I detta kapitel följer en sammanfattande resultatredovisning från den empiriska undersökningen samt besvarande av frågeställningarna från inledningskapitlet.
5.1 Galula och pelarmodellen
Enligt Galula verkar krigföringsförmåga vila på en grund främst bestående av befolkningens förtroende och stöd. Vad som tydligt framkommer i boken är det faktum att krigföringsförmåga inte rakt av kan jämföras hos de stridande parterna i en irreguljär konflikt. Eftersom insurgenter och upprorsbekämpare inte deltar i konflikten på samma villkor måste det tas i beaktande när
bedömning av både motståndarens och den egna krigföringsförmågan genomförs.
Avseende de fysiska faktorerna kan man av Galulas text dra slutsatsen att det är en stor skillnad mellan insurgenter och upprorsbekämpare. Den
upprorsbekämpande sidan har mer fysiska resurser men det är inte alls säkert att det kommer att vara till deras fördel. För insurgenternas del kan det till och med vara en fördel att inte ha så mycket fysiska resurser eftersom det skulle påverka deras konceptuella förfaringssätt att vara flytande i konflikten och utnyttja civilbefolkningens resurser. Behovet av antalet personal skiljer sig också. Upprorsbekämparna måste vara betydligt fler än insurgenterna för att upprätthålla närvaro hos, och skydd för civilbefolkningen. Ekonomiska resurser är också särskilt betydelsefulla för att bedöma krigföringsförmåga just för att de har så olika betydelse för de båda sidorna.
Galula ger många konceptuella exempel men det mest kärnfulla är att vinna befolkningens förtroende och stöd. Av det Galula skriver framgår vikten av att kunna sin egen doktrin och vara medveten om dess svagheter och på vilket sätt motståndaren kan utnyttja dem. Vidare klargörs att en upprorsbekämpande styrka alltid är en reagerande styrka, alltså inte en styrka som initierar krig och konflikt. Vid bedömning av krigföringsförmåga i en irreguljär konflikt är det av stor vikt att ha i åtanke att trots att konflikten utspelar sig i samma tid och samma rum betyder det inte att alla parter följer samma spelregler.
Galula nämner inte mycket om de moraliska faktorerna i sin bok. Drivkraft och motivation får insurgenterna av sitt syfte, men Galula nämner ingenting om vad som motiverar och driver den upprorsbekämpande sidan. Därtill lämnas läsaren till sina egna antaganden. Att det är viktigt att skada motståndarens moral framgår i boken, dock genom ett ganska knapphändigt och väl konkret exempel om fångpolitik. Galula tar även upp propaganda som ett exempel på hur
motståndarens moral kan sättas ur spel, återigen påpekar han skillnaden mellan insurgenter och upprorsbekämpare. Insurgenter kan utnyttja propaganda utan värdgrundsmässiga hänsynstagningar. Om ledarskap nämner Galula att ledare måste ha förståelse för konfliktens natur.
5.2 Warden och pelarmodellen
Warden tar upp många faktorer som kan ingå i den fysiska pelaren. Utan att titta på sammanhanget och helheten kan det vara lätt att få uppfattningen av att han sätter de fysiska faktorerna i främsta rummet. Men tack vare den kvalitativa innehållsanalysen kan det utläsas att de fysiska faktorerna som beskrivs syftar till att skydda ledningen. Ledningen består av både konceptuella och moraliska faktorer i och med att det är ledningen som tar fram doktrin och policy samt att det är ledningen som kan koordinera de fysiska faktorerna med sin vilja.
Warden nämner inte så mycket ur den konceptuella pelaren. Han trycker på vikten av att studera motståndarens doktrin och han beskriver ett konceptuellt tillvägagångssätt som går ut på att attackera motståndaren så nära mitten på femringsmodellen som möjligt. Det viktiga konceptuella budskapet i Wardens teorier är att alla attacker mot alla ringar syftar till att påverka ledningens vilja till motstånd.
Warden lägger mycket tyngd på vikten av de moraliska faktorerna i form av ledningen och ledarskapet i båda sina skrifter. Detta är mycket tydligt illustrerat genom femringsmodellen där ledningen i den innersta ringen är den viktigaste. När den innersta ringen inte kan bli direkt hotad är uppgiften att sätta tryck på de övriga ringarna för att påverka ledningens vilja till fortsatt strid.
5.3 Svar på frågeställningarna
I kapitel 1 formulerades tre frågeställningar som nu besvaras nedan:
Hur ser det inbördes förhållandet ut mellan pelarna i pelarmodellen?
