Kulturmötesplatser i det offentliga stadsrummet

Arkitektur, visualisering och kommunikation (AVK) Huvudområde Byggd miljö

Kandidatuppsats (20 hp) VT 2015

Handledare: Victoria Sjöstedt Examinator: Petra Bengtsson

Kulturmötesplatser

i det offentliga

stadsrummet

_____________________________________

Public places

for cultural exchange

Fredrik Tran

Michelle Andersson

Kulturmötesplatser

i det offentliga

stadsrummet

Fredrik Tran och Michelle Andersson

michelle.anderssson@hotmail.com

Arkitektur, visualisering och kommunikation (AVK) Huvudområde Byggd miljö

Kandidatuppsats (20 hp) VT 2015

Handledare: Victoria Sjöstedt Examinator: Petra Bengtsson

FÖRORD

Vi vill tacka Kang Le för att vi fått så mycket hjälp och ett så varmt mottagande. Er styrelse och era medlemmars tankar och idéer har varit grundläggande för att kunna genomföra studien. Vi vill även ge ett stort tack till Peter Rundkvist, Päivi Huhtala och Eva Eckerbrant som var villiga att ställa upp på intervju. Era åsikter är för oss väldigt värdefulla och de har hjälpt oss mycket i arbetet med uppsatsen.

Sist men inte minst vill vi framföra ett tack till vår handledare Victoria Sjöstedt som har guidat oss framåt och pushat oss att skriva ett så bra arbete som möjligt. Utan dig hade denna uppsats inte varit genomförbar.

Fredrik och Michelle, Malmö den 25 maj 2015

SAMMANFATTNING

Syftet med denna studie är att hjälpa den svenskkinesiska föreningen Kang Le Hua Ren i Göteborg att utveckla sina kulturmötesplatser genom att ta fram riktlinjer som stöd för utformning av kulturmötesplatser i det offentliga stadsrummet. Studiens geografiska avgräsning är Angered i Göteborgs nordöstra områden där Kang Le utövar sina aktiviteter. Avsikten är att ta fram ett första utkast på ett kreativt förslagsunderlag innefattandes visualiseringsbilder och förklarande texter som kan utgöra stöd vid utveckling av befintliga mötesplatser.

Studien baseras på kvalitativa undersökningsmetoder med en fallstudie av Kang Le som kompletteras med enkätundersökning med föreningens medlemmar. Resultaten visar att tai-chi är den mest uppskattade aktiviteten bland Kang Les styrelse och medlemmar. Tai-tai-chi och andra former av motionering, tillsammans med mat och musik utgör de allmänt betydande elementen som kan bidra till att skapa en offentlig mötesplats för kinesiskt kulturutbyte som kan tilltala fler än de som har anknytning till den kinesiska kulturen. Utöver de allmänt betydande elementen, är det nödvändigt att platsen bland annat är flexibel och något odefinierad vilket utmanar användarnas kreativitet. Det är också viktigt att varje plats undersöks grundligt för att utnyttja dess förutsättningar på bäst sätt samt att användarna involveras i skapandeprocessen.

Nyckelord:

Offentlig mötesplats, kulturmötesplats, kultur, kinesisk kultur, Kang Le Hua Ren, interkulturell, användardeltagande.

ABSTRACT

The aim of this thesis is to help the Swedish-Chinese association Kang Le Hua Ren in Gothenburg to develop their cultural venues by formulating guidelines to support the design of cultural venues in the public space. The study’s geographical concentrating is Angered in Gothenburg’s northeastern areas where Kang Le exercise their activities. The intention is to produce a creative proposal including visualizations and explanatory texts that can constitute support for developing existing venues.

The study is based on qualitative research methods with a case study of Kang Le supplemented with a survey with members of the association. The results show that tai-chi is the most valued activity among Kang Les board and members. Tai-chi and other forms of exercise, along with food and music are the generally significant elements that can contribute to creating a public forum for Chinese cultural exchange that can appeal to more than those related to the Chinese culture. In addition to the generally significant elements, it is necessary that the venue is somewhat flexible and undefined, which challenges the users creativity. It is also important that each site is examined thoroughly in order to exploit its potential in the best way, and that users are involved in the creative process.

Keywords:

Public place, cultural venue, culture, Chinese culture, Kang Le Hua Ren, intercultural, user involvement.

Innehållsförteckning

1) Kulturmötesplatser i det offentliga stadsrummet

s 1

1.1) Inledning s 1

1.2) Bakgrund s 1

1.2.1) Kultur s 1

1.2.2) Göteborgs kulturstrategi s 3

1.2.3) Utveckling Nordost s 3

1.2.4) Den svenskkinesiska befolkningen s 4

1.2.5) Kang Le Hua Ren s 5

1.3) Problemformulering s 5

1.4) Syfte s 6

1.5) Forskningsfrågor s 6

1.6) Avgränsningar s 7

1.7) Relevans för huvudområdet Byggd miljö s 7

1.8) Disposition s 7

2) Metod

s 10

2.4.1.2) Tillvägagångssätt vid intervju s 14

2.4.2) Enkät s 14

2.4.2.1) Tillvägagångssätt vid enkät s 15

3) Teori

s 17

3.1) Public domain s 17

3.1.1) Parokialisering s 19

3.1.2) Funktionalisering s 22

3.1.3) Estetisering s 23

3.1.4) Designstrategier för framväxt av publika domäner s 24

3.1.4.1) Tematisering s 24

3.1.4.2) Komprimering s 25 3.1.4.3) Förbindelser s 25

3.1.5) Intentioner inför kreativt förslagsunderlag utifrån

teorin om publika domäner s 25

3.2) Placemaking s 26

3.2.1) Förhållningssätt till platsskapande s 28

3.3) Teoretiskt ramverk s 29

4) Empiri

s 32

4.1) Resultat s 32

4.1.1) Allmänt om informanterna s 32

4.1.2) Kulturmötesplatser idag s 34

4.1.2.1) Konklusion gällande vilka kulturmötesplatser som finns idag s 37

4.1.3) Kulturmötesplatser som efterfrågas s 38

4.1.3.1) Konklusion gällande vilka kulturmötesplatser som efterfrågas s 39

4.1.4) Utveckling av kulturmötesplatser s 40

4.1.4.1) Konklusion gällande utveckling av kulturmötesplatser s 42

4.1.5) Hinder och möjligheter för utveckling av kulturmötesplatser s 42 4 .1.5.1) Konklusion gällande hinder och möjligheter för utveckling

av kulturmötesplatser s 43

6) Avslutning

s 56

6.1) Diskussion s 56

6.1.1) Kulturmötesplatsens roll i staden s 56

6.1.2) Kulturmötesplatsers positiva parokialisering s 58 6.1.3) Hinder och möjligheter för utveckling av kulturmötesplatser s 59

6.2) Riktlinjer för utformning av kulturmötesplatser s 60

6.2.1) Trygghet s 60 6.2.2) Deltagande s 60 6.2.3) Offentliggörande s 61 6.2.4) Lokalisering s 61 6.2.5) Situationsanpassning s 61 6.2.6) Flexibilitet s 62 6.2.7) Funktionsblandning s 62

6.2.8) Gynna positiv parokialisering s 63

6.2.9) Allmänt betydande element s 63

6.3) Metoddiskussion s 64

6.4) Slutsatser s 66

6.4.1) Vilka mötesplatser för utbyte av kinesisk kultur har Kang Le? s 66

6.4.2) Hur fungerar dessa mötesplatser? s 67

6.4.3) Vilka aspekter är viktiga att lyfta fram vid utveckling av

Kang Les kulturmötesplatser? s 68

6.5) Framtida forskning s 68

7) Källförteckning

s 70

1

1) Kulturmötesplatser i det offentliga stadsrummet

1.1) Inledning

Under vår utbildning på programmet Arkitektur, visualisering och kommunikation vid Malmö Högskola, har vi ständigt analyserat den byggda miljön och undersökt hur olika stadsrum påverkar staden på en medborgarnivå. Frågor som rör kultur har tagit stor plats i utbildningen och kultursatsningar är också något som återfinns i de flesta kommuners planeringsstrategier. Då kultur av många anses vara en viktig bidragande faktor till ökad gemenskap i samhället, vill vi undersöka detta närmare och låta kulturdiskussionen, tillsammans med medborgarna, ta större plats i skapanden av stadsrum.

