Utifrån de teorier vi har satt oss in i, samt vad vi har identifierat i vår empiriska data med intervjuer och enkätundersökning, har vi formulerat nio riktlinjer som vi menar är väsentliga att ha i åtanke för utformning av kulturmötesplatser för att de ska främja kulturutbyten.
6.2.1) Trygghet
För att platser ska upplevas som tryggare framför allt kvällstid menar vi att det krävs en kombination av god belysning samt att de är belägna i närheten av andra platser - de bör inte ligga helt för sig själv. Att ha (kultur-)mötesplatser i det offentliga stadsrummet i anslutning till exempelvis caféer, så kallade tredjeplatser, skapar oftast ett längre uppehälle eftersom dessa platser i sig lockar till sig folk (Silberberg 2013:6). En närhet till tredjeplatser kan även skapa en trygghet särskilt under dygnets mörka timmar eftersom de bidrar till ett ökat folkliv runt kulturmötesplatsen. De offentliga kulturmötesplatserna måste, utöver de publika delarna, också innefatta element av en mer privat karaktär så att användarna får flera valmöjligheter - att bli betraktad eller att betrakta, att vara en deltagare eller inte.
6.2.2) Deltagande
En plats är inte något utan dess användare och genom att låta användarna bli delaktiga i den kreativa processen och komma med värdefulla tankar och åsikter, är risken för att skapa ett stadsrum som är oattraktivt för de som ska nyttja det, betydligt mindre menar vi. Dock måste det finnas en tydlig gräns mellan hur många åsikter som kan tas hänsyn till. Det går ej att ta hänsyn till alla - alla har olika tycke och smak, och även om vi hade kunnat se till majoritetens behov, är det kanske inte det bästa. De som inte ingår i ‘majoriteten’ har oftast inte någon plats att känna sig riktigt hemma på eftersom arkitektur eller stadsplanering i de allra flesta fall handlar om att designa för att passa så
61
många som möjligt, precis som Bonnevier hävdar8 (Andersson 2013). Detta återupprepas om och
om igen vilket gör att de som inte passar in i normen ständigt blir förbisedda. Vi menar precis som Hajer och Reijndorp att dessa “alla” med stor sannolikhet inte går att designa för och att det därför bör fokuseras på olika grupper vid utformning av platser (2002:85).
6.2.3) Offentliggörande
Vi anser att det är viktigt att flytta ut kulturen i det offentliga stadsrummet och synliggöra den ännu mer så att människor kan mötas spontant och utbyta erfarenheter och kunskaper.
6.2.4) Lokalisering
Sett från resultaten från både enkätundersökningen samt intervjun med Kang Les medlemmar menar vi att det finns ett behov för att offentliggöra kultur. För att detta ska kunna ske anser vi att dessa kulturmötesplatser bör vara belägna på ställen som många rör sig i, som du kanske tvingas korsa på väg till en annan plats och/eller möjligtvis i anslutning till ett populärt besöksmål som redan är välbesökt, exempelvis en tredjeplats (Silberberg 2013:6). Detta skulle göra att kulturmötesplatsen drar nytta av den platsens besökare och på så vis kommer den troligtvis bli uppmärksammad och använd. Därmed understryks vikten av en plats lokalisering kan ha en avgörande betydelse för hur använd platsen kommer bli. När kännedom om platsen och ett intresse för platsen finns, blir det enklare att upprätta kulturmötesplatser på ställen som kanske inte är självklara eftersom de då antagligen kommer användas ändå. Detta eftersom det finns ett intresse, inte för att du ‘råkar snubbla över’ den. Även sambandet mellan olika platser, dess förbindelser, spelar en roll: hur de förhåller sig till det urbana rummet och de omkringliggande platserna. En för stor spridning av olika platser, att de är belägna för långt ifrån varandra, kan resultera i att många möten uteblir.
