Vid vårt första möte så var det en skör kille som var osäker och nervös som kom in i FMT-rummet. Daniels utveckling har skett i positiv riktning med stärkta funktioner inom många områden. När han kommer in i FMT-rummet i dag, är han trygg, självsäker, har stärkt självkänsla och en avslappnad kroppshållning.
När Daniel började med FMT hade han vissa kroppsliga svårigheter som hindrade kroppen att vara en fungerande helhet. Genom mitt arbete med honom i FMT-metoden har han förbättrat och utvecklat många viktiga funktioner, som ligger till grund för många saker som utförs i vardagen, bland annat i skolan och på fritiden. När jag började arbeta med Daniel, visade han stora svårigheter att koordinera och överhuvudtaget använda sin vänstra arm och hand (s. 17). Likaså hade han en ansträngande, klumpig bålrörelse (s. 16). Men genom två intensivveckor och effektivt arbete med FMT hade det successivt stabiliserats väsentligt. Efter intensivvecka två, började till och med vänsterarmen ta initiativet till den första handlingen (s. 29, 30).
Av de svåra tvångssymptom som i början var stora hinder i vardagen för Daniel återstår endast rester av dessa, enligt mamman. Hans koncentrationsförmåga har förstärkts och han har blivit lugnare, vilket jag tror kan kopplas till hans förbättrade kroppskontroll och kroppsmedvetande (s. 14, 18). Genom uppföljningar med mamman har jag berättat om mitt arbete och om Daniels positiva utveckling.
I stort sett har jag varit ensam med arbetet runt Daniel. Under våren 2011 påbörjades en utredning om en eventuell diagnostisering. Då fick Daniel prata med de personer som ansvarade för utredningen, för att de skulle få så mycket underlag som möjligt. Men mer hjälp än så har han inte haft. Därmed kan jag härleda stora delar av Daniels positiva utveckling till FMT-behandlingen och det arbete som jag stått för. Det skall tilläggas att hans närvaro har varit sviktande under perioder, vilket försämrar den kontinuitet som är viktig i FMT-behandlingen. Det tror jag kan vara en orsak till att rörelserna inte är automatiserade än.
40 Daniel fick diagnosen ADHD i slutet av februari. BUP ringde mig då och tyckte att FMT-behandlingen har varit betydelsefull för honom, vilket föräldrarna även har berättat för BUP. De tyckte som jag redan hade planerat, att arbetet med FMT skulle fortsätta och ville avvakta med medicinering. Vi kommer fortsätta som planerat med en träff i veckan. Under den tid som jag har arbetat med Maria, har hon inte haft någon annan hjälp eller behandling än FMT. Den enda kontakten hon har haft förutom mig beträffande hennes utvecklingsbedömning är med BUP som utreder henne för diagnostisering. Därför kan jag i dag med stöd från föräldrarna härleda hennes positiva utveckling till mitt arbete med FMT. När jag började arbeta med Maria med FMT-behandling, påvisade hon tydliga tecken på svårigheter med stabiliteten och balansen. Det syntes framförallt i benen där vänster ben inte alls var aktivt gällande stabiliteten (s. 14). Detta yttrade sig framförallt i hennes bålrotation (s. 16) då överkroppen inte orkade stabilisera upp sig och kroppen kröktes och lutade framåt. I samband med att hennes stabilitet och balans började förbättras, började även skolresultaten bli bättre. Även Marias koncentrationsförmåga ökade och hon blev mer aktiv under lektionerna i skolan. Inledningsvis av FMT-behandlingen bad jag även Marias mamma att hon skulle observera detaljer som kunde tyda på eventuella förändringar. Efter att ha arbetat med sidoseparata rörelser och hon hade fått stärkt de separata sidorna (s. 15), fick även dessa moment positiv utveckling.