I samarbete med den ideella kinesiska kulturföreningen Kang Le Hua Ren i Göteborg, som i denna uppsats kommer benämnas Kang Le, har vi tagit fram ett kreativt förslagsunderlag som i framtiden kan användas som underlag för utveckling av föreningens kulturmötesplatser. Det kreativa förslagsunderlaget innefattar visualiseringsbilder som kombineras med inspirationsbilder, kortare förklarande texter samt citat. Kang Le har som mål att i framtiden skapa ett centrum för den kinesiska kulturen med syftet att överföra sin kultur till nästkommande generationer. De vill också nå ut till Göteborgs befolkning, inte enbart de med kinesisk anknytning, utan alla som har ett intresse för kinesisk kultur. Då vi anser att ett bygge av ett kinesiskt kulturcentrum är ett väldigt stort steg att ta, vill vi till en början starta en diskussion gällande kulturmötesplatser i det offentliga stadsrummet och undersöka vad dessa kan bidra till.

1.2) Bakgrund

1.2.1) Kultur

Regeringens proposition (2009) följer ett antropologiskt kulturbegrepp och det framgår att kultur är ett väldigt stort och komplext begrepp som, beroende på vem du frågar, kan betyda olika saker. I propositionen skrivs det att kultur brett kan beskrivas på följande sätt: Kultur (...) handla/r/ om alla

aspekter av det mänskliga livet - allt det som skapas eller förädlas av människan, dvs. allt det som inte ryms inom begreppet natur1_.

Enligt Klockar Linder finns det två perspektiv på kultur - traditionellt och antropologiskt. Det traditionella kulturperspektivet innefattar två delar där det ena handlar om olika typer av konst och det andra om människors utveckling. Hon menar att detta perspektiv är ett smalt sätt att se på kultur

2

till skillnad från det antropologiska som vi i vår studie kommer förhålla oss till. Det antropologiska kulturbegreppet är ett brett kulturbegrepp som beskriver snarare än värderar, såsom konst kan göra (Klockar Linder 2006:13). Medan det traditionella kulturbegreppet ser kultur som en form förstår det antropologiska perspektivet kultur som en process (Ibid:14). Klockar Linder, med hjälp av akademikern Raymond Williams, hävdar att det antropologiska förhållningssättet till kultur inte

bara är allt som vidrörts av männskohand utan även levnadssätt och värderingar, institutioner och de mer eller mindre osynliga strukturer som omger oss (Ibid:13).

Det finns en kritik mot det antropologiska synsättet av kulturbegreppet där många anser att det är för otydligt för att kunna användas på ett bra sätt (Ibid:17). Varför det kan tyckas vara för otydligt handlar nog till stor del om att kultur i antropologisk betydelse inte går att ta på och därmed ej kan värderas. Kultur har olika betydelser för olika människor och det blir därför väldigt svårt att sätta ord på vad kultur är. Det antropologiska kulturbegreppet handlar om människors liv, eller uppfattning om deras liv - helt enkelt den eller det du är. Kultur är allt det som skapats eller

förädlats av människan; det är vad som inte kan nedärvas genetiskt (Ibid).

Vi kommer i vår uppsats ha ett antropologiskt förhållningssätt till kultur. Detta för att vi anser att kultur handlar om mycket mer än bara konst och det vi kan se eller ta på. Kultur innefattar enligt oss vardagliga händelser och menar att kulturutbyten är ett ständigt inslag i våra liv, även om det inte alltid går att definiera dem. Vi menar att våra städer berikas av kultur och att den mångfald och interkulturalitet som finns bör tas tillvara. Detta eftersom möten kulturer emellan skapar nya uttryck och upplevelser som vi kanske inte är vana vid och att dessa möten sätter oss själva i nya perspektiv.

I regeringens proposition står följande om kulturmötesplatser: Lika viktigt som det är att svensk

kultur kan nå utanför landets gränser, är det att vi är öppna för impulser från andra länder. Det inspirerar både publik och kulturutövare och kan ge nya kunskaper och perspektiv. Därför är det angeläget att det finns internationella kulturmötesplatser i Sverige som är attraktiva för såväl publik som kulturskapare2_{. Regeringen beskriver kultur som begrepp ganska vagt, detta troligtvis på}

grund av att det är ett svårt begrepp att definiera eftersom innebörden kan variera från person till person. Utifrån ovanstående citat, tolkar vi det som att regeringen i sin proposition menar att kulturmötesplatser kan sammanföra människor från olika länder, med olika kulturella bakgrunder, vilket kan ge upphov till nya kunskaper och gränsöverskridanden där människor sätter sig själva i perspektiv. Deras förhållningssätt stämmer överrens med vårt. Kortfattat definierar vi en kulturmötesplats som en plats där man kan ta del av en känd eller en okänd kultur, där man får möjlighet att interagera med andra och utbyta kunskaper. En mer utförlig redogördelse för hur vi i denna studie kommer förhålla oss till begreppet fås i teoriavsnittet (kap 3.1.5).

3

1.2.2) Göteborgs kulturstrategi

I dokumentet Kulturstrategi för Göteborg, författat av Göteborgs kommun, framgår det att kultur anses vara en grundförutsättning för att samhället ska fungera. Kultur främjar enligt kommunen social integration och minskar avstånden mellan samhällsklyftorna. Göteborgs Stad strävar efter att skapa fler kulturella aktiviteter och verksamheter som återspeglar omvärldens många olika kulturer. Stadens kulturverksamheter ska utformas utifrån bland annat ett interkulturellt perspektiv3_{, där alla,}

oavsett kulturell bakgrund, är välkomna och har rätt att delta och där öppna dialoger kan ske mellan individer. Kulturen ska fokusera på att stärka den sociala sammanhållningen och också vara öppen för nya idéer4_.

Göteborgs kulturpolitik ska, bortsett från att öka den sociala sammanhållningen i staden, även arbeta för att stimulera människors lust och motivation till att ta del av konst och kultur i olika former. Den ska också främja medborgardelaktigheten inom kulturvärlden och väcka intresset till eget skapande på samma gång som den ska se till att det redan befintliga kulturarvet tas omhand (Göteborgs Stad 2009:7). Ett av kulturpolitikens mål är att utveckla och förnya kulturella

mötesplatser (Ibid:8), vilket vi med vårt projekt vill bidra till att åstadkomma. Göteborg är en

mångkulturell stad med invånare med många olika etniciteter och kulturella bakgrunder. På grund av sin internationella karaktär avseende befolkning och affärsliv, görs stora satsningar från Göteborgs Stads håll för att både skapa och upprätthålla en gemenskap i samhället där alla känner sig trygga och har rätt till att uttrycka och utöva sin kultur. Det är när människor möts, när

perspektiv bryts och när man delar upplevelser och får helt nya intryck som något händer (Ibid:4).

1.2.3) Utveckling Nordost

År 2010 beslutades det att upprätta ett nytt projekt i Göteborg kallat Utveckling Nordost. Syftet är att arbeta för en hållbar stadsutveckling i stadens nordöstra delar, däribland Angered, Hammarkullen och Bergsjön, för att förhöja områdets attraktivitet och skapa nya arbetsmöjligheter5_.

I dessa stadsdelar bor det totalt 90 000 människor och områdets invånare har många olika etniciteter

3_{I regeringens kulturproposition skrivs följande om interkulturell: Sverige är ett land präglat av etnisk, kulturell, språklig och religiös}

mångfald. De nationella minoriteternas språk och kultur utgör ett exempel på sådan mångfald. Många invånare från andra länder har kommit hit och nya tekniska framsteg knyter oss närmare människor i andra delar av världen, vilket ökar vår kunskap om och kontakt med kulturen på andra håll. En internationell utblick och ett interkulturellt perspektiv blir en allt viktigare utgångspunkt för de kulturpolitiska övervägandena (Regeringen, Tid för kultur, 2009. http://www.regeringen.se/content/1/c6/13/21/04/a7e858d4.pdf, sid 22). 4 _{Göteborgs Stad, Kulturstrategi för Göteborg, 2009.}

http://www5.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/31107E132CDDFE32C1257A840033BB95/$File/Kultur strategi%20for%20Goteborgs%20Stad.pdf?OpenElement, sid 5-6

5_{Utveckling Nordost, Följeforskningsrapport Utveckling Nordost, 2014.}

4

och kulturella bakgrunder (Utveckling Nordost 2014:2), vilket vi vill ta vara på. Precis som det formuleras i Göteborgs kulturstrategi, bidrar kultur till en ökad social sammanhållning och på grund av detta är det därför extra viktigt att göra satsningar på områden som innehar många olika kulturella grupper och en stor etnisk mångfald.

