Rika och fattiga

Det är ju lite stereotypt. Alla dom fattiga är ju knarkare och alkoholister och dom rika är svin […] Fattigdomen går väl runt med massa flaskor också och så går han väl till en pub?

Och lämnar ut paket? Dom fattiga dom framställs ju som hedonister. (Intervju, Maggie 26/1-2022)

Hedonism är en livstro där njutning anses vara det centrala målet med en människas liv.

Filosofen Bengt Brülde definierar detta förenklat som en form av livstro där upplevelser med en positiv känsla anses bra och de upplevelserna med negativa känslor anses dåliga (2003:31).

Brülde utvecklar vidare att det heller inte spelar någon roll om en behaglig upplevelse uppstått genom falska medel så som droger, alkohol eller andra sadistiska medel, utan upplevelsen anses fortfarande vara lika värdefull och positiv för individen (2003:33). Till vardags kan en hedonist alltså jämföras med livsnjutare fast med dålig klang, någon som prioriterar sitt eget välmående utan att riktigt bry sig om hur det påverkar andra.

De fattiga ser dock inte så lyckliga ut i KBJ, vilket som på vissa sätt avvisar teorin kring att de målas som hedonister. Det faktum att ingen av dessa karaktärer uttalar sig eller visar vare sig missnöje eller lycka gör också deras gestaltningar svårtolkade och otydliga. Valet att inte gestalta de fattiga som vare sig glada eller ledsna kan dock vara ett aktivt val av de bakom kameran, då berättelsen helst bör kunna ses av alla åldrar utan att skapa obehag på grund av för råa eller sanningsenliga scener. Att Maggie dock anser att fattigdom och de karaktärer som associeras till det framställs som hedonister bottnar sig i att de meningsbärande uttryck som kopplar karaktärerna till fattigdom genomgående är tecken kopplat till saker som alkohol, sex och smuts.

På grund av att rikedom och fattigdom gestaltas genom dessa symboler konstrueras två olika vardagsverkligheter där det sker en andrafiering via klasskillnader. Ett andrafierande sker genom att olikheter och skillnader tillskrivs något eller någon som anses avvikande från det ”normala”. Begreppet används ofta i sammanhang där rasifieringsprocesser och främlingsfientlighet kring etniska aspekter förekommer och beskrivs av Stuart Hall som ett skadligt stereotypifierande av gränsdragande praktiker (2013:215f).

Andrafierinadet som sker i KBJ rör sig kring en kulturkamp där klass inte bara representeras genom bildliga symboler utan också av karaktärers handlingar och ageranden.

De som har det bättre ställt målas upp i denna position genom deras inredning, kläder och språk; där ordning genomgående präglar alla aspekterna. På vissa sätt går det att dra parallellen mellan ordning och kaos, där kaoset gestaltas av de fattiga ”hedonisterna” som hotar att rubba den ordning och kontroll som råder i det välbärgade rummet. Det faktum att de fattiga aldrig uttalar eller symboliskt förmedlar sina egna åsikter kring klasskillnaderna som råder gör det dock svårt att identifiera var de olika klassernas föreställningar om varandra kolliderar eller möts. De välbärgade karaktärerna artikulerar i sin gemenskap (gestaltat via bland annat dyra kläder, språkbruk, inredning) en tydlig gräns mellan sig själva och de fattiga, vilket som ytterligare synliggör andrafieringen och understryker skapandet av ett vi och ett dom.

Eftersom klass är en social konstruktion som handlar om utsiktspunkter kan inga klassdefinitioner någonsin vara oskyldiga. De bygger alltid på politiska grunder, på ett inneslutande och uteslutande av perspektiv och tolkningar (Holgersson 2011:165).

Jag väljer att belysa dessa klassbaserade stereotyper och skildringar för att dekonstruera och synliggöra hur klass konstrueras och förmedlas genom KBJ, inte för att definiera klass utifrån olika faktorer. Representationer av klass handlar om komplexa och subjektiva teckenförståelser där känslor och attityder utgör en central del av de tolkningar som sker.

Mediehistorikern Ulrika Holgersson argumenterar för att klass inte bara handlar om ekonomi

då det är en struktur som sker utanför människor (2011:165). Detta innebär att de värderingar som präglar ekonomi styrs av kulturellt bestämda konventioner som utgörs av mänskliga praktiker och dess olika värderingsskalor. Detta syns i KBJ då de i lägre klass gestaltas som (för att använda Maggies ord) hedonister och vänder sig till aktiviteter starkt associerat till

”sorgligt” eller ”skadligt” beteende. Problematiken kring att gestalta klasskillnader genom stereotypa medel som just ekonomi går att på vissa sätt ifrågasätta i och med Sveriges sekulariseringsprocess, då denna hänger ihop med en så kallad differentiering av samhället.

Differentieringen innebär att fenomen som tidigare ansetts ”höra ihop”, som exempelvis familjebildning och sexualitet eller trosförvaltning och samhällsorganisation - inte längre gör det (Thurfjell 2015:31). Inom denna sociala differentiering ingår också företeelser som klass och ekonomi, som alltså inte längre behöver vara korrelaterade om än de såklart kan vara det.

Då originalverket och filmen från 1975 skapats under en tid präglad av frigörelse från kyrkan samtidigt som en stark differentieringsprocess ägde rum är detta en högst relevant aspekt.

En av kulturanalysens viktigaste utmaningar är att granska hur till synes neutrala positionsbestämningar laddas med värderingar och kulturella värden utifrån olika begreppskartor och föreställningar (Ehn & Löfgren 2001:31). KBJ har genom åren kallats den svenska över- och medelklassens favoritfilm, ”den får alla, förutom de faktiskt fattiga och utsatta att känna sig goda och generösa” (Lysander 2013:103). Då strukturer och det svenska samhället i stort är byggda på en grund av ekonomisk välfärd och kapitalism är de illustreringar och berättelser som behandlar klasskillnader både viktiga och högst aktuella att granska. De olika representationer som framställs påverkar inte bara bilden av ”vilken slags människa” som existerar inom vilket ekonomiskt skikt utan kan även förmedla både verkliga orosmoment och rädslor som de olika positioneringarna tampas med. Med det sagt är det dock omöjligt att i förväg veta vilka stereotypifieringar som kan leda till bra eller dåliga konsekvenser och utfall (Sunnemark 2009:10).