6.2.5) Situationsanpassning
Att försöka skapa en “mall” för hur alla kulturmötesplatser ska se ut anser vi inte är möjligt eftersom varje plats är unik, något som också gäller för varje kultur. Därför är en situationsanpassning viktig, både för platser och kulturer eftersom man då tar hänsyn till varje enskild situation och dess förutsättningar, något som också Till förespråkar (2009:60-61). Detta överrensstämmer med Silberbergs teori om platsskapande, enligt henne krävs det utförliga undersökningar av en plats för att hitta de särskilda egenskaperna (2013:12). Att utgå från en universell mall upplever vi kan göra att en plats specifika möjligheter ses förbi och vi får istället ett
8Citat: Katarina Bonnevier tror att det är en viktig poäng att tänka väldigt specifikt, att försöka tänka sig in i andra människors upplevelser.
Att inte alltid utgå från en osynlig skenbild av en person eller en grupp människor. Så länge vi inte tänker på precisa användare kommer vi alltid att göra platser för samma typ av personer – för normen, om man vill kalla det så. Hon menar att vi måste våga bygga städer för andra målgrupper än just normen. För arkitekturen upprepar ofta en sanning om hur människor lever, den ifrågasätter inte, erbjuder sällan alternativ. (Andersson 2013, Movium, SLU. http://www.movium.slu.se/alla-pratar-om-goda-motesplatser-men-vad-ar-det-egentligen)
62
flertal generaliserade platser som man hoppas kommer fungera och tas emot väl av användarna. Bara för att något fungerar bra på en plats finns det ingenting som tyder på att detta ‘något’ kommer fungera på alla platser. Därför bör varje plats undersökas grundligt för att finna den unika karaktären vilket vi menar skapar en god platskänsla och en tematisering där platsen får en betydelse utöver sin omgivande miljö (Silberberg 2013:2, Hajer och Reijndorp 2002:117).
En estetisering, uppfattningen om att det är designen som ger en plats dess mening, menar vi kan hjälpa till en bit på vägen men att där den byggda miljön “tar slut”, tar människorna vid och genom hur de använder platsen och genom deras möten och utbyten, får den sin sanna betydelse. Precis som Hajer och Reijndorp tar upp, är det väsentligt att vi ‘re-sign’ - återger platser en mening, snarare än att fortsätta ‘de-sign’ i den bemärkelse att vi reducerar platsens säregna karaktär och gör den till ett designobjekt (2002:101). Utan en plats särskilda egenskaper blir den precis likadan som alla andra platser där de unika, säregna dragen har tagits bort och där platserna har blivit ett “offer” för design. Därmed är det viktigt att tillvarata en plats speciella kvalitetet för att dels ge den en unik karaktär, men också för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för den specifika platsen.
6.2.6) Flexibilitet
Funktionalisering (Hajer och Reijndorp 2002:93ff) kan till viss del vara bra för en plats eftersom det kan göra att man vet hur man ska bete sig, men det kan också bidra till för stora restriktioner. På grund av detta menar vi att det är viktigt att låta platser vara flexibla, det kan sättas en ram för platsen men det bör inte alldeles för tydligt formuleras hur den ska användas. På så sätt möjliggörs det för olika typer av användningar att ske, varav spontaniteten ökar och vi kan få en mer kreativ användning av platser där oförutspådda händelser kan ske, förhoppningsvis tillsammans med andra bortom sin bekantskapskrets. Platsskapandet förespråkar en flexibilitet och obeständighet där platser inte nödvändigtvis behöver vara permanenta (Silberberg 2013:10). Det är därför av betydelse att se till andra sätt gällande kulturmötesplatser - de behöver inte skapas för att finnas i all framtid.
6.2.7) Funktionsblandning
Det bör finnas en blandning av funktioner på en mötesplats för att kunna attrahera flera olika målgrupper samt möjliggöra för att utbyten ska ske. Om de olika funktionerna separeras till den grad att gränsöverskridanden försvåras, uteblir många spontana och informella möten. Även Hajer och Reijndorp förespråkar en funktionblandning, har enligt dem förutom ett värde för platsen också en förmåga att ge en plats ett värde (2002:92).