Kultur beskrivs av Utveckling Nordost som något stärkande som bidrar positivt till den sociala infrastrukturen (Ibid:23). Kultur menar de också har en avgörande betydelse som en kanal för

positivt förändring av de enskilda stadsdelarna samt att kultur är en kraftkälla till förändring i människors vardag (Ibid). Detta påvisar hur viktigt kultur är i det vardagliga livet och att detta är

något som måste tas om hand, och utvecklas, för att underlätta för en ökad social hållbarhet. I projektbeskrivningen tas medborgardialog upp som ett betydande redskap för den socialt hållbara stadsutvecklingen. Det skrivs att en god dialog handlar ofta om lärande, om att lyssna och om att

bli hörd och fortsätter med att medborgardialoger inte måste handla om att samsas utan snarare om

att låta olika synvinklar lyftas fram (Ibid:17). En stor del av Utveckling Nordosts fokus har legat på att skapa förutsättningar och göra det lättare för möten att ske samt att skapa platser/funktioner som

underlättar för att utveckla nätverk (...) (Ibid:22).

1.2.3) Den svenskkinesiska befolkningen

Västra Götalandsregionens övergripande kulturstrategi uppmuntrar till en ökad internationalisering, vilket kort innebär ett närmare samarbete med omvärlden (Västra Götalandsregionen 2005:9). Kina har under senare år utökat sin affärskultur, något som har bidragit till att det idag finns många kineser i Sverige som främst har kommit hit på grund av arbete eller studier. Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) emigrerade år 2013 totalt 2075 människor från Kina till Sverige. Majoriteten av dessa, 1140 personer, uppgav att de befann sig i Sverige på grund av studier eller arbete (SCB 2014). Utöver detta, finns det många så kallade båtflyktingar från Vietnam med kinesiskt ursprung som flydde till Sverige i slutet av 1970-talet och dessa utgör idag majoriteten av svenskkineserna (Immigrant-institutet 2015).

Hur många kineser det bor i Sverige idag finns inga exakta uppgifter på, men uppskattat uppgår antalet svenskkineser till drygt 30 000 (Ibid). Den kinesiska befolkningen i Sverige är ingen utsatt grupp i samhället, mycket på grund av att de, som tidigare nämnt, oftast självmant kommer hit i syfte att arbeta eller studera. På grund av detta handlar inte vårt projekt om att lösa ett integrationsproblem utan snarare om hur den kinesiska kulturen kan öppnas upp mot allmänheten, väcka intresse och genom offentliga mötesplatser skapa möjlighet till kulturutbyten.

5

1.2.4) Kang Le Hua Ren

Den kinesiska föreningen Kang Le utövar idag sina aktiviteter, som till exempel tai-chi och bordtennis i Angereds Arena där även flera andra olika kulturföreningar verkar. Förutom Angered Arena, använder föreningen också fritidsgården Mixgården i Hammarkullen samt kulturhuset Blå Stället. Genom att anordna evenemang och aktiviteter med kinesiskt ursprung som lockar folk i olika åldersgrupper, har föreningen idag uppnått ett medlemsantal på 250 medlemmar. Föreningens målsättningar beskriver de på sin hemsida som följande: (...) tillvarata den kinesiska folkgruppens

intressen och behov på det sociala, kulturella och idrottsliga området. Vi samordnar resurser, främjar utbyte och samarbete bland kinesiska och svenska grupper, samt assisterar våra medlemmar i integrationen i det svenska samhället (Kang Le 2015).

Förutom aktiviteter på Blå Stället, Angereds Arena och Mixgården i Hammarkullen, har Kang Le nyligen fått tillträde till 1000m2 mark i Lärjeåns Trädgårdar för att odla kinesiska grönsaker. Detta är föreningens första närmande till en offentlig kulturmötesplats och deras mål med odlingen är att sprida kunskap om kinesisk odling samt att skapa en gemenskap kring den.

1.3) Problemformulering

Även om svenskkineser som sammansatt grupp är välintegrerade, finns det många som menar att den äldre generationen inte känner någon större koppling till samhället och därmed ofta inte har något umgänge utanför familjen. Detta är den främsta anledningen till varför Kang Le startades år 2010. Bristen på goda svenska språkkunskaper gör att kommunikationen mellan de äldre och människor med annan kulturell bakgrund och etnicitet blir begränsad. Detta är inte ett problem bara bland svenskkineser utan allmänt hos äldre generationen immigranter och nyanlända (Regeringskansliet 2003:12). Det finns platser som uppmuntrar till interkulturella möten men dessa sker oftast bakom stängda dörrar och de mötesplatser som finns i det offentliga stadsrummet, så som torg, upplever inte vi ger upphov till särskilt mycket spontana möten och samtal. Detta menar vi till stor del beror på att dessa ytor oftast är ganska öppna och stora i skala och i de allra flesta fall finns det inte något att samlas runt, något som ger okända en anledning att interagera med varandra. Kultur kan vara en hjälpande faktor på vägen ut i det svenska samhället där umgänge kan ske på en annan nivå än enbart den språkliga. Regeringen (2009:69-70) menar att kultur och lärandeprocessen i nära samband och vi anser därför att det är viktigt med offentliga platser i staden där utbyten med andra människor uppmuntras trots språkbarriärer. På grund av detta menar vi att det är viktigt att undersöka närmare hur sådana mötesplatser fungerar för att utifrån detta identifiera viktiga aspekter att ha i åtanke vid utformning av mötesplatser för kulturellt utbyte.

6

1.4) Syfte

Vi vill med hjälp av våra kunskaper inom byggd miljö hjälpa Kang Le att utveckla sina kulturmötesplatser genom att ta fram riktlinjer som stöd för utformning av kulturmötesplatser i det offentliga stadsrummet. Vårt projekt har därmed ambitionen att bidra till att nå både Kang Les mål samt Göteborgs kulturstrategi och Utveckling Nordosts målsättning om att skapa platser som stödjer utveckling av nätverk. Syftet med studien är att undersöka grundläggande faktorer som möjliggör ett ökat kulturutbyte i stadsrummet. Avsikten är att ta fram ett första utkast på ett kreativt förslagsunderlag, innefattandes bland annat visionsbilder, som kan agera stöd till gestaltning av offentliga kulturmötesplatser. Genom att identifiera viktiga förutsättningar som främjar kulturutbyten hoppas vi skapa ett underlag som kan fungera som en generell hjälp vid utveckling av kulturmötesplatser i staden och inte endast begränsad till Kang Le. Vi undersöker hur Kang Les befintliga mötesplatser för kulturutbyte fungerar idag samt hur dessa mötesplatser interagerar med en större målgrupp bortom den svenskkinesiska befolkningen. Detta görs i diskussion med människor i Göteborgs Stad, ansvarig på kulturhuset Blå Stället, Utveckling Nordost, samt Kang Les styrelse och medlemmar.

Mötesplatserna ska uppmuntra till just möten men deras främsta syfte är att skapa utbyten kulturer emellan. Utifrån dialoger hoppas vi kunna utveckla en djupare förståelse för de behov som finns samt vilka mötesplatser som efterfrågas. Genom att studera befintliga kulturmötesplatser och identifiera viktiga förutsättningar för dessa platser, kan vi sedan utveckla riktlinjer för hur Kang Le kan arbeta vidare med sina kulturmötesplatser. Dessa riktlinjer konkretiseras i visualiserings- och visionsbilder tillsammans med inspirationsbilder samt förklarande texter och citat.

