Jag har arbetat med två väldigt olika adepter. Syftet har varit att visa på bredden hos FMT-metoden. Båda adepterna har utvecklats, var och en på sitt sätt. Kalle har jag haft förmånen att följa under en lång period medan arbetet med Åsa sträckt sig till nio tillfällen. Detta är en metod som måste få ta tid och därför kan man se att utvecklingen är tydligare hos Kalle än hos Åsa.
Syftet med behandlingen har varit olika för dem båda. Kalle behövde höja sin funktionsnivå för att fungera bättre i skolan och få en bättre inlärning. Jag kan se många tecken på att utvecklingen gått framåt (se min redogörelse under Resultat av arbetet s. 39-40 ) Kalle upplever själv att han har utvecklats och Kalles mamma är glad över att hon stått på sig och övertalat Kalle att fortsätta. Hon kan se framgångarna och förstår också att FMT inte ensam har stått för dessa. Lärarna i Kalles skola uttrycker inte samma entusiasm. De kan inte se den utveckling som vi andra talar om. Till saken hör att man i klassen bytt lärare flera gånger under det senaste året och då är det inte så lätt att följa elevernas utveckling. Den huvudlärare som fanns där när vi startade FMT-behandlingen, arbetar nu på en annan skola. Jag, som FMT-terapeut, behöver hålla en tätare kontakt med skolan, speciellt i tillfällen där det byts lärare ofta. Det är viktigt att hålla dialogen levande så att vi arbetar med varandra istället för mot varandra.
Lärarna måste också få en chans att förstå vad FMT-metoden går ut på och vad den gör med eleverna. Här behöver jag utveckla en tydligare förklaringsmodell av metoden, som syftar till en ökad förståelse. Något som också påverkar situationen är den oro som finns omkring skolorna i kommunen. Den skola som Kalle går på kommer att stängas och i ett sådant läge riskerar det att bli spänt bland både lärare och elever. Kalle har ändå haft en sådan tur att han sista terminen på sin gamla skola fått möta en resurslärare som det stämmer väldigt bra med och som ser människan, inte bara eleven, i honom. Då händer det också saker med Kalle. Han
läser texter som han inte läst tidigare och blir mer uthållig än han någonsin varit. Man kan dra paralleller till mitt arbete med FMT. Det första man måste göra tillsammans med en adept är att skapa kontakt. Detta kan ta olika lång tid. I Kalles fall tog det en termin innan han var så trygg med mig att han ville komma ensam på terapin. Under den första månaden kunde man inte se så stor utveckling av funktionerna hos honom. Inte förrän kontakt var etablerad började saker att utvecklas. Martin Ingvar skriver i sin bok ”En liten bok om dyslexi” att inlärning stärks om man som lärare ser till att flera sinnen engageras samtidigt, så kallad
sinnesintegrering. Det går i linje med arbetssättet i FMT där vi integrerar så många sinnen som möjligt.
I Åsas fall var syftet att prova FMT som en stressreducerande metod och att genom förhöjd funktionsnivå öka välmåendet hos henne. FMT-behandlingen var också tänkt att fungera som ett stöd i rehabiliteringen tillbaka till arbetet. Åsa har fått fylla i ett skattningsschema om mående och stressnivå, före varje behandlingstillfälle. Hänsyn har inte tagits till vad som händer i livet i övrigt. Åsas dotter mådde inte så bra under denna period, och det har självklart påverkat Åsa. Vid ett tillfälle berättade hon att hennes svåger, som hon hade väldigt bra kontakt med, hade insjuknat i en obotlig sjukdom. Hon kände tydligt att detta påverkade henne. Det kan man också se på resultatet av skattningsschemat som visar att det gått upp och ner i stort sett inom alla områden. Slående är ändå att alla områden har en bättre poäng nu än när vi startade FMT-behandlingen.
Åsas egen upplevelse är uppenbarligen att FMT har fyllt en betydande funktion i hennes rehabilitering tillbaka till arbetet. Musikterapin har fungerat som en av flera delar i denna process. I skattningsschemat under området ”Livslust” står att läsa att det bästa sättet att påverka livslustnivån är aktivitet och främst aktivitet som ger positiv känsla efteråt. Det kan man säga att FMT gett Åsa. Hon har förutom FMT också fått samtalsstöd med kognitiv beteende terapi (KBT). Dessa två terapier har förmodligen berikat varandra.
Alexander Perski skriver om tillfrisknandets tre faser i sin artikel i ”Jäktad, pressad-utbränd?”, Forskningsrådsnämndens skrift. Han menar att man under den första fasen är väldigt känslig och behöver medmänskligt omhändertagande, stöd och förståelse(Forskningsrådet 2000). Jag menar att FMT, som en av flera insatser, kan vara till stöd. Åsa beskriver hur hon bara genom att komma in i lokalen får ett välbefinnande. Fas nummer två går ut på att återfå balansen i kropp och själ genom fysisk träning, sjukgymnastik och avslappningsövningar. Perski nämner att qigong, meditation, akupunktur och psykoterapeutisk hjälp kan vara till stor hjälp. Här menar jag definitivt att FMT kan vara ytterligare en metod att använda i detta syfte. Genom att lyssna till Åsas reflektioner förstår jag att vi i FMT kommer åt både sjukgymnastik och
avslappning.
Fas nummer tre, enligt Perski, går ut på att komma tillbaka till familje- och arbetslivet.
Stresshanteringen får här en viktig roll. FMT kan, menar jag, vara till stöd i stresshanteringen.
Genom FMT kan man hitta lugnet och landa i ett ”här och nu”. Åsa berättar att hon av FMT får ett lugn som hon inte tidigare haft. Jag tror absolut att FMT-metoden kan vara verksam för både elever och lärare inom skolans värld. Det kan till och med vara en fördel att
behandlingen ges till både lärare och elever. Dels blir det mer naturligt på det viset, dels ökar förståelsen och respekten för varandras styrkor och svagheter.
Slutsats
Min frågeställning i detta arbete var: Hur kan FMT-metoden vara användbar inom både elevhälsoarbete och personalvård? Jag har genom mitt examensarbete visat att man kan nå betydande resultat med både elever och lärare, i skolan. Det finns till och med fördelar med att behandla både elever och lärare. Det viktiga är att hitta rätt forum för behandling av de olika grupperna. Elever i behov av särskilt stöd, menar jag, ska beredas möjlighet att få FMT-behandling under skoltid. Helst ska detta ske i årskurs ett, så tidigt som möjligt efter
sexårsobservation. Då är möjligheten störst att hjälpa barnet i dess utveckling och de nedsatta funktionerna har ännu inte hunnit göra så mycket skada på självkänsla och självförtroende.
FMT-metoden visar sig också vara verksam inom personalvården, som i detta exempel, för en lärare med diagnosen utmattningsdepression. Detta kan inte göras under arbetstid utan ska ges möjlighet att få på fritiden. Här kan jag tänka mig att genom kommunhälsan ge möjlighet för personer som är långtidssjukskrivna eller ska rehabiliteras tillbaka till arbetet, att erbjudas FMT-behandling. När det gäller personal som vill använda FMT i ”må bra”syfte, kan detta ske genom kommunens friskvård. I den kommun där jag är verksam har man just kommit igång med en ny friskvårdssatsning där personalen ska få möjlighet att ta del av olika typer av aktiviteter och behandlingar, till en betydligt lägre kostnad än normalt, eftersom kommunen subventionerar kostnaderna. I denna satsning har FMT en given plats.