Roe, Daniel, Martin Hugo, and Håkan Larsson. 2019. “Rings on the water”: Examining the pedagogical approach at a football program for detained youth in Sweden. Sport
in Society 22, no. 6: 919-934.
Bakgrund och syfte: Forskning belyser många fördelar med att idrotta på ungdoms- hem, vilket indikerar en betydande potential att rehabilitera placerade ungdomar (Andrews & Andrews, 2003; Meek, 2014; Parker et al., 2014). Dock har tidigare studier fokuserat primärt på resultat eller effekter av idrottsbaserade interventioner. Det finns alltså ett behov av forskning med fokus på idrottspedagogik, som beskriver hur idrott kan arrangeras och genomföras på ett sätt som är fördelaktigt samt meningsfullt för pla- cerade ungdomar. Syftet med artikeln var därför att öka förståelsen för det pedagogiska
tillvägagångssättet på ett idrottsprogram för placerade ungdomar. Studien genomfördes genom att ta del av elever och personals erfarenheter av att ingå i ett fotbollsprogram för pojkar på ett ungdomshem i Sverige. Hur upplever pojkarna och personalen fotbollspro- grammet? Vad karakteriserar den pedagogik som implementeras i programmet?
Metod och teoretiskt perspektiv: Premissen för studien är att de potentiella fördelarna med idrott på ungdomshem måste förstås i form av hur den arrangeras och upplevs. Vi- dare beskrivs att idrottsutövande på särskilda ungdomshem kan förstås som ”pedago- giska praktiker,” med andra ord att ungdomshem kan ha ett syfte att utbilda istället för att korrigera eller straffa. Idén hämtas från svensk forskning (t.ex. Gerrevall & Jenner, 2001) och ställs i kontrast till ansatser i idrottsinterventioner där unga betraktas som problematiska (Ekholm, 2016; Kelly, 2013). Ett nyckelbegrepp i analysen är pedagogisk takt (van Manen, 2015), en dynamisk mellanmänsklig förmåga att kunna känna och möta behov, intressen samt potential hos eleverna.
Artikeln är baserad på en fallstudie på fotbollsprogrammet vid Capeview genomförd våren 2015. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med elever (n=5) och personal (n=7) involverade i programmet. Elevurvalet representerade alla ungdomar som deltog i föreningsfotboll i det närliggande samhället. Data analyserades genom kontinuerlig hermeneutisk tolkning. Tolkningen av det pedagogiska tillvägagångssättet ger en empirinära beskrivning (Bengtsson, 2005), vilket innebär att tolkningen uttrycks så mycket som möjligt med respondenternas egna ord. Dessutom presenteras resultaten på ett dialogiskt sätt (dvs. mellan elever och personal) för att återspegla pedagogikens samkonstruktiva, interaktiva och ”reversibla” natur (van Manen, 2015). På detta sätt be- kräftas elevernas beskrivningar och ger mening till de beskrivningar som personalen tillhandahåller.
Resultat och slutsatser: I linje med tidigare studier beskriver studenterna som intervju- ades positiva erfarenheter av idrott. Studenterna beskrev dessa erfarenheter i sekvenser med hänvisning till en process av tillväxt, förändring och/eller att (åter)upptäcka ett in- tresse för sport. Dessa sekvenser kan relateras till specifika pedagogiska aspekter av programmet. Utifrån de fynd som gjordes skapades fyra teman: att bygga en pedagogisk plattform, att ”se” och möta eleverna, att skapa en stöttande miljö och att tänka bortom institutionen.
Att bygga en pedagogisk plattform innebär att erkänna ett ömsesidigt intresse för id-
rott, liksom en synlighet för den pedagogiska potentialen i det delade intresset. På detta sätt sågs fotboll som ett tillfälle att initiera pedagogiska processer: att bygga relationer och lära ungdomar om ”andra saker än bara fotboll.” Viktigt är att detta varken un- derskattade idrottens potential som ett utvecklingsmässigt sammanhang (dvs. ”sparka bollen men inget annat”) eller överskattade den (som en universallösning för ungdoms- vård).
Att ”se” och möta eleverna beskriver hur pedagogiska möten eller interaktioner
tycktes bjuda in eleverna att delta och lära sig på fotbollsprogrammet. Eleverna beskrev vikten av att "ses från sin bästa sida,” ömsesidig respekt och autentiska relationer samt lärarnas genuina intresse för elevernas bästa i åtanke. Dessa erfarenheter och relationer underlättades av personalens förhållningssätt att ”se” eleverna och en dynamisk förmåga att göra idrott meningsfullt för dem.
Den tredje aspekten av programmets pedagogik var att skapa en stöttande omgiv-
ning. Deltagarna beskrev engagemang i programmet med hänvisning till en social miljö
som motiverade och utmanade studenter att lära sig, men som också var ”rolig,” ”väl- komnande” och ”säker.” Den sociala miljön vid fotbollsprogrammet stod i kontrast till andra aspekter av det institutionella livet, särskilt fångenskap på avdelningarna. Medan eleverna uppskattade att spela autentisk, konkurrenskraftig fotboll, upplevde personalen en pedagogisk spänning mellan att förhindra ungdomar från att uppleva misslyckande eller exkludering, samtidigt som de pressade dem att växa och umgås med andra.
I det fjärde och sista temat illustreras vikten av att tänka bortom institutionen för ele- verna och personalen. Att tänka bortom institutionen representerar hur fotbollsprogram- met skulle kunna utvidga elevernas möjligheter. Att utvidga deras perspektiv på livet, dvs. hjälpa eleverna att ”komma tillbaka till livet” från extremt utsatta och kaotiska livs- situationer. Alla elever var hoppfulla inför sin framtid, de uttryckte ett intresse för att fortsätta med idrott som visade en latent potential att skapa positiva sportupplevelser. Men elevernas framtida förväntningar väcker också viktiga frågor om hur de kommer att uppleva idrott när de lämnat ungdomshemmet.
Många av de erfarenheter som studenterna har beskrivit i denna studie - såsom att (åter) upptäcka ett intresse för idrott, utveckla nya färdigheter och optimism för framti- den - finns beskrivet i tidigare studier (Meek & Lewis, 2014b; Parker et al., 2014; Van
Hout & Phelan, 2014). Bidraget med denna artikel är att koppla ihop sådana erfaren- heter med det specifika pedagogiska tillvägagångssätt som genomförts vid fotbollspro- grammet. Tillsammans beskrivs dessa fyra teman som ”ringar på vattnet,” en modell för att arrangera sport på ungdomshem, även om ingen sådan modell uttryckligen har for- mulerats vid fotbollsprogrammet. Dessutom lyfter resultaten fram vikten av pedagogisk takt (van Manen, 2015) för att anta detta tillvägagångssätt. I artikeln dras slutsatsen att det som beskrivs som ”ringar på vattnet” kan ge en användbar ram för att arrangera och genomföra idrott på ett sätt som kan gynna ungdomar på särskilda ungdomshem.