Mamman gav mig återkoppling om att Maria kunde klippa i ett papper med ena handen och hålla i det med den andra, liksom att hon kunde skära med kniv och gaffel på ett
naturligt sätt. Här ser jag tydliga kopplingar till mitt arbete i FMT-behandlingen med Maria (s. 37). Detta styrks av hennes föräldrar. Jag upplever dessutom att Maria är mer
avslappnad efter FMT-sessionen och är alltid glad. Likaså tycker jag att hon utstrålar förstärkt självförtroende och självkänsla, vilket jag vill koppla till en av FMT-metodens målbeskrivningar: ”Att med musik skapa situationer som kan befrämja utveckling och att
aktivt kunna ge uttryck för känslor och upplevelser” (s. 11).
Mamman berättar dock att Maria fortfarande har svårt med vissa skolämnen, men får extra stöd i dessa. Samtidigt fortsätter Maria med FMT och vi har ett gemensamt mål att fortsätta
41 hela högstadiet ut. När det gäller inlärningssvårigheter som exempel i skolan skriver
Lichtenstein att av de tvillingar som diagnostiseras inom Autismspektrum, drabbas trettio-fyra procent av inlärningssvårigheter (s. 25).
BUP:s utredning om Maria, är inte riktigt färdigställd än, men föräldrarna hoppas att hon kan få vara utan eventuell medicinering, eftersom FMT-behandling är ett bättre alternativ för henne.
I mitt arbete med Daniel och Maria har jag observerat många likheter dem i mellan. Framförallt kroppsligt sett. Båda två har haft svårt med helhetskoordinationen (s. 19). Hos Daniel har framförallt vänsterarmen, men även sidoskillnaden mellan hög
er och vänster, varit ett hinder. Vänsterarmen vars krampaktiga ställning på vänster sida om magen, uppstod enligt mamman efter traumatiska och svåra upplevelser för Daniel. Larsson skriver att det finns kognitiva svårigheter tillsammans med ADHD som har kopplingar till psyko-sociala motgångar (s. 24). Detta anser jag är en orsak och ett samband beträffande Daniels och Marias svårigheter.
Hos Maria är det hennes vänsterben som hon har svårigheter med, som placerats under stolen snett bakåt och som har varit ett hinder för att kunna få en god balans och stabilisera upp kroppen. I Marias fall har även hennes kroppsfunktioner fått svårigheter då hon oroas av anhörigas sjukdomar enligt mamman. Det blir ett orosmoment för henne som påverkar motoriken. Lichtenstein nämner mycket kortfattat om genitikens förekomst gällande ångest, rädslor och depressioner (s. 22).
Jag ser samband mellan Daniel och Maria och kroppssvårigheter såväl som ansträngande miljömässiga omständigheter och genetiska faktorer. Här vänder jag mig till det
Lichtenstein tar upp och som står i faktadelen, där han påvisar att gener och miljö påverkar barnens beteende. Där finns tankar om hur vi fungerar utifrån hur miljön är runt omkring oss (s. 22). Även om Maria nu inte har någon diagnos än, så är hon och Daniel snart 14 år, en ålder som Larsson påvisar har en mer genetisk betydande och avgörande roll än tidigare åldrar, då miljöpåverkan är mer tydlig (s. 22).
42 I FMT-rummet har de haft liknande fysiska svårigheter, men har utvecklats kroppsligt och mentalt på liknande sätt, dels genom att kroppen har stadgat sig, samt fått en bättre
koordination, dels det som lärare och föräldrar berättat att Daniel och Maria är lugnare och mer koncentrerade både i klassrummet och på fritiden.
Ett tydligt tecken på det var Daniels vänsterarm som han hade i ett krampaktigt läge vid sidan av magen, för att han inte ville vidröra sig själv, det sistnämnda berättade mamman. Dessa svårigheter har minskat avsevärt. I detta avseende är igenkännandet en grund till trygget som dessutom leder till egna initiativ och associationer. Här vill jag även poängtera hur viktig FMT-rummets utformning är (s. 14)
Det ständiga kravet runt omkring Daniel har han fått slippa med FMT, i stället har han fått utgå från sina egna funktioner. På så sätt har han kunnat fokusera på sig själv och därmed lita mera på vad han kan. Detta tror jag har gett redskapen till att han har kunnat utveckla och förstärka många av sina olika funktioner.