1.5) Forskningsfrågor

Huvudfråga: Vilka aspekter är viktiga att ha i åtanke vid utformning av offentliga

kulturmötesplatser?

1. Vilka mötesplatser för utbyte av kinesisk kultur har Kang Le? 2. Hur fungerar dessa mötesplatser?

7

1.6) Avgränsningar

Studien avgränsas till Kang Le och hur man genom byggd miljö kan skapa förutsättningar för att kunna föra vidare den kinesiska kulturen till nästkommande generationer, skapa gemenskap genom kulturen samt öppna upp den för allmänheten. Den geografiska avgränsningen blir nordöstra Göteborg då den kinesiska föreningen vi samarbetar med är belägen där, samt att det är ett område där många kultursatsningar idag görs, till stor del på grund av Utveckling Nordost.

Studien utvecklar ett kreativt förslagsunderlag till Kang Le med riktlinjer för hur föreningen kan utveckla sina mötesplatser. Målsättningen att identifiera viktiga aspekter att ha i åtanke vid utformning av kulturmötesplatser för kulturellt utbyte och dessa aspekter agerar som riktlinjer för gestaltning av dessa mötesplatser. Vi kommer i vår gestaltning ej ta hänsyn till ekonomiska aspekter då vi inte anser att vi har den kunskap som behövs för att göra så, men vi kommer självklart att ha det i åtanke för att hålla oss inom en realistisk ram.

1.7) Relevans för huvudområdet Byggd miljö

Då vi använder oss av teori om det offentliga rummet och utarbetar riktlinjer som underlag till gestaltning av kulturmötesplatser, integrerar vår studie både teoretiska och praktiska moment som vi mött under vår tid på AVK-programmet.

1.8) Disposition

Denna uppsats är indelad i sex delar – introduktion, metod, teori, empiri (fallstudie och analys), kreativt förslagsunderlag samt diskussion och slutsats.

I uppsatsen nästkommande del, den andra delen, kommer metodavsnittet där vi tydliggör vilka undersökningsmetoder som används för att besvara uppsatsens frågeställningar.

Den tredje delen presenterar valda teorier som vävs samman med egna tolkningar och förhållningssätt av teoretikernas påståenden. Detta menar vi tydliggör hur vi kommer använda oss av det teoretiska ramverket i det kreativa förslagsunderlaget samt de riktlinjer som presenteras i uppsatsens sista del.

I den fjärde delen redovisas datainsamlingen där egen analys och tolkning av empirin presenteras. Informanternas svar delas in i olika teman för att få en tydligare struktur.

8

Den femte delen presenteras det kreativa förslagsunderlag som uppsatsens resultat mynnar ut i. Förslagsunderlaget består huvudsakligen av bilder med understöd av förklarande texter för att ge en ökad förståelse.

Uppsatsens sjätte och sista del består av avslutande diskussioner där riktlinjer presenteras för vilka aspekteter som är viktiga att ha i åtanke vid utformning av offentliga mötesplatser. Även slutsatser och förslag på framtida forskning presenteras.

9

10

2) Metod

För att besvara forskningsfrågorna använder vi en blandad metod med huvudsakligen kvalitativa undersökningar men med ett kvantitativt inslag i form av en enkätundersökning. Varför studien fokuserar på de kvalitativa undersökningsmetoderna beror på att dessa är mest relevanta för insamlingen av vår empiriska data. Enkätundersökningen används som uppföljning för att jämföra med de kvalitativa data vi insamlat (Creswell 2003:215). Som forskningsstrategi väljer vi fallstudien, med Kang Le i Göteborg som vårt specifika fall.

Efter redogörelse för studiens perspektiv, följer en beskrivning av fallstudien närmare samt de datainsamlingsmetoder vi valt att använda.

2.1) Perspektiv på studie

Nedan följer redogörelser för hur vi ser på lärandeprocessen.

2.1.1) Sociokulturellt perspektiv

Ett sociokulturellt perspektiv är ett lärandeperspektiv som menar att alla människor ständigt lär sig då de vistas i olika sociala sammanhang. Frida Aroseus menar att det sociokulturella perspektivet påstår att hur vi agerar i olika situationer har vi lärt oss genom samspel med andra och att den kulturella uppfostran vi har i stor grad påverkar detta. Hon skriver även att (…) kulturella minnen

(…) nedärvs i generationer och det språk som du växer upp med blir väldigt aktuellt i detta perspektiv eftersom att man menar att språket och symboler du vant dig med på ett sätt vuxit ihop med tanken under din uppväxttid (Aroseus 2014). Varför det kan vara intressant att studera vår fråga

utifrån det sociokulturella perspektivet är dels för att det enligt oss är relevant då vår studie till största del kommer handla om kulturella aspekter. Precis som Aroseus påstår ärvs kulturella traditioner ofta från föregående generation och förs därmed vidare, något som är utgångspunkten med kulturmötesplatser vi adresserar. Syftet är att traditioner inom den kinesiska kulturen ska föras vidare och dess kultur ska nås ut till allmänheten och inte enbart hållas inom sin egen generation och familj.

2.1.2) Socialkonstruktivistiskt perspektiv

En socialkonstruktivistisk syn på studien innebär att vår ståndpunkt är att varje människa har sin egen uppfattning om den verkliga världen och att denna är socialt konstruerad. Det socialkonstruktivistiska perspektivet innefattar enligt Creswell att varje människas egen verklighet,

11

eller tolkningen av den, sammansätts i sociala interaktioner och på grund av detta kan varje människas verklighet se betydligt annorlunda ut som ett resultat av egna erfarenheter (2003:8-9). Det binds samman med vad Aroseus menar att det sociokulturella perspektivet står för.

2.2) Litteraturstudie

Creswell menar att en av de främsta anledningarna till varför man väljer att göra en kvalitativ studie är att den är utforskande, vilket han menar betyder att det inte finns mycket skrivet om ämnet man väljer att studera (2003:30). Creswell fortsätter med att hävda att den som undersöker vill ta deltagarnas tankar och idéer i beaktning och utifrån dessa skapa förståelse (Ibid).

Genom litteraturstudier kan betydelsefulla teorier identifieras och dessa tillsammans med analys av empirisk data utgör grund för våra gestaltningar. De valda teorierna är public domain, författat av Marteen Hajer och Arnold Reijndorp (2002), samt placemaking skriven av Sarah Silberberg (2013). Teorier valdes ut i samråd med handledare på grund av att de berör aspekter av publika stadsrum, vilket är högst relevant för vår studie. Annan litteratur, så som dokument, har sökts fram med hjälp av sökord som exempelvis kultur, mötesplats, interkulturalitet.

2.2.1) Källkritik

Våra två huvudkällor bedöms som pålitliga då de är skrivna av välutbildade tjänstemän som har lång erfarenhet inom sitt område. De valdes ut efter rekommendation från handledare och en av böckerna, skriven av Silberberg, är dessutom utgiven av MIT (Massachusetts Institute of Technology) som enligt oss är en väldigt trovärdig källa.

Information som tagits från Regeringskansliet, Göteborgs Stad och Västra Götalandsregionens hemsidor anser vi samtliga som högst tillförlitliga på grund av att innehållet kommer från kontrollerade myndigheter. De är också relevanta för vår studie då samtliga berör ämnen gällande antingen kultur eller mötesplatser och bedöms därför som passande.

Gällande de hemsidor som använts i uppsatsen, menar vi att deras trovärdighet är hög dels på grund av att det i webbadressen (URL) framgår vem som är utgivaren, bortsett från ett examensarbete, men också eftersom det till samtliga hemsidor, förutom examensarbetet, finns kontaktuppgifter till utgivaren/-arna. Dock styrks examensarbetets tillförlitlighet på grund av att det är utgivet av en högskola.