63
6.2.8) Gynna positiv parokialisering
En parokialisering tror vi kan öka intresset för det som inte är normen, det vill säga det som vi inte vanligtvis utsätts för. På grund av det anser vi att det är något positivt att rikta in sig på en särskild grupp, i detta fall svenskkineser och de som har ett intresse för kinesisk kultur. Precis som Bonnevier menar, gällande att skapa en blandning av olika typer av platser i staden som riktar sig till andra målgrupper än endast normen, är det viktigt att se förbi de vanliga händelserna och aktiviteterna och istället låta något okänt få ta plats (Andersson 2013). Dock menar vi att det finns en risk med att det också kan skapa en programmerad plats som endast den “utvalda” gruppen känner sig bekväm att använda.
6.2.9) Allmänt betydande element
Även om vi menar att det inte alltid behöver vara gynnsamt att utsättas för gränsöverskridanden, kan det många gånger ge upphov till möten både i och mellan flera olika grupper, eller ‘världar’ som Hajer och Reijndorp formulerar det (2002:88). Just möten mellan olika grupper är det kulturmötesplatserna ska åstadkomma. Precis som tidigare nämnt, är det väsentligt att det finns element som är av betydelse för andra grupper än den grupp som platsen riktar sig till, något som Hajer och Reijndorp menar handlar om komprimering av platser (Ibid:117). Vi menar att detta möjliggör för gränsöverskridanden att kunna ske och att det också uppmuntrar till möten bortom sin egen kulturella grupp. För att underlätta för att olika typer av möten ska kunna ta plats är det väsentligt att ta hänsyn till stadens olika åldersgrupper. Kulturmötesplatsen måste upplevas som inkluderande för alla, även om du inte har någon kännedom om kinesisk kultur ska du känna dig lika välkommen som vem som helst, vilket också Rundkvist, Huhtala och Eckerbrant betonar. För att få upplevelserika och intressanta domäner menar Hajer och Reijndorp att man bör identifiera en del grundläggande saker som för mängden anses som betydelsefulla (Ibid). Detta menar vi kan bidra till platser som är inkluderande för många olika grupper.
Genom vår insamlade data kunde vi finna flera gemensamma nämnare och även om det inte bland majoriteten av enkätundersökningens respondenter framkom ordagrant att kinesisk musik var en sådan, tolkar vi det ändå så eftersom den aktivitet som av de flesta anses som viktigast, tai-chi, innehåller musik. Vi menar att musik är en betydelsefull “sak” för väldigt många, oavsett vilken social grupp eller kultur man tillhör. Därför har ett av inslagen på våra gestaltade kulturmötesplatser varit just musik. Tai-chi innefattar, utöver musik, också motion varav vi menar att detta är en väsentlig del gällande utformningen av de gestaltade platserna. Även Kang Les styrelse menade att motionen var en av de viktigaste sakerna för deras förening och motion är också något som väldigt många i samhället har en relation till. Även mat anser vi utgör en betydande del för i princip varje kultur och menar att umgänge kring mat kan ge upphov till möten med andra grupper än den du själv identifierar dig med. Våra resultat visar att musik, motion och mat har potential att möjliggöra
64
möten, detta tror vi till stor del beror på att de tre sakerna är så universella. Dessa tre ‘m’ - musik, motion och mat, är de aspekter vi har belyst i det kreativa förslagsunderlaget. Vi menar att dessa element kan förhindra parokialisering i negativ bemärkelse.
