lotta att pedagogen kan förklara, sätta ord på, och visa intresse tillsammans med barnen och därmed utveckla leken vidare. Hon lyfter vikten av att våga visa för barnen att pedagogerna inte kan allt, men att kunskap kan sökas tillsammans. Eftersom Lotta arbetat inom barnomsorgen under många år, gör hon jämförelser med då och nu när hon säger att förr var det pedagogen som ansvarade för att lära ut, men idag lär pedagoger och barn tillsammans och av varandra.
Selima uttrycker att språket blir ett redskap för pedagoger i samband med konflikter i form av medlare, och lyfter vikten av närvarande pedagoger, precis som Birgitta uttryckte. Alla pedagoger var överens om att tidsbristen påverkade samspelet med barnen och därmed barns språkutveckling, speciellt barn som är i behov av extra stöd, då de behöver hjälp att tolka olika samspelssituationer. Språkutvecklingen hos barn i åldern 1-3 år påverkas mer negativt av pedagogernas brist på tid och pedagogerna anser att språkutvecklingen gynnas mer i åldern 1-5 år eftersom de äldre barnen har ett mer utvecklat talspråk än de yngre. Därmed kan kommunikation och interaktion mellan barnen utvecklas, trots pedagogernas tidsbrist.
Sammanfattningsvis lyfter samtliga förskollärare att relationsskapande är avgörande för barns trygghet och utveckling. För att skapa goda relationer delas barnen in i mindre grupper och pedagogerna får då möjlighet att interagera med barnen med hjälp av kommunikation samt få möjlighet att upptäcka deras intressen och därmed också kunna påverka miljön utifrån barnens behov.
En av förskollärarna upplever det svårare att anpassa miljön i åldersgruppen 1-5 år, men anser också att det handlar om pedagogernas förhållningssätt. Förskollärarna nämner också att de ökade barngrupperna påverkar barnens trygghet, vilket skapar stress hos både barn och pedagoger, då de upplever att de inte räcker till. Flertalet av förskollärarna lyfter
31
att det blir färre relationer för både barn och pedagoger att förhålla sig till i åldersgruppen 1-5 år, vilket skapar bättre förutsättningar för barnens trygghet.
32
6 Diskussion
I diskussionsdelen kommer vi att presentera vår empiri utifrån teoretiska perspektiv och begrepp. Utifrån den litteratur som vi tagit del av samt av intervjumaterialet, framkommer att trygghet är avgörande för barns utveckling och lärande. För att undersöka hur trygghet skapas kommer diskussionsdelen att delas upp i underrubrikerna metoddiskussion,
resultatdiskussion och slutdiskussion samt förslag till fortsatt forskning.
6.1 Metoddiskussion
Alvehus (2013) anser att det är forskarens intresse som bidrar till vad som ska studeras i en kvalitativ studie. Forskarens tolkning tillsammans med teorier ligger till grund för resultatet, det vill säga att våra egna intressen samt våra val av teoretiska perspektiv blir avgörande för studien.
Valet i form av intervjuer av förskollärare var ett överensstämmande val då vi använde oss av kvalitativa intervjuer när vi undersökte och fick ett resultat till vår studie. Anledningen till detta var att få fram pedagogernas tankar och åsikter om hur trygghet skapas i förskolan samt vilka faktorer som kan påverka utifrån deras egna erfarenheter och kunskap om trygghetsskapande i förskolan. Vårt metodval i form av intervjuer istället för observationer, gjordes på grund av tidsbrist.
Vi gjorde också ett medvetet val när vi valde förskollärare med olika arbetslivserfarenheter och kompetens inom förskolan, som Garvis m.fl (2017) nämner, just för att undersöka om det finns skillnader i hur trygghet skapas beroende på förskollärarnas erfarenheter och kompetenser. Skillnaden mellan de fem förskollärarnas intervjuer var att vi skickade ut frågorna till fyra av de intervjuade förskollärna, eftersom vi märkte att det var lite spänt i den första intervjun och att förskolläraren uttryckte att det skulle vara bättre om vi gav frågorna innan själva intervjun. Genom att skicka frågorna i förväg till de övriga intervjuade, var de mer förberedda inför intervjutillfället, vilket enligt oss resulterade i mer utförliga svar.
