OCH PUBL.ÅR TYP AV KÄLLA METOD OCH URVAL RESULTAT Författare: Bachman, Kerrison, Paternoster,
O’Connell & Smith.
Årtal: 2016.
Original- artikel
Urvalet bestod av 304 män och kvinnor, från Delaware, som varit involverade i droger och frisläppta från fängelse mellan åren 1990-1996. 186 (61 %) av dessa var män, medelåldern för hela urvalet var 45. Data samlades in genom kvalitativa intervjuer från en annan större studie med ett urval på 1 250 män och kvinnor. 304 av dessa intervjuades därefter på nytt år 2009-2011 (och blev urvalet för denna studien). Även registerdata inhämtades. Både kvalitativa och kvantitativa analyser genomfördes.
De (både män och kvinnor) som lyckades sluta begå brott och missbruka droger kännetecknades av att ha förändrat sin identitet från ”brottsling” till ”icke- brottsling”.
Partnerskap och arbete visade sig inte vara signifikanta vändpunkter för desistance, men viktiga för urvalets prosociala identitet efter förändringen (stöttar snarare desistance).
Resultatet gäller således för både männen och kvinnorna, kvinnorna lyftes alltså inte ut.
Författare: Berg &
Cobbina. Årtal: 2016. Original- artikel Urvalet bestod av 37 kvinnor från St. Louis Missouri, som vid tillfället för studien var intagna i fängelse (persisters, 22 stycken) eller hade varit intagna (desisters, 15 stycken). Kvinnorna var mellan 26-55 år (medelålder 38).
Data samlades in från en större studie genom en kvalitativ enkät- undersökning och kvalitativa djupintervjuer. Datainsamlingen pågick mellan december 2007 till mars 2008. Kvalitativa analyser genomfördes.
Genom att studera
integrationen mellan kognitiva mekanismer och
bostadsområden så underlättar det förståelsen för varför individer som återgår till
liknande kontexter uppvisar olika utfall vid återinträdet i
samhället (varför vissa slutar begå brott medan andra inte gör det).
Desisters kännetecknades av: - Åtaganden till att vilja ändras (sin identitet), - Drog sig undan från ”gatorna” då det bara skulle påverka de negativt
(resulterade i ändringar av sina rutinaktiviteter och upprättade en plan för att undvika olika hinder), och
- De isolerad också sig själva mer och ”kapade banden” med kriminella individer. Författare: Brown & Ross. Årtal: 2010. Original- artikel Urvalet bestod av 25 vuxna kvinnor som varit intagna i fängelse och som deltog i ett
Mentorskap, som intervention mot desistance, hjälpte främst för de kvinnor som bibehöll kontakten med sina mentorer
mentorskapsprogram (VACRO) i delstaten Victoria, Australien. Kvinnorna parades ihop med varsin mentor (kvinnliga volontärer från samhället). Datan samlades in genom kvalitativa intervjuer med både adapterna och
mentorerna (från slutet av år 2005 till början på 2007). Kvalitativa analyser genomfördes.
en längre period efter fängelsetiden. Dessa känne- tecknades av:
- att vara äldre (medelålder 38 jämfört med 32 för de andra), - ha kortare kriminella karriärer,
- utan/färre problem med narkotika/alkohol, och - saknade psykiska sjukdomar. Mentorskapet ansågs främst som en form av vänskaplig relation, både i praktiska och emotionella termer. Författare: Cobbina. Årtal: 2010. Original- artikel Urvalet bestod av 50 kvinnor från St. Louis, Missouri, medelålder 35. Vid tillfället för studien var 26 av dessa intagna i fängelse och 24 hade tidigare varit det med därefter blivit frisläppta. Data samlades in genom kvalitativa djupintervjuer, kvalitativa enkät- undersökningar och registerdata. Kvalitativa analyser genomfördes. En lyckad återanpassning i samhället (desistance) var ett resultat av:
- familjestöd,
- stöttande övervakare, och - tillgång till olika
samhällstjänster. Författare: Cobbina & Bender. Årtal: 2012. Original- artikel Urvalet bestod av 26 kvinnor som var intagna i fängelse, mellan 24-55 år (medelålder 36) i Vandalia, Missouri. Kvinnorna hade varit intagna i fängelse även tidigare och blivit frisläppta, men därefter återfallit i brottslighet och blivit intagna igen. Data för denna studie härstammar från en annan, större studie (se
Cobbina 2010 ovan). Datan samlades in genom kvalitativa djupintervjuer med kvinnorna (mellan december 2007 och mars 2008), samt genom registerdata. Kvalitativa analyser genomfördes. 77 % av kvinnorna var optimistiska inför sin
frisläppning från fängelset och majoriteten trodde också att de hade större chans att lyckas sluta begå brott jämfört med andra intagna.
De som trodde att de skulle sluta begå brott upplevde att de hade förändrats
mentalt/kognitivt, vilket var starkt kopplat till:
- oron för sina barn, - tappat lusten att begå brott och ville ändra sin livsstil (kopplat till ålder), och - viljan följa förhållandena för den villkorliga
frigivningen/slippa villkorlig frigivning.
Författare: Collica- Cox. Årtal: 2016. Original- artikel Urvalet bestod av 49 kvinnor som var, eller hade varit, intagna i fängelse. New York, medelålder 36. Under fängelsestraffet var de delaktiga/arbetade i ett HIV fängelsebaserat program (ACE eller CARE)
Data samlades in genom kvalitativa intervjuer med kvinnorna, samt med tre från personalen (också kvinnor). Datainsamlingen pågick i 7 månader. Både kvalitativa och kvantitativa analyser genomfördes.
Om positiva sociala band är konstruerade innan
frisläppning från fängelse ökar chansen till, och bibehållandet av, desistance.