12

2.3) Undersökningsmetoder

2.3.1) Fallstudie

I studien används en rad olika metoder för att få en bra grund att arbeta utifrån när det kommer till det kreativa förslagsunderlaget. Genom att göra en fallstudie av Kang Le, innehållandes intervju med styrelsen samt enkätundersökning med en del av föreningens medlemmar, kan vi få inblick i hur Kang Les mötesplatser fungerar idag och vilka önskemål som finns gällande utvecklingen av dessa mötesplatser. Yin menar att fallstudiens speciella styrka ligger i att man kan hantera många

olika slag av empiriskt material (2007:25) varav vi menar att det är en lämplig forskningsstrategi att

använda eftersom vår studie baseras på både intervjuer och enkätundersökning samt litteraturstudier. Yin påstår också att fallstudier ofta används när forskningen gäller något aktuellt som sker i ett socialt sammanhang (Ibid:17), vilket vi menar passar bra in på vår studie av interkulturalitet och kulturmötesplatser och anser därför fallstudien som relevant forskningsstrategi. Han skriver även att fallstudien bygger på flera källor till empiriska belägg och att data behöver

löpa samman på ett triangulerande sätt (Ibid:31). Vi menar att genom att använda oss av flera olika

metoder, en så kallad metodtriangulering (Ibid:125-127), ökar både reliabilteten, tillförlitligheten, samt validiteten, relevansen, eftersom vi kan ställa resultaten emot varandra och antingen bekräfta eller avvisa dessa. Vi anser också att det ger en ökad förståelse då vi kan lyfta fram flera olika perspektiv, men också gå olika djupt in på saker.

Vi är medvetna om att det inte går att göra en allmän generalisering utifrån endast Kang Le, det krävs studier av betydligt fler fall än så. På grund av detta är våra riktlinjer baserade utifrån Kang Les identifierade behov samt litteraturstudie och de behöver därför ej vara allmängiltliga. Dock menar Yin att det till viss grad går att göra generaliseringar men att det då måste handla om teoretiska hypoteser och inte populationer (2007:28) I vårt fall handlar det om en population och en generalisering blir på grund av detta problematisk att presentera.

2.4) Datainsamlingsmetoder

2.4.1) Intervju

Studiens intervjuer är semistrukturerade och genom öppna frågor uppmuntras informanterna att dela med sig av sina egna erfarenheter och tankar. Creswell (2003:181) menar att det är viktigt att den som intervjuar anpassar sig efter varje situation och inte bestämmer för mycket i förväg på grund av risken att intervjun kan ta en annan riktning än man kanske förutspått. Det är därför viktigt att intervjuerna baseras på öppna frågor, att vi som intervjuare anpassar oss efter situationen men ändå håller oss till våra intervjuguide som får agera skelett. Creswell skriver även att vi kritiskt måste

13

reflektera över vilken effekt våra egna värderingar och erfarenheter har på studiens resultat och på grund att detta måste vi ständigt vara uppmärksamma på hur vi filtrerar vår datainsamling (Ibid:183). Den intervjuguide vi använt oss av innefattar en rad formulerade frågor och teman, dock är inte ordningsföljden statisk utan anpassas allt eftersom på grund av att det är svårt att styra ett samtal till den grad att samtliga frågor kan ställas i den ordning som det är tänkt.

Semistrukturerade intervjuer är passande eftersom de ger möjlighet att ifrågasätta och ställa frågor allt eftersom intervjusituationen utvecklar sig, till skillnad mot exempelvis en enkätundersökning som ger mycket begränsad möjlighet till följdfrågor. Det är en friare metod än den kvantitativa på grund av att om vi som intervjuare inte har alldeles för stängda frågor, kan vi få ut väldigt mycket av den vi intervjuar. Därmed lyfts deras egna åsikter och världsbild fram på ett mer distinkt sätt än vid en enkätundersökning. Vi vill i första hand förstå och förklara, vilket de kvalitativa metoderna vill, men också beskriva till exempel olika efterfrågade aktiviteter, vilket vi genom en kvantitativ metod kan få svar på och den hjälper oss också att få ett större statistiskt underlag. De kvalitativa undersökningsmetoderna lyfter fram flera olika verkligheter vilket är relevant för vår studie. Vi vill få en så bred inblick som möjligt och väljer därför att fokusera mest på den kvalitativa metoden då den ger oss möjlighet att få flera människors syn på världen (Kvale och Brinkmann 2009:15, 17). Även om den kvalitativa metoden ger oss tillfälle att ställa följdfrågor kan den även göra att det blir svårt för oss att komma fram till generella slutsatser, detta eftersom svaren kan variera väldigt mycket.

2.4.1.1) Urval

Gällande intervjuer har vi endast talat med människor som på något sätt har en relation med Kang Le, detta eftersom de sedan tidigare har en kunskap om vad föreningen gör. Ingen av informanterna, bortsett från Kang Les styrelse, har någon direkt personlig anknytning till Kina, vilket gör att de kan ha en mer neutral syn på kulturen än till exempel någon från Kang Le.

De vi intervjuade, som också blir den kvalitativa studiens avgränsning, är:

- Kang Les styrelse - 13 medlemmar i en gruppintervju - Peter Rundkvist - Kulturkoordinator på Utveckling Nordost - Päivi Huhtala - Ansvarig för föreningsstöd i Göteborg

14

Våra informanter, som tre av fyra (om Kang Le räknas som en sammansatt informant) är anställda av Göteborgs Stad och vi menar därför att deras åsikter är trovärdiga åsikter eftersom de är insatta i de ämnen och frågor som ställdes under intervjuerna. Kang Les uppgifter rörde endast deras förening och på grund av att samtliga i styrelsen har en väldigt god kunskap om deras arbete och aktiviteter etc, menar vi att även deras åsikter i allra högsta grad är pålitliga.

Samtliga informanter har gett sitt godkännande till publicering av namn och citat.

2.4.1.2) Tillvägagångssätt vid intervju

Vi formulerade en intervjuguide på cirka en sida (se bilaga 1-4) där frågorna var indelade i olika teman: Allmänt om organisationen, Kulturmötesplatser idag och hur dessa fungerar, samt

Kulturmötesplatser som efterfrågas. Vi berörde samtliga tre delar i alla våra intervjuer, dock

ställdes inte alla frågor inom varje tema till alla informanter - vi anpassade frågorna efter de svar vi fick, samt efter vilka förkunskaper informanterna hade. På grund av detta finns det fyra bilagor istället för en.

Tre av fyra intervjuer fick vi hjälp av en medlem i Kang Les styrelse att anordna då föreningen har regelbunden kontakt med dessa personer. Samtliga av dessa tre intervjuer skedde personligen och vi möttes på en plats vald av informanterna, vilket i dessa fall var deras arbetsplats. Den sista intervjun skedde per telefon då det på grund av något dålig planering från vårt håll, ej fanns tid till att träffas personligen. Samtliga fyra intervjutillfällen spelades in, varav vi under samma dag transkriberade dessa medan samtalen fortfarande var färska i våra minnen. Innan intervjuerna genomfördes blev informanterna tillskickade en projektbeskrivning (se bilaga 5) för att få en inblick i vilka frågor som skulle komma att ställas.

Vid presentation av informanternas svar har vi valt att använda oss av meningskoncentrering, vilket enligt Kvale och Brinkmann går ut på att man gör en sammanställning av de svar som fås från informanterna och att man därefter kortar ner dem till mer komprimerade meningar (2009:221).

2.4.2) Enkät

Den kvantitativa delen i vår studie innefattar enkätundersökningar, vilket Creswell (2003:13) menar är ett typiskt tillvägagångssätt för den kvantitativa undersökningsmetoden. Med enkäten kan vi nå ut till en stor del av föreningens medlemmar på ett relativt enkelt sätt och vi får ett komplement till vad som framkommer under intervjun med föreningens styrelse. Det blir således en undersökning som vi hoppas kommer stödja våra andra resultat och Creswell menar att det stärker validiteten att kunna dra paralleller med andra resultat (Ibid:157). Enkätundersökningens frågor kommer vara

15

stängda för att det efter datainsamling ska kunna vara möjligt att komma fram till någon form av slutsats och generalisering. Då mötesplatser kan innefatta ett stort antal olika typer av aktiviteter, är det viktigt att klargöra vilka som är viktigast för medlemmarna. Genom att låta medlemmarna ange vad de tycker fungerar med föreningens aktiviteter idag, samt vilka olika aktiviteter som är mest uppskattade, och också ge förslag på vilka andra som skulle kunna anordnas, kan vi dra generella slutsatser gällande vad som anses som viktigast samt vad som önskas bland Kang Les medlemmar. Dock förutsätter detta av samtliga 250 medlemmar besvarar enkäten, annars går det endast att göra en generalisering utifrån antalet respondenten och det får i så fall ej i resultatdelen formuleras som att samtliga har tillfrågats. Eftersom vi på grund av praktisk tidsbegränsning inte har möjlighet att intervjua samtliga av föreningens medlemmar, är enkätundersökningen en lämplig metod eftersom vi på ett relativt snabbt och enkelt sätt når ut till många och därmed få ett stort antal röster hörda.