33
Vi har försökt att skapa en jämn balans mellan alla informanternas berättelser som spelades in med diktafon och även försökt att vara neutrala för att inte påverka deras svar på våra frågor. Inspelningen hjälpte oss att reflektera tillsammans eftersom vi därmed kunde lyssna på varandras intervjuer, eftersom vi valt att dela upp intervjuerna mellan oss för att spara tid. Vi upplevde att det var en utmaning att inte låta våra egna värderingar påverka under själva intervjutillfällena, då vi båda har lång erfarenhet i förskolan och därmed insatta i förskolans verksamhet.
Det finns en medvetenhet hos oss att det är vår egen tolkning i kombination med materialet/empirin i kontext och med vald teori samt tidigare forskning som blev studiens resultat. Vi är medvetna om att vi skulle kunna få andra resultat om andra informanter intervjuades.
6.2 Resultatdiskussion
Syftet med vår studie var att undersöka hur trygghet skapas i de olika barngruppskonstellationerna som finns på de två förskolor där intervjuerna genomfördes samt hur förutsättningar ges för barns utveckling. Resultatet av hur pedagogerna arbetar med kommunikation och interaktion samt vilka faktorer som uppmärksammas när det gäller trygghetsskapande, kommer att redovisas i underrubriker och utifrån våra frågeställningar.
Pedagogernas trygghetsskapande
Resultatet visar att nästan alla intervjuade förskollärare lägger stor vikt kring trygghetsskapande just vid inskolningen och att både barn och vårdnadshavare ska känna sig trygga. Broberg m.fl. (2012) lyfter upp att inskolningen och ett nära samarbete med hemmet är två viktiga faktorer för trygghetsskapandet. Selima uttrycker sig så här:
Och eee… det också….det också gör att föräldern som e i inne på avdelningen ser verksamheten o dom känner sig trygga med det och eee… det blir ömsesidigt trygghet så att säga. Eeee… och vi, det e viktigt att e det trygga föräldrar så e det trygga barn osså tvärtom.
Förskollärarna utgår från att trygga föräldrar ger trygga barn, och de lägger stor vikt på inskolningen, oavsett vilken barngrupp de arbetade i. Föräldrakontakten har blivit allt viktigare, vilket Markström & Simonsson (2017) påpekar i sin avhandling, och det stämmer överens med förskollärarnas berättelse. Föräldrarna har enligt Patrik blivit mer
34
medvetna om vad förskolan är och det ställer därmed större krav på pedagogerna. De flesta av informanterna uttryckte under intervjutillfället, en oro kring att de upplever att föräldrarna har mindre tid för sina barn idag än tidigare.
Resultatet visar att bemötande och kommunikation är av betydelse för att skapa trygghet. Utifrån anknytningsteorin lyfter Broberg m.fl. (2012) att kommunikation sker nära barnet. Han nämner också vikten av att vara närvarande pedagog och att kunna tolka och hjälpa barnet i samspel samt ge stöd i olika situationer, vilket gör att tryggheten förstärks. Patrik nämner att vara närvarande pedagog och säger:
…var vi finns, personalen. Om vi finns tillgängliga på barnens nivå, sitter vi på golvet eller högt upp på stolar, tror att det påverkar jättemycket. Om vi är liksom med i leken, är vi observatörer och om vi finns i leken.
Pedagogernas kompetens enligt Garvis m. fl. (2017) är av stor betydelse för att hålla hög kvalitet inom förskolan. Välutbildade pedagoger kan med sin kompetens se flera möjligheter för att kunna skapa relationer till barnen i form av kommunikation. Pedagogerna använder sig av olika hjälpmedel för att kunna tolka, kommunicera och ge barn inflytande över hur regler och rutiner skapas på förskolan genom till exempel bilder som stöd och TAKK. Hur trygghet skapas bland de yngsta barnen blir ofta pedagogernas egen tolkning, och det krävs kunskap från deras sida för att kunna tolka barns uttryck och känslor.