Stark anknytning hade skapats mellan personalen och de intagna kvinnorna i fängelset, vilket senare hjäpte kvinnorna vid etableringen av
konventionella identiteter efter frigivningen. Detta grundade sig bland annat i
engagemanget och åtagandet från personalen och det stöd de gav de intagna, de dömde inte och lyssnade på dem.
Författare: Garcia. Årtal: 2016. Original- artikel Urvalet bestod av 10 mentorer (volontärer från samhället) och 11 kvinnliga adapter (som tidigare varit intagna i fängelse) som deltog i ett 1-årigt mentorskapsprogram för kvinnors övergång från fängelse till samhället. Medelåldern på adapterna var 37. Datan samlades in från en annan större studie, genom kvalitativa djupintervjuer med både mentorerna och adapterna.
Datainsamlingen pågick under år 2008. Kvalitativa analyser genomfördes.
Mentorerna var viktiga stöd i processerna, vid återinträdet i samhället och desistance, genom att arbeta för förändring (för de kvinnor som var öppna för detta) och underlätta vid konstruktiva beteendeanpassningar. Mentorskapet visade sig associerat med minskat återfall i brottslighet, men det är vidare mer oklart vilka som var de underliggande
mekanismerna för desistance. Mentorerna hjälpte adapterna i deras desistanceprocess bland annat genom huvudsakligen tre aspekter:
- deras kunskap, - omfattningen av deras omsorg, och
- deras fokuserade angelägenhet i att hjälpa kvinnorna. Författare: Leverentz. Årtal: 2006. Original- artikel Urvalet bestod 49 kvinnor som tidigare vart intagna i fängelse och som vid tillfället för studien befann sig, eller hade befunnit sig, i ett halvvägshus i Chicago. Medelålder 41 år.
Data samlades in under cirka ett år, mellan augusti 2003 till december 2004,
- Endast få kvinnor i urvalet ingick relationer med prosociala partners. - Flera av kvinnorna ingick istället relationer med partners som hade en liknande
bakgrund av kriminalitet och antisocialt beteende (främst i form av droger). Majoriteten av dessa relationer slutade med att någon återföll, medan några få resulterade i
desistance (i de fall båda parterna jobbade mot
genom kvalitativa djupintervjuer med kvinnorna och deras partners (de som hade en). Kvalitativa analyser genomfördes. Vid tillfället för intervjuerna var: - 63,3 % av kvinnorna singlar, - 8,1 % gifta, och - 28,5 % var separerade/skilda/ änkor.
Under året som datan samlades in hade 18 % (9 kvinnor) en
kärleksrelation under någon period.
prosociala mål), dels genom 1) en bas av förståelse, och 2) ömsesidigt stöd.
- Många kvinnor valde också att inte ha någon
kärleksrelation alls för att nå desistance. Författare: Leverentz. Årtal: 2010. Original- artikel Urvalet bestod 49 kvinnor som tidigare vart intagna i fängelse och som vid tillfället för studien befann sig, eller hade befunnit sig, i ett halvvägshus i Chicago. Medelålder 41 år. Samma studie som Leverentz, 2006. Data samlades in genom kvalitativa djupintervjuer och fältanteckningar från en annan större studie (se ovan), mellan augusti 2003 till december 2004. Kvalitativa analyser genomfördes.
För att lyckas med desistance menade vissa kvinnor att de behövde undvika gamla bostadsområden, människor och saker (people, places and things).
Andra menade att de gamla bostadsområdena fungerade som neutrala och positiva krafter (både för kvinnorna och samhället) utifrån huvud- sakligen tre faktorer: - Droger är oundvikligt varpå bostadsområde är irrelevant, - komfort i bekantskap, och - kvinnornas bakgrund kan användas för att hjälpa och inspirera andra i deras samhälle. Författare: Michalsen. Årtal: 2011. Original- artikel Urvalet bestod av 100 mammor från New York, som tidigare varit intagna i fängelse. Mammorna var mellan 20-68 år (medelålder på 40).
Data samlades in från en annan större studie, genom kvalitativa djupintervjuer, mellan oktober 2005 till april 2006. Både kvalitativa och kvantitativa analyser genomfördes.
Mammorna anser att deras barn spelar roll för att de ska lyckas med sin desistance- process. Barnen kunde i vissa fall samtidigt frambringa stor stress vilket snarare kunde generera kriminellt beteende. Desistance ansågs bland annat även associerat med
förtroende för en högre makt (religion), att sluta med droger, samt en vilja att undvika framtida inblandning med rättssytemet. Författare: Michalsen. Original- artikel Urvalet bestod av 100 mammor från New York, som tidigare
Föräldraskap ansågs vara en vändpunkt mot desistance, i de fall praktiska svårigheter vid
Årtal: 2013. varit intagna i fängelse. Mammorna var mellan 20-68 år (medelålder på 40). Samma studie
som i Michalsen, 2011.
Data samlades in från en annan större studie, genom kvalitativa djupintervjuer, mellan oktober 2005 till april 2006. Både kvalitativa och kvantitativa analyser genomfördes.
inträdet i samhället underlättas.
Inkapacitering, sluta med alkohol och droger och att bli äldre var också vändpunkter kopplade till desistance för dessa kvinnorna.
Författare: Stone,
Morash, Goodson, Smith & Cobbina.
Årtal: 2016.
Original- artikel
Urvalet bestod av 93 kvinnor som var villkorligt frigivna vid tillfället för studien. Kvinnorna var mellan 20-59 år.
Data samlades i genom kvalitativa intervjuer och registerdata. Både kvalitativa och kvantitativa analyser genomfördes.
Identitetsbekräftelse från sina övervakare och andra (till exempel familjen) ökar kvinnornas självkänsla och hjälper de att komma över hindren till desistance.