2.4.2.1) Tillvägagångssätt vid enkät

Våra enkäter (se bilaga 6) delades inte ut av oss personligen, utan vi fick med hjälp av två personer från Kang Les styrelse. Efter att de besvarats, sammanställdes resultaten vilka presenteras i kapitel fyra. Totalt besvarades 57 enkäter då det var så många medlemmar som befann sig på plats under det tillfälle då enkäterna delades ut.

2.5) Kreativt förslagsunderlag

Baserat på den empiriska data vi samlat in genom intervjuer och litteraturstudier samt enkätundersökning, sammanställer vi ett kreativt förslagsunderlag för hur de offentliga mötesplatserna för kinesisk kultur kan fungera och se ut. Det vi anser relevant och lämpligt från litteraturstudien, i detta fall teorier om offentliga rum i staden, ligger till grund för hur dessa platser utformas och hur de relaterar till omkringliggande områden. Dock identifierar förslagsunderlaget inte specifika platser mer än att de är tänkta att vara belägna i nordöstra Göteborg. Hade mer tid funnits, hade platsanalyser gjorts och mer konkreta förslag presenterats. Det kreativa förslagsunderlaget blir som en större tillhörande bilaga som kan läsas integrerad med det andra, men också separat utan krav på större förförståelse. Förslagsunderlaget är tänkt att användas som diskussionsunderlag vid framtida diskussioner kring utveckling av kulturmötesplatser i allmänhet, men också som ett första steg i processen gällande ett eventuellt framtida kinesiskt kulturcentrum i Göteborg.

16

17

3) Teori

I vår studie har vi huvudsakligen valt att använda oss av två litterära verk:

- Maarten Hajer och Arnold Reijndorp (2002), In Search of New Public Domain.

- Susan Silberberg, MIT (2013), Places in the Making - How placemaking builds places and

communities.

3.1) Public domain

Hajer (urban- och regionalplanerare) och Reijndorp (professor i urban sociologi) definierar public

domain, publik domän, som de platser där utbyten mellan olika sociala grupper är möjliga och även sker (2002:11). Författarna skiljer mellan en publik plats (“public space”) och en publik domän

(“public domain”) och menar att det förstnämnda refererar till en plats som är fritt tillgänglig för alla. En publik domän menar de fungerar som en publik plats dock innefattandes ytterligare krav. Den publika domänen kan innehålla mer eller mindre offentliga inslag och författarna tar upp Las Ramblas i Barcelona som exempel. Gatan menar de är en publik domän - den är öppen och fri för alla att använda även om den inrymmer olika privata ytor (Ibid). Dock anser vi att det kanske inte kan vara en “riktig” publik domän om platsen domineras av privata ytor, vilket en publik domän enligt Hajer och Reijndorp kan göra. För att möjliggöra att gränsöverskridande möten mellan sociala grupper kan ske menar vi att de publika domänerna i grund och botten bör vara offentliga eftersom de privata inslagen kan exkludera en stor social grupp genom att fokusera på konsumering. I Hajer och Reijndorps definition av en publik domän menar de att platser handlar om utbyten snarare än möten (Ibid:12), vilket sammanfaller med syfte för vår uppsats - att skapa mötesplatser för kulturellt utbyte. Enligt dem är publika domäner en plats där man möter ‘de andra’ samt där vi

måste relatera till ‘andra’ beteenden, andra idéer och andra preferenser (Ibid). De fortsätter med

att hävda att det är en domän med överraskning och reflektion (Ibid:12). Hajer och Reijndorp menar att närvaro med andra som innehar likadan, eller annan kulturell bakgrund, är en viktig faktor för att utveckla en social kompetens (Ibid:12-13) Det är i samspel med andra “okända” som vi lär oss om oss själva och skapar en större tolerans och förståelse för andra människor (Ibid:12). Det är därför viktigt att vi människor utsätts för situationer där interaktion med andra möjliggörs och uppmuntras, detta på grund av att det vidgar ens vy och tvingar en själv att sätta sig in i andras situationer, inte enbart de vi är familjära med. Hajer och Reijndorp påstår att den offentliga världen är den sfär där

sociala relationer går utanför vår egen bekantskapskrets samt familje- och arbetsrelationer (Ibid).

De offentliga kulturmötesplatsernas främsta uppgift bör vara att ge upphov till möten utanför sin egen bekantskapskrets vilket bidrar till ett öppet sinne för andra kulturer.

18

Hajer och Reijndorp understryker i sin bok att det inte längre endast är den innersta stadskärnan som är intressant att fokusera på - det urbana fältet sprider sig i större radie (2002:32). Med det sagt, är det väsentligt att både vi och samhället i stort breddar blicken och söker oss utanför det uppenbara och istället sätter fokus på de omkringliggande stadsdelarna. Författarna menar att det

finns minst lika många möjligheter för utveckling av publika områden här och de påstår att staden

bäst kan förstås som en arkipelago av öar där varje ö spelar roll och är en potentiell plats för vidare utveckling (Ibid:33). Även om stadsdelarna utanför stadskärnan är viktiga för stadens utveckling bör inte den innersta stadskärnans händelser försummas. Detta eftersom de möjliggör för en bredare interaktion mellan olika sociala och kulturella grupper då det är i de centrala delar som flest människor möts. I utvecklingen av publika domäner, menar författarna att det krävs urbanism som

är kapabel till rumsliga, sociala och kulturella korsningar och inblandningar (Ibid). De anser också

att utrymmen (‘space’) bör ses som ett system innefattandes flera olika platser (‘places’) som betyder olika saker för olika grupper. Vi ser på detta som en lägenhet där varje funktion har sitt eget rum. Dock menar vi att genom att dela in varje funktion i ett eget fack, kan man gå miste om värdefulla gränsöverskridanden som kan generera nya idéer och möjligheter gällande använding. Därför förespråkar vi en “öppen planlösning” där flera funktioner kan interagera med varandra och få en mening utöver det vanliga. Även om vi anser att det är bra att blanda användningsområden, behövs det ändå någon typ av struktur för att platsen inte ska upplevas som kaosartad. Till viss del tror vi att männskan mår bra av att ha ordning då det kan underlätta för människor att känna denna struktur, men för mycket ordning kan upplevas som allt för kontrollerat där möjligheten till att göra en plats till sin egen går förlorad.

Hajer och Reijndorp menar att platser är präglade av identitet, sociala relationer och historia (Ibid:45) samt att publika domäner bidrar med erfarenheter och upplevelser snarare än att det “bara” är en plats (Ibid:116). Professor Peter Goheen anser att medborgare skapar meningsfulla publika

ytor genom att uttrycka deras ståndpunkt, hävda sin rätt och använda dem för sitt eget ändamål

(Goheen 1998:479 i Hajer & Reijndorp 2002:89). För att detta ska kunna ske - att medborgarna ska kunna sätta sin egen prägel på platsen, menar vi att det måste finnas utrymme för spontanitet och kreativtet. På grund av detta bör en plats inte förutbestämmas till den grad att förändringar blir problematiska att genomföra.

Sociologen Jack Burgers särskiljer sex olika “landskap” i våra samhällen, däribland det “färgade” landskapet innefattandes immigranter och minoriteter6 _{(Ibid:80). Hajer och Reijndorp menar att det}

är när det sker samspel mellan dessa olika landskap som nya publika domäner kan uppstå (Burgers

6 _{Samtliga sex landskap: the erected public space (landscapes of fast-rising economic and governmental potential), the displayed space}

(landscapes of temptation and seduction), the exalted space (landscapes of excitement and ecstasy), the exposed space (landscapes of reflection and idolization), the coloured space (landscapes of immigrants and minorities) and the marginalized space of deviance and deprivation

19

1999:143 i Hajer & Reijndorp 2002:80-81). För att förstå dessa nya publika domäner, där de olika landskap som Burgers urskiljt tar plats, menar Hajer och Reijndorp att vi måste få en insikt i de

kulturpolitiska konsekvenserna gällande de viktigaste tendenserna som för tillfället formar dessa landskap. Dessa tendenser menar de handlar om parokialisering, funktionalisering och estetisering

(2002:81).