6.3) Metoddiskussion
Vår intervju med Kang Les styrelse blev inte av så hög kvalitet som vi hade önskat då vi intervjuade samtliga 13 st på en och samma gång. Intervjun skedde mitt i ett styrelsemöte vilket kan ha gjort att medlemmarna möjligtvis inte kände att de hade tid att svara så utförligt som de kanske hade velat. Trots detta fick vi ut mycket bra information men möjligheten till följdfrågor blev något begränsad, dels på grund av tiden men också som ett eventuellt resultat av en tydlig språkbarriär. Språkhindret försvårade intervjun något, mer än hälften av styrelsemedlemmarna behärskar inte svenska språket särskilt bra och dessa förblev oftast tysta och delade inte med sig särskilt mycket av sina tankar och åsikter. Detta resulterade i att det endast var fem styrelsemedlemmar som förde intervjun framåt då dessa behärskade det svenska språket bra. En del av våra frågor, samt medlemmarnas svar, var ibland tvungna att bli översatta och i översättningen från svenska till kinesiska, samt kinesiska till svenska, kan en del viktiga åsikter kommit bort. Översättningen skedde ej heller vid samtliga frågor vilket betydde att de som inte kunde svenska ej förstod vad alla frågor handlade om. Därmed gick vi miste om en del svar som möjligtvis hade kunnat ge oss mer underlag till undersökningen. På grund av detta, är inte reliabiliteten så hög som vi hade velat och detta beror till största del på språkbarriären, men också på grund av att intervjun skedde i en större grupp.
Trots språkbarriärer och det faktum att det blev en större gruppintervju än vi från början tänkt oss, kunde vi ändå identifiera de viktigaste sakerna inom den kinesiska kulturen som styrelsen vill förmedla till allmänheten, vilket är motion (framför allt tai-chi) och mat. Vi hade inget bortfall vid vår intervju med styrelsen sett till antal medlemmar, dock fanns det ett större bortfall sett till antalet respondenter, detta eftersom inte alla kunde besvara våra frågor på grund av bristande svenska språkkunskaper. Svaren har hjälp oss framåt i arbetet och resultaten från intervjun kunde styrkas genom enkätundersökningen.
Intervjun med Rundkvist var väldigt avslappnad och han svarade på en stor mängd av frågorna från vår intervjuguide utan att vi behövde ställa dem. Vi fick god kontakt med Rundkvist och det blev en bra dialog där vi kunde få en bra diskussion sinsemellan. Rundkvists åsikter framfördes tydligt och vi hade möjlighet att ställa en rad följdfrågor. Både reliabiliteten och validiteten menar vi är höga. Reliabiliten var hög på grund av att Rundkvist har väldigt mycket kunskaper inom området samt att han fritt kunde tala om ämnet och föra fram sina åsikter tydligt. Vi fick också väldigt djupgående
65
svar på våra frågor och mycket av det Rundkvist sade, kan sättas i samband med våra valda teorier samt vår egen förförståelse.
Vår intervju med Eckerbrant skedde per telefon och det blev därför inte en lika personlig kontakt som vi hade under de andra tre intervjuerna, vilket också var förväntat. Vi fick fram värdefull information och även Eckerbrant, likt Rundkvist, ansåg att vårt projekt är relevant i förhållande till den kulturdebatt som finns idag. Därmed menar vi att validiteten är hög, Eckerbrant var i högsta grad relevant att intervjua och genom våra intervjufrågor fick vi fram de svar vi hade hoppats på. Eckerbrant är insatt i kulturämnet och det hon sa stärkte mycket av vad Rundkvist sa och vice versa. Hon talade fritt om frågorna och vi fick därför utvecklade svar och detta på fler frågor än vi från början tänkt ställa. Huhtala var inte lika insatt inom kulturämnet som Rundkvist och Eckerbrant var, vilket gjorde att vissa frågor blev svårare för henne att besvara. Detta eftersom hon arbetar med framför allt det ekonomiska stödet till föreningar snarare än kultur som “helhet”. Vi fick trots detta ut värdefulla åsikter och tankar från Huhtala, vilket gav oss nya idéer gällande vad som skulle kunna finnas på kulturmötesplatserna, såsom utställningsmöjligheter, och menar därför att intervjun var relevant för vårt arbete.