Resultatet visar också att det inte spelar någon roll i vilken åldersgrupp förskollärarna arbetade i. Trygghetsskapande handlar om pedagogernas arbets- och förhållningsätt, att arbeta med barnen i mindre grupper, samt att vara närvarande pedagog, vilket är återkommande i intervjuerna, och även Broberg m.fl. (2012) lyfter upp detta som viktiga faktorer. Pedagogerna har ett huvudansvar att göra gruppindelningar i den befintliga gruppen och arbeta utifrån dem. Skolinspektionen (2015) betonar i sin rapport vikten av tydlig ansvarsfördelning, bra kommunikation mellan pedagoger samt kontinuerlig rotering i vistelsemiljön som nödvändig för att tillgodose barns trygghet.
Sammanfattningsvis utifrån resultatet om hur pedagoger skapar trygghet, kan vi konstatera att inskolning, samarbete med hemmet, vikten av att vara närvarande pedagog samt genom att dela in barnen i olika grupper, är återkommande hos alla pedagoger. Vi lägger märke till att det inte finns någon skillnad på trygghetsskapande beroende på vilken
35
åldersgrupp pedagogerna arbetade i, utan att det är pedagogernas förhållningssätt och arbetssätt som är det avgörande för att skapa trygghet, vilket i sin tur gynnar barns utveckling och lärande.
Kommunikation och interaktion
Resultatet visar att förskollärarna var överens om att trygghet och utveckling sker genom kommunikation och interaktion tillsamman med barnen, men att olika faktorer kan påverka. En god relation med vårdnadshavarna är av yttersta vikt. Det kan kopplas till Broberg m.fl. (2012) som anser att ett nära samarbete med vårdnadshavarna är viktig för att kunna skapa trygghet och därigenom kunna stödja barnets utveckling.
Säljö (2000) uttrycker att språket blir länken mellan kommunikation och tanke, men att tanken är en inre process som inte går att följa. Med hjälp av detta resonemang gör förskollärarna tolkningar, inte bara utifrån vad barnen säger, utan även av vad de inte kan uttrycka med ord. En motsättning kan vara när barnen försöker förmedla något som pedagogerna inte förstår eller när de inte har tid att försöka tolka vad barnet vill förmedla, vilket skapar en otrygghet hos barnet. Det i sin tur påverkar utvecklingen av förmågan att kunna kommunicera med sin omgivning.
Garvis m.fl. (2017) utgår från att förskolor med hög kvalitet medför vinster för hela samhället och i den svenska läroplanen finns ett fokus på relationen mellan barn och personal samt pedagogers interaktion- och trygghetsfrågor. De faktorer som kan spela in är bland annat interaktion och kommunikation. Även om olika kommunikativa hjälpmedel används för att förstärka språket, blir fortfarande pedagogernas tolkningar avgörande och inte det som barnet försöker förmedla. Därmed är en god anknytning samt vikten av att vara närvarande som pedagog tillsammans med barnen än en gång avgörande för barnets kommunikativa utveckling. Garvis m.fl. menar vidare att hög kvalitet inom förskolan kännetecknas av att personalen har förmåga att skapa en relation till barnen i form av kommunikation på olika sätt.
Resultatet visar att språket har betydelse för barns utveckling och lärande. Säljö utgår från att språket ger barnet möjligheter att dela erfarenheter och kunna utveckla nya kunskaper, vilket de intervjuade förskollärarna påpekar när de pratar om kommunikation och samspel och att det sker både mellan barn-barn samt mellan barn-pedagog. Vidare menar Säljö att
36
kommunikation fungerar som kontaktskapande i interaktion med andra, och flera av förskollärarna nämner vikten av att kunna vara närvarande i barnens interaktion med varandra för att kunna sätta ord på det som händer.
Garvis m.fl. anser att en kompetent pedagog kan genom interaktion och kommunikation utmana barn i deras tankevärld i gemensamma lekar. Författarna nämner svensk forskning som utgår från att pedagogernas kompetens samt kvaliteten på kommunikation och interaktion skapar olika förutsättningar för barns språkutveckling, vilket påverkas när pedagogerna inte har möjlighet att vara närvarande med barnen. Vidare menar Garvis m.fl. att när ett barn leker själv utan en närvarande pedagog, sker ingen interaktion, kommunikation eller lärande.