3.1.1) Parokialisering

Utöver att särskilja de publika och de privata ytorna, beskriver den amerikanska sociologen Lofland

parochial spaces, ‘parokialiserade’ ytor, som ytor som är öppna för allmänheten men riktar sig mot

en särskild grupp - oavsett vem som än bemöter en plats som en främling, känner sig som en gäst,

ofta en oönskad sådan (Ibid:85). ‘Parochial’ blir direkt översatt till svenska trångsynt, men då vi ej

anser att detta förklarar vad begreppet innebär, har vi valt att ‘försvenska’ det engelska ordet och istället förklara dess betydelse med egna ord. Hajer och Reijndorp menar att parokialiseringen av det offentliga rummet, att den är avsedd för, eller approprierad av en särskild grupp, ses som en av

de viktigaste orsakerna till varför offentliga platser i stadsrummet avfärdas som mötesplatser (Ibid).

Detta på grund av att de vid en första anblick ses som en exkluderande plats för de som den ej är avsedd för och att dessa platser inte anses vara mötesplatser eftersom de inte är till ‘för alla’. Men trots detta, menar de att det kanske inte är parokialiserandet i sig själv som utgör ett hinder för den publika domänen, utan snarare den utarbetade idén gällande att stadens publika rum ska agera som en neutral mötesplats för alla, oavsett klass, etnicitet och livsstil (Ibid). Även om denna tanke är god är det svårt att skapa en plats som alla känner sig bekväma att vistas på och att det är denna tanke som är problemet och inte det faktum att en plats eventuellt riktar sig mer till en grupp än en annan. För att det ska bli ett positivt parokialiserande, menar vi att det är väsentligt att identifiera särskilda saker inom den grupp som platsen är “tillägnad”, som också tilltalar andra grupper. Detta för att kunna få en meningsfull plats för andra utöver den “utvalda” gruppen.

De publika platser som av många anses mest behagliga att vara på, är i själva verket dominerade av homogena grupper, påstår Hajer och Reijndorp, och att denna grupp är en annan än den man själv tillhör eller identifierar sig med. De menar att om vi börjar reflektera mer djupgående över våra personliga upplevelser av publika domäner, kommer vi bli medvetna om att den viktigaste upplevelsen av gemensamma ytor ofta involverar ett inträde till ‘de andras’ parokialiserade

domäner (Ibid:88). Därmed understryks vikten av att få möjlighet att samspela med andra grupper,

vilket vi tolkar kan innebära allt från kultur till etnicitet och kön. Därför handlar dessa publika domäner snarare om upplevelser än om möten, även om vi menar att det är mötena som möjliggör för att interkulturella upplevelser ska kunna ske. Hajer och Reijndorp menar att dessa typer av rum i staden, där vi träder in i parokialiserade domäner, upplevs som publika domäner eftersom man inte

20

tillhör den specifika dominanta gruppen. Publika domäner är en upplevelse på en plats där ett särskilt uppförande (‘code of behaviour’) efterföljs av grupper som vi inte är bekanta med (Hajer

och Reijndorp 2002:88). Vi ser detta som ett sätt att få ta del av, och lära sig om, andra sociala gruppers eller andra kulturers sätt att leva. Detta kan i sin tur skapa en större tolerans och förståelse för att andra kan ha ett annat levnadssätt än vad du själv har, och som den grupp du identifierar dig med har.

Att en plats domineras av en särskild grupp förhindrar inte upplevelsen av en publik domän menar Hajer och Reijndorp, utan en viss grad av parokialisering är snarare en förutsättning för framväxt av publika domäner (Ibid:88-89). En parokialisering kan både ses som något positivt och negativt. Om den dominerande gruppen utesluter andra grupper från att använda platsen, sker parokialiseringen i en negativ bemärkelse och hämmar främjandet av publika domäner. För att få en positiv parokialisering måste både den dominerande gruppen och platsen vara inkluderande och ett sätt att underlätta för att detta ske, kan vara genom komprimering (Ibid:117). Det innebär att man identifierar aspekter som tilltalar flera grupper och därmed är risken för en negativ parokialisering mindre. Även om Hajer och Reijndorp endast talar om de parokialiserade grupperna, menar vi att även platser kan utesluta andra. För att undvika detta hävdar vi att de allmänt meningsfulla aspekterna är väsentliga eftersom platser då når ut till en större målgrupp vilket är syftet med denna studie.

21

22

3.1.2) Funktionalisering

Hajer och Reijndorp menar att våra beteenden mer eller mindre blir programmerade när vi rör oss på olika platser och att detta är på grund av att varje plats ges en unik och exklusiv ‘sfär’. Eftersom platser har sin egen särskilda miljö måste vi som besöker dessa platser bete oss på ett visst sätt för att passa in i miljön (2002:93). Detta menar de handlar om en funktionalisering (‘functionalization’) - varje plats har ett inbyggt beteende, en “funktion”. Hajer och Reijndorp tar upp exempel med flygplatser och stora köpcentrum och att dessa kräver ett särskilt beteende och därmed funktionaliseras (Ibid). Dock menar Hajer och Reijndorp att dessa tendenser, funktionaliseringen, har börjat överföras till stadens offentliga rum vilket utgör ett hot mot den publika domänen (Ibid:96). Enligt dem betraktas antalet besökare eller konsumenter som det viktigaste och platser utformas efter det högst prioriterade: konsumenter (Ibid). Funktionaliseringen uppfattas på grund av detta som negativ och en medvetenhet om att den pågår är nödvändig för att kunna hitta sätt att arbeta emot den. De publika domänerna, de fria ytorna, måste se förbi konsumering och inte funktionaliseras för kommersialisering. De bör anpassas för människan snarare än konsumenten. Att främja publika domäner är ett sätt att göra motstånd mot dagens dominerande ‘funktionaliseringstrend’ (Ibid:97).

Hajer och Reijndorp menar att publika domäner kretsar kring upplevelser av kulturell mobilitet; för

möjligheten att se saker annorlunda, presentationen av nya perspektiv, lika mycket som konfrontationen med ens eget utarbetade beteende. Att tvingas anpassa sig överrensstämmer ej med en välfungerande publik domän, att utmana sig själv till att relatera med andra människor gör detta

(Ibid:116). På grund av detta är det väsentligt att publika domäner utformas så att de ger möjlighet till interkulturella möten och mängden förutbestämda beteenden bör reduceras i så stor utsträckning som möjligt. Genom att göra så, menar vi att chansen till spontanitet är större eftersom det blir en mer ‘fri’ plats att använda - det finns möjlighet till att göra platsen till sin egen.

Det kommer alltid finnas förutbestämda mönster på en plats - vett och etikett, men om vi låter dessa mönster vara mer flexibla, kan användningar utöver de “vanliga” uppstå och möjliggöra för unika möten. Beroende på din kulturella bakgrund har du troligtvis olika uppfattningar om hur man ska bete sig på platser. Det i sig kan skapa problematik: funktionaliseringen generaliserar användaren och användningen, och de som den parokialiserade platsen är utformad för, den dominerande gruppen, känner sig sannolikt bekväma att vistas på platsen. Om du ej har kännedom om platsens kulturella värderingar, om hur platsens anses bör användas, kan man känna sig exkluderad från platsen och en användning utöver det som anses vara accepterat, kan ge upphov till ett utanförskap. Dock kan kulturkrocken trots mycket negativitet, ses som något positivt. Att någon börjar använda en plats på ett annat sätt än vad den är tänkt för, kan generera nya idéer på platsanvändning. En

23

simpel sak som en bänk behöver inte nödvändigtvis användas för att sitta eller ligga på utan kan få en annan betydelse än vad den är tänkt till från början.