Daniels koncentration hade förstärkts vilket gav resultat genom att han kunde fokusera bättre i klassrummet enligt mamman. Efter skolan var han så trött att han var tvungen att vila, vilket enligt henne var ett tydligt tecken på att han kunde varva ner och som även gav honom en eftertänksamhet (s. 31).
Här vill jag tillägga FMT-metodens styrka, med individuell behandling. Varje individ blir sedd oavsett funktionshinder/funktionsnedsättning och nivåanpassas efter varje person, (s. 10–11). I Daniels fall är det just detta som har varit en del i hans trygghet. Maria kom till mig och FMT-behandlingen vid en tid när hon hade stora svårigheter i skolan utan att själv vara medveten om det. När jag började arbeta med Maria hade hon en mycket ansträngd kroppshållning/kroppskontroll, balans och bristande kroppsuppfattning (s. 34). Under denna period började en mängd positiva saker hända utanför FMT-rummet. Förutom att hon började bli godkänd i flera skolämnen, kunde hon nu koncentrera sig bättre, hon var inte lika överaktiv och hon var mer omtänksam. I klassrummet kunde hon även
43 Maria har med tydlighet stärkt sitt självförtroende och sin självkänsla dels genom FMT-behandlingen då hon har blivit mer harmonisk och utstrålar självförtroende, dels med framgångarna inom skolan och utanför skolan vilket mamman bekräftar genom att hon är lycklig över saker och ting som går bra för Maria.
De utvecklingsområden som kan förbättras är Marias vänstra fot och ben som till en början hade en benägenhet att placeras snett bakåt under stolen, men som nu fungerar mycket bättre, det är en väsentlig skillnad. Stabiliteten varierar i vänster ben till och från, jämnheten är inte konstant än. Dessutom blir Maria övermodig i de kodspel som hon känner sig trygg i, vilket leder till att hon hafsar med sina rörelser och resultatet blir att hon missar instrumenten.
44
5 Slutsats
När jag inledde mina studier till FMT-terapeut för knappt tre år sedan, visste jag knappt vad FMT-metoden var för något. Under mina studieår har jag fått flera aha-upplevelser där jag har insett och förstått metodens styrka. Genom att själv ha fått arbeta och praktisera i nästan två år under utbildningens gång, har jag stött på många barn och äldre med olika diagnoser. Genom nära kamratskap i min studieklass har vi tagit del av varandras arbeten med adepter i handledningar, där jag har lärt mig oändligt mycket. Det har fått mig att tro på musikens kraft, tro på mig själv och tro på möjligheten att förbättra och utveckla människan.
Utifrån de resultat som jag har nått med tvillingarna jag arbetat med, då ingen annan hjälp utifrån har varit involverad än FMT-behandling, anser jag att FMT-metoden är en tydlig bidragande faktor till tvillingarnas positiva och förbättrade utveckling. Just för dessa tvillingar har FMT varit extra viktig. Då de har fått uppleva att de har känt sig sedda och bekräftade, där ingen person har stått och tjatat på dem.
Min frågeställning är: ”Hur kan FMT-metoden förbättra och stärka självkänslan och
skolarbetet hos tvillingar med koncentrationssvårigheter och överaktivitet? Min slutsats
genom det arbete jag utfört med tvillingarna är att med FMT som behandling, har lusten till motivation i skolan och på fritiden ökat. Behandlingen har även stärkt deras självkänsla till att lita mer på sina egna förmågor. Motivation som har byggt på trygghet, igenkännande och samverkan har gjort arbetet möjligt. Genom att ha arbetat konsekvent med deras kroppskontroll har även deras kroppsmedvetande utvecklats. Tillika är det så, att i FMT ställs inga krav eller förväntningar på att individen skall prestera. Tiden är viktig i sammanhanget, ”Det måste få ta tid”.
45