Vygotsky (1978) utgår från den proximala utvecklingszonen när han menar att barnets utvecklade mognadsprocesser blir synliga för pedagogen i samspel, men även de processer som är på väg att utvecklas när barnet får interagera med andra barn eller med en vuxen synliggörs. Förskollärarna utgår från den proximala utvecklingszonen när de beskriver vikten av pedagogens närvaro med barnen.
Sammanfattningsvis visar resultatet att språk och kommunikation är en avgörande faktor för barns utveckling och lärande och att det sker i olika relationer. Vi inser också att pedagogerna har en betydande roll i interaktionen med barnen, men att de inte alltid kan närvara av olika anledningar. Detta kan leda till att språkutvecklingen inte sker på ett tillfredsställande sätt när pedagogerna inte kan interagera med barnen. Vi drar slutsatsen att i åldersindelningen 1-5 år gynnas barns kommunikation och interaktion bäst, då det finns äldre barn med mer utvecklade färdigheter som därmed kan vara ett stöd för de yngre barnen.
Faktorer som påverkar barns trygghet och utveckling
Resultatet visar att tydliga regler och rutiner på förskolan skapar trygghet enligt förskollärarna i vår undersökning, och genom att arbeta i mindre grupper oavsett i vilken åldersgrupp barn befinner sig i, visar sig positivt för barns utveckling och lärande. Den pedagogiska miljön är lättare att anpassa utifrån åldersindelade barngrupper men
37
pedagogerna ser mer fördelar med att arbeta i åldersgruppen 1-5 år, då antalet relationer blir färre för barnet.
Pedagogernas oro grundar sig i att under de senaste åren har barngrupperna ökat, vilket resulterar i stress hos både barn och pedagoger. En rapport från Garvis m. fl. (2017) visar på ångest och stress hos både barn och pedagoger i de ökade barngrupperna på förskolan. Rapportens resultat kan kopplas till Skolinspektionens rapport från 2015 som påvisade tydliga brister i trygghetsskapande just i stora barngrupper. Pedagogerna känner att tryggheten påverkas då de upplever att alla barns behov inte kan tillgodoses, speciellt för de yngre barnen som behöver nära kontakt med en vuxen. Emma uttrycker:
…storleken på barngruppen… eeemmm, för det blir ju svårare för mej att tillgodose alla barnens behov…eee… o genom det blir det ju svårare att skapa en trygghet för barnen.
Broberg m.fl. (2012) anser att just de yngsta barnens trygghet påverkas negativt i stora grupper då de behöver mer närhet och ledning från pedagogerna. Mwoma m. fl. (2018) utgår även från att brist på lekutrymme, vilket uppstår när barngrupperna är för stora i förhållande till lokalerna, gör att barns inlärning påverkas. Vidare anser författarna att risken för emotionell och psykisk ångest leder till dålig självkänsla och kan resultera i dåliga prestationer i utbildningen.
Resultatet av relationsskapande i barngrupper med åldern 1-5 år, visar att barn och pedagoger har färre relationer att förhålla sig till, eftersom pedagogerna har möjlighet att följa barnets utveckling under hela förskoletiden. Lotta har erfarenhet av andra åldersgrupper och säger:
Jag uppskattar det här sättet som jag jobbar nu, 1-5åringar. Rent pedagogiskt att följa barnen hela vägen innan skolstarten. Det är lönt att lägga grunden för bättre föräldrakontakt då man vet att man ska vara tillsammans i fem år…
Med grund i anknytningsteorin menar Broberg m.fl. att barnet kan knyta an till fem personer för att tryggheten och relationer ska gynna barns utveckling och lärande. Förskollärarna utgår från att när arbetslaget är stabilt, blir det också färre personer att knyta an till, vilket påverkar barns utveckling och lärande. Förskollärarna ser också en fördel i att eventuella syskon befinner sig på samma avdelning, som också påverkar att det blir färre relationer att förhålla sig till samt att föräldrakontakten och därmed också relationen, blir tryggare.