Att göra som majoriteten gör, så kallad crowd handling, menar Hajer och Reijndorp har givits hög prioritet när det kommer till utformningen av publika platser (2002:93). Detta antagligen för att man menar eller antar att det är så användarna vill att platsen ska användas. Man vill påverka hur människor beter sig och rör sig i rummet och genom att ge saker en förutbestämd användning hoppas man ska skapa en ordnad plats där ‘alla’ vet hur de ska agera. Människan anpassar sig ofta efter mängden och att gå utanför detta kan göra att man blir sedd som ‘den andra’, vilket i många fall kan upplevas som en distansering från det som är socialt accepterat. Vi blir genom en funktionalisering programmerade till att agera på ett visst sätt. De som inte är bekanta med en plats speciella inbyggda beteende kan få svårt att känna sig bekväm med att vistas på platsen och platsen kan av vissa därför upplevas som exkluderande. Många upplever troligtvis att det som majoriteten gör anses vara rätt och att då göra något på ett annorlunda sätt än vad normen medger, kan medföra en rädsla för att göra fel. Det i sig kan resultera i att användningen ständigt blir densamma; ingen vågar gå utanför ramarna och ta till sig platsen på ett annat sätt än vad den ursprungligen är tänkt för.

En funktionalisering av platser menar författarna hämmar en framväxt av publika domäner och istället för att separera funktioner och låta varje funktion ha sin egen plats, argumenterar de för att skapa en mix sinsemellan. En blandning av funktioner kan enligt dem vara värdefullt i många fall:

det har inte bara ett värde utan framkallar även det, menar Hajer och Reijndorp (Ibid:92). De är

kritiska till att platser blir designade till den grad de blir och ser hellre att platser är publika, snarare än kollektiva. Detta på grund av att en publik domän är mer fri, det inbyggda beteendet - funktionaliseringen, finns inte i den bemärkelse som på platser där crowd handling, ett kollektivt beteende, uppmuntras (Ibid:97).

3.1.3) Estetisering

Enligt Hajer och Reijndorp började man under 1980-talet att intressera sig mer för publika ytor och att utformningen av dessa ansågs som lösningen på många problem. Städer ville förbättra sin status genom att förändra publika ytor och detta genom att organisera dem då man menade att det skulle bidra till en mer behaglig plats att vistas på (2002:100). Detta menar de var en reaktion på att publika platser under flera år blivit splittrade och att olika intressegrupper tagit platser i anspråk. Att motsäga sig detta blev ett viktigt åtagande och tabula rasa (‘tom tavla’) blev det estetiska idealet då det gjorde att man kunde börja om från början och utforma en plats från start. Hajer och Reijndorp

24

menar att på grund av detta, blev utformningen av publika platser ett ‘designobjekt’, en fråga om

estetisering (‘aestheticization’) av platser (Ibid).

Hajer och Reijndorp skriver att författaren Peter Jukes menar att i många fall har design en effekt av

vad han kallar ‘de-sign’, vilket blir borttagandet av symboler (‘signs’) och betydelser (‘meanings’) för en specifik plats (Ibid:100-101). Hajer och Reijndorp påstår att det vi eftersträvar är att

designen/utformningen stöttar eller möjliggör för en mångfacetterad användning med flera olika betydelser. Därför bör publika domäner enligt dem ‘re-sign’ snarare än att ‘de-sign’, dvs återge platser sina symboler och sina betydelser hellre än att reducera eller till och med eliminera en plats särskilda karaktär. De publika domänerna menar författarna bör bjuda in till aktiviteter som

innefattar nya uttryck och betydelser (Ibid:101). Att ge en plats en mening, snarare än att reducera

den till att bli så öppen som möjligt, menar vi skapar nyfikenhet och genom unika inslag i miljön som agerar blickfång och diskussionsämne, kan spontana samtal uppstå med både bekanta och obekanta.

3.1.4) Designstrategier för framväxt av publika domäner

Hajer och Reijndorp lyfter fram tre designstrategier som främjar framväxt av publika domäner och strategierna de lyfter fram är tematisering, komprimering och förbindelser. De menar att publika domäner inte handlar så mycket om varje enskild plats utformning, utan snarare om en medveten

utformning av olika platser och deras förhållanden sinsemellan. De understryker dock att detta inte

betyder att platsen utformning är oviktig (2002:116), men att det kanske mer handlar om själva upplevelsen av platsen och hur platsen förhåller sig till de omkringliggande miljöerna. Hajer och Reijndorp tar också upp att säkerheten på en plats är viktig, likaså att platsen är hanterbar: (...) det

har en ledande roll (2002:116). Det viktigaste för en publik domän menar de handlar mer om

utbyten och ett gränsöverskridande mellan olika sociala världar, snarare än designen (Ibid:113).

3.1.4.1) Tematisering

Tematisering och komprimering, menar Hajer och Reijndorp är sätt att underlätta för att publika domäner ska bli meningsfulla för specifika grupper och de använder sig av ordet ‘sfär’ vilket de menar innebär att andra betydelser utöver arkitektur kan användas för att skapa dem (2002:117). Enligt dem är autencitet inte ett bevis på att en plats anses ha hög kvalitet och de menar att allt som anses vara autentiskt mer eller mindre är icensatt: in the final analysis all authenticity is staged

authenticity. Tematisering ser förbi en plats autencitet: den tar inte hänsyn till om en plats anses

vara “äkta” eller ej. Den ser till platsens möjlighet att få en betydelse utöver exempelvis arkitektur och denna betydelse kan variera från plats till plats beroende på dess förutsättningar (Ibid). Att en plats är belägen bland “vacker” arkitektur behöver inte inte betyda att den är högkvalitativ, vi menar

25

att arkitekturen snarare blir som en kuliss runt platsen som försöker ge den en större betydelse än vad den kanske egentligen har.

3.1.4.2) Komprimering

Nyckeln till komprimiering, menar Hajer och Reijndorp, är utveckling av publika domäner genom att frambringa ett antal element som är meningsfyllda för olika grupper i ett nära samband med varandra, detta för att få upplevelserika publika domäner (2002:117). Platser ska inte enbart handla

om att möta andra utan också om en upplevelse, dels av platsen men också i relation till andra människor. För att skapa en plats som är av betydelse för flera olika grupper är det väsentligt att identifiera aspekter som är attraktiva för många.

3.1.4.3) Förbindelser

Förbindelser menar författarna handlar om vikten av att platser är relaterade till varandra och att dessa förbindelser kan upplevas som väldigt inbjudande men också som att det finns en konflikt mellan två olika “världar” (2002:117). Även om ett gränsöverskridande kan vara något positivt som genererar nya saker, menar Hajer och Reijndorp att konfrontationer mellan två olika världar inte alltid har ett värde för en publik domän (Ibid). De menar dock att design kan bidra till att en

förbindelse gör det möjligt för en själv att känna sig bekant med den kulturella dynamik som finns i olika situationer med andra människor, eller i olika sfärer (Ibid:120). Hur en plats är lokaliserad

kan ha en avgörande betydelse för hur den används och i vilken grad den ger möjlighet för utbyten.

3.1.5) Intentioner inför kreativt förslagsunderlag utifrån teorin om publika domäner

Vi följer Hajer och Reijndorps definition av publika domäner och likt vad de menar, vill vi skapa en plats där det är känslan av platsen som är viktig, snarare än dess utformning. Även om vi menar att den byggda miljön i allra högsta grad är relevant för en mötesplats, ska det inte vara den som användarna kommer ihåg: det ska vara alla möten med andra människor.

Offentliga kulturmötesplatser kan dels ge inblick i en kultur som är främmande för en men den kan också ha en mer neutral karaktär där flera kulturer ges uttryck. Den utmanar användarens eget synsätt och tvingar användaren att ifrågasätta sina egna perspektiv. Vi är öppna för kulturkrockar i den bemärkelse att vi menar att det möjliggör för en interkulturell kontakt där både ett kulturellt utbyte är möjligt, men också där man kan lära sig av varandra. En krock mellan två eller flera olika sociala och kulturella världar tror vi kan väcka nya tankar och kunskaper. Genom att uppmuntra till interkulturella utbyten och skapa mötesplatser som möjliggör detta, tror vi att det skapas större förståelse och nyfikenhet för andra kulturer.