Samtliga informanter har en relation till Kang Le och det finns därför en möjlighet att de upplevde att de inte kunde vara så objektiva som de kanske velat. På grund av detta kan svaren ha blivit något restriktiva. Detta kan ha påverkat undersökningen och vi menar därför att vi också borde ha intervjuat aktörer som ej har kännedom om föreningen, något som tyvärr inte hanns med på grund av tidsbrist. Om mer tid funnits hade vi gått in mer specifikt på platser och undersökt hur de fungerar, på vilket sätt de möjliggör för kulturutbyte eller varför de eventuellt inte gör de. Genom att fokusera på endast ett fall har vi fått en djupare förståelse för det specifika fallet men menar att om vi istället valt att studera flera fall, hade möjligtvis en mer “sann” generalisering kunnat dras eftersom åsikter från flera oberoende håll tagits hänsyn till. På grund av tidsbegränsning var detta ej möjligt och vi menar därför att det finns en restriktion i vår studie. Om det funnits möjlighet att undersöka flera fall och inte endast Kang Le, samt föreningar som inte är kopplade till kinesisk kultur hade paralleller kunnat dras och man hade kunnat urskilja likheter för att få kulturmötesplatser som kanske riktar sig till två eller flera kulturer. Hade det utöver tid också funnits pengar till att bedriva studien vidare, hade vi gärna sett att det gjorts något experiment där en temporär kulturmötesplats byggts upp för att se hur den tas emot av invånarna.
Även om vi med den kvantitativa metoden kan nå ut till många av föreningens medlemmar, blev bortfallet stort eftersom det är svårt att hitta tillfällen då majoriteten av föreningens 250 medlemmar samlas. Detta beror främst på avsaknad av egen lokal, samt att många av de platser man använder sig av inte ger möjlighet för alla att träffas. På grund av detta menar vi att vår generalisering kan bli något osann - även om vi hade fått svar från hälften eller mer än så, finns det fortfarande en stor del
66
som inte har fått möjlighet att göra sina åsikter hörda. Det blir därför en begränsning gällande slutsatser utifrån enkätundersökningen, det är endast möjligt att göra en generalisering utifrån de respondenter vi får svar ifrån och våra resultat kan ej formuleras som att det är samtliga medlemmar som upplever/tycker, eller inte upplever/tycker, detta.
Precis som under intervjun med Kang Les styrelse har även i enkätundersökningen bristande svenska språkkunskaper varit ett hinder, i många fall har respondenterna samlats i mindre grupper varav en har översatt enkäten till kinesiska och sedan hjälpt till att fylla i svar. Detta resulterade i att en del av enkäternas svar var väldigt lika varandra sett till både handstil och svar och det har bidragit till att reliabiliteten inte är så hög som efterfrågat. Vi hade hellre sett att enkäten blev översatt till kinesiska och att varje medlem själv kände sig bekväm med att besvara frågorna. På grund av missförstånd, där vi trodde att enkäten skulle bli översatt skriftligt till kinesiska och inte endast muntligt, menar vi att vi inte kan få ut så tydliga slutsatser som vi önskat. För en del av medlemmarna kan de formulerade frågorna också upplevt som för svåra, vilket gjorde att vi på vissa frågor endast fick svar på ena halvan av frågan, exempelvis i frågan: Om ja, var finns dessa platser
och vad utmärker dem?, gällande vilka offentliga platser i Göteborg de anser är lämpliga som nya
kulturmötesplatser för föreningen. Endast vilken plats besvarades och ej vad som eventuellt utmärker dessa.
Enkätundersökningen var relevant att genomföra för att kunna samla in en del av medlemmarnas tankar och åsikter. Vi fick av enkäterna bekräftat att respondenterna upplever att det finns ett behov av offentliga kulturmötesplatser och att majoriteten av dessa vill att platserna ska vara belägna i Angered. Enkätundersökningen har också möjliggjort för oss att kunna styrka eller avvisa vad som framkom under intervjun med Kang Les styrelse och vi har därför kunnat få en bredare inblick i