I kapitel 3 redogjordes för pelarmodellens ingående komponenter och det framgick med tydlighet att trots att pelarmodellen rent bildligt håller de tre pelarna åtskilda så har de ingående faktorerna påverkan på varandra. Fysiska faktorer beror exempelvis på vilka konceptuella ställningstaganden som gjorts samtidigt som nya konceptuella lösningar ställer krav på de fysiska faktorerna. Doktrin och policy kan exempelvis styra en försvarsmakt till att vara ett
insatsförsvar, ständigt berett att sättas in i internationella konflikter. Detta ställer i sin tur krav på att stridskrafter, personal och övriga resurser är förberedda för en sådan insats. Materiel måste ha möjlighet att anpassas efter olika konflikttyper, behov och miljöer, personalen måste vara insatsberedd och ha en hög utbildningsnivå över tiden samt vara tränade för att samverka med andra länder i en multinationell insats, det måste finnas ekonomiska,
infrastrukturella och övriga resurser för att möjliggöra transportering och underhåll av såväl stridskrafter som personal i ett operationsområde. Moraliska faktorer påverkar motivation och viljan att nyttja de fysiska och konceptuella faktorerna medan en väl utarbetad doktrin, utbildad personal och pålitliga vapensystem ger ett moraliskt stöd till såväl ledning som till den enskilde soldaten.
Vilket stöd har pelarmodellen i Galulas och Wardens teorier?
Å ena sidan kan det menas att pelarmodellen har stöd i både Galulas och Wardens teorier i och med att de båda tar upp ett flertal av de identifierade faktorerna i sina texter. Å andra sidan demonstrerar varken Galula eller Warden någon modell som motsvarar pelarmodellen utan faktorerna har fått eftersökas och sammanställas ur olika delar. Det kan därmed hävdas att själva modellen som sådan inte har något stöd hos Galula och Warden men att de komponenter som pelarna består av är av betydelse för de olika typer av militära operationer som de bägge beskriver.
Vilken betydelse tillskriver Galula respektive Warden de fysiska, konceptuella och moraliska faktorerna?
Denna fråga har varit den svåraste att besvara då det finns mycket utrymme för egna tolkningar kring de möjliga svaren.
Galula kommer med många konceptuella lösningar i sin bok och det gör att det är lätt att få en uppfattning av att de konceptuella faktorerna är de mest
betydelsefulla. Vidare beskriver han vikten av att ha närvaro i
operationsområdet och att markpersonal är särskilt avgörande. De fysiska faktorerna verkar vara av stor vikt för krigföringsförmågan, åtminstone för den upprorsbekämpande sidan. Samtidigt dyker frågan upp ifall detta stora behov av personal kan vara en konsekvens av bristfälliga konceptuella medel för att handskas med denna typ av militära konflikter. De moraliska faktorerna nämns sparsamt men att på grund av detta hävda att Galula inte lägger stor vikt vid dem kan inte göras utan eftertanke. Att vinna befolkningens förtroende och stöd är centralt och fundamentalt hos Galula och som han skriver gäller olika regler för insurgenter och upprorsbekämpare för detta. Indirekt kan förstås att medan insurgenter kan använda sig av mindre moraliska verktyg såsom hot och propaganda måste en upprorsbekämpande styrka ha ett stort mått av värdegrund, inspirerande ledarskap och vilja att hjälpa för att lyckas vinna civilbefolkningens förtroende. Att Galula inte nämner de moraliska faktorerna rent konkret i sin text kan bland annat bero på att de är otroligt svåra att mäta.
Hos Warden är det tydligt att ledningen är av stor betydelse. Ledningen kan dock ses som en både moralisk, konceptuell och fysisk faktor. Konceptuell på grund av att det är den som skapar doktrin och policy, fysisk för att den består av en eller flera personer som kan vara mer eller mindre utbytbara. Ledningen har dock sorterats in under de moraliska faktorerna i denna uppsats på grund av att det är den som styr stridsviljan genom sitt ledarskap. Fysiska faktorer har en viktig uppgift och det är att skydda ledningen. De konceptuella faktorerna doktrin och policy får å ena sidan inte mycket utrymme i Wardens teorier men å andra sidan är femringsmodellen i sig en slags konceptuell metod.
Det kan härmed sägas att både Galula och Warden tillskriver samtliga faktorer stor betydelse men att genom moraliska faktorer når man lättast sitt mål, vare sig det är genom befolkningens stöd eller genom att påverka ledningens vilja. Dessa i sin tur är delmål till att få ett slut på konflikten.